”Let us speak no more of it.”
FILMENCitatet som jag satt som rubrik lyder i sin helhet "Yes it happened. Let us speak no more of it." kommer från Nintendo Power magazine som i en artikel där hela historien om bröderna Mario listades avfärdade filmatiseringen från 1993 med två korta meningar.
Filmen, som floppade rejält, var visserligen den första filmen baserat på ett tv-spel men även ett typexempel på att man inte ska göra film på precis allt, speciellt inte om man inte har en vettig historia att berätta. Nog för att det finns kopplingar och referenser till tv-spelet/spelen men vad fan är det för skit som Annabel Jankel, Rocky Morton, Roland Joffé och Dean Semler (regi) samt Parker Bennett, Terry Runte och Ed Solomon (manus) kokat ihop?
Bob Hoskins (Mario) sa i en intervju i augusti 2007 att filmen var det sämsta han gjort och John Leguizamo (Lugio) skrev i sin självbiografi samma år att han och Hoskins var väl medvetna om att filmen skulle bli kass att de blev fulla så ofta det gick för att ens klara sig igenom uppdraget.
Lustigt nog måste jag säga att parets insatser, och även vissa av de andra skådespelarnas inte är så tokiga. Det är bara materialet som är skräp.
Filmen grundar sig i att det finns en parallell värld där människorna utvecklats från dinosaurier i stället för däggdjur och att den meteorit som enligt legenden utplånande dinosaurierna är det som binder ihop världarna och om meteoriten blir komplett kommer världarna att sammanfogas. För 20 år sedan smugglades ett litet flickebarn ut från parallellvärlden tillsammans med den bit av meteoriten som behövs för sammanfogningen. Nu korsas hennes vägar med rörmockarbröderna Mario (ja, i den här filmen heter de Mario i efternamn).
Flickan Daisy (Samantha Mathis) kidnappas och förs till parallellvärlden där den onda Koopa (Dennis Hopper) är enväldig härskare eftersom Daisys far - kungen - hålls fängslad. Mariobröderna följer efter till denna annorlunda värld och gör det de ska - räddar prinsessan.
Jag får pinsamhetsrysningar bara av att sammanfatta plotten. Det är verkligen uselt. Det värsta är att man inte alls hittat rätt i ton eller story. Man försökte göra en mörkare och mer vuxen historia men det blir bara barnsligt. Jag vet i och för sig inte hur man skulle gjort en "Super Mario Bros"-film som faktiskt hade fungerat. Det är ungefär som om man skulle gjort en film baserad på "Pacman".
Så egentligen har nog Nintendo Power magazine skrivit den definitiva recensionen: "Ja, den gjordes. Låt oss aldrig mer prata om den."
Filmen, som floppade rejält, var visserligen den första filmen baserat på ett tv-spel men även ett typexempel på att man inte ska göra film på precis allt, speciellt inte om man inte har en vettig historia att berätta. Nog för att det finns kopplingar och referenser till tv-spelet/spelen men vad fan är det för skit som Annabel Jankel, Rocky Morton, Roland Joffé och Dean Semler (regi) samt Parker Bennett, Terry Runte och Ed Solomon (manus) kokat ihop?
Bob Hoskins (Mario) sa i en intervju i augusti 2007 att filmen var det sämsta han gjort och John Leguizamo (Lugio) skrev i sin självbiografi samma år att han och Hoskins var väl medvetna om att filmen skulle bli kass att de blev fulla så ofta det gick för att ens klara sig igenom uppdraget.
Lustigt nog måste jag säga att parets insatser, och även vissa av de andra skådespelarnas inte är så tokiga. Det är bara materialet som är skräp.
Filmen grundar sig i att det finns en parallell värld där människorna utvecklats från dinosaurier i stället för däggdjur och att den meteorit som enligt legenden utplånande dinosaurierna är det som binder ihop världarna och om meteoriten blir komplett kommer världarna att sammanfogas. För 20 år sedan smugglades ett litet flickebarn ut från parallellvärlden tillsammans med den bit av meteoriten som behövs för sammanfogningen. Nu korsas hennes vägar med rörmockarbröderna Mario (ja, i den här filmen heter de Mario i efternamn).
Flickan Daisy (Samantha Mathis) kidnappas och förs till parallellvärlden där den onda Koopa (Dennis Hopper) är enväldig härskare eftersom Daisys far - kungen - hålls fängslad. Mariobröderna följer efter till denna annorlunda värld och gör det de ska - räddar prinsessan.
Jag får pinsamhetsrysningar bara av att sammanfatta plotten. Det är verkligen uselt. Det värsta är att man inte alls hittat rätt i ton eller story. Man försökte göra en mörkare och mer vuxen historia men det blir bara barnsligt. Jag vet i och för sig inte hur man skulle gjort en "Super Mario Bros"-film som faktiskt hade fungerat. Det är ungefär som om man skulle gjort en film baserad på "Pacman".
Så egentligen har nog Nintendo Power magazine skrivit den definitiva recensionen: "Ja, den gjordes. Låt oss aldrig mer prata om den."
EXTRAMATERIALET
Enbart filmens trailer.
TRE SAKER
1. Uppenbarligen hade man räknat med att filmen skulle bli en storsuccé för den avslutas med en scen som formligen skriker "Uppföljare!", men succén uteblev och uppföljaren skrotades.
2. Danny DeVito skulle först göra rollen som Mario. Så självklart.
3. Någon annan som är missnöjd över filmen är Per Gessle. Under eftertexterna rullar Roxettes "Almost unreal" som ursprungligen skrevs för filmen "Hocus Pocus" (som refereras i texten) men den hamnade i stället i detta bedrövliga sammanhang.
2. Danny DeVito skulle först göra rollen som Mario. Så självklart.
3. Någon annan som är missnöjd över filmen är Per Gessle. Under eftertexterna rullar Roxettes "Almost unreal" som ursprungligen skrevs för filmen "Hocus Pocus" (som refereras i texten) men den hamnade i stället i detta bedrövliga sammanhang.
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (1)
DELA ELLER TIPSA
DVD
John Leguizamo (21)
John Leguizamo (21)
