Lite annorlunda, men inte originell
FILMENEn efter en har skådespelarna som varit i bakgrunden i filmer som haft till exempel Steve Carell eller Seth Rogan i huvudrollerna fått kliva fram i rampljuset och nu har det blivit dags för Jay Baruchel att göra sin största roll hittills som huvudperson i "She's out of my league". Filmen kan på ytan känns som ännu en romantisk komedi, men handlar egentligen om självförtroende och sin egen självbild.
Två år har gått sedan Kirk (Baruchel) och arbetskamraten Marnie (Lindsay Sloane) "tog en paus" (hans uppfattning, "gjorde slut" enligt henne) och i ett sista patetiskt försök försöker han få tillbaka henne. Ironiskt nog har hon alltid funnits vid hans sida eftersom hon mer eller mindre adopterats av Kirks familj och alltid funnits med vid alla stora middagar och liknande, nu tillsammans med sin nya kille. Kirk inser att loppet är kört.
Omständigheter gör att han träffar Molly (Alice Eve), en riktig tiopoängare som får alla att titta två gånger, och andra omständigheter gör att de träffas igen och vips så träffas de fler gånger. Kirk inser efter ett tag att Molly inte försöker para ihop henne med någon kompis utan att hon gillar just honom. Men hur är det möjligt att en uppenbar "femma" som Kirk kan vara tillsammans med en "tia" som Molly?
Jag gillar filmen. Den har en skön ton och saknar lite av de inslag som brukar vara obligatoriska i romantiska komedier. Visst, de sedvanliga missförstånden kommer precis som det brukar, men ändå känns filmen lite annorlunda. Kanske inte originell för runt Kirk på flygplatsen där han jobbar finns vänner som är rätt så utformade enligt en välbekant mall, med till exempel Stainer (T.J. Miller) som den högljudda vännen som vet allt. Det är han som grubblar mest kring "en tia som gillar en femma"-fenomenet och menar att universum är i rubbning för så kan det inte gå till.
Ska man ta på sig de kritiska glasögonen så kan man konstatera att det gjorts rätt många filmer vid det här laget där "fula" killar blir ihop med "snygga" tjejer och det känns i dagsläget rätt omöjligt att rollerna skulle vara omvända, att en tjej-femma blev ihop med en kill-tia. Å andra sidan tror jag att den grundidé som finns i filmen, om att det är ens egen självbild som bestämmer vilken poäng man ligger på, kan vem som helst ta åt sig.
Två år har gått sedan Kirk (Baruchel) och arbetskamraten Marnie (Lindsay Sloane) "tog en paus" (hans uppfattning, "gjorde slut" enligt henne) och i ett sista patetiskt försök försöker han få tillbaka henne. Ironiskt nog har hon alltid funnits vid hans sida eftersom hon mer eller mindre adopterats av Kirks familj och alltid funnits med vid alla stora middagar och liknande, nu tillsammans med sin nya kille. Kirk inser att loppet är kört.
Omständigheter gör att han träffar Molly (Alice Eve), en riktig tiopoängare som får alla att titta två gånger, och andra omständigheter gör att de träffas igen och vips så träffas de fler gånger. Kirk inser efter ett tag att Molly inte försöker para ihop henne med någon kompis utan att hon gillar just honom. Men hur är det möjligt att en uppenbar "femma" som Kirk kan vara tillsammans med en "tia" som Molly?
Jag gillar filmen. Den har en skön ton och saknar lite av de inslag som brukar vara obligatoriska i romantiska komedier. Visst, de sedvanliga missförstånden kommer precis som det brukar, men ändå känns filmen lite annorlunda. Kanske inte originell för runt Kirk på flygplatsen där han jobbar finns vänner som är rätt så utformade enligt en välbekant mall, med till exempel Stainer (T.J. Miller) som den högljudda vännen som vet allt. Det är han som grubblar mest kring "en tia som gillar en femma"-fenomenet och menar att universum är i rubbning för så kan det inte gå till.
Ska man ta på sig de kritiska glasögonen så kan man konstatera att det gjorts rätt många filmer vid det här laget där "fula" killar blir ihop med "snygga" tjejer och det känns i dagsläget rätt omöjligt att rollerna skulle vara omvända, att en tjej-femma blev ihop med en kill-tia. Å andra sidan tror jag att den grundidé som finns i filmen, om att det är ens egen självbild som bestämmer vilken poäng man ligger på, kan vem som helst ta åt sig.
EXTRAMATERIALET
För att vara en rolig film är extramaterialet inte så vidare roligt. Nu har jag i och för sig inte lyssnat på regissörens kommentarspår, men inslaget "Devon's Dating Show!" är rent trams, de bortklippta scenerna tillför inte så mycket och blooperssamlingen är väl det i sammanhanget som ger mest till tittaren.
TRE SAKER
1. Den svenska titeln på filmen är faktiskt "I min vildaste fantasi", men på blu-ray-utgåvan verkar man köra med originaltiteln, även om den svenska titeln står med liten stil på baksidan.
2. Moderna romantiska komedier brukar ha för vana att leta sig ned långt under bältet för att bli "rolig", men "She's out of my league" håller sig på rätt nivå, vilket bara är bra då en massa forcerade sexskämt inte hade gjort filmen roligare. Nu finns det visserligen några där, och de är roliga, men de är tillräckligt få för att bara krydda komiken och inte ta över.
3. Det är omöjligt att inte sympatisera med Kirk när man möter resten av hans familj...
2. Moderna romantiska komedier brukar ha för vana att leta sig ned långt under bältet för att bli "rolig", men "She's out of my league" håller sig på rätt nivå, vilket bara är bra då en massa forcerade sexskämt inte hade gjort filmen roligare. Nu finns det visserligen några där, och de är roliga, men de är tillräckligt få för att bara krydda komiken och inte ta över.
3. Det är omöjligt att inte sympatisera med Kirk när man möter resten av hans familj...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Jay Baruchel (12)
Jay Baruchel (12)
