En pärla med parallellt berättande
FILMEN"A gem" säger de på engelska när de stöter på något som är lite oväntat bra utan att den stora mängden känner till det. Vi skulle kanske kalla det för "en pärla", och "Hollywoodland" är en liten pärla. En film som troligen ganska många har missat, och som nu går att komma över för en spottstyver hos de vanliga näthandlarna.
Lite mer utvecklat så är filmen en spännande, verklighetsbaserad deckargåta som tar oss med till 50-talets Hollywood och bjuder på ett bländnade bra skådespel.
Filmen börjar med att Stålmannen dör. Ja, alltså George Reeves (Ben Affleck) som spelade mannen från Krypton i en populär tv-serie. Han hittas död i sin säng och både vittnen och polisen skriver av det hela som ett självmord. "Han var deprimerad och pratade om att skjuta sig i huvudet", menar flickvännen Leonore Lemmon (Robin Tunney). Case closed.
Nej, inte riktigt. En frånskild privatdeckare - Louis Simo (Adrien Brody) - ramlar över fallet som omväxling från de meningslösa spaningar han driver på kvinnor som misstänks vara otrogna. Simo hittar snabbt hål i utredningen som talar emot självmordet och börjar dra ordentligt i trådarna, så att han har fler tänkbara gärningsmän att välja mellan, vilket även leder till att starka krafter i Hollywood börjar terrorisera honom.
Parallellt med detta berättas storyn om Reeves. Hur han som inte speciellt framgångsrik skådespelare förälskade sig i MGM-bossen Eddie Mannix (Bob Hoskins) fru Toni (Diane Lane) och hur hans karriär fick en positiv vändning efter detta. Men även hur rollen som Stålmannen blev ett jobbigt ok att släpa runt på som både hjälpte och stjälpte karriären på en och samma gång.
Manusförfattaren Paul Bernbaum och regissören Allen Coulter berättar väldigt skickligt de båda historierna och det är omöjligt att inte engagera sig i både Simos spännande utredningar och Reeves gripande levnadsöde. Brody och Affleck har av förklarliga skäl inga scener tillsammans, men gör på var sitt håll oerhört bra insatser. Speciellt imponerad blir jag av Brody som gör en typ av roll jag inte sett honom göra tidigare. Karaktären har många lager och Brody glänser både när han får göra Simo till lite av en glidare så väl som när hans sårbara sida skildras i scenerna med sonen han bara får träffa ibland. Affleck gör å sin sida en av sina bästa roller någonsin, som förhoppningsvis omvänder även de som tycker att han är en riktig träbock.
Går man vidare är Hoskins och Lane även de ypperligt bra och fortsätter man ner i hierarkin så duggar leveranserna tätt från alla medverkande.
Det är lite film noir-känsla trots att filmen inte är så mörk. Jag spårar känslan till ett tidstroget utseende och välgjord musik med en sordindämpad trumpet i förgrunden. Filmen lyckas med det där konststycket att både kännas retro och fräsch på samma gång.
En pärla, som sagt, och en riktigt bra film på alla sätt och vis.
Lite mer utvecklat så är filmen en spännande, verklighetsbaserad deckargåta som tar oss med till 50-talets Hollywood och bjuder på ett bländnade bra skådespel.
Filmen börjar med att Stålmannen dör. Ja, alltså George Reeves (Ben Affleck) som spelade mannen från Krypton i en populär tv-serie. Han hittas död i sin säng och både vittnen och polisen skriver av det hela som ett självmord. "Han var deprimerad och pratade om att skjuta sig i huvudet", menar flickvännen Leonore Lemmon (Robin Tunney). Case closed.
Nej, inte riktigt. En frånskild privatdeckare - Louis Simo (Adrien Brody) - ramlar över fallet som omväxling från de meningslösa spaningar han driver på kvinnor som misstänks vara otrogna. Simo hittar snabbt hål i utredningen som talar emot självmordet och börjar dra ordentligt i trådarna, så att han har fler tänkbara gärningsmän att välja mellan, vilket även leder till att starka krafter i Hollywood börjar terrorisera honom.
Parallellt med detta berättas storyn om Reeves. Hur han som inte speciellt framgångsrik skådespelare förälskade sig i MGM-bossen Eddie Mannix (Bob Hoskins) fru Toni (Diane Lane) och hur hans karriär fick en positiv vändning efter detta. Men även hur rollen som Stålmannen blev ett jobbigt ok att släpa runt på som både hjälpte och stjälpte karriären på en och samma gång.
Manusförfattaren Paul Bernbaum och regissören Allen Coulter berättar väldigt skickligt de båda historierna och det är omöjligt att inte engagera sig i både Simos spännande utredningar och Reeves gripande levnadsöde. Brody och Affleck har av förklarliga skäl inga scener tillsammans, men gör på var sitt håll oerhört bra insatser. Speciellt imponerad blir jag av Brody som gör en typ av roll jag inte sett honom göra tidigare. Karaktären har många lager och Brody glänser både när han får göra Simo till lite av en glidare så väl som när hans sårbara sida skildras i scenerna med sonen han bara får träffa ibland. Affleck gör å sin sida en av sina bästa roller någonsin, som förhoppningsvis omvänder även de som tycker att han är en riktig träbock.
Går man vidare är Hoskins och Lane även de ypperligt bra och fortsätter man ner i hierarkin så duggar leveranserna tätt från alla medverkande.
Det är lite film noir-känsla trots att filmen inte är så mörk. Jag spårar känslan till ett tidstroget utseende och välgjord musik med en sordindämpad trumpet i förgrunden. Filmen lyckas med det där konststycket att både kännas retro och fräsch på samma gång.
En pärla, som sagt, och en riktigt bra film på alla sätt och vis.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet består av tre korta featurettes som tar upp hur man återskapade gamla Hollywood, lite om karaktärerna och en allmän jämförelse om hur Hollywood fungerade då och nu. Alltihop blir ett trevligt komplement till filmen.
Det finns även en handfull bortklippta scener som varken hade gjort filmen bättre eller sämre.
Det finns även en handfull bortklippta scener som varken hade gjort filmen bättre eller sämre.
TRE SAKER
1. TV-serien med George Reeves som Stålmannen gjordes i 102 avsnitt mellan 1952-58.
2. Den första filmade versionen av Stålmannen gjordes dock ett par år tidigare, 1948, i 15 avsnitt.
3. Nog är det ändå lite kul att det förhållandevis udda efternamnet Reeves funnits på två skådespelare som gestaltat mannen av stål?
2. Den första filmade versionen av Stålmannen gjordes dock ett par år tidigare, 1948, i 15 avsnitt.
3. Nog är det ändå lite kul att det förhållandevis udda efternamnet Reeves funnits på två skådespelare som gestaltat mannen av stål?
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Adrien Brody (12)
Adrien Brody (12)
