Uppdaterat, modernt och väldigt snyggt
FILMENPå ett sätt är det väldigt skönt att jag inte burit med mig en stark filmupplevelse av original-"Tron" sedan barndomen, för annars hade nog risken varit stor att jag skulle ogillat "Tron: Legacy" för dess hypermoderna look. Nu slipper jag det och kan i stället bedöma båda filmerna för vad de är utan någon personlig historia som styr åsikterna.
Visserligen kan jag direkt känna att "Tron" fortfarande är väldigt unik i sitt utseende och att "Tron: Legacy" mer känns som en modern science fiction-film, om än en väldigt snygg sådan. Det är något visst över den här svarta, blanka looken som påminner om plast eller glas, kombinerad med grön-blåa, lysande linjer. Det är futuristiskt och snyggt, och det ger en speciell känsla, speciellt som platserna i filmen känns så stora och episka.
Men liksom sin föregångare tar filmen sin början i den vanliga världen. Det är en direkt uppföljare. Kevin Flynn (Jeff Bridges) tog över och utvecklade ENCOM med bland annat ett "Tron"-spel (detta är nästan lite väl meta-orienterat för min smak), men fortsatte samtidigt att utforska möjligheterna till en perfekt, digital värld i ett system han kallade The Grid. Översättaren får detta till "Nätet", vilket visserligen inte är helt galet eftersom "Grid" betyder "Rutnät", men jag tror att många luras att tro att det handlar om internet.
1989 har Flynn gjort ett stort framsteg och är redo att bjuda med sin sjuårige son Sam till Nätet, men i stället försvinner Flynn helt och hållet. ENCOM skakas och Flynns vän Alan Bradley (Bruce Boxleitner), skapare av säkerhetsprogramet Tron, tar över som temporär VD, men med tiden ska ENCOM förändras och gå emot Flynns öppna vision. 20 år senare är Sam (Garrett Hedlund) fortfarande ägare av företaget men bryr sig inte om det, förutom att utföra uppmärksammade practical jokes mot dem. Efter det senaste i raden söker Alan upp Sam och berättar att han fått ett samtal till sin gamla personsökare från Flynns kontor i sin nedlagda arkadhall. När Sam undersöker det hela upptäcker han Flynns dator och sugs så småningom in i Nätet.
Här kastas han snabbt i spel som vi känner igen från originalfilmen, och han stöter även på Clu, Flynns program som ser ut som sin skapare och som blivit någon form av ond diktator i den här världen. Under en strid räddas han av en flicka, Quorra (Olivia Wilde) som för honom till den försvunna pappan. Tillsammans måste de försöka nå den portal tillbaka till den verkliga världen som för tillfället står öppen, och samtidigt skydda Flynn från Clu.
Det blir många rafflande och vansinnigt snygga scener under äventyrets gång. Jag vill så klart inte kalla "Tron: Legacy" för banbrytande på något vis, men det är en läcker värld de har skapat och det ger filmen en speciell känsla. Det känns att filmen gjorts för 3D och i just den här utgåvan finns även en disk med 3D-versionen med som jag kan njuta av den dag jag har ett system för 3D. För att bibehålla IMAX-känslan växlar filmen bildratio mellan 2.35:1 och 1.78:1, vilket jag knappt märker när det sker trots att jag är rationörd, men det är hur som helst väldigt snyggt hela tiden.
Dock måste jag säga att den digitala föryngringen som gjorts så att Clu ser ut som en trettioårig Jeff Bridges inte är så överdrivet lyckad. Han får den där plastiga stelheten som datagenererade ansikten har och det är nog för att det ska se ut som en verklig person som det blir så konstigt. I Robert Zemeckis filmer kan man ändå köpa det, men data-Bridges i en film med i övrigt levande människor ser bara konstigt ut, och den enda plumpen i en annars exemplariskt gjord film, effektmässigt.
Jeff Bridges själv ser också lite märklig ut, med en skäggdesign som förändrar hans utseende så man inte riktigt känner igen honom. Karaktären Flynn har utvecklats till någon sorts Obi-Wan/Gandalf-variant, men Bridges gör som alltid ett bra jobb och gör rollen på ett seriöst sätt. Jag gillar att både Bridges och Boxleitner återvänt och att filmen tidsmässigt utspelar sig efter lika många år som har gått sedan "Tron". Jag tycker även att Garrett Hedlund visar upp samma typ av sarkasm som kryddade Bridges insats i originalfilmen, så släktdraget mellan far och son känns ändå genuint.
