Tätt och spännande när Oldman glänser
FILMENSom hårdrockare är jag väl bekant med slutklämmen på Winston Churchills klassiska "We will fight on the beaches"-tal. Detta använde Iron Maiden som intro på sina konserter under "Powerslave"-turnén, dokumenterat fint på "Live after death" skivan/videon. Just det talet får man vänta länge på i "Darkest Hour" som avhandlar Churchills första månad som premiärminister i England mitt under Andra världskriget.
Det är Gary Oldman som gestaltar ikonen i en Oscarsvinnande insats. Det är inte svårt att förstå varför Oldman belönades med en statyett. Precis som jag upplevde att Daniel Day-Lewis var Abraham Lincoln för några år sedan, känns det verkligen som det är Churchill vi ser i filmen, dock med tydliga drag av Oldman. En fin gestaltning är det, inget snack om det.
Nåväl: I början av maj 1940 avsätts den brittiska premiärministern Neville Chamberlain (Ronald Pickup) som ansetts vara för vek. Chamberlain tvingas välja Chuchill till sin efterträdare. Churchill har vid den här tiden ingen vidare "tracklist" som marinminister och att han utnämns till premiärminister är det ingen som är speciellt glad för. Inte ens kung George VI (Ben Mendelsohn) som motvilligt beordrar Churchill att bilda en regering. Churchill är dock en stenhård man och politiker som skrämmer de flesta, inte minst hans nytillträdda sekreterare Elizabeth Layton (Lily James) som får veta att hon lever redan under första dagen. Men Elizabeth blir kvar på sin post och blir på sätt och vis våra ögon in i filmen.
Filmen handlar om Churchills kamp om att vinna förtroende och ingjuta kamp och vilja i en nation som är på gränsen till att duka under. Bland annat drar han upp riktlinjerna för Operation Dynamo, den civila flottan som hämtade strandade soldater i Dunkirk. Men framför allt handlar det om Churchills personliga strid mot en regering som inte står vid hans sida och hans obevekliga och kompromisslösa ovilja att ge upp.
Det är en bra, tät och spännande historia och Churchill framstår som den optimala ledaren, även om han hade sina brister. Att han bland annat argumenterade för att ta kontrollen över de svenska malmfälten samt den norska utskeppningshamnen Narvik i en operation strax innan denna film tar sin början kan vi låta bli att tänka på.
Filmen lägger stor vikt vid att Churchill var en duktig talare och skribent, och visst, det är några klassiska tal som vi får ta del av under historiens gång. Hans betydelse för utfallet i kriget är tydlig och den här filmen understryker det. Dessutom gillar jag tanken med att bara skildra en liten del av en viktig persons liv. Låt gå för att det var under en tid då England som bäst behövde en stark och inspirerande ledare.
Avslutningsvis återkommer jag till Oldman och hans finfina insats. Det är ännu en i raden av minnesvärda insatser han gjort. Från Dracula till Sirius Black. Fast det är ännu roligare att tänka på att Oldman gestaltat både Sid Vicious och Winston Churchill. Två brittiska ikoner, men på helt olika sidor av skalan.
Det är Gary Oldman som gestaltar ikonen i en Oscarsvinnande insats. Det är inte svårt att förstå varför Oldman belönades med en statyett. Precis som jag upplevde att Daniel Day-Lewis var Abraham Lincoln för några år sedan, känns det verkligen som det är Churchill vi ser i filmen, dock med tydliga drag av Oldman. En fin gestaltning är det, inget snack om det.
Nåväl: I början av maj 1940 avsätts den brittiska premiärministern Neville Chamberlain (Ronald Pickup) som ansetts vara för vek. Chamberlain tvingas välja Chuchill till sin efterträdare. Churchill har vid den här tiden ingen vidare "tracklist" som marinminister och att han utnämns till premiärminister är det ingen som är speciellt glad för. Inte ens kung George VI (Ben Mendelsohn) som motvilligt beordrar Churchill att bilda en regering. Churchill är dock en stenhård man och politiker som skrämmer de flesta, inte minst hans nytillträdda sekreterare Elizabeth Layton (Lily James) som får veta att hon lever redan under första dagen. Men Elizabeth blir kvar på sin post och blir på sätt och vis våra ögon in i filmen.
Filmen handlar om Churchills kamp om att vinna förtroende och ingjuta kamp och vilja i en nation som är på gränsen till att duka under. Bland annat drar han upp riktlinjerna för Operation Dynamo, den civila flottan som hämtade strandade soldater i Dunkirk. Men framför allt handlar det om Churchills personliga strid mot en regering som inte står vid hans sida och hans obevekliga och kompromisslösa ovilja att ge upp.
Det är en bra, tät och spännande historia och Churchill framstår som den optimala ledaren, även om han hade sina brister. Att han bland annat argumenterade för att ta kontrollen över de svenska malmfälten samt den norska utskeppningshamnen Narvik i en operation strax innan denna film tar sin början kan vi låta bli att tänka på.
Filmen lägger stor vikt vid att Churchill var en duktig talare och skribent, och visst, det är några klassiska tal som vi får ta del av under historiens gång. Hans betydelse för utfallet i kriget är tydlig och den här filmen understryker det. Dessutom gillar jag tanken med att bara skildra en liten del av en viktig persons liv. Låt gå för att det var under en tid då England som bäst behövde en stark och inspirerande ledare.
Avslutningsvis återkommer jag till Oldman och hans finfina insats. Det är ännu en i raden av minnesvärda insatser han gjort. Från Dracula till Sirius Black. Fast det är ännu roligare att tänka på att Oldman gestaltat både Sid Vicious och Winston Churchill. Två brittiska ikoner, men på helt olika sidor av skalan.
EXTRAMATERIALET
Utöver ett kommentarspår med regissören Joe Wright ligger två korta bakomfilmer med som bonus. Den ena avhandlar hela filmen och den andra fokuserar på Gary Oldmans gestaltning. Det är dessvärre mest skrapande på ytan och speciellt den om Oldmans förvandling hade jag gärna sett lite mer tekniskt innehåll i. Mask- och sminkmakaren uttalar sig, men det visas inte upp något av processen eller olika tester. Lite synd.
TRE SAKER
1. Churchills tal under krigsåren spelades inte in och de ljudupptagningar som finns spelade han in flera år efter krigets avslut. Snopet!
2. Tanken var att John Hurt skulle gjort rollen som Neville Chamberlain, men Hurt var för sjuk för att det skulle ske. Filmen är dedikerad till Hurt som dog i januari 2017.
3. En sekvens i en tunnelbanevagn är avgörande för filmen. En mycket stark scen som dessvärre nog inte är baserad på en verklig händelse.
2. Tanken var att John Hurt skulle gjort rollen som Neville Chamberlain, men Hurt var för sjuk för att det skulle ske. Filmen är dedikerad till Hurt som dog i januari 2017.
3. En sekvens i en tunnelbanevagn är avgörande för filmen. En mycket stark scen som dessvärre nog inte är baserad på en verklig händelse.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Gary Oldman (17)
Gary Oldman (17)
