Växlar mellan irriterande och mycket bra
FILMENDet finns en viss typ av tv-serier som ligger precis på balansgången mellan att vara irriterande och mycket bra. Ta "Lost" som exempel. Spännande konstigheter händer hela tiden, men för varje svar man får, så får man tio frågor. Frustrationen över känslan att man hittar på saker allt eftersom man spelar in serien (vilket man till en början också gjorde) gör att man vill sluta titta, men samtidigt är det så pass fängslande att man stannar kvar för att få veta hur det går och få svar på alla frågorna i upplösningen. En upplösning som sen kanske aldrig kommer, eller med större sannolikhet inte ger dig de svaren du väntat på.
Ibland springer man också på något med en fascinerande och originell idé med stor potential, men så verkar fantasin tagit slut efter att grunden lagts och man kastat bort det hela genom att föra in onödiga klyschor. Den första filmen om "The Purge" hade en sjukt bra och tankeväckande premiss, men kastades totalt bort i en typisk home-invasion-story som vi sett hundra gånger förr. Ändå stannade jag kvar, och "The Purge - Anarchy" tog betydligt bättre hand om idén.
"The 100" börjar på rymdstationen Arken som ligger i omloppsbana runt jorden. Det är 97 år efter att ett kärnvapenkrig raderat allt liv på planeten. Arken består av ett flertal rymdstationer som man fört samman, och där har 2400 personer bott i väntan på att jorden ska bli beboelig så man kan återvända. Tyvärr börjar Arkens livsuppehållande system att gå sönder, och man har inte mycket tid kvar innan syret tar slut. För att minska befolkningen och dryga ut syret, skickar man i hemlighet ner 100 ungdomar från fängelset till jordens yta för att kolla läget.
Nåja. Väl på jorden visas en repris av "Flugornas Herre" och klyschorna staplas på varandra. Man kan inte kommunicera med Arken och meningen är att man ska ge sig av till militärbasen Väderberget där det ska finnas skydd och ransoner. Ungdomsbrottslingarna är förstås mer intresserade av att leva rövare, så ett fåtal mindre labila knallar iväg mot berget. Det visar sig förstås att de inte är ensamma i skogen, och nu måste de fajtas mot hemliga skogskrigare likväl som internt i lägret. Samtidigt pågår en politisk dragkamp i rymden mellan kansler Jaha (idealist!) och vicekansler Kane (pragmatisk!) då Arkens tid och möjligheter minskar alltmer.
Serien är typ baserad på ett par böcker. Jag säger "typ" eftersom man köpte rättigheterna när bara några kapitel var skrivna till den första boken, och att man tydligen tagit sig vissa friheter med historien gentemot denna. Böckerna hör till den så kallade "young adult"-genren, vilket innebär att man förstås fokuserar en del på tonårsproblem såsom kärlek, revolt mot och inträdet i vuxenvärlden, gemenskap och så förstås en mängd sex och våld. Jag tillhör ju inte den huvudsakliga målgruppen och får således ha överseende med vissa berättargrepp, men får ändå svårt med den tidigare nämnda balansgången. Ytterst få karaktärer tänker längre än näsan räcker och det är sällan någon undrar över andras motivation eller visar intresse för sin omgivning. Karaktärer ändrar personlighet i samma takt som jag avverkar Pepsi-flaskor, och man har verkligen inte ett uns av sympati för någon, speciellt inte som man avverkar redshirts (2) i parti och minut.
Nu slutade jag ju titta på "Lost" någonstans i fjärde säsongen. Man började med dumma nödlösningar på hörn man målat sig in i, frågorna var sjukt många fler än svaren, det var mer flashbacks än något annat och det fanns en påtaglig känsla av att utfyllnad. Visst var "Lost" en av världens mest framgångsrika tv-serier, men det behöver ju inte betyda varken att jag gillar den eller att den var bra TV. "The 100" kommer i en era då man hemskt gärna vill skapa en young adult-franchise att tjäna pengar på, och eftersom vi förmodligen än så länge bara är i början av just denna så är det inte svårt att förutse att böckerna och tv-serierna kommer att skapas mer eller mindre i syfte att sträcka ut historien och hålla den vid liv så länge pengarna fortsätter att rulla in.
Likväl så verkar man ju hålla sig på rätt sida i balansgången, för jag klämmer ju de 13 avsnitten ganska fort och man lyckas styra in andra säsongen på en intressant bana. Därför blir det ju lik förbaskad en hyfsad rekommendation, åtminstone tills jag ser vart framtida säsonger tar vägen.
Ibland springer man också på något med en fascinerande och originell idé med stor potential, men så verkar fantasin tagit slut efter att grunden lagts och man kastat bort det hela genom att föra in onödiga klyschor. Den första filmen om "The Purge" hade en sjukt bra och tankeväckande premiss, men kastades totalt bort i en typisk home-invasion-story som vi sett hundra gånger förr. Ändå stannade jag kvar, och "The Purge - Anarchy" tog betydligt bättre hand om idén.
