Dansk film från 1989 borde höja tempot
FILMENEn barnfilm som passade barn för 20 år sedan, då när den gjordes. Det är svårt att tro att dagens 12-åringar skulle gilla den danska filmen "Miraklet i Valby". I dag kräver de flesta barn så mycket mer än detta.
Filmen handlar om Sven och hans vänner som bor i Valby. Sven äger en kortvågsradio som han använder för att kommunicera med sin pappa som är sjöman. I en sliten husvagn ute på en äng finns radion och där tillbringar Sven mycket av sin tid. Samtidigt tar han hand om sin lillasyster medan mamman ligger på sjukhus. Det är även dags att konfirmera sig och det gör Sven tillsammans med bland annat Bo och den svenska tjejen Petra (Lina Englund). En dag hör Sven konstiga röster i radiovågorna som låter som latin och det dröjer inte länge förrän Sven inser att han med hjälp av radion och husvagnen kan resa i tiden.
När filmen kom fick den höga betyg. Svenska Dagbladet skrev "ett mirakel bland dagens filmer!" och Aftonbladet gav den fyra plus. Till och med Ingmar Bergman uttalade sig och sade "Den här rullen skulle jag velat göra själv". Tre Guldbaggar kammade den också hem. Det är i dag, 20 år senare, ganska svårt att förstå hur den kunde bli så upphöjd till skyarna. Visst är den lite spännande men om de hade kunnat dra upp tempot några snäpp hade kanske även dagens barn uppskattat den. För det är filmens största problem, att allt går så långsamt. Ibland kan det gå väldigt lång tid mellan replikerna och även om historien är helt okej gör långsamheten att man tappar intresset.
Det som är roligt, som alltid, med gamla filmer är alla kläder, uttryck och frisyrer. Salomonryggsäckarna är populära. De stentvättade jeansen ett måste och en speciell grej är den att barnen verkar få ta väldigt mycket ansvar för sig själva och sina syskon. Det är lite annat mot i dag gissar jag. Här var det tydligen inget konstigt att Sven får passa sin lillasyster under en tid när mamman inte är hemma. Det är svårt att tro att det skulle vara okej i dagens samhälle. Att lillasystern sedan läser serietidningen "Daredevil" genom hela filmen är komiskt.
Filmen är småspännande och när Sven, Bo och Petra hamnar i medeltiden blir det genast flashback till "Bröderna Lejonhjärta". Dessa riddare med sina otäcka uniformer är lika obehagliga i dag som de var i barndomen.
Produktion är dansk och kan det vara en förklaring till att det svärs så mycket? Att Lina Englunds karaktär skriker "jävla fitta" till sin mamma (Mona Seilitz) känns galet. För det första trodde jag nog inte att man använde sig av det uttrycket 1989 och för det andra att man absolut inte använde det i en film som riktar sig till barn.
Filmen handlar om Sven och hans vänner som bor i Valby. Sven äger en kortvågsradio som han använder för att kommunicera med sin pappa som är sjöman. I en sliten husvagn ute på en äng finns radion och där tillbringar Sven mycket av sin tid. Samtidigt tar han hand om sin lillasyster medan mamman ligger på sjukhus. Det är även dags att konfirmera sig och det gör Sven tillsammans med bland annat Bo och den svenska tjejen Petra (Lina Englund). En dag hör Sven konstiga röster i radiovågorna som låter som latin och det dröjer inte länge förrän Sven inser att han med hjälp av radion och husvagnen kan resa i tiden.
När filmen kom fick den höga betyg. Svenska Dagbladet skrev "ett mirakel bland dagens filmer!" och Aftonbladet gav den fyra plus. Till och med Ingmar Bergman uttalade sig och sade "Den här rullen skulle jag velat göra själv". Tre Guldbaggar kammade den också hem. Det är i dag, 20 år senare, ganska svårt att förstå hur den kunde bli så upphöjd till skyarna. Visst är den lite spännande men om de hade kunnat dra upp tempot några snäpp hade kanske även dagens barn uppskattat den. För det är filmens största problem, att allt går så långsamt. Ibland kan det gå väldigt lång tid mellan replikerna och även om historien är helt okej gör långsamheten att man tappar intresset.
Det som är roligt, som alltid, med gamla filmer är alla kläder, uttryck och frisyrer. Salomonryggsäckarna är populära. De stentvättade jeansen ett måste och en speciell grej är den att barnen verkar få ta väldigt mycket ansvar för sig själva och sina syskon. Det är lite annat mot i dag gissar jag. Här var det tydligen inget konstigt att Sven får passa sin lillasyster under en tid när mamman inte är hemma. Det är svårt att tro att det skulle vara okej i dagens samhälle. Att lillasystern sedan läser serietidningen "Daredevil" genom hela filmen är komiskt.
Filmen är småspännande och när Sven, Bo och Petra hamnar i medeltiden blir det genast flashback till "Bröderna Lejonhjärta". Dessa riddare med sina otäcka uniformer är lika obehagliga i dag som de var i barndomen.
Produktion är dansk och kan det vara en förklaring till att det svärs så mycket? Att Lina Englunds karaktär skriker "jävla fitta" till sin mamma (Mona Seilitz) känns galet. För det första trodde jag nog inte att man använde sig av det uttrycket 1989 och för det andra att man absolut inte använde det i en film som riktar sig till barn.
EXTRAMATERIALET
I extramaterialet är det endast filmens trailer vi får se.
TRE SAKER
1. Genom hela filmen spelas Roxettes "Dangerous" och det kan inte vara annat än roligt.
2. Huvudpersonen Jens är snuskigt lik Robyn så som hon såg ut när hon slog igenom vid 16 års ålder. Samma frisyr och väldigt lika i ansiktet.
3. I filmen medverkar även Ingvar Hirdwall som Petras pappa. En ung Hirdwall som även i denna film gillar att dricka whiskey.
2. Huvudpersonen Jens är snuskigt lik Robyn så som hon såg ut när hon slog igenom vid 16 års ålder. Samma frisyr och väldigt lika i ansiktet.
3. I filmen medverkar även Ingvar Hirdwall som Petras pappa. En ung Hirdwall som även i denna film gillar att dricka whiskey.
MARIA EREMO (2009-12-08)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Lina Englund (8)
Lina Englund (8)
