Slagverk som terrorism
FILMENDet började med en kortfilm för tio år sedan. Sex trummisar tar sig in i en lägenhet medan ägarna är ute med hunden och hinner på tio minuter, utan att säga ett ord till varandra, framföra fyra verk med befintliga ljud i lägenheten. Först i köket, sedan sovrummet, badrummet och slutligen vardagsrummet.
Nu återvänder de sex trummisarna i en långfilm där en hel stad bidrar med instrumenten. Samtidigt kan man se det lite som en origin story då de bara är två från början. Sanna och Mange kör runt i en van. Mange pumpar på ett taktfast komp på sitt trumset medan Sanna skapar kompletterande ljud genom att gasa, växla och åka över väglinjer. Polisen är snabbt efter dem och det slutar med att vanen lämnas vid den tyska ambassaden med ett distinkt tickande ljud från framsätet.
Chefen för terroristenheten, Amadeus Warnebring (Bengt Nilsson) känner igen ljudet. Han är det svarta fåret i sin familj fylld av framgångsrika finmusiker. Själv är han tondöv och mår fysiskt och psykiskt illa av musik, men han kan ändå identifiera ljudet av en metronom, och det är en sådan som finns i vanen.
Sanna och Mange blir lite inspirerade av uppståndelsen och vill chocka staden med en riktig bomb. Mange har redan planen klar - musikverket "Music for One City and Six Drummers". Alltså rekryteras Johannes, Myran, Anders och Marcus till den musikaliska terroristligan och verket inleds. Warnebring märker snabbt att det är musiker som ligger bakom attackerna som skakar staden men vad han också noterar är att allt som de spelat på inte längre ger i från sig något ljud, vilket är precis vad en musikhatande man som bara vill ha tyst längtar efter.
"Sound of Noise" är en minst sagt originell film som sätter musik och främst slagverk i fokus, och i och med att detta är något som legat mig varmt om hjärtat sedan tioårsåldern är det givetvis en fröjd att se filmens musikaliska scener. Jag var helt fascinerad när kortfilmen kom 2001 för det handlade inte om något fusk. Trummisarna Sanna Persson, Magnus Börjeson, Marcus Boij, Fredrik Myhr, Anders Vestergard och Johannes Björk spelade på de objekt de hittade och skapade stycken som svängde hejdlöst.
Så här i långfilmsformat blir det lite annorlunda och filmen vinner mer på att den är så pass originell än att det är en fantastisk film. Men den är helt klart sevärd och fruktansvärt svängig.
Nu återvänder de sex trummisarna i en långfilm där en hel stad bidrar med instrumenten. Samtidigt kan man se det lite som en origin story då de bara är två från början. Sanna och Mange kör runt i en van. Mange pumpar på ett taktfast komp på sitt trumset medan Sanna skapar kompletterande ljud genom att gasa, växla och åka över väglinjer. Polisen är snabbt efter dem och det slutar med att vanen lämnas vid den tyska ambassaden med ett distinkt tickande ljud från framsätet.
Chefen för terroristenheten, Amadeus Warnebring (Bengt Nilsson) känner igen ljudet. Han är det svarta fåret i sin familj fylld av framgångsrika finmusiker. Själv är han tondöv och mår fysiskt och psykiskt illa av musik, men han kan ändå identifiera ljudet av en metronom, och det är en sådan som finns i vanen.
Sanna och Mange blir lite inspirerade av uppståndelsen och vill chocka staden med en riktig bomb. Mange har redan planen klar - musikverket "Music for One City and Six Drummers". Alltså rekryteras Johannes, Myran, Anders och Marcus till den musikaliska terroristligan och verket inleds. Warnebring märker snabbt att det är musiker som ligger bakom attackerna som skakar staden men vad han också noterar är att allt som de spelat på inte längre ger i från sig något ljud, vilket är precis vad en musikhatande man som bara vill ha tyst längtar efter.
"Sound of Noise" är en minst sagt originell film som sätter musik och främst slagverk i fokus, och i och med att detta är något som legat mig varmt om hjärtat sedan tioårsåldern är det givetvis en fröjd att se filmens musikaliska scener. Jag var helt fascinerad när kortfilmen kom 2001 för det handlade inte om något fusk. Trummisarna Sanna Persson, Magnus Börjeson, Marcus Boij, Fredrik Myhr, Anders Vestergard och Johannes Björk spelade på de objekt de hittade och skapade stycken som svängde hejdlöst.
Så här i långfilmsformat blir det lite annorlunda och filmen vinner mer på att den är så pass originell än att det är en fantastisk film. Men den är helt klart sevärd och fruktansvärt svängig.
EXTRAMATERIALET
Helt oannonserat på omslagets baksida finns det glädjande nog extramaterial på skivan, vilket jag verkligen tackar för.
Det finns en sorts making of som fokuserar på den första låten i filmen, men som även berör hela filmen. Vi ser olika bakombilder och får höra storyn i ett kommentarspår. Här förklaras det hur musiken skapas och det är så klart väldigt intressant på alla sätt och vis.
Sedan får vi se ett risigt VHS-tillfuskat klipp av en film i filmen och en minutlång film där de sex trummisarna sitter med varsin trumma eller cymbal i olika delar av Stockholm och spelar tillsammans i splitscreen.
Slutligen finns de två kortfilmerna "Music for One X-mas and Six Drummers" och "Music for One Apartment and Six Drummers" med, där den sistnämnda är den stora klassikern som ju startade hela konceptet.
Det finns en sorts making of som fokuserar på den första låten i filmen, men som även berör hela filmen. Vi ser olika bakombilder och får höra storyn i ett kommentarspår. Här förklaras det hur musiken skapas och det är så klart väldigt intressant på alla sätt och vis.
Sedan får vi se ett risigt VHS-tillfuskat klipp av en film i filmen och en minutlång film där de sex trummisarna sitter med varsin trumma eller cymbal i olika delar av Stockholm och spelar tillsammans i splitscreen.
Slutligen finns de två kortfilmerna "Music for One X-mas and Six Drummers" och "Music for One Apartment and Six Drummers" med, där den sistnämnda är den stora klassikern som ju startade hela konceptet.
TRE SAKER
1. Jag vill bestämt hävda att Six Drummers var med på en Guldbaggegala för ett antal år sedan och spelade på en bil, och det har ju varit perfekt om även det klippet hade varit med bland extramaterialet.
2. En vanlig missuppfattning är att "noise" betyder "oljud", men det gör det inte. Det betyder bara "ljud" så titeln är alltså "Ljudet av ljud" på svenska. En annan missuppfattning, och stor irritationskälla för 80-talets engelsklärare, är att "noise" stavas "noice" men det gör det alltså inte.
3. De sex trummisarna spelar sig själva men självklart skrivna varianter. Eller rättare sagt: de har behållit sina riktiga namn.
2. En vanlig missuppfattning är att "noise" betyder "oljud", men det gör det inte. Det betyder bara "ljud" så titeln är alltså "Ljudet av ljud" på svenska. En annan missuppfattning, och stor irritationskälla för 80-talets engelsklärare, är att "noise" stavas "noice" men det gör det alltså inte.
3. De sex trummisarna spelar sig själva men självklart skrivna varianter. Eller rättare sagt: de har behållit sina riktiga namn.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Sanna Persson (1)
Sanna Persson (1)
