Snygg och maffig men så komplicerat tom
FILMENVarje gång Andy och Lana Wachowski gör en ny film tänds min intresselampa. Ända sedan jag satt i en mörk biosalong och såg en förhandsvisning av "The Matrix" där tv-spel och gratis Jolt-cola var någon sorts förakt, har Wachowskis betytt något för mig. "The Matrix" var en omtumlande upplevelse som kändes som något nytt och fräscht. Dessvärre gör ett sådant första intryck, även om "The Matrix" inte var syskonens debut, att ribban sattes högt inför kommande filmer, och i vissa fall har de lyckats bra och i andra inte lika bra. Tyvärr hör "Jupiter Ascending" till den senare kategorin.
Vi kan ju börja med det som är bra. Filmen är varje designers stora våta dröm, om det så handlar om kostym, make-up eller scenerier. Den är ett exempel på att fantasin uppenbarligen inte har några gränser i syskonens huvuden för filmen är snygg, maffig och minst sagt originell. Detaljrikedomen är ofattbar och det är ju då ännu tråkigare att innehållet inte lever upp till ytan.
"Jupiter Ascending" är en vansinnigt krånglig scifi-film där en till synes vanlig jordbo, Jupiter Jones (Mila Kunis) i själva verket är den genetiskt identiska reinkarnationen av en rymddrottning som "äger" jorden, vilket i sin tur skapar oro bland drottningens barn, Balem (Eddie Redmayne), Titus (Douglas Booth) och Kalique (Tuppence Middleton), som av olika anledningar vill ha tag på Jupiter. Balem, som ärvt jorden vill döda henne för att sedan skörda jorden på människoliv; Titus, vill gifta sig med henne - och sen döda henne och skörda jorden, och Kalique vill egentligen inget speciellt. Balem har skickat iväg några lönnmördare till jorden, men Titus har å sin sida anlitat människo-varg-hybriden Caine Wise (Channing Tatum) för att hitta och skydda Jupiter först. Det blir Caine som får vägleda Jupiter genom världarna och förse henne med information och sedan vara hennes trygga beskyddare när det blir skarpt läge - för det blir tämligen omgående.
Filmen ger samma känsla som Wachowskisyskonens "Speed Racer" från 2008 - visuellt makalöst med rafflande actionsekvenser men ganska innehållslöst i övrigt. "Jupiter Ascending" känns som en tiotimmarsstory som pressats ihop till två där det finns alldeles för mycket bakgrundshistoria som inte berättas för tittaren. Jupiter själv verkar förstå och acceptera allt som händer utan att ställa frågor - hon hinner till och med "läsa på" mellan scenerna - och som tittare sitter man mest i mitten av röran och försöker hänga med.
Och det är väl så här scifi är emellanåt. Stort, maffigt och komplicerat, men för min del blir det lite lätt tröttsamt. Det är för mycket helt enkelt, för många miljöer, för många karaktärer och alldeles för många "rymdraser". Caine är en människo-varg, men det finns även ett människo-bi (spelad av Sean Bean), en människo-uggla, en människo-råtta, en människo-elefant och så vidare, samt några gorilla-reptil-fladdermöss-människor. Eller något. Ja, ni hör ju hur det låter. Men filmen beskrivs stundtals som en variant av "Askungen", "Alice i Underlandet" och "Trollkarlen från Oz" och då är det här misch-maschet av innehåll inte helt ologiskt.
Historiens stora skurk är Balem som Eddie Redmayne gestaltar på ett sätt som gör mig förvirrad. Redmayne använder sig av samma mjuk-viskande stämma som självaste Lord Voldemort och verkar i princip leva i en slowmotionvärld innan han exploderar i korta utbrott. För min del stinker det överspel och fjanterier, medan andra kanske tycker att han gör en färgstark skurk. Mila Kunis känns inte riktigt som om hon klarar av en så pass actionfylld karaktär som Jupiter är. Kvar är då Channing Tatum som faktiskt gör bra ifrån sig som skridskoåkande (!) människo-varg.
Jag skulle verkligen vilja tycka jättemycket om "Jupiter Ascending" men det går inte riktigt. Historien håller inte även om ytan är makalöst snygg och imponerande.
3D-VERSION
Det är första gången Wachowskis gör en 3D-film - vilket inte är så märkligt i och med att de faktiskt inte gjort så många filmer - och det jag tänker mest på är att jag gärna skulle vilja se "Matrix"-trilogin i 3D. Det är kanske inte världens bästa betyg att man sitter och tänker på annat, men det känns som en oundviklig tanke.
3D:n i "Jupiter Ascending" fyller sin funktion men samtidigt har jag lite svårt att känna att den verkligen berikar filmen då det övergripande intrycket är att filmen är rörig. Det känns svårt att njuta av den tredje dimensionen i detta fall.
Vi kan ju börja med det som är bra. Filmen är varje designers stora våta dröm, om det så handlar om kostym, make-up eller scenerier. Den är ett exempel på att fantasin uppenbarligen inte har några gränser i syskonens huvuden för filmen är snygg, maffig och minst sagt originell. Detaljrikedomen är ofattbar och det är ju då ännu tråkigare att innehållet inte lever upp till ytan.
