Bateman är elak i munnen i sin regidebut
FILMENJason Bateman är en sådan där personlig favorit som sällan gör något dåligt. I alla fall inte i min bok. I princip allt jag sett honom i har han varit bra och stundtals lysande. Han är väldigt bra på att spela vanliga människor, men han är också makalöst bra på att vara bitsk och elak och en mästare på att leverera svidande repliker. Nu gör han sin regidebut efter 32 år som skådespelare och det med en minst sagt udda film.
Bateman spelar korrekturläsaren Guy Trilby som hittat ett kryphål i regelverket för en nationell rättstavningstävling. Regelverket menar att deltagarna inte får ha gått klart åttonde klass och det har inte Guy gjort. Det spelar ingen roll att han inte är ett barn utan en 40-årig man – enligt regelverket ska han ha rätt att tävla och gör det också. Han är till råga på allt riktigt bra på att stava och avancerar snabbt till den tv-sända finalen av hela tävlingen där både pokal och pengar står på spel.
Med sig har han en journalist (Kathryn Hahn) som till varje pris försöker få fram Guys motivation till detta hämnddrivna äventyr, men han säger ingenting. Det finns även en motståndare i form av ensamma pojken Chaitanya (Rohan Chand) som förgäves försöker få Guy att bli hans vän. Guy är elak men hemlig och inte ens tävlings-direktören (Allison Janney) eller tävlingens skapare (Philip Baker Hall) kan varken lista ut varför Guy envisas med att vara med i tävlingen, eller förhindra honom att delta trots påtryckningar från arga föräldrar. De försöker rigga tävlingen, men Guy klarar alla ord galant, och eliminerar motståndare efter motståndare med olika medel. Kan någon stoppa honom, och varför är han så arg och elak?
Svaret på den sista frågan sitter långt inne, men det är ganska lätt att lista ut vad det egentligen handlar om. Men även om Guys motiv är uppenbart är det inget som filmen direkt lider av. Det är en komedi som inte bör vistas i möblerade rum, och det menar jag med positiva undertoner. Jag gillar den skarpt. Den tar för sig, och skäms inte för att vara språkmässigt rå och brutal och presentera scener som inte känns helt politiskt korrekta. Det ger en originell känsla med framför allt en väldigt udda miljö. Jag har sett dessa amerikanska rättstavningstävlingar på film och i tv-serier tidigare och fascinerats över att de finns, men jag har aldrig sett en komedi i miljön tidigare.
Bateman är – förstås – suverän, både framför och bakom kameran, och "Bad Words" kommer hamna på min topplista över årets filmer.
Bateman spelar korrekturläsaren Guy Trilby som hittat ett kryphål i regelverket för en nationell rättstavningstävling. Regelverket menar att deltagarna inte får ha gått klart åttonde klass och det har inte Guy gjort. Det spelar ingen roll att han inte är ett barn utan en 40-årig man – enligt regelverket ska han ha rätt att tävla och gör det också. Han är till råga på allt riktigt bra på att stava och avancerar snabbt till den tv-sända finalen av hela tävlingen där både pokal och pengar står på spel.
Med sig har han en journalist (Kathryn Hahn) som till varje pris försöker få fram Guys motivation till detta hämnddrivna äventyr, men han säger ingenting. Det finns även en motståndare i form av ensamma pojken Chaitanya (Rohan Chand) som förgäves försöker få Guy att bli hans vän. Guy är elak men hemlig och inte ens tävlings-direktören (Allison Janney) eller tävlingens skapare (Philip Baker Hall) kan varken lista ut varför Guy envisas med att vara med i tävlingen, eller förhindra honom att delta trots påtryckningar från arga föräldrar. De försöker rigga tävlingen, men Guy klarar alla ord galant, och eliminerar motståndare efter motståndare med olika medel. Kan någon stoppa honom, och varför är han så arg och elak?
Svaret på den sista frågan sitter långt inne, men det är ganska lätt att lista ut vad det egentligen handlar om. Men även om Guys motiv är uppenbart är det inget som filmen direkt lider av. Det är en komedi som inte bör vistas i möblerade rum, och det menar jag med positiva undertoner. Jag gillar den skarpt. Den tar för sig, och skäms inte för att vara språkmässigt rå och brutal och presentera scener som inte känns helt politiskt korrekta. Det ger en originell känsla med framför allt en väldigt udda miljö. Jag har sett dessa amerikanska rättstavningstävlingar på film och i tv-serier tidigare och fascinerats över att de finns, men jag har aldrig sett en komedi i miljön tidigare.
Bateman är – förstås – suverän, både framför och bakom kameran, och "Bad Words" kommer hamna på min topplista över årets filmer.
EXTRAMATERIALET
Utöver ett kommentarspår med Jason Bateman som jag sparar till ett senare tillfälle utgörs extramaterialet av blott 15 minuter bonusar. Dels en samling förlängda eller borttagna scener som gör varken till eller från och dels en tiominuters bakomfilm med fokus på Bateman som regissör.
Inget som går till extramaterialshistorien men bakomfilmen fyller sin funktion som trivsam titt bakom kulisserna med ungefär den information man vill ha.
Inget som går till extramaterialshistorien men bakomfilmen fyller sin funktion som trivsam titt bakom kulisserna med ungefär den information man vill ha.
TRE SAKER
1. Det här med att "Bad Words" är Jason Batemans "regidebut" ska möjligen förtydligas en smula: långfilmsdebut som regissör, om man ska vara petig. Bateman har regisserat spridda tv-serie-avsnitt sedan 1990.
2. Manuset är skrivet av Andrew Dodge och det är hans debut på alla sätt och vis.
3. Soundtracket rymmer bland annat några Beastie Boys-dängor, men personligen blev jag positivt överraskad av att höra "Snail" från Smashing Pumpkins debutalbum i filmens slutscen.
2. Manuset är skrivet av Andrew Dodge och det är hans debut på alla sätt och vis.
3. Soundtracket rymmer bland annat några Beastie Boys-dängor, men personligen blev jag positivt överraskad av att höra "Snail" från Smashing Pumpkins debutalbum i filmens slutscen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Jason Bateman (26)
Jason Bateman (26)