"The 100" börjar på rymdstationen Arken som ligger i omloppsbana runt jorden. Det är 97 år efter att ett kärnvapenkrig raderat allt liv på planeten. Arken består av ett flertal rymdstationer som man fört samman, och där har 2400 personer bott i väntan på att jorden ska bli beboelig så man kan återvända. Tyvärr börjar Arkens livsuppehållande system att gå sönder, och man har inte mycket tid kvar innan syret tar slut. För att minska befolkningen och dryga ut syret, skickar man i hemlighet ner 100 ungdomar från fängelset till jordens yta för att kolla läget.
Nåja. Väl på jorden visas en repris av "Flugornas Herre" och klyschorna staplas på varandra. Man kan inte kommunicera med Arken och meningen är att man ska ge sig av till militärbasen Väderberget där det ska finnas skydd och ransoner. Ungdomsbrottslingarna är förstås mer intresserade av att leva rövare, så ett fåtal mindre labila knallar iväg mot berget. Det visar sig förstås att de inte är ensamma i skogen, och nu måste de fajtas mot hemliga skogskrigare likväl som internt i lägret. Samtidigt pågår en politisk dragkamp i rymden mellan kansler Jaha (idealist!) och vicekansler Kane (pragmatisk!) då Arkens tid och möjligheter minskar alltmer.
Serien är typ baserad på ett par böcker. Jag säger "typ" eftersom man köpte rättigheterna när bara några kapitel var skrivna till den första boken, och att man tydligen tagit sig vissa friheter med historien gentemot denna. Böckerna hör till den så kallade "young adult"-genren, vilket innebär att man förstås fokuserar en del på tonårsproblem såsom kärlek, revolt mot och inträdet i vuxenvärlden, gemenskap och så förstås en mängd sex och våld. Jag tillhör ju inte den huvudsakliga målgruppen och får således ha överseende med vissa berättargrepp, men får ändå svårt med den tidigare nämnda balansgången. Ytterst få karaktärer tänker längre än näsan räcker och det är sällan någon undrar över andras motivation eller visar intresse för sin omgivning. Karaktärer ändrar personlighet i samma takt som jag avverkar Pepsi-flaskor, och man har verkligen inte ett uns av sympati för någon, speciellt inte som man avverkar redshirts (2) i parti och minut.
Nu slutade jag ju titta på "Lost" någonstans i fjärde säsongen. Man började med dumma nödlösningar på hörn man målat sig in i, frågorna var sjukt många fler än svaren, det var mer flashbacks än något annat och det fanns en påtaglig känsla av att utfyllnad. Visst var "Lost" en av världens mest framgångsrika tv-serier, men det behöver ju inte betyda varken att jag gillar den eller att den var bra TV. "The 100" kommer i en era då man hemskt gärna vill skapa en young adult-franchise att tjäna pengar på, och eftersom vi förmodligen än så länge bara är i början av just denna så är det inte svårt att förutse att böckerna och tv-serierna kommer att skapas mer eller mindre i syfte att sträcka ut historien och hålla den vid liv så länge pengarna fortsätter att rulla in.
Likväl så verkar man ju hålla sig på rätt sida i balansgången, för jag klämmer ju de 13 avsnitten ganska fort och man lyckas styra in andra säsongen på en intressant bana. Därför blir det ju lik förbaskad en hyfsad rekommendation, åtminstone tills jag ser vart framtida säsonger tar vägen.
EXTRAMATERIALET
Fyra featurettes på strax under en halvtimme visar intressant information kring design och specialeffekter, men en paneldiskussion från Comic-Con är inspelad då serien precis börjat och mest en presentation av det man just sett. Vi ser en scen som klipptes bort av en anledning, och hör ett kommentarsspår på det sista avsnittet.
TRE SAKER
1. 2400 personer bodde på Arken när man skickar ner 100 ungdomar från fängelset. Var 24:e person på Arken är alltså både ungdom och fängslad brottsling. De kanske behöver se över sina uppfostringsmetoder.
2. En "redshirt" är en oviktig karaktär som introduceras och sedan snabbt dör. Termen kommer från "Star Trek" där rödklädda säkerhetsvakter sällan överlevde till första reklamavbrottet.
3. En av karaktärerna heter "Wells Jaha" vilket är lite lurigt för oss svenskar, men översättaren fick visst kortslutning och översatte inskriften "This belongs to Wells Jaha" till "Jaha, den här tillhör Wells".
2. En "redshirt" är en oviktig karaktär som introduceras och sedan snabbt dör. Termen kommer från "Star Trek" där rödklädda säkerhetsvakter sällan överlevde till första reklamavbrottet.
3. En av karaktärerna heter "Wells Jaha" vilket är lite lurigt för oss svenskar, men översättaren fick visst kortslutning och översatte inskriften "This belongs to Wells Jaha" till "Jaha, den här tillhör Wells".
HENRIK ANDERSSON (2015-01-15)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Paige Turco (3)
Paige Turco (3)
