Anders Jakobsons blogg

I somras pratade jag tv-serier med några kompisar och fick höra talas om "Slow Horses", ett Apple TV+-original som jag bara möjligen hade sett när jag bläddrade runt i appen. Jag trodde för ett ögonblick att det var en ny serie jag hade läst om, men då i somras fanns det tre kompletta säsonger i streamingtjänsten. När det visade sig att varje säsong bara hade sex avsnitt gav jag serien en chans och fastnade omedelbart.

I ganska kort sammanfattning kan man säga att serien handlar om en samling MI:5-agenter som på ett eller annat sätt gjort bort sig och därmed placerats i en slaskavdelning och där förväntas göra små skitjobb eller bara sitta av tiden tills de ledsnar och säger upp sig. I första avsnittet hamnar River Cartwright (Jack Lowden) efter att ha blivit manipulerad till att göra bort sig, och det är han som på sätt och vis är seriens huvudperson. Eller kanske inte - chef för avdelning i Slough House är Jackson Lamb som är oförskämd, obrydd, ohygienisk och allt annat man kan sätta "o" framför. Han spelas av Gary Oldman i den kanske sunkigaste roll han gjort. En av Lambs egenskaper är att han producerar dofter medvetet och omedvetet och man får vara glad för att det inte är lukt-tv för bara utifrån hans utseende är det enkelt att föreställa sig hans naturliga stank!

Men när det blir skarpt läge i serien, vilket det förstås blir, ska det visa sig att agenterna i frysboxen inte är odugliga och oväntat skärpt och klurig är chefen Lamb som bär på lång erfarenhet av det interna spelet inom jobbet och det gör att Slough House-gänget blir en nagel i ögat på hela MI:5.

Alldeles nyss har seriens fjärde säsong gått i mål och jag har precis sett den och blivit lyrisk över hur bra serien är. Jag känner mig dock inte manad om att försöka recensera den utan ger på detta vis en rekommendation till de som vill upptäcka något nytt i myllret av tillgängliga serier. Missa in "Slow Horses"!

Under de senaste månaderna har jag på min "fritid" (lös benämning på de stunder jag inte tittar på något för att recensera) betat av "Parks and Recreation" i sin helhet. Sju säsonger, 124 avsnitt. Jag har inte sett serien tidigare, men jag har förstås inte missat att den gjorts. Jag har sett otaliga klipp och bloopers från serien - och för mer än tio år sedan bloggade jag om Patton Oswalts episka filibuster. Dessutom har jag omedvetet sett väldigt mycket av serien i form av memes, vissa som jag själv använt utan att veta att de kom från serien.

Det har givetvis inte varit oangenämnt att lägga cirka 2700 minuter på att beta av serien i sin helhet. Det har snarare varit trivsamma sessioner där jag kört några avsnitt i stöten. Precis som "The Office" (vars amerikanska upplaga är direkt kopplad till "Parks and Recreation") så omringas serien av en diffus dokumentär arbetsplatsskildring (även om det aldrig leder till något) med den överdrivet ambitiösa Leslie Knope (Amy Poehler) i spetsen omgiven av både kompetenta och inkompetenta medarbetare och kollegor på parkförvaltningen i den lilla staden Pawnee.

Att gå in på detaljer känns överflödigt utan det är bara att börja titta och följa med i berättelsen då seriens värld och mytologi utvecklar sig successivt. Serien går att se på Max och har du inte sett den och letar efter någon sorts lättsam underhållning under sommaren kan jag varmt rekommendera serien.

Oscarsgalan 2024 hölls i natt och ingen örfil delades ut. Däremot gick John Cena omkring naken och Arnold Schwarzenegger och Danny DeVito pratade allvar med Michael Keaton.

Prismässigt blev det storslam för "Oppenheimer" (sju statyetter!) med två vinster som gläder oss svenskar. En annan film som vann mycket var "Poor Things" (fyra statyetter) som ännu inte finns i vårt arkiv, men snart.

Bland alla vinnande filmer hittade vi fyra i arkivet nämligen följande:



"Oppenheimer"
– Bästa film, Bästa manliga huvudroll: Cillian Murphy, Bästa manliga biroll: Robert Downey Jr., Bästa regi: Christopher Nolan, Bästa originalmusik: Ludwig Göransson, Bästa klippning: Jennifer Lame, Bästa foto: Hoyte Van Hoytema



"American Fiction"
– Bästa manus efter förlaga



"Barbie"
– Bästa originalsång: “What was I made for?”