"Tron: Legacy" har inte fått så överdriven positiv kritik, men jag gillar den. Det är en modern fortsättning på "Tron" med ett modernt utseende. Det finns lite luckor i manuset här och där, men jag gillar äventyret och är väldigt förtjust i utseendet.
Visserligen kan jag direkt känna att "Tron" fortfarande är väldigt unik i sitt utseende och att "Tron: Legacy" mer känns som en modern science fiction-film, om än en väldigt snygg sådan. Det är något visst över den här svarta, blanka looken som påminner om plast eller glas, kombinerad med grön-blåa, lysande linjer. Det är futuristiskt och snyggt, och det ger en speciell känsla, speciellt som platserna i filmen känns så stora och episka.
Men liksom sin föregångare tar filmen sin början i den vanliga världen. Det är en direkt uppföljare. Kevin Flynn (Jeff Bridges) tog över och utvecklade ENCOM med bland annat ett "Tron"-spel (detta är nästan lite väl meta-orienterat för min smak), men fortsatte samtidigt att utforska möjligheterna till en perfekt, digital värld i ett system han kallade The Grid. Översättaren får detta till "Nätet", vilket visserligen inte är helt galet eftersom "Grid" betyder "Rutnät", men jag tror att många luras att tro att det handlar om internet.
1989 har Flynn gjort ett stort framsteg och är redo att bjuda med sin sjuårige son Sam till Nätet, men i stället försvinner Flynn helt och hållet. ENCOM skakas och Flynns vän Alan Bradley (Bruce Boxleitner), skapare av säkerhetsprogramet Tron, tar över som temporär VD, men med tiden ska ENCOM förändras och gå emot Flynns öppna vision. 20 år senare är Sam (Garrett Hedlund) fortfarande ägare av företaget men bryr sig inte om det, förutom att utföra uppmärksammade practical jokes mot dem. Efter det senaste i raden söker Alan upp Sam och berättar att han fått ett samtal till sin gamla personsökare från Flynns kontor i sin nedlagda arkadhall. När Sam undersöker det hela upptäcker han Flynns dator och sugs så småningom in i Nätet.
Här kastas han snabbt i spel som vi känner igen från originalfilmen, och han stöter även på Clu, Flynns program som ser ut som sin skapare och som blivit någon form av ond diktator i den här världen. Under en strid räddas han av en flicka, Quorra (Olivia Wilde) som för honom till den försvunna pappan. Tillsammans måste de försöka nå den portal tillbaka till den verkliga världen som för tillfället står öppen, och samtidigt skydda Flynn från Clu.
Det blir många rafflande och vansinnigt snygga scener under äventyrets gång. Jag vill så klart inte kalla "Tron: Legacy" för banbrytande på något vis, men det är en läcker värld de har skapat och det ger filmen en speciell känsla. Det känns att filmen gjorts för 3D och i just den här utgåvan finns även en disk med 3D-versionen med som jag kan njuta av den dag jag har ett system för 3D. För att bibehålla IMAX-känslan växlar filmen bildratio mellan 2.35:1 och 1.78:1, vilket jag knappt märker när det sker trots att jag är rationörd, men det är hur som helst väldigt snyggt hela tiden.
Dock måste jag säga att den digitala föryngringen som gjorts så att Clu ser ut som en trettioårig Jeff Bridges inte är så överdrivet lyckad. Han får den där plastiga stelheten som datagenererade ansikten har och det är nog för att det ska se ut som en verklig person som det blir så konstigt. I Robert Zemeckis filmer kan man ändå köpa det, men data-Bridges i en film med i övrigt levande människor ser bara konstigt ut, och den enda plumpen i en annars exemplariskt gjord film, effektmässigt.
Jeff Bridges själv ser också lite märklig ut, med en skäggdesign som förändrar hans utseende så man inte riktigt känner igen honom. Karaktären Flynn har utvecklats till någon sorts Obi-Wan/Gandalf-variant, men Bridges gör som alltid ett bra jobb och gör rollen på ett seriöst sätt. Jag gillar att både Bridges och Boxleitner återvänt och att filmen tidsmässigt utspelar sig efter lika många år som har gått sedan "Tron". Jag tycker även att Garrett Hedlund visar upp samma typ av sarkasm som kryddade Bridges insats i originalfilmen, så släktdraget mellan far och son känns ändå genuint.
