Kul, obekväm och tänkvärd ensemblefilm
FILMENDet är ganska enkelt att på förhand tro att "En underbar jävla jul" är en ny svensk ensemblefilm i "Tomten är far till alla barnen"-anda och visst finns det vissa beröringspunkter, men den Helena Bergström-regisserade filmen har betydligt mer drama i sig än komik. Trots att det finns en beskärd del av humor, finns det även en del tyngre tankar i historien som definitivt placerar filmen utanför det renodlade komedifacket.
Det är en snöfri jul och två familjer ska fira ihop för första gången. Det är båda familjernas söner Simon (Anastasios Soulis) och Oscar (Anton Lundqvist) som efter tre år som ett par köpt ett dödsbo dit de nu bjudit in sina familjer för en gemensam jul med en stor överraskning. I huset bor även Simons barndomskompis Cissi (Rakel Wärmländer) som är höggravid och för tittaren är det inte så svårt att förstå som är på gång.
Från Oscars sida anländer hans mamma Monica (Maria Lundqvist) och pappa Ulf (Robert Gustafsson), samt syster Sofia (Frida Beckman) med dottern Ebba (Paulina Pizarro Swartling), och så farmor Gun-Britt (Inga Landgré). Från Simons sida kommer hans pappa Millitiadis (Michalis Koutsogiannakis) och lillebror Alex (Neo Siambalils) samt mamma Carina (Helena Bergström) och hennes nya unga muslimska pojkvän Rami (Peshang Rad). Här finns förstås uppenbara spänningar mellan föräldrarna, men det ska väl gå att hålla i schack under denna fridens dag?
Den negativt utstrålande Ulf går runt i huset och hittar både skräp i överflöd - det är ju ett dödsbo - mögel och fuktskador och knorrar ljudligt. Den obekväme Simon förklarar att huset är "i princip" besiktat, vilket knappast lugnar Ulf. När alla väl är samlade börjar problemen. Simon och Oscar hittar inte riktigt rätt tillfälle att berätta sin överraskning vilket irriterar Cissi som i stället tvingas ljuga när frågorna kommer. Dessutom är det inte lätt att kombinera två familjers vanor ska kombineras på årets mest traditionsfyllda dag. När ska man äta? Vad ska man äta? När kommer tomten?
Till slut kommer tomten och det är inte bara paket i säcken utan överraskningar som lyfter fram djupt nedgrävda tankar och åsikter som inte längre kan hållas tillbaka.
Helena Bergström och hennes manuskollegor Daniel Réhn och Edward af Sillén har bitvis satt ett komiskt finger på julfirandet utifrån ett antal olika synvinklar. Till exempel har vi den lätt obekväma känslan när man firar utanför sin egen komfortzon och inte riktigt har kontroll över situationen. Detta illustreras kanske bäst av Maria Lundqvists Monica som inte passivt kan sitta still. Plötsligt hoppar grodorna ur munnen på henne av ren nervositet. Sen är det de nya familjebildningarna som hamnar i fokus. Att det är greker och muslimer involverade i mixen är inget som det görs någon stor grej av, utan det som är det centrala är bögparet vars livsval inte accepterats fullt ut.
Å ena sidan kan jag tycka att det är lite knepigt eftersom paret varit ett par i tre år men å andra sidan är det kanske poängen att personliga åsikter hållits tillbaka under flera år och en gång för alla träder fram. Den här miserabla explosionen gör att filmens final blir lite enkel och kanske inte helt trovärdig. Jag vill inte säga mer än så, men det vacklar lite.
Med det sagt tycker jag att "En underbar jävla jul" är en fullt godkänd film. Jag hade nog förväntat mig en roligare film men blir överraskad av de inslag som får mig att fundera, samtligt som den vardagsrealistiska komedin faktiskt fungerar på det där obekväma viset. Historien får visa om filmen kommer att kvala in bland de återkommande julfilmerna.
Det är en snöfri jul och två familjer ska fira ihop för första gången. Det är båda familjernas söner Simon (Anastasios Soulis) och Oscar (Anton Lundqvist) som efter tre år som ett par köpt ett dödsbo dit de nu bjudit in sina familjer för en gemensam jul med en stor överraskning. I huset bor även Simons barndomskompis Cissi (Rakel Wärmländer) som är höggravid och för tittaren är det inte så svårt att förstå som är på gång.
