Stephen Merchants kortlivade soloäventyr
FILMENStephen Merchant må vara känd som "den som skapade 'The Office' som inte är Ricky Gervais", men de som är djupt inne i Gervais/Merchant/(Pilkington)-träsket vet att det är mycket mer än så. Utöver "The Office" gjorde Merchant tv-serierna "Extras", "En idiot på resa" och "Life’s Too Short" samt den briljanta filmen "Cemetery Junction" tillsammans med Gervais. På egen hand har gjort lite småroller samt ståuppshowen "Hello Ladies" som utvecklats till den här HBO-serien som sammanlagt blev åtta avsnitt och en långfilm.
Serien fick inte förnyat förtroende efter sin första säsong, men fick ändå runda av snyggt med en långfilm, vilket tillsammans ger en ungefär fyra timmar lång inblick i engelsmannen Stuart Pritchards liv när han flyttat till Los Angeles för att träffa den rätta och leva livet. Den rätta är i det här fallet valfri modell och livet är så lyxigt det bara går. Det är med andra ord ganska ytliga förutsättningar serien balanserar på från start, men det blir charmigt, roligt och precis som det mesta Merchant och Gervais gjort både pinsamt och emotionellt på samma gång.
Pritchard är "webbdesigner" och har sitt kontor i sitt eget hyfsat lyxiga hem i botten av Hollywood Hills. Han har en medarbetare som dyrkar honom som om han vore expert på allt livet har att erbjuda (Kyle Mooney) och även en inneboende i sitt lilla gästhus, Jessica (Christine Woods). Hon är en arbetslös skådespelerska som precis som Stuart kämpar hårt med att finna den rätta och samtidigt hitta bra jobb. Hon ligger med sin egen agent som verkligen inte är intresserad av att binda sig eller något seriöst över huvud taget. Jessica tar vad hon får, både när det gäller kärlek och jobb.
Stuarts bästa kompis är Wade (Nate Torrence) som i inledningen av serien separerat från sin fru och kan inte prata om något annat. Wade har en arbetskamrat, Kives (Kevin Weisman), som Stuart egentligen inte gillar men som ändå får hänga med på alla fester och klubbar. Kives är rullstolsbunden men har verkligen inga problem med att hålla humöret uppe eller att hitta tjejer.
Det är kring dessa personer serien (och filmen) handlar. Det mesta går ut på att Stuart gör bort sig på ett eller annat vis. Han åker på att betala den dyra krognotan. Han blir utestängd från sin egen otroligt lyckade fest. Han försöker vara hej och tjenis med hantverkare. Han drar det där skämtet som får gänget utkastat från festen precis när drömtjejen kliver in genom dörren. Han gör allt utom att träffa den rätta. Samtidigt ser man som tittare vem som egentligen är den rätta för honom och det känns inte som någon överraskning när serien går åt ett visst håll.
Det finns vissa likheter med framför allt "Extras" där Merchant i det här fallet gör en kombination av både Ricky Gervais roll och sin egen i den serien. Ytterligare en koppling är skådespelarvärlden där Jessica (precis som Gervais karaktär) har en liten nemesis som hon slåss om framgång med. Dessutom har Stuart och Jessica en vänskapsrelation som man också känner igen från "Extras". Många likheter, vilket är både negativt och positivt på samma gång, men samtidigt inget som påverkar mig i mitt slutgiltiga omdöme.
"Hello Ladies" är en godkänd serie, en charmig stund som hinner berätta det den vill berätta på sina fyra timmar. Det behövs faktiskt inte mer. En positiv aspekt är att för att vara en serie där sex har en ganska stor del så blir den aldrig snaskig eller vulgär, vilket känns befriande i dessa tider då allt för många manusförfattare verkar tycka att överdrivet snusk är det roligaste som finns. Dessutom grundas serien i en djupt seriös önskan om att finna riktig kärlek men med många lager av komiska situationer ovanpå det. Stuart säger gång på gång "Vad är det för regler?" och det är en fråga som nog många som varit i en ungefär liknande situation ställt sig själv
Ytterligare en bra aspekt är att karaktärerna får utrymme att utvecklas, speciellt från tittarnas synvinkel. De osympatiska visar sig ha sympatiska drag och så vidare. Det och att det faktiskt finns en allvarlig botten i det hela gör att jag gillar "Hello Ladies" för vad den är.
Serien fick inte förnyat förtroende efter sin första säsong, men fick ändå runda av snyggt med en långfilm, vilket tillsammans ger en ungefär fyra timmar lång inblick i engelsmannen Stuart Pritchards liv när han flyttat till Los Angeles för att träffa den rätta och leva livet. Den rätta är i det här fallet valfri modell och livet är så lyxigt det bara går. Det är med andra ord ganska ytliga förutsättningar serien balanserar på från start, men det blir charmigt, roligt och precis som det mesta Merchant och Gervais gjort både pinsamt och emotionellt på samma gång.
