Periodfilm om passion och hemligheter
FILMENSverige, i början av 1900-talet: Korrekturläsaren Arvid Stjärnblom (Sverrir Gudnason) blir blixtförälskad i Lydia Stille (Karin Franz Körlof) första gången han ser henne. Hon är dotter till konstnären Anders Stille (Göran Ragnerstam) och han är nyanställd på Nationalbladet och har följt med huvudredaktör Markel (Michael Nyqvist) och kulturredaktören Loven (Richard Forsgren) till Stilles ö för att snacka konst och dricka sprit. Arvid intresserar mer för Lydia och de får ett moment vid ett piano.
Nästa gång de ses är Arvid på operan där han debuterar som recensent. På balkongen sitter Lydia uttråkad och de delar ännu ett moment i pausen mellan akterna. Tredje gången de ses har konstnären dött och Lydia kommer till tidningen för att sätta in en annons. Det är då de ger sig hän åt sina känslor och Arvid berättar om sin kärlek till henne, men säger även att han inte kan gifta sig än. Han har inget och är inget. Besvikelsen hos Lydia är tydlig.
Nästa gång de ses är Lydia förlovad med rika norrmannen Roslin (Sven Nordin) och Arvid hittar själv kärleken i Dagmar Randel (Liv Mjönes) och familjer bildas. Åren går men ändå finns tanken om vad som kunde ha blivit kvar både hos Lydia och Arvid. En tanke som är alldeles för stark för att stanna som bara en tanke och ett hemligt förhållande inleds - en passion skyddad av lögner och falskspel.
Pernilla August har regisserat denna senaste filmatisering av Hjalmar Söderbergs roman och har fått till en välgjord periodfilm med en spänning man kan ta på. Ja, åtminstone om man syftar på den åtrå och passion som huvudpersonerna utstrålar. Den här typen av hemlig kärlek känner man igen från andra historier från samma tid och senare för den delen och det är klart att man som tittare känner sig liten kluven när man tvingas ta ställning för paret som borde varit tillsammans och de konsekvenser och svek som uppenbarar sig när de faktiskt är tillsammans. Ska man tro på kärleken eller troheten?
Det är en välgjord och snygg film och samtliga inblandade gör ett bra jobb.
Nästa gång de ses är Arvid på operan där han debuterar som recensent. På balkongen sitter Lydia uttråkad och de delar ännu ett moment i pausen mellan akterna. Tredje gången de ses har konstnären dött och Lydia kommer till tidningen för att sätta in en annons. Det är då de ger sig hän åt sina känslor och Arvid berättar om sin kärlek till henne, men säger även att han inte kan gifta sig än. Han har inget och är inget. Besvikelsen hos Lydia är tydlig.
Nästa gång de ses är Lydia förlovad med rika norrmannen Roslin (Sven Nordin) och Arvid hittar själv kärleken i Dagmar Randel (Liv Mjönes) och familjer bildas. Åren går men ändå finns tanken om vad som kunde ha blivit kvar både hos Lydia och Arvid. En tanke som är alldeles för stark för att stanna som bara en tanke och ett hemligt förhållande inleds - en passion skyddad av lögner och falskspel.
Pernilla August har regisserat denna senaste filmatisering av Hjalmar Söderbergs roman och har fått till en välgjord periodfilm med en spänning man kan ta på. Ja, åtminstone om man syftar på den åtrå och passion som huvudpersonerna utstrålar. Den här typen av hemlig kärlek känner man igen från andra historier från samma tid och senare för den delen och det är klart att man som tittare känner sig liten kluven när man tvingas ta ställning för paret som borde varit tillsammans och de konsekvenser och svek som uppenbarar sig när de faktiskt är tillsammans. Ska man tro på kärleken eller troheten?
Det är en välgjord och snygg film och samtliga inblandade gör ett bra jobb.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Hjalmar Söderbergs roman har filmats två gånger tidigare, 1945 och 1977.
2. Filmen presenteras i Pillarbox 4:3, det vill säga det gamla trista nästan kvadratiska formatet med svarta "pelare" på sidorna. Detta val måste enbart vara för att ge illusionen av en äldre känsla, vilket i och för sig snarare ger känslan av att produktionen är gjord på 80-talet snarare än att filmen utspelar sig för 100+ år sedan. Några vinjetter med textinformation ges i 16:9 så bilden skiftar lite.
3. Filmen nominerades till en handfull Guldbaggar men vann bara två, Bästa kostym och Bästa manliga biroll (Michael Nyqvist).
2. Filmen presenteras i Pillarbox 4:3, det vill säga det gamla trista nästan kvadratiska formatet med svarta "pelare" på sidorna. Detta val måste enbart vara för att ge illusionen av en äldre känsla, vilket i och för sig snarare ger känslan av att produktionen är gjord på 80-talet snarare än att filmen utspelar sig för 100+ år sedan. Några vinjetter med textinformation ges i 16:9 så bilden skiftar lite.
3. Filmen nominerades till en handfull Guldbaggar men vann bara två, Bästa kostym och Bästa manliga biroll (Michael Nyqvist).
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Michael Nyqvist (26)
Michael Nyqvist (26)
