Balanserar mellan fantasi och verklighet
FILMENDet är lite lustigt när en tämligen stjärnspäckad film ramlar ned rätt i handen på en och man aldrig hört talas om den tidigare. Nu råkar "Neverwas" dessutom vara från 2005, men ändå - man borde hört talas om den tidigare!
Fantasin sätts verkligen på spel i detta drama då det är en sagovärld det handlar om. Zach Riley (Aaron Eckhardt) har vuxit upp och blivit psykolog, och valt att ta anställning på det mentalsjukhus där hans pappa, den älskade sagoförfattaren Thomas Pierson (i flashbacks spelad av Nick Nolte), en gång satt utan att få den hjälp han behövde. Thomas öde slutade i ett tragiskt självmord som Zach blev vittne till.
Thomas bok om sagolandet Neverwas och den lilla pojken Zachary Small som fick hjälpa till att rädda den fängslade kungen, har älskats av miljoner barn. Inte minst av Zachs barndomskompis Maggie (Brittany Murphy) som han nu återförenas med. Då hon ägnat hela livet åt Neverwas har Zach glömt allting, vilket irriterar den svårjobbade patienten Gabriel (Ian McKellen) som menar att Zach har en uppgift framför sig. Och att det är bråttom.
Zach förstår ingenting men samtidigt som han forskar i sin fars förflutna berättar Gabriel att Neverwas verkligen finns och att det är han som är den fängslade kungen. Nyckeln till gåtans lösning finns i pappans bok.
Man kan associera "Neverwas" till filmer som "Big fish", "Peter Pan", "Bröderna Lejonhjärta", tja, egentligen alla filmer som balanserar mellan fantasi och verklighet. Finns Neverwas eller finns det inte? Tittaren vilar som på nålar under filmens gång.
För att vara vad den är, är "Neverwas" en ganska spännade film. Oberäknelig och att den delvis utspelar sig i en mentalsjukhusmiljö är en bra vilseledning för tittaren. Åter igen: Finns Neverwas eller finns det inte?
Eckhardt och Murphy har en bra kemi och gestaltar fint den romans som kan uppstå när två barndomsvänner träffas på nytt, visserligen med de komplikationer det kan leda till, och McKellen är ju proffs in i minsta stavelse.
En klart godkänd film med andra ord.
Fantasin sätts verkligen på spel i detta drama då det är en sagovärld det handlar om. Zach Riley (Aaron Eckhardt) har vuxit upp och blivit psykolog, och valt att ta anställning på det mentalsjukhus där hans pappa, den älskade sagoförfattaren Thomas Pierson (i flashbacks spelad av Nick Nolte), en gång satt utan att få den hjälp han behövde. Thomas öde slutade i ett tragiskt självmord som Zach blev vittne till.
Thomas bok om sagolandet Neverwas och den lilla pojken Zachary Small som fick hjälpa till att rädda den fängslade kungen, har älskats av miljoner barn. Inte minst av Zachs barndomskompis Maggie (Brittany Murphy) som han nu återförenas med. Då hon ägnat hela livet åt Neverwas har Zach glömt allting, vilket irriterar den svårjobbade patienten Gabriel (Ian McKellen) som menar att Zach har en uppgift framför sig. Och att det är bråttom.
Zach förstår ingenting men samtidigt som han forskar i sin fars förflutna berättar Gabriel att Neverwas verkligen finns och att det är han som är den fängslade kungen. Nyckeln till gåtans lösning finns i pappans bok.
Man kan associera "Neverwas" till filmer som "Big fish", "Peter Pan", "Bröderna Lejonhjärta", tja, egentligen alla filmer som balanserar mellan fantasi och verklighet. Finns Neverwas eller finns det inte? Tittaren vilar som på nålar under filmens gång.
För att vara vad den är, är "Neverwas" en ganska spännade film. Oberäknelig och att den delvis utspelar sig i en mentalsjukhusmiljö är en bra vilseledning för tittaren. Åter igen: Finns Neverwas eller finns det inte?
Eckhardt och Murphy har en bra kemi och gestaltar fint den romans som kan uppstå när två barndomsvänner träffas på nytt, visserligen med de komplikationer det kan leda till, och McKellen är ju proffs in i minsta stavelse.
En klart godkänd film med andra ord.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Förutom nämnda skådespelare finns välkända namn som William Hurt och Jessica Lange med i filmen.
2. Det är lite omöjligt att inte tänka på "Gökboet" när det är samtalsterapiscener på ett mentalsjukhus.
3. En annan film som går lite i samma anda är den lite halvmärkliga "I’m a cyborg, but that’s ok".
2. Det är lite omöjligt att inte tänka på "Gökboet" när det är samtalsterapiscener på ett mentalsjukhus.
3. En annan film som går lite i samma anda är den lite halvmärkliga "I’m a cyborg, but that’s ok".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA