En usel och osexig mittendel
FILMENNär jag skrev om "Fifty Shades of Grey" häromåret berättade jag öppet om min aversion mot bokserien trots att jag inte hade läst en bokstav ur den, men balanserade det hela med att konstatera att filmen inte var skit trots mina förutfattade meningar. "Fifty Shades Darker", däremot, är en annan femma. Det är en riktigt usel film, och vetskapen om att jag om ett år ungefär kommer att tvingas se konklusionen av trilogin känns i dagsläget som något enormt jobbigt.
När jag hade sett klart filmen gick jag in och läste några användarrecensioner på IMDB där många hade delat ut sämsta tänkbara betyg understrukna med argument och välformulerade åsikter. Jag scrollade runt lite för jag vet att varje film, hur kass den än är, alltid har en liten fanskara som tycker att den är värd högsta poäng. Och så även här förstås, även om dessa tiopoängare inte var kompletterade med några argument annat än att "de är så bra", syftande på Dakota Johnsons och Jamie Dornans insatser i huvudrollerna som Anastasia Steele och Christian Grey.
Första filmen slutade abrupt med att Ana inte kunde tänka sig ha en relation med Christian så länge han ville skriva kontrakt och ha rätten att straffa henne sexuellt, och när den här filmen börjar har de ingen kontakt även om Christian är väldigt tydlig med att han vill ha tillbaka henne. Och ganska snabbt blir det så, även om Ana är bestämd med att hon vill ha en normal, "vanilj"-relation, och så blir det - tills hon ber honom smiska henne. Så vad vill hon egentligen?
Förväntar man sig heta sexscener blir man sannolikt besviken. Sekvenserna är likartade och inte speciellt heta. Ana måste vara världens mest lättupphetsade människa då hon skälver till vid minsta beröring, och Christian verkar inte heller behöva speciellt mycket för att komma igång. Någon enstaka gång plockar de med sig något hjälpmedel från hans beryktade röda rum, men överlag är det rätt tråkiga scener som mest känns intryckta för att de ska finnas där. Och det som är mellan snusket är inte speciellt mycket roligare det. Filmen segar sig fram utan att det egentligen händer speciellt mycket. Christian visar hur rik han är genom att köpa företaget Ana jobbar för, och är avundsjuk på hennes chef (Eric Johnson) och får bort honom när det behövs. Det är ganska uppenbart att Christian vill äga Ana (vilket sägs i klarspråk flera gånger) och det är en ganska svårsmält önskan som vi tittare ska tugga i oss.
I extramaterialet pratar regissören James Foley om att det intressanta med böckerna är psykologin mellan Ana och Christian och hur den förändras. Jaså? Detta märks det inte speciellt mycket av då det mest är ett velande fram och tillbaka där det är ytterst oklart vad karaktärerna vill och varför. Ana vill inte bli straffad, men så vill hon det. Christian vill ha Ana i sitt liv till vilket pris som helst, men han vill inte släppa in henne helt och hållet. Hemligheter och tidigare relationer gör henne ledsen och svartsjuk medan han blir svartsjuk på hennes övriga liv. Fram och tillbaka.
Titeln "Fifty Shades Darker" är ingen direkt ledtråd in i historien, men ska väl kanske kunna appliceras på att Christian till slut berättar lite om sin bakgrund och ger en förklaring till varför han är som han är och gör som han gör, samtidigt som det finns ett litet mörkt "hot" i bakgrunden via några av filmens nya karaktärer som jag antar blir allvarligt först i den sista filmen. Just nu känns denna mittenfilm som en illa skriven transportsträcka som inte ger denna tittare något alls. Visst, jag är negativt inställd från första början, men det betyder inte att jag per automatik är negativt inställd till slutresultatet. Fast i det här fallet spelar det ingen roll: Detta är en riktigt usel film.
När jag hade sett klart filmen gick jag in och läste några användarrecensioner på IMDB där många hade delat ut sämsta tänkbara betyg understrukna med argument och välformulerade åsikter. Jag scrollade runt lite för jag vet att varje film, hur kass den än är, alltid har en liten fanskara som tycker att den är värd högsta poäng. Och så även här förstås, även om dessa tiopoängare inte var kompletterade med några argument annat än att "de är så bra", syftande på Dakota Johnsons och Jamie Dornans insatser i huvudrollerna som Anastasia Steele och Christian Grey.