"Den underbara historien om Henry Suger"
– Bästa kortfilm

2023 har blivit 2024 och det har blivit dags för min årliga sammanfattning. Jag hade en personlig förhoppning om att se flera saker 2023 än 2022 men jag klarade inte riktigt av det. Totalt blev det 180 sedda saker och av dessa har 149 recenserats på DVDKritik.se. Totalt på sidan har det i år blivit 157 recensioner vilket betyder att jag står för 95% av recenserandet. Ja, DVDKritik.se har under 2023 gått till att bli nästintill ett soloprojekt för mig då några skribenter har hoppat av och andra tagit en paus. Då jag inte velat kasta in handduken har jag kämpat på, men jag vill inte göra det här ensam.

Så: Är du sugen på att skiva om film och tv på DVDKritik.se? Hör av dig till mig så kan vi prata detaljer. Maila: anders@dvdkritik.se.

Nåväl, jag hoppas att när 2024 ska sammanfattas så är min recensionsprocent lite lägre... Tills dess, här är...

...DE 20 BÄSTA RECENSERADE SLÄPPEN PÅ DVD/BLU-RAY/STREAMAT UNDER 2023

Air (Drama)
Spännande om sponsoravtal
- En sportfilm utan idrottsinslag. Verklighetsbaserade "Air" tog oss till 80-talet och när de stora skomärkena slogs om att kontraktera Michael Jordan för ett sponsoravtal. Oväntat rafflande och välgjort när Nike går vinnande ur striden.

Avatar: The Way of Water (Science fiction)
Matchar och springer förbi föregångaren
- Det fanns en risk att den första av många "Avatar"-uppföljare skulle falla platt ned efter en så lång paus men James Cameron tog inga genvägar utan förfinade sin fantasifyllda filmvärld ytterligare. Överraskande bra och lovande inför framtiden.

Babylon (Drama)
Dekadent, galet och mastigt
- Det är lite klubben för inbördes beundran när Hollywood skildrar Hollywood, men det kan bli absurt och underhållande också. Här är en stjärnspäckad och stundtals vansinnig insyn i 20-talets dekadens med många humoristiska scener.

The Banshees of Inisherin (Dramakomedi)
En oväntad ovänskap
- Det här med att ta till drastiska åtgärder för att verkligen få fram sitt budskap drogs till sin spets i denna absurda dramakomedi om två vänner i ett irländskt samhälle som plötsligt inte är vänner längre. Hur långt kan man gå? Väldigt!

Bodies (Thriller)
Lyckad brittisk tidsresedeckare
- Det är en liten konst i sig att kombinera en ganska ambitiös tidsresehistoria med polisarbete i fyra olika tidsperioder, men "Bodies" klarade av det och presenterade en tajt deckare som inte var för klurig att hänga med i trots alla tidslinjer.

Clerks III (Komedi)
Cirkeln sluts för Smiths independentsaga
- Kevin Smith utgick från sin egen hjärtattack och skrev en film om hur karaktärerna i "Clerks" gör en film om sina egna liv. Det borde ha blivit meta och fantasilöst men det blev en värdig avslutning på trilogin där allvaret väger tyngre än skratten.

Elementärt (Animerad)
Fiffigt och genialiskt
- Pixar visar återigen att de är bäst på att göra animerade filmer som alltid hittar den där lilla originella knorren som många andra bolag misslyckas med. De fyra elementen som karaktärer? Ja visst, det fungerar och med en fin verklighetsbaserad story i botten.

Guardians of the Galaxy Vol. 3 (Action)
En trilogi går (tråkigt nog) i mål
- Superhjältefilmsåret var generellt sett svagt med många floppar men den bästa filmen i mitt tycke var den avslutande filmen i "Guardians of the Galaxy"-trilogin. Skratt och tårar trängs när grupperingen får ett värdigt avslut.

Händelser vid vatten (Thriller)
Hyllad roman blev sex timmar thriller
- En älskad svensk spänningsroman av Kerstin Ekman blev äntligen filmatiserad och bjöd på en spännande historia om ett mord 1973 som får sin upplösning 18 år senare. Välgjort med många minnesvärda scener och skådespelarinsatser.

