Såååååååååå seeeeeeeeeeg
FILMENBästa kvinnliga huvudroll. Det fick Jennifer Lawrence för rollen som Tiffany i filmen "Du gör mig galen!" Efter att ha sett filmen kan jag bara undra om de råkat beställa för många Oscars det året? Visst hon gör en helt okej roll, men mer än så är det verkligen inte. Hon spelar Tiffany som när hennes man dog blev så deprimerad att hon låg med alla på jobbet, elva stycken män och kvinnor inkluderat, innan hon fick sparken. En dag träffar hon Pat som precis kommit ut från psyket där han tvingats sitta i åtta månader efter att nästan ha slagit ihjäl sin frus älskare när han kom på dem. Han är fortfarande rätt underlig och fullt övertygad om att han och frun snart ska vara tillsammans igen och att allt ska vara som vanligt. Han behöver dock Tiffanys hjälp och det får han, i utbyte mot att han hjälper henne med en grej…
I rollen som Pat ser vi Bradley Cooper och han hade varit mer förtjänt av en Oscar än Jennifer enligt mig. Han spelar den ostabila Pat på ett mycket bra sätt. Hans far som förmodligen är en av de mest vidskepliga karaktärerna vi sett i en film spelas av Robert De Niro och även han gör rollen bra. Bättre än Jennifer om ni frågar mig. Nu är som sagt inte Jennifer totalt ute och cyklar utan hon gör rollen godkänt men det är absolut inte Oscarsmaterial. Nog om det.
Filmen är runt två timmar lång och det känns som om man lätt kunnat korta dem med en halvtimme utan att det gjort något. Som det är nu är den så seg att man nästan inte står ut emellanåt. Handlingen drar sig fram och man vill bara att det ska hända något. Jag hade en gång en DVD-spelare som man kunde köra filmerna med 1,3 gångers hastighet och ändå höra ljudet och läsa texten. Den saknade jag när jag såg "Du gör mig galen!". Dessutom skulle jag vilja veta hur den som kommit på den svenska titeln tänkt. Originaltiteln är "Silver Linings Playbook" vilket syftar på "en strimma hopp" och att om man ser att det finns en strimma hopp så måste man chansa. "Du gör mig galen!" känns ju mest som en typisk svensk översättning på en 80-talskomedi med Goldie Hawn.
Nä, tyvärr. Jag hade höga förväntningar på denna både på grund av den uppmärksamhet den fick vid Oscarsgalan och för att många talat gott om den. Antingen har jag missat något eller så får jag skaffa mina filmrekommendationer från annat håll i framtiden.
I rollen som Pat ser vi Bradley Cooper och han hade varit mer förtjänt av en Oscar än Jennifer enligt mig. Han spelar den ostabila Pat på ett mycket bra sätt. Hans far som förmodligen är en av de mest vidskepliga karaktärerna vi sett i en film spelas av Robert De Niro och även han gör rollen bra. Bättre än Jennifer om ni frågar mig. Nu är som sagt inte Jennifer totalt ute och cyklar utan hon gör rollen godkänt men det är absolut inte Oscarsmaterial. Nog om det.
Filmen är runt två timmar lång och det känns som om man lätt kunnat korta dem med en halvtimme utan att det gjort något. Som det är nu är den så seg att man nästan inte står ut emellanåt. Handlingen drar sig fram och man vill bara att det ska hända något. Jag hade en gång en DVD-spelare som man kunde köra filmerna med 1,3 gångers hastighet och ändå höra ljudet och läsa texten. Den saknade jag när jag såg "Du gör mig galen!". Dessutom skulle jag vilja veta hur den som kommit på den svenska titeln tänkt. Originaltiteln är "Silver Linings Playbook" vilket syftar på "en strimma hopp" och att om man ser att det finns en strimma hopp så måste man chansa. "Du gör mig galen!" känns ju mest som en typisk svensk översättning på en 80-talskomedi med Goldie Hawn.
Nä, tyvärr. Jag hade höga förväntningar på denna både på grund av den uppmärksamhet den fick vid Oscarsgalan och för att många talat gott om den. Antingen har jag missat något eller så får jag skaffa mina filmrekommendationer från annat håll i framtiden.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet är nästan lika segt som filmen. Vi får en del borttagna scener som i vissa fall är bra och i vissa fall rätt intetsägande. Sen får vi en dokumentär om vad filmen betytt för folk med psykiska störningar och om det nu är som man påstår här att den fått folk att få upp ögonen för detta har den i alla fall fört med sig något bra. Vi får även se en frågestund med filmskaparna och skådespelarna.
Så långt är väl extramaterialet vad man kunnat förvänta sig. Men sen går det utför. De tre sista sakerna vi bjuds på är dels en dansträning med Cooper och Lawrence som mest ser ut som ett hemma hos reportage hos några av deltagarna i "Let’s Dance", vi får en chans att lära oss dansa som Cooper och Lawrence (som om detta är stället man skulle leta om man nu ville det) och sist och definitivt minst får vi se hur Cooper går runt Lawrence med en handhållen kamera i en minut. Skräp!
Så långt är väl extramaterialet vad man kunnat förvänta sig. Men sen går det utför. De tre sista sakerna vi bjuds på är dels en dansträning med Cooper och Lawrence som mest ser ut som ett hemma hos reportage hos några av deltagarna i "Let’s Dance", vi får en chans att lära oss dansa som Cooper och Lawrence (som om detta är stället man skulle leta om man nu ville det) och sist och definitivt minst får vi se hur Cooper går runt Lawrence med en handhållen kamera i en minut. Skräp!
TRE SAKER
1. Chris Tucker gör rollen som Danny riktigt bra.
2. Jag gillade Pat den äldres (De Niro) tvångsbeteende.
3. I en scen är numret på Pats tröja spegelvänt vilket tyder på att de spegelvänt scenen utan att tänka på numret, slarvigt!
2. Jag gillade Pat den äldres (De Niro) tvångsbeteende.
3. I en scen är numret på Pats tröja spegelvänt vilket tyder på att de spegelvänt scenen utan att tänka på numret, slarvigt!
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (1)
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Bradley Cooper (23)
Bradley Cooper (23)
