Spansk skräck skrämmer bäst
FILMENTack vare DVDKritik.se:s existens har jag upptäckt spansk skräck. Jag kan inte minnas att jag hade sett speciellt mycket spansk skräck innan vi startade denna sajt. Ett undantag är "The Others", som jag visserligen när jag såg den första gången inte hade någon aning om att den var spansk. Nu har jag sett en hel del och en av de mest minnesvärda är rysliga spökhistorien "Från andra sidan".
Manusförfattarna Nicolás Casariego och Jaime Marques har tillsammans med "28 veckor senare"-regissören Juan Carlos Fresnadillo i "Intruders" fått till en enligt mig lysande skräckfilm. När jag gör lite research visar det sig att inte alla delar min åsikt, men i mitt tycke är det en välskriven och effektiv historia.
Det är två parallella historier som berättas där den sammanknytande punkten är ett monster som kallas för Hålansiktet. I den ena historien är vi i Madrid där den unga pojken Juan (Izán Corchero) nära på blir bortrövad ur sitt hem av en huvförsedd och ansiktslös figur. Denna figur ska dock hemsöka honom och hans mamma (Pilar López de Ayala) till den grad att de misstänks vara galna.
Den andra historien utspelar sig i London och i den hittar 12-åriga Mia (Ella Purnell) en papperslapp i ett träd där historien om Hålansiktet finns nedskriven. Hon kopierar den till en spännande, men oavslutad novell som hon läser upp för sina förtrollade skolkamrater. Ju mer hon skriver på novellen, desto räddare blir hon och plötsligt blir denna figur levande. Endast hennes pappa (Clive Owen) ser denna inkräktare, vars outtalade motiv är att stjäla barnens ansikten.
Självklart känner man som tittare att dessa två historier kommer att knytas ihop på något mer sätt, men jag kunde inte förutse hur utan hade en egen idé längs med vägen. En effektiv överraskningseffekt för mig, medan andra påstår sig ha listat ut hur allting hänger ihop redan från första början. Kanske är det en enkel twist att se igenom, men på mig fungerade den fullt ut.
Filmen är inte felfri, det ska dock sägas. Vissa scener och sekvenser är inte helt klockrena, men i det stora hela är "Intruders" en minnesvärd skräckhistoria. Den lyckas till exempel bättre med att skildra barns rädsla för mörkret än vad "Don’t Be Afraid of the Dark" gjorde. Inga jämförelser i övrigt dock.
Manusförfattarna Nicolás Casariego och Jaime Marques har tillsammans med "28 veckor senare"-regissören Juan Carlos Fresnadillo i "Intruders" fått till en enligt mig lysande skräckfilm. När jag gör lite research visar det sig att inte alla delar min åsikt, men i mitt tycke är det en välskriven och effektiv historia.
Det är två parallella historier som berättas där den sammanknytande punkten är ett monster som kallas för Hålansiktet. I den ena historien är vi i Madrid där den unga pojken Juan (Izán Corchero) nära på blir bortrövad ur sitt hem av en huvförsedd och ansiktslös figur. Denna figur ska dock hemsöka honom och hans mamma (Pilar López de Ayala) till den grad att de misstänks vara galna.
Den andra historien utspelar sig i London och i den hittar 12-åriga Mia (Ella Purnell) en papperslapp i ett träd där historien om Hålansiktet finns nedskriven. Hon kopierar den till en spännande, men oavslutad novell som hon läser upp för sina förtrollade skolkamrater. Ju mer hon skriver på novellen, desto räddare blir hon och plötsligt blir denna figur levande. Endast hennes pappa (Clive Owen) ser denna inkräktare, vars outtalade motiv är att stjäla barnens ansikten.
Självklart känner man som tittare att dessa två historier kommer att knytas ihop på något mer sätt, men jag kunde inte förutse hur utan hade en egen idé längs med vägen. En effektiv överraskningseffekt för mig, medan andra påstår sig ha listat ut hur allting hänger ihop redan från första början. Kanske är det en enkel twist att se igenom, men på mig fungerade den fullt ut.
Filmen är inte felfri, det ska dock sägas. Vissa scener och sekvenser är inte helt klockrena, men i det stora hela är "Intruders" en minnesvärd skräckhistoria. Den lyckas till exempel bättre med att skildra barns rädsla för mörkret än vad "Don’t Be Afraid of the Dark" gjorde. Inga jämförelser i övrigt dock.
EXTRAMATERIALET
I en handfull borttagna scener ser vi bland annat hur en hel liten mindre storyline - där en skolkamrat mobbar Mia som sedan tar hämnd genom sin novell - uteslutits ur filmen. Inget man saknar i själva filmen, men det är intressant att se hur delar av dessa scener klippts om till vad de slutligen blev.
En rad kortare featuretter tar upp, till större delen på engelska, fantasi och verklighet, filmens två parallella historier och lite om regissören. Större delen av filmerna består av ganska rejäla utdrag ur den slutgiltiga filmen och en "coming soon"-text i slutet indikerar att dessa filmer är någon form av förhandstitt, som i mitt tycke avslöjar lite för mycket.
En längre bakomfilm, till större delen på spanska, tar upp det förväntade - lite om storyn, lite om specialeffekter, bilder från inspelningen och så vidare. En standardprodukt som visserligen ger lite mervärde.
En rad kortare featuretter tar upp, till större delen på engelska, fantasi och verklighet, filmens två parallella historier och lite om regissören. Större delen av filmerna består av ganska rejäla utdrag ur den slutgiltiga filmen och en "coming soon"-text i slutet indikerar att dessa filmer är någon form av förhandstitt, som i mitt tycke avslöjar lite för mycket.
En längre bakomfilm, till större delen på spanska, tar upp det förväntade - lite om storyn, lite om specialeffekter, bilder från inspelningen och så vidare. En standardprodukt som visserligen ger lite mervärde.
TRE SAKER
1. Daniel Brühl, känd som "hjältenazisten" i "Inglourious Basterds", spelar en spansktalande präst i filmen. Jag trodde att Brühl var 100 procent tysk, men det visar sig att han har en spansk mamma och är född i Barcelona med det långa och komplicerade namnet Daniel César Martín Brühl González Domingo på födelsebeviset.
2. Tyvärr håller inte specialeffekterna måttet. Det är alldeles för tydligt att greenscreen använts i vissa scener och några animationer känns plastiga. Å andra sidan: hade jag sett denna film för 15-20 år sedan hade jag köpt det rakt av utan att tveka.
3. "Intruders" blev ingen kassasuccé i USA. Knappt 65 000 dollar av en 13-miljonersbudget lyckades den dra in på sålda biobiljetter...
2. Tyvärr håller inte specialeffekterna måttet. Det är alldeles för tydligt att greenscreen använts i vissa scener och några animationer känns plastiga. Å andra sidan: hade jag sett denna film för 15-20 år sedan hade jag köpt det rakt av utan att tveka.
3. "Intruders" blev ingen kassasuccé i USA. Knappt 65 000 dollar av en 13-miljonersbudget lyckades den dra in på sålda biobiljetter...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Clive Owen (16)
Clive Owen (16)