Huset Ushers undergång (Skräck)
En djupdykning i Poes litterära skatt
- Mike Flanagan blandade och gav ur Edgar Allan Poes samlade produktion och knåpade ihop en skräckhistoria om en familj som successivt får allt färre och färre medlemmar under en kort period. En förbannelse? Ja, för alla utom tittaren.

Indiana Jones and The Dial of Destiny (Äventyr)
Ett värdigt slut för sviten och Indiana Jones
- Gammal är äldst. Harrison Ford sätter punkt för Indiana Jones-sagan med en film som känns värdig sviten och som bjuder på den typ av matinéfilmsinspirerad action som vi älskat sedan början av 80-talet. Underhållande och bra.

The Killer (Action)
Utmärkt variant på inarbetat tema
- Den tysta, iskalla och samlade lönnmördaren skildras perfekt av Michael Fassbender när David Fincher bjuder på en historia vars grundplott är inarbetad och välkänd, men som här görs snyggt och spännande och utan överdrivet slafs.

Loki - Säsong 2 (Action)
Knepigt men logiskt och riktigt bra
- Marvels bästa i år var andra och sannolikt sista omgången av "Loki". Briljant skriven och skådespelad och kanske det sista vi ser av Tom Hiddlestons antihjälte. Är det så har Loki gått i mål med hornen och flaggan i topp.

Lucky Hank - Säsong 1 (Dramakomedi)
Odenkirk hankar sig fram i collegevärlden
- Det är klart att det som lockade mig mest var att se vad Bob Odenkirk gjorde efter "Better Call Saul" och det visade sig bli ytterligare en välspelad tv-karaktär som rörde sig i den akademiska världen. Dessvärre blir det ingen fortsättning på serien. Mycket trist.

M3GAN (Skräck)
Den moderna onda dockan
- Jag hade låga förväntningar på denna moderna variant av "Den onda dockan" men "M3GAN" visade sig bli en av årets bästa skräckfilmer. När den är som bäst är faktiskt flickdockan riktigt otäck. En överraskning, helt klart.

Talk to Me (Skräck)
Från andra sidan i dubbel bemärkelse
- Och en annan av årets bästa skräckfilmer hittade vi ursprungligen i Australien. Trots ett inte överdrivet originellt upplägg lyckades "Talk to Me" skapa mysigt rysliga scener med en fokuserad och tilltajtad spellängd.

Thunder in my Heart - Säsong 2 (Drama)
En ångestladdad uppvisning
- 2023 har varit ett år av många bra svenska tv-serier men en av de som berörde mest av Amy Deasismonts andra omgång av sin "Thunder in my Heart" som i lager på lager ger oss ett drama som känns i hela kroppen. Gustaf Hammarsten har aldrig varit mer obehaglig.

UFO Sweden (Science fiction)
Filmkollektivet avancerar och imponerar
- Jag imponeras av Crazy Pictures driv och fingertoppskänsla där ambitiösa genrefilmsinslag samsas med det jättesvenska. "UFO Sweden" är välgjord och spännande och ett rejält kliv framåt från "Den blomstertid nu kommer".

Weird: The Al Yankovic Story (Komedi)
Konstig och knasig - vad annars
- En biopic om mannen som skapat så många musikaliska parodier kan förstås inte bli något annat än en skruvad parodi den med. Det tog tid för "Weird" att komma till Sverige men väntan var väl värd. Knäppt och konstigt på rätt sätt.

The Whale (Drama)
Otrolig på så många vis
- Omtalad och Oscarsbelönad men väl värd alla lovord. Inte minst statyettvinnande Brendan Fraser som gör sitt livs roll som den isolerade och överviktiga läraren som plötsligt får en chans att försonas med sin dotter.

Tidigare år:

Årssammanfattning av 2022
Årssammanfattning av 2021
Årssammanfattning av 2020
Årssammanfattning av 2019
Årssammanfattning av 2018
Årssammanfattning av 2017
Årssammanfattning av 2016
Årssammanfattning av 2015
Årssammanfattning av 2014
Årssammanfattning av 2013
Årssammanfattning av 2012
Årssammanfattning av 2011
Årssammanfattning av 2010

Oscarsgalan är avklarad. Ingen ny örfil och inga priser till de svenska nomineringarna. Trist. Men kul att en mycket speciell film tog storslam och kul att vi har den i arkivet.