"Jupiter Ascending" är en vansinnigt krånglig scifi-film där en till synes vanlig jordbo, Jupiter Jones (Mila Kunis) i själva verket är den genetiskt identiska reinkarnationen av en rymddrottning som "äger" jorden, vilket i sin tur skapar oro bland drottningens barn, Balem (Eddie Redmayne), Titus (Douglas Booth) och Kalique (Tuppence Middleton), som av olika anledningar vill ha tag på Jupiter. Balem, som ärvt jorden vill döda henne för att sedan skörda jorden på människoliv; Titus, vill gifta sig med henne - och sen döda henne och skörda jorden, och Kalique vill egentligen inget speciellt. Balem har skickat iväg några lönnmördare till jorden, men Titus har å sin sida anlitat människo-varg-hybriden Caine Wise (Channing Tatum) för att hitta och skydda Jupiter först. Det blir Caine som får vägleda Jupiter genom världarna och förse henne med information och sedan vara hennes trygga beskyddare när det blir skarpt läge - för det blir tämligen omgående.
Filmen ger samma känsla som Wachowskisyskonens "Speed Racer" från 2008 - visuellt makalöst med rafflande actionsekvenser men ganska innehållslöst i övrigt. "Jupiter Ascending" känns som en tiotimmarsstory som pressats ihop till två där det finns alldeles för mycket bakgrundshistoria som inte berättas för tittaren. Jupiter själv verkar förstå och acceptera allt som händer utan att ställa frågor - hon hinner till och med "läsa på" mellan scenerna - och som tittare sitter man mest i mitten av röran och försöker hänga med.
Och det är väl så här scifi är emellanåt. Stort, maffigt och komplicerat, men för min del blir det lite lätt tröttsamt. Det är för mycket helt enkelt, för många miljöer, för många karaktärer och alldeles för många "rymdraser". Caine är en människo-varg, men det finns även ett människo-bi (spelad av Sean Bean), en människo-uggla, en människo-råtta, en människo-elefant och så vidare, samt några gorilla-reptil-fladdermöss-människor. Eller något. Ja, ni hör ju hur det låter. Men filmen beskrivs stundtals som en variant av "Askungen", "Alice i Underlandet" och "Trollkarlen från Oz" och då är det här misch-maschet av innehåll inte helt ologiskt.
Historiens stora skurk är Balem som Eddie Redmayne gestaltar på ett sätt som gör mig förvirrad. Redmayne använder sig av samma mjuk-viskande stämma som självaste Lord Voldemort och verkar i princip leva i en slowmotionvärld innan han exploderar i korta utbrott. För min del stinker det överspel och fjanterier, medan andra kanske tycker att han gör en färgstark skurk. Mila Kunis känns inte riktigt som om hon klarar av en så pass actionfylld karaktär som Jupiter är. Kvar är då Channing Tatum som faktiskt gör bra ifrån sig som skridskoåkande (!) människo-varg.
Jag skulle verkligen vilja tycka jättemycket om "Jupiter Ascending" men det går inte riktigt. Historien håller inte även om ytan är makalöst snygg och imponerande.
3D-VERSION
Det är första gången Wachowskis gör en 3D-film - vilket inte är så märkligt i och med att de faktiskt inte gjort så många filmer - och det jag tänker mest på är att jag gärna skulle vilja se "Matrix"-trilogin i 3D. Det är kanske inte världens bästa betyg att man sitter och tänker på annat, men det känns som en oundviklig tanke.
3D:n i "Jupiter Ascending" fyller sin funktion men samtidigt har jag lite svårt att känna att den verkligen berikar filmen då det övergripande intrycket är att filmen är rörig. Det känns svårt att njuta av den tredje dimensionen i detta fall.
EXTRAMATERIALET
Sju featuretter blir tillsammans en bakomfilm på ungefär en timme där det mesta kommer fram - allt från fokus på karaktärer och skådespelare, och Wachowskis förstås, till närmare tittar på design, stunts och varelser.
Ganska heltäckande måste jag säga, och i det stora hela har bakomfilmerna den där märkliga effekten att de får huvudfilmen att framstå som bättre än vad den är.
Ganska heltäckande måste jag säga, och i det stora hela har bakomfilmerna den där märkliga effekten att de får huvudfilmen att framstå som bättre än vad den är.
TRE SAKER
1. I en rolig sekvens ungefär mitt i filmen hamnar vi i en nästan oändlig slinga av byråkrati på ett lustigt sätt. Sist i ledet dyker en skäggig virrpanna upp spelad av Terry Gilliam. Hela sekvensen är lite av en passning till byråkratin i Gilliams "Brazil".
2. Både Natalie Portman och Rooney Mara var aktuella för huvudrollen, och även om jag inte vill prata illa om Mila Kunis tror jag faktiskt att de hade gjort den bättre.
3. Filmen förklarar, typ, hur fenomenet med så kallade crop circles uppstår...
2. Både Natalie Portman och Rooney Mara var aktuella för huvudrollen, och även om jag inte vill prata illa om Mila Kunis tror jag faktiskt att de hade gjort den bättre.
3. Filmen förklarar, typ, hur fenomenet med så kallade crop circles uppstår...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Mila Kunis (21)
Mila Kunis (21)
