Bra trots välprövad formel
FILMEN"The Great Debaters" är Denzel Washingtons andra vända i registolen och ett verklighetsbaserat drama om ett svart debattlag i 1930-talets amerikanska söder. Filmen är välgjord, rik på detaljer och förlagd till en intressant tidsperiod, vilket bidrar till dess framgång inom en väl beprövad genre.
Vid tiden för handlingen var amerikanska universitet fortfarande rassegregerade, och vid det svarta Wiley College i Texas fungerar den engagerade engelskföreläsaren Melvin Tolson (Washington) även som coach för skolans debattlag. Syftet med denna grupp är att resa runt och möta debattörer från andra läroverk, i praktiken en form av tävlingsbetonad uppvisning i retorik och argumentationsteknik. Han handplockar själv en liten grupp smarta elever, varav en kvinna (Jurnee Smollett), något som förstås anses hejdlöst kontroversiellt.
Under Tolsons kapabla ledarskap börjar debattlaget vinna segrar, först mot andra svarta skolor och så småningom vita. Målet är att få möta och besegra mästarna, anrika Harvard University. Vägen dit är dock lång och kantad av bekymmer, sprungna ur det intoleranta samhällsklimatet, men även Tolsons radikala person. Läraren ägnar sig på fritiden åt att fackligt engagera lokala bönder, vilket varken myndigheter eller kollegor ser på med blida ögon.
Till formen är detta den vanliga historien om det mot alla odds segrande teamet (även om de här debatterar istället för att säg, spela ishockey), men "The Great Debaters" är mer än så, då mycket handlar om den kontext berättelsen utspelar sig i. Filmen skildrar i flera scener de hätska förhållandena mellan den svarta och vita delen av samhället, där protagonisterna utsätts för rasism och till och med bevittnar en lynchning. Man tar även upp frågor om kärlek och uppfostran och den rådande konservativa synen på dessa företeelser. Bland dessa bihistorier ser vi bland andra Forest Whitaker i en liten men viktig roll som präst och pappa till den yngste av debattörerna.
Det kan tyckas svårt att göra debatter, där sidorna på förhand blivit tilldelade färdiga ståndpunkter, spännande på film, och någonstans har man väl insett detta då dessa scener hålls relativt korta. Det är vägen till matchen som är det intressanta och inte exakt hur den utspelar sig. "The Great Debaters" blir här dock lite väl politiskt korrekt, då våra hjältar av en väldig slump alltid får debattera för den "snälla" linjen vad frågan än gäller. Personligen hade jag tyckt det varit roligare att se dem vinna debatter med argument emot socialbidrag eller för universitetssegregering, men med tanke på det underdog-perspektiv filmen berättas ur hade det måhända skurit sig tematiskt.
Denzel Washingtons regi är säker och berättelsen har en bra framåtrörelse ända till det förutsägbara slutet. Som regissör har Washington ännu inte funnit en egen stil, men behärskar fullkomligen det här med seriöst drama. "The Great Debaters" är till ytan en mycket formulärtrogen film, men fördjupningen är vad som gör den så bra.
Vid tiden för handlingen var amerikanska universitet fortfarande rassegregerade, och vid det svarta Wiley College i Texas fungerar den engagerade engelskföreläsaren Melvin Tolson (Washington) även som coach för skolans debattlag. Syftet med denna grupp är att resa runt och möta debattörer från andra läroverk, i praktiken en form av tävlingsbetonad uppvisning i retorik och argumentationsteknik. Han handplockar själv en liten grupp smarta elever, varav en kvinna (Jurnee Smollett), något som förstås anses hejdlöst kontroversiellt.
Under Tolsons kapabla ledarskap börjar debattlaget vinna segrar, först mot andra svarta skolor och så småningom vita. Målet är att få möta och besegra mästarna, anrika Harvard University. Vägen dit är dock lång och kantad av bekymmer, sprungna ur det intoleranta samhällsklimatet, men även Tolsons radikala person. Läraren ägnar sig på fritiden åt att fackligt engagera lokala bönder, vilket varken myndigheter eller kollegor ser på med blida ögon.
Till formen är detta den vanliga historien om det mot alla odds segrande teamet (även om de här debatterar istället för att säg, spela ishockey), men "The Great Debaters" är mer än så, då mycket handlar om den kontext berättelsen utspelar sig i. Filmen skildrar i flera scener de hätska förhållandena mellan den svarta och vita delen av samhället, där protagonisterna utsätts för rasism och till och med bevittnar en lynchning. Man tar även upp frågor om kärlek och uppfostran och den rådande konservativa synen på dessa företeelser. Bland dessa bihistorier ser vi bland andra Forest Whitaker i en liten men viktig roll som präst och pappa till den yngste av debattörerna.
Det kan tyckas svårt att göra debatter, där sidorna på förhand blivit tilldelade färdiga ståndpunkter, spännande på film, och någonstans har man väl insett detta då dessa scener hålls relativt korta. Det är vägen till matchen som är det intressanta och inte exakt hur den utspelar sig. "The Great Debaters" blir här dock lite väl politiskt korrekt, då våra hjältar av en väldig slump alltid får debattera för den "snälla" linjen vad frågan än gäller. Personligen hade jag tyckt det varit roligare att se dem vinna debatter med argument emot socialbidrag eller för universitetssegregering, men med tanke på det underdog-perspektiv filmen berättas ur hade det måhända skurit sig tematiskt.
Denzel Washingtons regi är säker och berättelsen har en bra framåtrörelse ända till det förutsägbara slutet. Som regissör har Washington ännu inte funnit en egen stil, men behärskar fullkomligen det här med seriöst drama. "The Great Debaters" är till ytan en mycket formulärtrogen film, men fördjupningen är vad som gör den så bra.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. Debattlagets yngste medlem spelas av Denzel Whitaker, som lustigt nog delar namn med både Forest och Washington.
2. Washingtons karaktär förklarar begreppet lynchning för sina elever utifrån historien om den onde plantageägaren Willie Lynch, en modern myt som en 30-talslärare omöjligen kunde ha känt till.
3. Verklighetens debattlag från Wiley blev mästare precis som i filmen, men genom att besegra University of Southern California och inte Harvard.
2. Washingtons karaktär förklarar begreppet lynchning för sina elever utifrån historien om den onde plantageägaren Willie Lynch, en modern myt som en 30-talslärare omöjligen kunde ha känt till.
3. Verklighetens debattlag från Wiley blev mästare precis som i filmen, men genom att besegra University of Southern California och inte Harvard.
JOEL FORNBRANT (2010-01-06)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA