Noslös och emellanåt yetikul film
FILMENI "Den gode dinosaurien" kastade Pixar om upplägget och dinosaurierna var "mänskligheten" och människorna det udda inslaget. Jag trodde att "Smallfoot" skulle vara något liknande, och till viss del är det så men det är verkligen inte allt. I den här filmen bor yetis längst upp på en bergstopp ovanför molnen i Himalaya. Enligt deras egen mytologi är deras berg en ö som svävar på molnen och under finns ingenting. Alla deras sanningar, regler och andra förutsättningar är nedristade på stenar som yetistammens ledare Stenväktaren (Common) bär i sin rock. Det är även han som ser till att alla yeti gör sina olika uppgifter för att deras lilla samhälle ska fungera.
Yetin Migo (Channing Tatum) drömmer om dagen då han ska ta över sin pappa Dorgles (Danny DeVito) uppgift som den som varje morgon slår i gong-gongen och väcker den lysande snigeln som vandrar över himlen. När det är dags för ett test av uppgiften går allting helt snett och Migo hamnar utanför stammens by och blir jagad av ett kraschande flygplan. Skräck! Ännu värre blir det när han hittar piloten som är den mytomspunna och aldrig sedda varelsen Smallfoot! När Migo väl ska berätta detta för sin stam kan han inte bevisa det och genom att hävda att Smallfoot existerar menar han att en av stenarna i Stenväktarens rock är en lögn. Stenväktaren ser ingen annan utväg än att temporärt förvisa Migo från byn.
Men det finns några andra yetis som faktiskt tror på myten om Smallfoot och han får några oväntade nya vänner. Så småningom tar sig Migo ned under molnen. Parallellt har vi fått träffa människan Percy (James Corden), en Steve Irwin-liknande naturfilmare som tappat tittarsiffror och börjar bli desperat. Därför ska han fejka upptäckten av en yeti, vilket han förstås inte behöver göra när han stöter ihop med Migo. Trots att de inte förstår varandra - detta skildras ganska roligt i filmen - har de nytta av varandra, framför allt Migo som kan bevisa att han inte hittade på och bli accepterad av sin stam igen. Men finns det någon anledning till att Stenväktaren är så strikt hållen till sina stenar? Finns det en sanning han håller hemlig från stammen?
Inledningsvis tycker jag att "Smallfoot" känns mer som barnfilm än de animerade filmer som tilltalar alla åldrar. Jag sitter till exempel och irriterar mig på yetins fåniga utseende och avsaknad av nos eller näsa. Men så blir jag allt mer engagerad. Det är en rolig värld och mytologi som målas upp med helt andra referenser och grundpelare än verkligheten. Det är kul och även hur yetins vardag är. Dessutom landar storyn i fler bottnar än vad jag tror och det blir på det stora hela en riktigt bra animerad film.
"Smallfoot" förvaltar delvis arvet från Warner Bros gamla tecknade filmer. De höga ovala ögonformerna och all slapstick känns igen från förr, och det är ju ett charmigt sätt att bibehålla en sorts bolagsmässig stil även när det handlar om en hypermodernt animerad långfilm. Jag tycker fortfarande att varelserna hade gjorts förtjänta av något slags näsliknande inslag i ansiktet, men det tyckte inte designteamet denna gång. Nåväl, nos eller inte: Filmen roar och det blir säkert en uppföljare på något halvkrystat vis.
Yetin Migo (Channing Tatum) drömmer om dagen då han ska ta över sin pappa Dorgles (Danny DeVito) uppgift som den som varje morgon slår i gong-gongen och väcker den lysande snigeln som vandrar över himlen. När det är dags för ett test av uppgiften går allting helt snett och Migo hamnar utanför stammens by och blir jagad av ett kraschande flygplan. Skräck! Ännu värre blir det när han hittar piloten som är den mytomspunna och aldrig sedda varelsen Smallfoot! När Migo väl ska berätta detta för sin stam kan han inte bevisa det och genom att hävda att Smallfoot existerar menar han att en av stenarna i Stenväktarens rock är en lögn. Stenväktaren ser ingen annan utväg än att temporärt förvisa Migo från byn.
