Bäst och roligast just nu
FILMENHur ofta händer det att man börjar titta på en tv-serie som man i princip bara hört talas om och bara efter ett par minuter känner att man kommer att älska för resten av livet?
Inte speciellt ofta, men så är fallet med "Flight of the Conchords". Upplägget är väldigt enkelt: Nya Zeeländarna Bret och Jermaine har hamnat i New York för att etablera sin musikaliska duo Flight of the Conchords. Till sin hjälp har de managern Murray (Rhys Darby), som egentligen jobbar på det Nya Zeeländska konsulatet, men som har en fast övertygelse att det stora genombrottet för Flight of the Conchords väntar runt hörnet. De har också fans. Eller, nja, ett fan - Mel (Kristen Schaal) - men hon har å andra sidan tillräckligt med kärlek för bandet för att täcka upp 1000 fans.
Det går med andra ord inte speciellt bra för bandet och det blir inte bättre av att Murray är i princip oduglig på sitt jobb. Entusiastisk - ja, men musikaliskt inkompetent. Här kan man göra en jämförelse till Steven Merchants ruggigt kassa manager i "Extras" - speciellt i och med att Murray driver sina regelbundna bandmöten (vilka i princip är identiska med mötena i "Extras"), men som karaktär har Murray fler likheter med Ricky Gervais David Brent (vid några tillfällen sneglar han nervöst in i kameran, trots att det inte är meningen att vara en dokumentär).
Men även om Rhys Darbys briljanta insats öppnar upp för många skratt så är det Jemaine Clement och Bret McKenzie som är de stora genierna i serien. Deras komiska tajming är klockren in i minsta detalj. De är väldigt lågmälda och har egentligen bara ett uttryck oavsett om de är glada, arga, lyckliga eller ledsna, men det är så kul.
Musik är en stor del av plotten. Ungefär två-tre gånger per avsnitt brister de ut i en låt som för handlingen framåt. Texterna får mig att tänka på Tenacious D eller Trey Parker och Matt Stones låtar där de liksom sjunger vad som faller dem in, lite som när man vad barn och sjöng vad man lekte. Till en början - det vill säga under första låten i det första avsnittet - känns detta lite skumt men sen blir det en så pass naturlig del av helheten att det blir en fröjd att se dessa låtar. Vissa är utformade som musikvideor medan andra bara spelas upp som inre monologer.
Musikaliskt är det också underhållande. Flight of the Conchords, som existerar som riktigt band, har gjort sig ett namn genom att vara duktiga på att parodiera musik så här mixas alla möjliga genrer på en och samma gång; 80-talsmusik, vit rap, hångelsoul och mycket mer. Clement och McKenzie är tveklöst duktiga musiker.
"Flight of the Conchords" passar mig som handen i handsken. Jag skrattar hela tiden och den här boxen, samt kommande säsonger, kommer jag att återvända många gånger till. Serien kommer för mig att bli en ny "The Office" som jag kan se om och om igen.
Inte speciellt ofta, men så är fallet med "Flight of the Conchords". Upplägget är väldigt enkelt: Nya Zeeländarna Bret och Jermaine har hamnat i New York för att etablera sin musikaliska duo Flight of the Conchords. Till sin hjälp har de managern Murray (Rhys Darby), som egentligen jobbar på det Nya Zeeländska konsulatet, men som har en fast övertygelse att det stora genombrottet för Flight of the Conchords väntar runt hörnet. De har också fans. Eller, nja, ett fan - Mel (Kristen Schaal) - men hon har å andra sidan tillräckligt med kärlek för bandet för att täcka upp 1000 fans.
Det går med andra ord inte speciellt bra för bandet och det blir inte bättre av att Murray är i princip oduglig på sitt jobb. Entusiastisk - ja, men musikaliskt inkompetent. Här kan man göra en jämförelse till Steven Merchants ruggigt kassa manager i "Extras" - speciellt i och med att Murray driver sina regelbundna bandmöten (vilka i princip är identiska med mötena i "Extras"), men som karaktär har Murray fler likheter med Ricky Gervais David Brent (vid några tillfällen sneglar han nervöst in i kameran, trots att det inte är meningen att vara en dokumentär).
Men även om Rhys Darbys briljanta insats öppnar upp för många skratt så är det Jemaine Clement och Bret McKenzie som är de stora genierna i serien. Deras komiska tajming är klockren in i minsta detalj. De är väldigt lågmälda och har egentligen bara ett uttryck oavsett om de är glada, arga, lyckliga eller ledsna, men det är så kul.
Musik är en stor del av plotten. Ungefär två-tre gånger per avsnitt brister de ut i en låt som för handlingen framåt. Texterna får mig att tänka på Tenacious D eller Trey Parker och Matt Stones låtar där de liksom sjunger vad som faller dem in, lite som när man vad barn och sjöng vad man lekte. Till en början - det vill säga under första låten i det första avsnittet - känns detta lite skumt men sen blir det en så pass naturlig del av helheten att det blir en fröjd att se dessa låtar. Vissa är utformade som musikvideor medan andra bara spelas upp som inre monologer.
Musikaliskt är det också underhållande. Flight of the Conchords, som existerar som riktigt band, har gjort sig ett namn genom att vara duktiga på att parodiera musik så här mixas alla möjliga genrer på en och samma gång; 80-talsmusik, vit rap, hångelsoul och mycket mer. Clement och McKenzie är tveklöst duktiga musiker.
"Flight of the Conchords" passar mig som handen i handsken. Jag skrattar hela tiden och den här boxen, samt kommande säsonger, kommer jag att återvända många gånger till. Serien kommer för mig att bli en ny "The Office" som jag kan se om och om igen.
EXTRAMATERIALET
Ingenting tyvärr, men som vanligt är YouTube en källa av "extramaterial". Här, till exempel, är en liveversion av "Frodo, don't wear the ring", Flight of the Conchords sammanfattning av "Sagan om ringen"-trilogin.
TRE SAKER
1. Många skämt baseras kring att ingen egentligen vet vad Nya Zeeland är. Folk tror att Bret och Jermain är från England, Irland, Skottland eller värst av allt Australien. Och om folk vet vad Nya Zeeland är så är det första de tänker på "Sagan om ringen". Lustigt nog är Bret McKenzie son till Peter McKenzie som spelade Elendil i den första filmen och dessutom har han själv spelat alv som statist i två av filmerna.
2. Jemaine Clement och Bret McKenzie spelar "nästan" sig själva, deras karaktärers namn är Jemaine Clemaine och Bret McClegnie.
3. Hela 26 låtar framförs i serien, och då är inte "Who like to rock the party?", den enda låt Flight of the Conchords framför på sina konserter i serien inte inräknad.
2. Jemaine Clement och Bret McKenzie spelar "nästan" sig själva, deras karaktärers namn är Jemaine Clemaine och Bret McClegnie.
3. Hela 26 låtar framförs i serien, och då är inte "Who like to rock the party?", den enda låt Flight of the Conchords framför på sina konserter i serien inte inräknad.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Judah Friedlander (10)
Judah Friedlander (10)