Här är vinnarna som vi redan skrivit om:

"Everything Everywhere All at Once"
- bästa film, bästa kvinnliga huvudroll: Michelle Yeoh, bästa kvinnliga biroll: Jamie Lee Curtis, bästa manliga biroll: Ke Huy Quan, bästa klippning, bästa regi och bästa originalmanus: Daniel Kwan & Daniel Scheinert.

"Guilermo del Toros Pinocchio"
- bästa animerade långfilm

"Black Panther: Wakanda Forever"
- bästa kostym

"Top Gun: Maverick"
- bästa ljud

Övriga vinnare som kommer att dyka upp här på sikt är bland annat "The Whale" och "Avatar: The Way of Water".

Det är återigen nytt år. Var det inte alldeles nyss som 2022 började? Ja, om man tittar i den här bloggen kan det mycket väl kännas så då enbart ett ynka inlägg har ramlat ut sedan förra årssammanfattningen. Jag ska kanske inte lova att det blir bättring under 2023 men får jag ut två inlägg har jag ändå ökat bloggandet med 100 procent...

Sist skrev jag att "känslan av FOMO aldrig varit så närvarande som just nu" och den har fortsatt även under det här året, men trots det ökade antalet sedda grejer till 186 (från 139), vilket råkar vara exakt på siffran lika många som 2020. Det får jag känna mig nöjd med. Av dessa blev det 144 publicerade recensioner (inklusive visst överskvalp från 2021) och av dem har jag valt ut 13 procent att lyfta lite extra i en alfabetisk årsbästalista.

God fortsättning, här är...

...DE 20 BÄSTA RECENSERADE SLÄPPEN PÅ DVD/BLU-RAY/STREAMAT UNDER 2022

After Life - Säsong 3 (Dramakomedi)
Mästerverket fullbordas och avslutas
- Ricky Gervais kommer för alltid att vara starkt sammankopplad med "The Office" men det bästa han gjort för tv-mediet är tveklöst "After Life". Den avslutande säsongen gav likt de tidigare skratt och gråt, men också ett snyggt och definitivt avslut.

The Batman (Action)
Ny ton ger en utstickande superhjältefilm
- För ovanlighetens skull vann DC superhjältefilmskriget 2022. Den femtioelfte varianten av Batman kändes fräsch och spännande och låt oss för allt i världen hoppas att den får utvecklas parallellt med DC:s filmomstart! Det är den värd.

Better Call Saul - Säsong 6 (Drama)
Första halvan av slutet är här/Saul Goodman stämplar ut för gott
- I två omgångar avslutades "Breaking Bad"-universumet med årets tveklöst bästa tv när "Better Call Saul" knöt ihop säcken. Otroligt bra skrivet och genomfört och i ett helhetsperspektiv är serierna i princip oslagbara. Det kommer att dröja länge innan något liknande kommer.

Bränn alla mina brev (Drama)
Kanske årets bästa svenska film
– En kärlekshistoria som kunde ha förändrat allt. I stället blev det starten på en konflikt som följde Sven Stolpe och Olof Lagercrantz genom livet, när Alex Schulmans mormor Karin Stolpe hamnade mellan dem. Välspelat inte minst från Bill Skarsgård...

Clark (Dramakomedi)
Fullt ös, samvetslös
– ...som i "Clark" gör en totalt motsatt roll från den strama Stolpe. Sveriges mest kända brottsling presenteras i ett vansinnestempo som en man med extra allt, oavsett om det är sanningar eller lögn eller något annat. Spänn fast säkerhetsbältet!

Elvis (Drama)
Välgjort in i minsta svettpärla
- Fenomenet Elvis har emellanåt gått mig förbi. Jag har inte varit tillräckligt intresserad, men när Baz Luhrmann ger sig på rockkungen och hans relation till Översten tas det inga genvägar. Alla detaljer sitter där och ingen kan värja sig.

Everything Everywhere All at Once (Actionkomedi)
Multiuniversumfilm med extra allt
- I och med att multiuniversum var årets grej ville jag ha "Multiuniversumens multiunversum" som rubrik på recensionen, men det gick inte. Nu går det och något mer skruvat än denna pärla gick nog inte att hitta detta år. Kanske årets bästa totalt sett.

Hustle (Drama)
En riktig trepoängare
- Adam Sandler väntar fortfarande på sin första Oscarsstatyett för de få allvarliga insatser han gör. Den kan komma för rollen som talangscouten som satsar allt på en oslipad basketspelare. En sportfilm att njuta helhjärtat av.

King Richard (Drama)
Tennisfarsornas tennisfarsa
- Mer sportfilm. Will Smiths örfil må ha låtit mest på Oscarsgalan men innan lavetten hade han faktiskt fått sin Oscarsstatyett för rollen som Richard Williams, pappa till Venus och Serena. Och det var förstås inte oförtjänt.

Men (Skräck)
Nästan årets bästa skräckfilm
- Nu när året ska sammanfattas kan jag konstatera att jag inte såg en bättre skräckis än "Men". Alltså borde rubriken revideras till "Årets bästa skräckfilm". Ingenting för som gillar sin skräck enkel och lättuggad. "Men" utmanade ordentligt.

Metal Lords (Drama)
Coming of age till tonerna av hårdrock
- Som uppvuxen med hårdrocken som en viktig ledsagare under ungdomsåren är det oerhört lätt för mig att relatera till "Metal Lords", en liten undanskymd pärla från Netflix originalutbud i år. Charmig och underhållande.

The Patient (Thriller)
En av årets bästa tv-produktioner
- Steve Carell har fler sidor i sitt skådespeleri än bara det uppenbart komiska. I den här tajta thrillern spelar han psykologen som blir kidnappad av sin seriemördande klient spelad av en karismatisk Domhnall Gleeson. Spännande in i det sista.

Peacemaker - Säsong 1 (Actionkomedi)
Rå action, rå humor och även allvar
- Mot slutet av året klev James Gunn in som den som ska ta DC:s filmuniversum vidare. Inte konstigt det eftersom han gjort det bästa som de fått till. Till exempel "Peacemaker" som var en annorlunda superhjälteserie med en väldigt originell vinjett.

Pistol (Drama)
En musikalisk omruskning av samhället
- En kärleksförklaring till 70-talets punkscen och hur Sex Pistols banade vägen för alternativa strömningar som än i dag är levande i allra högsta grad. Danny Boyle gav liv åt denna energifyllda och kaxiga miniserie som tog oss med till där det delvis började.

The Playlist (Drama)
Sex sätt det kanske skedde på
- Det är något med techvärlden som lämpar sig att berättas på film. I "The Playlist" får vi sex olika synvinklar som ger en sorts bild av hur musikbranschen förändrades av fildelning och Spotify. Men skippa det sista avsnittet...

Prey (Action)
Jägare vs jägare i kalasbra fortsättning
- Vem hade trott att det bästa sättet att ta en franchise vidare var att gå ordentligt bakåt i tiden? "Predator"-serien blev totalt uppfräschad när ett rovdjur ramlade ned i 1700-talets Amerika och möter sin överkvinna i en urinvånare.

Space Force - Säsong 2 (Komedi)
Ett ordentligt lyft sedan sist
- Det tråkiga med att "Space Force" ryckte upp sig till sin andra säsong är att det inte blir mer. En rejäl budgetnedskärning från säsong 1 till 2 blev så rejäl att den blev noll efter det. Väldigt tråkigt, men det vi fick har varit roligt och bra.

Spelskandalen (Dramakomedi)
Välgjord, fascinerade och rolig
- I det rika svenska tv-serie-utbudet 2022 stack verklighetsbaserade "Spelskandalen" ut genom att ha en snärtig ton, ett genomarbetat kulturellt och visuellt uttryck och en riktigt fascinerade story i botten. En lysande miniserie.

Stranger Things - Säsong 4 (Science fiction)
Extra allt näst sista gången
- Årets mest hypade tv-säsong var garanterat den fjärde av "Stranger Things" där avsnitten var långfilmslånga och både Kate Bush och Metallica fick extra streamingframgångar tack vare serien. En stark säsong inför avslutet.