Men det finns några andra yetis som faktiskt tror på myten om Smallfoot och han får några oväntade nya vänner. Så småningom tar sig Migo ned under molnen. Parallellt har vi fått träffa människan Percy (James Corden), en Steve Irwin-liknande naturfilmare som tappat tittarsiffror och börjar bli desperat. Därför ska han fejka upptäckten av en yeti, vilket han förstås inte behöver göra när han stöter ihop med Migo. Trots att de inte förstår varandra - detta skildras ganska roligt i filmen - har de nytta av varandra, framför allt Migo som kan bevisa att han inte hittade på och bli accepterad av sin stam igen. Men finns det någon anledning till att Stenväktaren är så strikt hållen till sina stenar? Finns det en sanning han håller hemlig från stammen?
Inledningsvis tycker jag att "Smallfoot" känns mer som barnfilm än de animerade filmer som tilltalar alla åldrar. Jag sitter till exempel och irriterar mig på yetins fåniga utseende och avsaknad av nos eller näsa. Men så blir jag allt mer engagerad. Det är en rolig värld och mytologi som målas upp med helt andra referenser och grundpelare än verkligheten. Det är kul och även hur yetins vardag är. Dessutom landar storyn i fler bottnar än vad jag tror och det blir på det stora hela en riktigt bra animerad film.
"Smallfoot" förvaltar delvis arvet från Warner Bros gamla tecknade filmer. De höga ovala ögonformerna och all slapstick känns igen från förr, och det är ju ett charmigt sätt att bibehålla en sorts bolagsmässig stil även när det handlar om en hypermodernt animerad långfilm. Jag tycker fortfarande att varelserna hade gjorts förtjänta av något slags näsliknande inslag i ansiktet, men det tyckte inte designteamet denna gång. Nåväl, nos eller inte: Filmen roar och det blir säkert en uppföljare på något halvkrystat vis.
EXTRAMATERIALET
Filmen har några låtar som på musikalvis bär historien framåt. Inte överdrivet många, men tydligen tillräckligt många för att göra en separat sing along-version som går att välja. Värm upp stämbanden och tralla med om så önskas!
Extramaterialet är generellt av det kortare slaget. En liten minifilm berättar en historia om ett yetibarn som vill vara hjälte - och blir det. En mer traditionellt animerad film berättar om yetistenarna och en femminutersfeaturette avhandlar basfakta kring filmen med titt på regissör och huvudrollsinnehavare.
Avslutningsvis finns det lite promomaterial och musikvideor. Låten "Wonderful Life" återges på 28 olika språk och det unika här är att det faktiskt är livefilmat material med samtliga 28 unga kvinnor som sjunger låten, däribland svenska Ellen Bergström. Det är nog första gången jag sett något sådant. Snyggt!
Extramaterialet är generellt av det kortare slaget. En liten minifilm berättar en historia om ett yetibarn som vill vara hjälte - och blir det. En mer traditionellt animerad film berättar om yetistenarna och en femminutersfeaturette avhandlar basfakta kring filmen med titt på regissör och huvudrollsinnehavare.
Avslutningsvis finns det lite promomaterial och musikvideor. Låten "Wonderful Life" återges på 28 olika språk och det unika här är att det faktiskt är livefilmat material med samtliga 28 unga kvinnor som sjunger låten, däribland svenska Ellen Bergström. Det är nog första gången jag sett något sådant. Snyggt!
TRE SAKER
1. På baksidan kan man läsa "Based on the book 'Yeti Tracks' by Sergio Pablos". Den boken finns inte. Filmens huvudförfattare Glenn Ficarra och John Requa säger i en förvirrande intervju att filmens historia skiljer sig från "boken" men att den delar någon form av grundtanke. Det är oerhört luddigt när man försöker gräva djupare i det här. Av någon anledning så har Sergio Pablo förtjänat kreditering kring filmens tillkomst trots att den där boken inte existerar.
2. I England dubbades en björnmammakaraktär om av Spice Girls-medlemmen Emma Bunton.
3. Det finns en kul Pacman-referens i filmen.
2. I England dubbades en björnmammakaraktär om av Spice Girls-medlemmen Emma Bunton.
3. Det finns en kul Pacman-referens i filmen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA