Fantasi i fantasi i otäck verklighet
FILMENEfter en utflykt med ugglor är Zack Snyder tillbaka i slow motion-action-världen igen. Ja, säga vad man vill, men Snyder har verkligen hittat sitt uttryck genom att dra ned tempot i sina actionsekvenser i stället för att göra dem blixtsnabba. Vi har sett det i "300" och i "Watchmen" och det ska mycket till om vi inte får se det i hans kommande Stålmannenfilmatisering "Man of Steel". Gillar man inte uttrycket är det lika bra att skippa "Sucker Punch".
Det här är en ganska svårbeskriven historia som börjar med ett dödsfall. Babydolls (Emily Browning) mamma dör och hon och hennes lillasyster blir kvar med en styvfar som uppenbart har utnyttjat dem sexuellt. I ett försök att rädda lillasystern gör Babydoll bort sig rejält och har i stället ihjäl sin syster och som straff skriver styvfadern in henne på mentalsjukhuset Lennox House. Här ska hon få "vård" under ledning av Blue Jones (Oscar Isaac), men det är bara temporärt, för om fem dagar kommer en doktor som ska lobotomera henne.
Vården bedrivs i ett rum kallat "Teatern" och det blir snabbt bokstavligt talat, för plötsligt är mentalsjukhuset inte ett mentalsjukhus längre, utan en klubb, och Babydoll är ingen patient utan en dansare som ansluter till de övriga dansarna Sweet Pea (Abbie Cornish), Rocket (Jena Malone), Blondie (Vanessa Hudgens) och Amber (Jamie Chung). Även här är Babydolls tid räknad, för inom fem dagar kommer High Roller som hon ska bli såld till av klubbägaren Blue, och något måste göras. En plan utkristalliserar sig där Babydoll och hennes vänner måste komma över fyra objekt som ska hjälpa dem att fly, och för att komma över dem tar vi oss in i nästa fantasivärld där tjejerna slåss mot demonsamurajer, nazizombies, drakar, robotar och allt möjligt...
Ja, det är ganska komplicerat, men alla bitar faller på plats till slut. I och med att vi befinner oss i ett antal olika världar förändras filmens utseende drastiskt från scen till scen och designfolket bakom filmen har fått jobba hårt med att få fram spektakulära miljöer och karaktärer, och lyckats med det. Jag har alltid gillat Snyders bildspråk och gillar även det jag ser i "Sucker Punch". Visuellt sett är filmen i toppklass, medan storyn i sig inte är på samma nivå. Det finns en tanke bakom filmen och den berör ämnen som är otäcka och otrevliga, men när det väl kommer till kritan är det en film som är mer för ögat än för hjärnan.
Men ändå: jag gillar det och det är alltid kul med filmer som inte är så himla linjära utan tänjer på gränserna och det tycker jag att "Sucker Punch" gör.
Det här är en ganska svårbeskriven historia som börjar med ett dödsfall. Babydolls (Emily Browning) mamma dör och hon och hennes lillasyster blir kvar med en styvfar som uppenbart har utnyttjat dem sexuellt. I ett försök att rädda lillasystern gör Babydoll bort sig rejält och har i stället ihjäl sin syster och som straff skriver styvfadern in henne på mentalsjukhuset Lennox House. Här ska hon få "vård" under ledning av Blue Jones (Oscar Isaac), men det är bara temporärt, för om fem dagar kommer en doktor som ska lobotomera henne.
Vården bedrivs i ett rum kallat "Teatern" och det blir snabbt bokstavligt talat, för plötsligt är mentalsjukhuset inte ett mentalsjukhus längre, utan en klubb, och Babydoll är ingen patient utan en dansare som ansluter till de övriga dansarna Sweet Pea (Abbie Cornish), Rocket (Jena Malone), Blondie (Vanessa Hudgens) och Amber (Jamie Chung). Även här är Babydolls tid räknad, för inom fem dagar kommer High Roller som hon ska bli såld till av klubbägaren Blue, och något måste göras. En plan utkristalliserar sig där Babydoll och hennes vänner måste komma över fyra objekt som ska hjälpa dem att fly, och för att komma över dem tar vi oss in i nästa fantasivärld där tjejerna slåss mot demonsamurajer, nazizombies, drakar, robotar och allt möjligt...
Ja, det är ganska komplicerat, men alla bitar faller på plats till slut. I och med att vi befinner oss i ett antal olika världar förändras filmens utseende drastiskt från scen till scen och designfolket bakom filmen har fått jobba hårt med att få fram spektakulära miljöer och karaktärer, och lyckats med det. Jag har alltid gillat Snyders bildspråk och gillar även det jag ser i "Sucker Punch". Visuellt sett är filmen i toppklass, medan storyn i sig inte är på samma nivå. Det finns en tanke bakom filmen och den berör ämnen som är otäcka och otrevliga, men när det väl kommer till kritan är det en film som är mer för ögat än för hjärnan.
Men ändå: jag gillar det och det är alltid kul med filmer som inte är så himla linjära utan tänjer på gränserna och det tycker jag att "Sucker Punch" gör.
EXTRAMATERIALET
För att vara en Zach Snyder-film är det löjligt lite bakommaterial. Faktiskt bara två inslag som är över på en kvart. Ingen bakomfilm alls, vilket gör mig en smula besviken.
Det längre inslaget är fyra animerade kortfilmer som ger lite bakgrund till de fyra fantasivärldarna i fantasivärlden. De är ganska snyggt gjorda men tillför olika mycket. Vissa är med andra ord bättre än andra.
Det kortare inslaget pratar lite om filmens soundtrack.
Det längre inslaget är fyra animerade kortfilmer som ger lite bakgrund till de fyra fantasivärldarna i fantasivärlden. De är ganska snyggt gjorda men tillför olika mycket. Vissa är med andra ord bättre än andra.
Det kortare inslaget pratar lite om filmens soundtrack.
TRE SAKER
1. Soundtracket, ja... Det är smått fantastiskt med spännade coverversioner av ett antal låtar som dels passar in i handlingen där de kommer och dels delvis är framförda av skådespelarna. Även Björks supertunga "Army of me" är med på soundtracket.
2. Den amerikanska blu-ray-utgåvan innehåller en extended cut som är 18 minuter längre än den som kommit till Sverige.
3. Det är lite svårt att sätta en tidsstämpel på filmen. Jag skulle vilja påstå att verkligheten i filmen utspelar sig på 50- eller 60-talet, men i och med att fantasivärldarna är både uråldriga och futuristiska blir det en sorts flytande tidskänsla.
2. Den amerikanska blu-ray-utgåvan innehåller en extended cut som är 18 minuter längre än den som kommit till Sverige.
3. Det är lite svårt att sätta en tidsstämpel på filmen. Jag skulle vilja påstå att verkligheten i filmen utspelar sig på 50- eller 60-talet, men i och med att fantasivärldarna är både uråldriga och futuristiska blir det en sorts flytande tidskänsla.
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (1)
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Emily Browning (4)
Emily Browning (4)