"Tron: Legacy" har inte fått så överdriven positiv kritik, men jag gillar den. Det är en modern fortsättning på "Tron" med ett modernt utseende. Det finns lite luckor i manuset här och där, men jag gillar äventyret och är väldigt förtjust i utseendet.
EXTRAMATERIALET
Det första bland extramaterialet är en sorts epilog till filmen som är utformad som en dokumentär och spelfilm på samma gång. Lite märklig mix, men filmen är bra. Den fyller i några historiska luckor samtidigt som den skildrar lite vad som händer i den vanliga världen efter "Tron: Legacys" slut.
"Tron: Uprising" är en animerad serie som kommer att visas på Disney XD 2012 och kommer att skildra vad som händer mellan de båda filmerna. Smakprovet vi får här ser väldigt snyggt ut, men jag kommer nog inte att följa serien.
Vidare har vi tre kortare bakomfilmer som avhandlar hur filmen blev till, hur den fick sin look och lite om skådespelarna. Egentligen inget märkvärdigt i sig utan mest ungefär som bakomfilmer brukar vara. Då är "Disc Roars" roligare att se på, där man använde sig av Comic-Con-besökare för att spela in publikljud till filmens spelscener. Smart och roligt gjort.
Slutligen finns det en musikvideo med Daft Punk som gjort tv-spelsminnande dansmusik till filmen. Det roliga är att deras video "Derezzed" i sin look påminner mer om original-"Tron" än vad "Tron: Legacy" gör. Den hamnar liksom mitt emellan och jag tycker att det ser väldigt schysst ut. Musiken är också väldigt bra.
"Tron: Uprising" är en animerad serie som kommer att visas på Disney XD 2012 och kommer att skildra vad som händer mellan de båda filmerna. Smakprovet vi får här ser väldigt snyggt ut, men jag kommer nog inte att följa serien.
Vidare har vi tre kortare bakomfilmer som avhandlar hur filmen blev till, hur den fick sin look och lite om skådespelarna. Egentligen inget märkvärdigt i sig utan mest ungefär som bakomfilmer brukar vara. Då är "Disc Roars" roligare att se på, där man använde sig av Comic-Con-besökare för att spela in publikljud till filmens spelscener. Smart och roligt gjort.
Slutligen finns det en musikvideo med Daft Punk som gjort tv-spelsminnande dansmusik till filmen. Det roliga är att deras video "Derezzed" i sin look påminner mer om original-"Tron" än vad "Tron: Legacy" gör. Den hamnar liksom mitt emellan och jag tycker att det ser väldigt schysst ut. Musiken är också väldigt bra.
TRE SAKER
1. Disneyvinjetten som inleder filmen, med det klassiska slottet, har "Tronifierats" vilket är både coolt och finurligt.
2. Det är lite lustigt att filmerna heter "Tron" då karaktären Tron egentligen inte har någon framträdande plats, speciellt inte i "Tron: Legacy". Det är nästan som man önskar att det var något annat som hette "Tron".
3. På den amerikanska BD:n finns en annan epilogartad film där ENCOM:s unga stjärnprogrammerare Edward Dillinger Jr. (Cillian Murphy) chattar med sin far, eller är det MCP från "Tron" som återuppstått? Det har spekulerats i att detta helt textbaserade klipp ska vara någon sorts föraning om en uppföljare. Se klippet på YouTube.
2. Det är lite lustigt att filmerna heter "Tron" då karaktären Tron egentligen inte har någon framträdande plats, speciellt inte i "Tron: Legacy". Det är nästan som man önskar att det var något annat som hette "Tron".
3. På den amerikanska BD:n finns en annan epilogartad film där ENCOM:s unga stjärnprogrammerare Edward Dillinger Jr. (Cillian Murphy) chattar med sin far, eller är det MCP från "Tron" som återuppstått? Det har spekulerats i att detta helt textbaserade klipp ska vara någon sorts föraning om en uppföljare. Se klippet på YouTube.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Jeff Bridges (18)
Jeff Bridges (18)