Pritchard är "webbdesigner" och har sitt kontor i sitt eget hyfsat lyxiga hem i botten av Hollywood Hills. Han har en medarbetare som dyrkar honom som om han vore expert på allt livet har att erbjuda (Kyle Mooney) och även en inneboende i sitt lilla gästhus, Jessica (Christine Woods). Hon är en arbetslös skådespelerska som precis som Stuart kämpar hårt med att finna den rätta och samtidigt hitta bra jobb. Hon ligger med sin egen agent som verkligen inte är intresserad av att binda sig eller något seriöst över huvud taget. Jessica tar vad hon får, både när det gäller kärlek och jobb.
Stuarts bästa kompis är Wade (Nate Torrence) som i inledningen av serien separerat från sin fru och kan inte prata om något annat. Wade har en arbetskamrat, Kives (Kevin Weisman), som Stuart egentligen inte gillar men som ändå får hänga med på alla fester och klubbar. Kives är rullstolsbunden men har verkligen inga problem med att hålla humöret uppe eller att hitta tjejer.
Det är kring dessa personer serien (och filmen) handlar. Det mesta går ut på att Stuart gör bort sig på ett eller annat vis. Han åker på att betala den dyra krognotan. Han blir utestängd från sin egen otroligt lyckade fest. Han försöker vara hej och tjenis med hantverkare. Han drar det där skämtet som får gänget utkastat från festen precis när drömtjejen kliver in genom dörren. Han gör allt utom att träffa den rätta. Samtidigt ser man som tittare vem som egentligen är den rätta för honom och det känns inte som någon överraskning när serien går åt ett visst håll.
Det finns vissa likheter med framför allt "Extras" där Merchant i det här fallet gör en kombination av både Ricky Gervais roll och sin egen i den serien. Ytterligare en koppling är skådespelarvärlden där Jessica (precis som Gervais karaktär) har en liten nemesis som hon slåss om framgång med. Dessutom har Stuart och Jessica en vänskapsrelation som man också känner igen från "Extras". Många likheter, vilket är både negativt och positivt på samma gång, men samtidigt inget som påverkar mig i mitt slutgiltiga omdöme.
"Hello Ladies" är en godkänd serie, en charmig stund som hinner berätta det den vill berätta på sina fyra timmar. Det behövs faktiskt inte mer. En positiv aspekt är att för att vara en serie där sex har en ganska stor del så blir den aldrig snaskig eller vulgär, vilket känns befriande i dessa tider då allt för många manusförfattare verkar tycka att överdrivet snusk är det roligaste som finns. Dessutom grundas serien i en djupt seriös önskan om att finna riktig kärlek men med många lager av komiska situationer ovanpå det. Stuart säger gång på gång "Vad är det för regler?" och det är en fråga som nog många som varit i en ungefär liknande situation ställt sig själv
Ytterligare en bra aspekt är att karaktärerna får utrymme att utvecklas, speciellt från tittarnas synvinkel. De osympatiska visar sig ha sympatiska drag och så vidare. Det och att det faktiskt finns en allvarlig botten i det hela gör att jag gillar "Hello Ladies" för vad den är.
EXTRAMATERIALET
Det finns ett antal borttagna scener och en funktionell titt bakom kulisserna som under några minuter ger en bra bild av vad serien går ut på och vad som är poängen med det hela. Inte så mycket att orda om egentligen.
TRE SAKER
1. Jag upplever att serien börjar lite väl abrupt. Man får ingen förklaring till hur Jessica och Stuart känner varandra och varför hon blev inneboende hos honom. Det är en liten irriterande lucka faktiskt.
2. Har man lyssnat på Gervais, Merchants och Pilkingtons podcasts eller gamla radioprogram vet man att Merchant är ganska snål av sig. Detta karaktärsdrag har han tagit med sig till Stuart i en rad roliga scener.
3. I ett avsnitt är Stuart på ett bröllop och börjar tjafsa om bordsplaceringen. Till slut hamnar han ensam vid presentbordet lagom till varmrätten. En otroligt tragikomisk scen.
2. Har man lyssnat på Gervais, Merchants och Pilkingtons podcasts eller gamla radioprogram vet man att Merchant är ganska snål av sig. Detta karaktärsdrag har han tagit med sig till Stuart i en rad roliga scener.
3. I ett avsnitt är Stuart på ett bröllop och börjar tjafsa om bordsplaceringen. Till slut hamnar han ensam vid presentbordet lagom till varmrätten. En otroligt tragikomisk scen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Stephen Merchant (16)
Stephen Merchant (16)
