Fint djup bakom det udda formatet
FILMENI en till större delen sann historia träffar vi pjäsförfattaren Alan Bennett (en i allra högsta grad verklig person spelad av Alex Jennings) lagom till när han flyttar in i ett hus på Gloucester Crescent i London-delen Camden Town. Ungefär samtidigt rullar en äldre kvinna i en sliten van in på samma gata för att stanna där.
Kvinnan (Maggie Smith) är en typisk uteliggare, men samtidigt är hon en gåta. Hon verkar bildad, men skyltar inte med det. Hon kan föra sig, men är samtidigt osmidig. Hon verkar hata musik, men talar flytande franska. Hon har uppenbarligen varit med om något som påverkat henne på ett ytterst plågsamt vis.
Kvinnan, som kanske heter Mary eller Margaret och möjligtvis Shepard, flyttar sin bil runt på gatan tills hon stannar till utanför Bennett. Han är inte förtjust i henne men samtidigt kan han inte låta bli att bry sig om kvinnan. Bennett är författare, vilket illustreras av att han är två personer - en som lever och en som skriver - och han överväger om han ska skriva om kvinnan, för så småningom luckras mysteriet upp.
Man skulle kunna beskriva filmen som ett absurt drama som inledningsvis är lite svårt att bli kompis med. Men likt en Fredrik Backman-roman där bitarna så småningom faller på plats hittar man som tittare in i historien och djupet i de båda livsödena kommer fram. Maggie Smith bräker med stora gester men det är när hon lugnar ned sig och låter kvinnan i vanens innersta tankar och känslor komma fram i hennes uttrycksfulla ögon och ansikte som det blir riktigt bra. Alex Jennings karaktär har också flera lager. Han har en relation till sin mamma som bleknar i jämförelse med den han får med kvinnan. Han bråkar med sitt kreativa jag och han vågar kanske inte riktigt stå för vem han är fullt ut.
I femton år bodde kvinnan i vanen vid Bennetts hus. Först parkerad på gatan och sedan på hans uppfart. Det är en lika delar absurd som gripande historia, men för mig känns formatet på filmen lite besvärligt. Det kan ha att göra med att det är en pjäs från första början då de stora gesterna och dubbelrollen för Jennings tar oss ur verkligheten på något sätt. För att gör det hela ännu mer udda blir det metaaktigt värre mot slutet där den verkliga Alan Bennett anländer till inspelningsplatsen där vi alltså ser filmteamet i bild.
Historien är bra, men formatet faller mig inte riktigt i smaken.
Kvinnan (Maggie Smith) är en typisk uteliggare, men samtidigt är hon en gåta. Hon verkar bildad, men skyltar inte med det. Hon kan föra sig, men är samtidigt osmidig. Hon verkar hata musik, men talar flytande franska. Hon har uppenbarligen varit med om något som påverkat henne på ett ytterst plågsamt vis.
Kvinnan, som kanske heter Mary eller Margaret och möjligtvis Shepard, flyttar sin bil runt på gatan tills hon stannar till utanför Bennett. Han är inte förtjust i henne men samtidigt kan han inte låta bli att bry sig om kvinnan. Bennett är författare, vilket illustreras av att han är två personer - en som lever och en som skriver - och han överväger om han ska skriva om kvinnan, för så småningom luckras mysteriet upp.
Man skulle kunna beskriva filmen som ett absurt drama som inledningsvis är lite svårt att bli kompis med. Men likt en Fredrik Backman-roman där bitarna så småningom faller på plats hittar man som tittare in i historien och djupet i de båda livsödena kommer fram. Maggie Smith bräker med stora gester men det är när hon lugnar ned sig och låter kvinnan i vanens innersta tankar och känslor komma fram i hennes uttrycksfulla ögon och ansikte som det blir riktigt bra. Alex Jennings karaktär har också flera lager. Han har en relation till sin mamma som bleknar i jämförelse med den han får med kvinnan. Han bråkar med sitt kreativa jag och han vågar kanske inte riktigt stå för vem han är fullt ut.
I femton år bodde kvinnan i vanen vid Bennetts hus. Först parkerad på gatan och sedan på hans uppfart. Det är en lika delar absurd som gripande historia, men för mig känns formatet på filmen lite besvärligt. Det kan ha att göra med att det är en pjäs från första början då de stora gesterna och dubbelrollen för Jennings tar oss ur verkligheten på något sätt. För att gör det hela ännu mer udda blir det metaaktigt värre mot slutet där den verkliga Alan Bennett anländer till inspelningsplatsen där vi alltså ser filmteamet i bild.
Historien är bra, men formatet faller mig inte riktigt i smaken.
EXTRAMATERIALET
I ett par kortare featuretter om filmen och Maggie Smiths insats får vi lära oss att historien tidigare satts upp som pjäs 1999 med Smith i huvudrollen. Vidare hade Alex Jennings spelat Alan Bennett i en annan självbiografisk pjäs så när det blev dags att göra filmen var skådespelarna självskrivna.
I och med att Jennings faktiskt spelar två versioner av Bennett samtidigt behövdes det lösas med smarta visuella effekter och i en kort featurette får vi veta lite mer om det samt en specialeffektstung scen från filmens final.
Några borttagna scener och ett kommentarspår finns även med att njuta av, och om man är intresserad av att lära sig italienska så kan jag glädja er med att allt extramaterial är textat enbart på italienska. Oklart varför.
I och med att Jennings faktiskt spelar två versioner av Bennett samtidigt behövdes det lösas med smarta visuella effekter och i en kort featurette får vi veta lite mer om det samt en specialeffektstung scen från filmens final.
Några borttagna scener och ett kommentarspår finns även med att njuta av, och om man är intresserad av att lära sig italienska så kan jag glädja er med att allt extramaterial är textat enbart på italienska. Oklart varför.
TRE SAKER
1. Tittar man på omslaget ser man James Cordon i röd tröja till höger om Maggie Smith. Cordon är med i en scen och har en ytterst liten roll vilket inte motiverar att han är med på omslaget i mitt tycke. Men: Cordon är en av flera skådespelare i filmen som varit med i pjäsen/filmen "The History Boys" skriven av Alan Bennett och regisserad av Nicholas Hytner. Faktiskt är samtliga skådespelare från den med i "The Lady in the Van".
2. Utöver "The Lady in the Van" och "Wild Generation" (vilket är "The History Boys" namn i Sverige) har Hytner gjort ytterligare en film baserad på en pjäs av Bennett, nämligen "Den galne kung George" 1994.
3. I filmen har Alan Bennett en knastertorr röst med en nordbrittisk dialekt. Skådespelaren Alan Jennings låter verkligen inte så i extramaterialet, vilket är lite småkul.
2. Utöver "The Lady in the Van" och "Wild Generation" (vilket är "The History Boys" namn i Sverige) har Hytner gjort ytterligare en film baserad på en pjäs av Bennett, nämligen "Den galne kung George" 1994.
3. I filmen har Alan Bennett en knastertorr röst med en nordbrittisk dialekt. Skådespelaren Alan Jennings låter verkligen inte så i extramaterialet, vilket är lite småkul.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Maggie Smith (14)
Maggie Smith (14)