Troll (Action)
Nu går det troll i norsk film - igen!
- Norrmännen har sina troll och är inte blyga för att använda dem i sina filmer. Men när det blir så underhållande och lyckat som i "Troll" så kan man inte göra annat än att lyfta på hatten och gratulera dem för en kjempebra monsterfilm.

Tidigare år:

Årssammanfattning av 2021
Årssammanfattning av 2020
Årssammanfattning av 2019
Årssammanfattning av 2018
Årssammanfattning av 2017
Årssammanfattning av 2016
Årssammanfattning av 2015
Årssammanfattning av 2014
Årssammanfattning av 2013
Årssammanfattning av 2012
Årssammanfattning av 2011
Årssammanfattning av 2010

Tiden då jag satt uppe hela natten och tittade på Oscarsgalan är förbi och i stället gör jag som majoriteten och kollar av vinnarna på morgonen i stället. Några titlar har vi redan i arkivet, nämligen dessa:

• "The Power of the Dog" (Bästa regi: Jane Campion)
• "King Richard" (Bästa manliga huvudroll: Will Smith)
• "Encanto" (Bästa animerade långfilm)
• "Dune" (Bästa foto: Greig Fraser, bästa klippning: Joe Walker, bästa ljud, bästa scenografi, bästa visuella effekter, bästa originalmusik: Hans Zimmer)
• "Cruella" (Bästa kläder: Jenny Beavan)
• "No Time To Die" (Bästa sång)

Det är dags att vända blad igen och lägga det gångna året bakom oss. För mig personligen kan jag säga att känslan av FOMO - fear of missing out - aldrig varit så närvarande som just nu. Min återkommande lista över sedda saker landar på katastroflåga 139 produktioner och satt i ett popkulturellt perspektiv har jag högar av olästa böcker och olyssnade skivor som vittnar om att tiden inte riktigt funnits till under 2021.

Ursäkten förra året var en liten människa vid namn Ralf och det är väl indirekt orsaken till läget även detta år. Den lilla människan har under 2021 gått från 13 månader till 25 och ni som har barn förstår kanske läget. Till ni som inte har det kan jag säga: Om ni vill få ont om tid - skaffa småbarn!

Skämt åsido. Läget är som det är just nu och det är inte så mycket jag kan göra åt det än att försöka prioritera tiden så gott det går. Det blev ju trots allt en del sett i år och jag kan ändå göra en topplista, faktiskt för tolfte året i rad. Tänka sig. Jaja, här är...

...DE 20 BÄSTA RECENSERADE SLÄPPEN PÅ DVD/BLU-RAY/STREAMAT UNDER 2021

The Beatles: Get Back (Musikdokumentär)
En inblick i den skakiga skapelseprocessen
- Som musik- och The Beatles-älskare är det självklart att Peter Jacksons långa kulturgärning har en naturlig plats på listan. Vem hade kunnat ana att man skulle få en sån här naken och ärlig inblick i det allra heligaste? Kanske lite väl långt men givande.

Den osannolika mördaren (Drama)
Gärningsman eller hjälte?
- Årets mest spekulativa svenska serie utgår från att teorin om att Stig Engström a.k.a. Skandiamannen mördade Olof Palme är sann och gör ett otroligt bra jobb med att ”bevisa det” på sitt sätt. Välgjort och spännande och om man så vill, sannolikt.

The Dig (Drama)
Ett riktigt grävjobb
- En engelsman kommer till några högar, börjar gräva och hittar något otroligt. Egentligen borde denna grådaskiga periodfilm vara urtrist men med en fascinerande historia och stabila skådespelarinsatser blir det tvärtom.

Dune (Science fiction)
En halv cinematisk upprättelse
- Sätt en scifiklassiker i händerna på en fransman med engagemang och underverk sker. Rymdoperan "Dune" har fått den behandling den behöver och när fortsättningen kommer har vi garanterat fått en riktig modern klassiker.

Kastanjemannen (Thriller)
Höstliga hemskheter i toppklass
- När danskarna bjuder på kriminaldrama kan man räkna med att obehaget väller fram. En otroligt spännande historia med många fina skådespelarinsatser. Jag kommer aldrig att se på kastanjer på samma sätt igen!

The King of Staten Island (Dramakomedi)
En på alla vis utmärkt film
- En klockren, delvis självupplevd film av och med Pete Davidson i regi av Judd Apatow som hittat exakt rätt ton för berättelsen. En faderlös slacker måste växa upp och får nya oväntade fadersfigurer. Dessutom avhandlas vänskap på ett fint sätt.