Från Oscars sida anländer hans mamma Monica (Maria Lundqvist) och pappa Ulf (Robert Gustafsson), samt syster Sofia (Frida Beckman) med dottern Ebba (Paulina Pizarro Swartling), och så farmor Gun-Britt (Inga Landgré). Från Simons sida kommer hans pappa Millitiadis (Michalis Koutsogiannakis) och lillebror Alex (Neo Siambalils) samt mamma Carina (Helena Bergström) och hennes nya unga muslimska pojkvän Rami (Peshang Rad). Här finns förstås uppenbara spänningar mellan föräldrarna, men det ska väl gå att hålla i schack under denna fridens dag?
Den negativt utstrålande Ulf går runt i huset och hittar både skräp i överflöd - det är ju ett dödsbo - mögel och fuktskador och knorrar ljudligt. Den obekväme Simon förklarar att huset är "i princip" besiktat, vilket knappast lugnar Ulf. När alla väl är samlade börjar problemen. Simon och Oscar hittar inte riktigt rätt tillfälle att berätta sin överraskning vilket irriterar Cissi som i stället tvingas ljuga när frågorna kommer. Dessutom är det inte lätt att kombinera två familjers vanor ska kombineras på årets mest traditionsfyllda dag. När ska man äta? Vad ska man äta? När kommer tomten?
Till slut kommer tomten och det är inte bara paket i säcken utan överraskningar som lyfter fram djupt nedgrävda tankar och åsikter som inte längre kan hållas tillbaka.
Helena Bergström och hennes manuskollegor Daniel Réhn och Edward af Sillén har bitvis satt ett komiskt finger på julfirandet utifrån ett antal olika synvinklar. Till exempel har vi den lätt obekväma känslan när man firar utanför sin egen komfortzon och inte riktigt har kontroll över situationen. Detta illustreras kanske bäst av Maria Lundqvists Monica som inte passivt kan sitta still. Plötsligt hoppar grodorna ur munnen på henne av ren nervositet. Sen är det de nya familjebildningarna som hamnar i fokus. Att det är greker och muslimer involverade i mixen är inget som det görs någon stor grej av, utan det som är det centrala är bögparet vars livsval inte accepterats fullt ut.
Å ena sidan kan jag tycka att det är lite knepigt eftersom paret varit ett par i tre år men å andra sidan är det kanske poängen att personliga åsikter hållits tillbaka under flera år och en gång för alla träder fram. Den här miserabla explosionen gör att filmens final blir lite enkel och kanske inte helt trovärdig. Jag vill inte säga mer än så, men det vacklar lite.
Med det sagt tycker jag att "En underbar jävla jul" är en fullt godkänd film. Jag hade nog förväntat mig en roligare film men blir överraskad av de inslag som får mig att fundera, samtligt som den vardagsrealistiska komedin faktiskt fungerar på det där obekväma viset. Historien får visa om filmen kommer att kvala in bland de återkommande julfilmerna.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Musiken består till stor del av körsång, vilket även Helena Bergströms man Colin Nutley använder mycket i sina filmer. Det ger ett pampigt och lite annorlunda anslag.
2. Jag tror att en del utrymme lämnats för improvisationer. Dels när det gäller replikerna, där framför allt Robert Gustafsson öser på som han brukar göra när tyglarna är lösa, och dels rent allmänt. Det finns en sekvens där Maria Lundqvist och Helena Bergström halkar till en trapp som känns som den inte kan ha varit skriven utan en "blooper" som behållits.
3. Maria och Anton Lundqvist är mor och son i verkligheten och det här är första gången de spelar mot varandra.
2. Jag tror att en del utrymme lämnats för improvisationer. Dels när det gäller replikerna, där framför allt Robert Gustafsson öser på som han brukar göra när tyglarna är lösa, och dels rent allmänt. Det finns en sekvens där Maria Lundqvist och Helena Bergström halkar till en trapp som känns som den inte kan ha varit skriven utan en "blooper" som behållits.
3. Maria och Anton Lundqvist är mor och son i verkligheten och det här är första gången de spelar mot varandra.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Robert Gustafsson (19)
Robert Gustafsson (19)