Första filmen slutade abrupt med att Ana inte kunde tänka sig ha en relation med Christian så länge han ville skriva kontrakt och ha rätten att straffa henne sexuellt, och när den här filmen börjar har de ingen kontakt även om Christian är väldigt tydlig med att han vill ha tillbaka henne. Och ganska snabbt blir det så, även om Ana är bestämd med att hon vill ha en normal, "vanilj"-relation, och så blir det - tills hon ber honom smiska henne. Så vad vill hon egentligen?
Förväntar man sig heta sexscener blir man sannolikt besviken. Sekvenserna är likartade och inte speciellt heta. Ana måste vara världens mest lättupphetsade människa då hon skälver till vid minsta beröring, och Christian verkar inte heller behöva speciellt mycket för att komma igång. Någon enstaka gång plockar de med sig något hjälpmedel från hans beryktade röda rum, men överlag är det rätt tråkiga scener som mest känns intryckta för att de ska finnas där. Och det som är mellan snusket är inte speciellt mycket roligare det. Filmen segar sig fram utan att det egentligen händer speciellt mycket. Christian visar hur rik han är genom att köpa företaget Ana jobbar för, och är avundsjuk på hennes chef (Eric Johnson) och får bort honom när det behövs. Det är ganska uppenbart att Christian vill äga Ana (vilket sägs i klarspråk flera gånger) och det är en ganska svårsmält önskan som vi tittare ska tugga i oss.
I extramaterialet pratar regissören James Foley om att det intressanta med böckerna är psykologin mellan Ana och Christian och hur den förändras. Jaså? Detta märks det inte speciellt mycket av då det mest är ett velande fram och tillbaka där det är ytterst oklart vad karaktärerna vill och varför. Ana vill inte bli straffad, men så vill hon det. Christian vill ha Ana i sitt liv till vilket pris som helst, men han vill inte släppa in henne helt och hållet. Hemligheter och tidigare relationer gör henne ledsen och svartsjuk medan han blir svartsjuk på hennes övriga liv. Fram och tillbaka.
Titeln "Fifty Shades Darker" är ingen direkt ledtråd in i historien, men ska väl kanske kunna appliceras på att Christian till slut berättar lite om sin bakgrund och ger en förklaring till varför han är som han är och gör som han gör, samtidigt som det finns ett litet mörkt "hot" i bakgrunden via några av filmens nya karaktärer som jag antar blir allvarligt först i den sista filmen. Just nu känns denna mittenfilm som en illa skriven transportsträcka som inte ger denna tittare något alls. Visst, jag är negativt inställd från första början, men det betyder inte att jag per automatik är negativt inställd till slutresultatet. Fast i det här fallet spelar det ingen roll: Detta är en riktigt usel film.
EXTRAMATERIALET
Några borttagna scener och en minst sagt kort teaser för den tredje filmen bidrar inte med något vidare mervärde, men finns där i alla fall. Resten av extramaterialet är kortare featuretter om att omvandla boken till manus, filma det, samla ihop skådespelarna, trycka in några nya och avslutningsvis lite fokus på filmens maskerad och intima scener. Till större delen handlar det om det vanliga smörandet kors och tvärs genom produktionen, med en underliggande känsla om att alla inblandade verkligen tror att de på fullt allvar gjort en fantastisk film.
TRE SAKER
1. I en sekvens avancerar Ana jobbmässigt från assistent till mellanchef (typ) och får en egen assistent vilket leder till ett replikskifte som är identiskt med en liknande scen i filmen "Working Girl" från 1988. I den är det Dakota Johnsons mamma Melanie Griffith som säger replikerna. En kul passning inom familjen.
2. Första filmen skrevs av Kelly Marcel och regisserades av Sam Taylor-Johnson, men denna film och nästa skrivs av Niall Leonard och regisseras av James Foley. Leonard är äkta make med böckernas författare E.L. James så man får förmoda att hon är nöjd med hur manuset blev, men som utomstående tittare är det ett katastrofalt misslyckande.
3. Veteranen Kim Basinger är en av de nya skådespelarna i denna film. Hon spelar Elena som "lärde upp" Christian. Givetvis hatar Ana henne.
2. Första filmen skrevs av Kelly Marcel och regisserades av Sam Taylor-Johnson, men denna film och nästa skrivs av Niall Leonard och regisseras av James Foley. Leonard är äkta make med böckernas författare E.L. James så man får förmoda att hon är nöjd med hur manuset blev, men som utomstående tittare är det ett katastrofalt misslyckande.
3. Veteranen Kim Basinger är en av de nya skådespelarna i denna film. Hon spelar Elena som "lärde upp" Christian. Givetvis hatar Ana henne.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Dakota Johnson (7)
Dakota Johnson (7)
