Från en extrem till en annan och tillbaka
FILMENDet är fullt förståeligt att man lyfter fram en svensk skådespelare när den får en stor roll i en internationell film. Det är inte alls oävet att Gustaf Skarsgård får stor plats på omslaget för han gör en stor biroll i filmen, men det är jämfört med filmens originalaffisch på bekostnad av dess huvudperson, Jim Sturgess, som inte ens få ha sitt namn på omslaget men syns längst ned som den vrålande mannen.
Visst, Jim Sturgess är kanske inte ett namn som var och varannan människa känner igen, men är man huvudperson så är man.
Det här är en ruggig historia. Ruggig i som att man sitter och huttrar framför tv:n. Den börjar i ett ryskt fångläger i Sibirien under andra världskriget. Här har polacken Janusz (Sturgess) hamnat för han kritiserat det Stalinistiska styret i hemlandet. Fånglägret är en smältdegel av olika nationaliteter, bland annat letten Voss (Gustaf Skarsgård), amerikanen Smith (Ed Harris) och den vilda ryssen Valka (Colin Farrell). Triggad av medfången Khabarov (Mark Strong) föds planerna för en gemensam flykt hos Janusz, men Smith tar ned honom på jorden. Khabarov har inga ambitioner att fly på riktigt, han får energi av andras entusiasm, det är så han klarar sig i lägret. I stället blir det med Smith, Voss, Valka samt tre andra personer som Janusz ger sig ut i den vindpinade, yrsnöande sibiriska skogen med rädsla för livet.
Målet är att nå Mongoliet, men vandringen ska gå mycket längre än så och av alla de prövningar de går igenom kommer den värsta när de når den stekheta Gobiöknen. Då har även Irena (Saoirse Ronan) anslutit längs med vägen, samtidigt som några fallit bort.
För att en sådan här film ska fungera så måste den kännas trovärdig. Lyckligtvis gör den det. Det är inget problem som helst för mig som tittare att känna den bitande sibiriska kylan eller den brännande hettan i öknen. Blåfrysna kinder och sönderbrända läppar. Jag känner helt och hållet med karaktärerna när de i sina värsta stunder får suga lite på ett blött tygstycke för att få ny energi, eller äta larver eller orm när hungern är som värst. Det är en lång vandring som känns väldigt lång och det är precis så som det ska vara.
Karaktärerna är välskrivna och intressanta. Janosz är driven och mycket inspirerande och Smith hemlig och erfaren. Det är egentligen bara Colin Farrells karaktär som jag blir irriterad på och när han faller bort ur filmen ungefär halvvägs saknar jag honom inte under resten av den. Skarsgård gör en en stabil insats där han är ganska tillbakadragen men ändå finns där. Och vilket fantastiskt sammanhang han hamnat i! Det är bara att gratulera och hoppas att rollen leder till mycket mer.
Sammanfattningsvis är "The Way Back" en spännande och bra film, tack vare sin trovärdighet och ett väldigt jämt och bra skådespeleri.
Visst, Jim Sturgess är kanske inte ett namn som var och varannan människa känner igen, men är man huvudperson så är man.
Det här är en ruggig historia. Ruggig i som att man sitter och huttrar framför tv:n. Den börjar i ett ryskt fångläger i Sibirien under andra världskriget. Här har polacken Janusz (Sturgess) hamnat för han kritiserat det Stalinistiska styret i hemlandet. Fånglägret är en smältdegel av olika nationaliteter, bland annat letten Voss (Gustaf Skarsgård), amerikanen Smith (Ed Harris) och den vilda ryssen Valka (Colin Farrell). Triggad av medfången Khabarov (Mark Strong) föds planerna för en gemensam flykt hos Janusz, men Smith tar ned honom på jorden. Khabarov har inga ambitioner att fly på riktigt, han får energi av andras entusiasm, det är så han klarar sig i lägret. I stället blir det med Smith, Voss, Valka samt tre andra personer som Janusz ger sig ut i den vindpinade, yrsnöande sibiriska skogen med rädsla för livet.
Målet är att nå Mongoliet, men vandringen ska gå mycket längre än så och av alla de prövningar de går igenom kommer den värsta när de når den stekheta Gobiöknen. Då har även Irena (Saoirse Ronan) anslutit längs med vägen, samtidigt som några fallit bort.
För att en sådan här film ska fungera så måste den kännas trovärdig. Lyckligtvis gör den det. Det är inget problem som helst för mig som tittare att känna den bitande sibiriska kylan eller den brännande hettan i öknen. Blåfrysna kinder och sönderbrända läppar. Jag känner helt och hållet med karaktärerna när de i sina värsta stunder får suga lite på ett blött tygstycke för att få ny energi, eller äta larver eller orm när hungern är som värst. Det är en lång vandring som känns väldigt lång och det är precis så som det ska vara.
Karaktärerna är välskrivna och intressanta. Janosz är driven och mycket inspirerande och Smith hemlig och erfaren. Det är egentligen bara Colin Farrells karaktär som jag blir irriterad på och när han faller bort ur filmen ungefär halvvägs saknar jag honom inte under resten av den. Skarsgård gör en en stabil insats där han är ganska tillbakadragen men ändå finns där. Och vilket fantastiskt sammanhang han hamnat i! Det är bara att gratulera och hoppas att rollen leder till mycket mer.
Sammanfattningsvis är "The Way Back" en spännande och bra film, tack vare sin trovärdighet och ett väldigt jämt och bra skådespeleri.
EXTRAMATERIALET
Bakomfilmen, som går under titeln "The Journey of the Journey", ger under sin halvtimmeslånga speltid en lite lätt utdragen bild av inspelningen, var de var, hur skådespelarna förberedde sig etc. Överlag intressant, men lite lätt utdraget som sagt. Tråkigt nog verkar något hänt med ljudet under inspelningen av Ed Harris kommentarer som låter riktigt skumt.
Det finns även ungefär 20 minuter bortklippta scener att ta del av som det inte finns så mycket att orda om.
Det finns även ungefär 20 minuter bortklippta scener att ta del av som det inte finns så mycket att orda om.
TRE SAKER
1. Alltså Mark Strong... Han är med i det mesta jag ser nu för tiden (känns det som), men ändå dröjer det alltid en lång stund innan jag förstår att det är han. Han är som en kameleont, vilket är en bra egenskap för en så pass produktiv skådespelare.
2. Filmen är skriven och regisserad av Peter Weir som har filmer som "Brännpunkt Djakarta", "Vittne till mord", "Döda poeters sällskap" och "Truman Show" på meritlistan.
3. Filmen bygger på boken "The Long Walk" skriven av Sławomir Rawicz, 1955. I den påstår han att han varit med om det som tolkats i filmen, men sanningshalten har varit uppe för debatt flera gånger.
2. Filmen är skriven och regisserad av Peter Weir som har filmer som "Brännpunkt Djakarta", "Vittne till mord", "Döda poeters sällskap" och "Truman Show" på meritlistan.
3. Filmen bygger på boken "The Long Walk" skriven av Sławomir Rawicz, 1955. I den påstår han att han varit med om det som tolkats i filmen, men sanningshalten har varit uppe för debatt flera gånger.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Jim Sturgess (8)
Jim Sturgess (8)