Love and Monsters (Komedi)
Charmig och underhållande pärla
- En kärlekshistoria med monster. En rar sådan om två unga som separerats under katastrofen medan muterade monster regerar på jorden. En stor portion charm varvat med fina monsterdesigner som skildras i fullt dagsljus. Bara en sådan sak.

Luca (Animerad)
Bravissimo, Pixar!
- Pixars kolossalt fina känsla för detaljer kommer verkligen fram när de tar med oss till en italiensk by och ner i havets djup. Som alltid en förtjusande film från de ohotade mästarna inom modern animerad film.

Mare of Easttown (Kriminaldrama)
Ett av årets absolut bästa tv-draman
- Danskarna får ursäkta men årets bästa kriminaldrama var amerikanskt. Kate Winslet imponerade i denna extremt välgjorda miniserie som kröp ända in i benmärgen. Bättre än så här blev det inte 2021.

McCartney 3,2,1 (Musikdokumentär)
Tre timmar i himmelriket
- Rick Rubin och Paul McCartneys långa samtal hade ingenting med "Get Back" att göra men de blev ändå komplement till varandra. The Beatles kreativa motor minns mycket och delar frikostigt med sig av hemligheterna bakom låtskatten. Absolut sevärt.

Nobody (Action)
Våldsamt så det räcker och blir över
- Kombinationen av roliga skådespelare i seriösa filmer är alltid intressant. Att se vanligtvis skojfriska Bob Odenkirk som överdjävlig actionhjälte kittlade extra mycket i år. En brutal och blodig kulturkrock.

The Power of the Dog (Drama)
Oscarsvibbar för skådespeleriet
- Ibland behöver en film gå hela vägen in i mål innan den där sista pusselbiten ramlar på plats som gör att man omvärderar hela filmupplevelsen. "The Power of the Dog" var sådan även om skådespeleriet imponerade under tittningens gång.

Snabba Cash - Säsong 1 (Drama)
Välgjort om jakten på de stora pengarna
- ”Snabba cash”-franchisen fick en mjuk omstart med nya karaktärer och nya snabba pengar. Olika sätt att få stora summor pengar skildras under seriens gång och det var välgjort på alla plan. Dada Fungula Bozela gjorde årets bästa skurk.

Sound of Metal (Drama)
När musiken och allt annat tystnade
- Det är en mardröm att plötsligt bli av med hörseln. Ännu värre om man försörjer sig som musiker. Den här stundtals knäpptysta filmen kryper alltför nära mig men det är också ett väldigt bra och gripande drama.

Spring Uje spring (Dramakomedi)
Se, publik, se!
- Lika mardrömslikt är det att plötsligt få Parkinson. Det hände artisten Uje Brandelius som skrev en historia om det som när den blev film gav honom en Guldbagge. Musik, tragik och komik i en och samma massa. Roligt och gripande.

Squid Game (Thriller)
Höstens snackis lever upp till hypen
- Vem hade kunnat förutspå att en koreansk serie skulle bli tidernas mest sedda Netflix-produktion? Men så blev det. Omtalade "The Squid Game" levererade en både fascinerande, spännande och stundtals otäck berättelse.

The Suicide Squad (Action)
Räddas DC:s universum av Marvel?
- Det krävdes en Marvel-veteran för att få till den kanske bästa filmen i DCs eget superhjältefilmuniversum. Action, våld, ett gigantiskt monster och rätt mycket humor gjorde "The Suicide Squad" till en riktigt underhållande film som förhoppningsvis kan påverka framtiden.

Tunna blå linjen - Säsong 1 (Drama)
Polisskildring som kommer nära tittaren
- Årets bästa svenska TV-drama tog oss till polisen i Malmö. Själva polisarbetet upplevdes som snudd på dokumentärt i sin äkthet men det var allt det som hände mellan arbetspassen som gav karaktärerna liv vi kunde engagera oss i. Fortsättningen kommer tack och lov snart.

WandaVision (Action)
Marvel-tv på Marvel-tv
- Egentligen kunde vilken som helst av Marvels fyra nya TV-produktioner på Disney+ hamnat på listan men "WandaVision" var kanske den som kreativt tog ut svängarna mest och på så vis satte standarden för vad vi hade att vänta oss av serierna.

Zack Snyder's Justice League (Action)
Den stora och långa upprättelsen
- Det kändes som en ouppnåelig dröm för fansen men plötsligt blev "The Snyder Cut" verklighet. Zack Snyder fick pengarna och chansen att berätta "Justice League" så som han hade tänkt att den skulle berättas. Och det blev ju faktiskt bättre.

Tidigare år:

Årssammanfattning av 2020
Årssammanfattning av 2019
Årssammanfattning av 2018
Årssammanfattning av 2017
Årssammanfattning av 2016
Årssammanfattning av 2015
Årssammanfattning av 2014
Årssammanfattning av 2013
Årssammanfattning av 2012
Årssammanfattning av 2011
Årssammanfattning av 2010

I dag, 16 oktober 2021, fyller DVDKritik.se 15 år! Hurra! Egentligen borde man fira det med pompa och ståt och någonting i stil med en helt ny design eller så, men vi tar det lite piano och låter allting tuffa på så som det varit utan att göra speciellt mycket väsen av det. Egentligen är det bara den här texten som påpekar faktumet att vår sajt nu får åka moped. 15 är lite av ett magiskt tal i sig. Ett tidigare projekt som jag och Lilja drog igång några år innan DVDKritik.se hade som krav 15 intresserade medlemmar för att dra igång och om jag inte minns helt fel så hade vi även 15 recensioner i arkivet när vi väl valde att öppna DVDKritik.se på allvar den 16 oktober 2006.

Nu är det betydligt fler recensioner i arkivet nämligen 5737. Man hinner se och skriva om mycket på 15 år uppenbarligen och för tillfället finns det inga som helst planer på att packa ihop verksamheten och stänga ner sidan. Så vi fortsätter. Kanske inte i 15 år till, men iallafall en bra bit på vägen. Tack för att ni läser!

I dag (4/8 2021) har vi 5700 publicerade recensioner på DVDKritik.se. Det är i sig inget märkvärdigt antal. Det är inte jämt som 5000 eller 6000, men det är väl ändå lite maffigt. Femtusen sjuhundra!

Genom en inte speciellt komplicerad funktion har jag lite rolig statistik att plocka fram. Publiceringen faller på den dag då sajten funnits i 5406 dagar, vilket gör att snittet börjar krypa väldigt nära en per dag. Det sammanlagda antalet tecken i alla recensioner är 20 150 518 (20 miljoner!), vilket motsvarar ungefär 6717 A4-sidor.

Så, nu har ni något att begrunda denna soliga augustidag!

Att snittet börjar närma sig en per dag har bland annat att göra med att vi inte publicerat lika många recensioner nu under sommaren. Det finns olika anledningar till det, men en är den som jag nämnde i min årskrönika i början av året, nämligen att vi inte längre får så mycket skickat till oss. Till viss del beror det på Covid, men även att mycket har förändrats hos distributörerna.

I höst är det 15 år sedan DVDKritik.se drog igång och då var läget annorlunda. Många distributörer var oerhört generösa vilket betydde att vi snabbt kunde bygga upp relationer kors och tvärs som gjorde det möjligt för oss att recensera "allt". Målet var en recension per dag, alla dagar i veckan. Det klarade vi av. Vi hade till och med så mycket att vi fick lägga ut två recensioner vissa dagar. Rekordet var en vecka då hela 16 recensioner lades ut. Mer än två per dag.

Men under åren har vissa filmbolag skiftat distributörer och rutiner har ändrats. Vissa skickade ut utvalda titlar, andra slutade att skicka ut recensionsex helt och hållet. Några hänvisade till digitala recensionsex via tjänster som så småningom lades ned. Streamingtjänsterna kom som ett alternativ till originalmaterial och så här 2021 är det förhållandevis tunt i brevlådan.

Det är som det är. Vi kämpar på, men dessvärre kommer det nog att bli mer likt den här sommaren framöver även under andra årstider. Det vill säga lite oregelbundna publiceringar. Ambitionen är fortfarande att ha en ny recension varje vardag, men det finns gränser på hur mycket man kan sträcka sig för att uppnå det. Men vi kämpar på så länge det finns läsare.

Tack för att ni läser!