En dataanimatörs våta dröm
FILMENFem år har gått sedan Roland Emmerich gjorde katastroffilmernas katastroffilm "2012" och satte vad jag trodde var spiken i genrens kista när han avhandlade jordens undergång. Emmerich har nu släppt genren (nåja - "White House Down" hade sin beskärda del av kaos, och de båda "Independence Day"-uppföljarna han jobbar på lär knappast låta byggnader stå orörda...) och lämnar över stafettpinnen till vem som nu vill ta den. Brad Peyton, utan katastrofer i bagaget, var inte sen på att nappa och ligger nu bakom en "2012"-liknande film som betar av den högst verkliga skräcken om att USA:s västkust ligger risigt till i fall San Andreasförkastningen orsakar allt värre jordskalv och jordbävningar.
I verkligheten har geologer beräknat sannolikheten för ett stort skalv i San Francisco-området med omfattande förödelse senast 2032 till 62 procent. I filmens värld är det 100 procent och nu på en gång. Filmen har två huvudpersoner som aldrig möts. Den ena är Caltech-forskaren Lawrence (Paul Giamatti) som har full koll på vad som kan ske om kontinentalplattorna vid San Andreasförkastningen börjar bråka allt mer, och när de faktiskt gör det blir han rösten som tv-sänds för att varna och informera. Med andra ord slipper vi brandtal från någon president i denna film.
Den andra, och huvudsakliga huvudpersonen är Ray (Dwayne Johnson), en ex-militär som jobbar som helikopterburen livräddare. Van vid extrema krissituationer och med en hjärna som alltid tänker klart och hittar lösningarna på problemen. Bra egenskaper på en hjälte. Ray är även den typiska pappan i en katastroffilm då han har en trasslig relation till sin ex-fru (Carla Gugino) och en dotter (Alexandra Daddario) som hamnar långt bort från familjen när krisen slår till som han givetvis måste rädda till vilket pris som helst. Det upplägget känner vi igen från både "Day After Tomorrow" och just "2012".
När skalven kommer får vi ett antal parallella historier. Dels är vi med när forskaren tittar på kurvor och grafer med fasa i blicken, dels är vi med när Ray räddar sin fru i Los Angeles och sedan "måste rädda sin dotter" och dels är vi med när dottern tillsammans med två bröder kämpar för att klara sig undan katastrofen i San Francisco.
Resultatet blir tyvärr lite haltande. Filmen är en dataanimatörs våta dröm för här är det jordskalv och tsunamis om var annat och destruktion och förödelse i överflöd. Det ser häftigt ut, men samtidigt är det inte så spännande att se maffiga effekter när man vet att väldigt lite av det man ser är på riktigt. Det krävs rätt bra insatser om skådespelarna ska titta på en grön duk och agera som de är livsfara. Storyn i sig är svag och även den gjord tidigare. Det enda nya är att det handlar om San Andreasförkastningen även om jordbävningsfilmer gjorts tidigare. Det grämer mig lite att det är "Lost"-mannen Carlton Cuse som skrivit manuset. Han borde ha fått till något bättre.
Som katastroffilmsaction finns det förstås inte något att klaga på. Den fyller absolut sin funktion, även om jag känner mig lite snuvad på en bra story. Dock ska jag avsluta med något positivt och det är att man fått till en riktigt bra kvinnlig hjältinna i dottern spelad av Alexandra Daddario. Det är inte någon handlingsförlamad bimbo som det ofta brukar vara, utan en smart och logisk person. Alltid något.
I verkligheten har geologer beräknat sannolikheten för ett stort skalv i San Francisco-området med omfattande förödelse senast 2032 till 62 procent. I filmens värld är det 100 procent och nu på en gång. Filmen har två huvudpersoner som aldrig möts. Den ena är Caltech-forskaren Lawrence (Paul Giamatti) som har full koll på vad som kan ske om kontinentalplattorna vid San Andreasförkastningen börjar bråka allt mer, och när de faktiskt gör det blir han rösten som tv-sänds för att varna och informera. Med andra ord slipper vi brandtal från någon president i denna film.
Den andra, och huvudsakliga huvudpersonen är Ray (Dwayne Johnson), en ex-militär som jobbar som helikopterburen livräddare. Van vid extrema krissituationer och med en hjärna som alltid tänker klart och hittar lösningarna på problemen. Bra egenskaper på en hjälte. Ray är även den typiska pappan i en katastroffilm då han har en trasslig relation till sin ex-fru (Carla Gugino) och en dotter (Alexandra Daddario) som hamnar långt bort från familjen när krisen slår till som han givetvis måste rädda till vilket pris som helst. Det upplägget känner vi igen från både "Day After Tomorrow" och just "2012".
När skalven kommer får vi ett antal parallella historier. Dels är vi med när forskaren tittar på kurvor och grafer med fasa i blicken, dels är vi med när Ray räddar sin fru i Los Angeles och sedan "måste rädda sin dotter" och dels är vi med när dottern tillsammans med två bröder kämpar för att klara sig undan katastrofen i San Francisco.
Resultatet blir tyvärr lite haltande. Filmen är en dataanimatörs våta dröm för här är det jordskalv och tsunamis om var annat och destruktion och förödelse i överflöd. Det ser häftigt ut, men samtidigt är det inte så spännande att se maffiga effekter när man vet att väldigt lite av det man ser är på riktigt. Det krävs rätt bra insatser om skådespelarna ska titta på en grön duk och agera som de är livsfara. Storyn i sig är svag och även den gjord tidigare. Det enda nya är att det handlar om San Andreasförkastningen även om jordbävningsfilmer gjorts tidigare. Det grämer mig lite att det är "Lost"-mannen Carlton Cuse som skrivit manuset. Han borde ha fått till något bättre.
Som katastroffilmsaction finns det förstås inte något att klaga på. Den fyller absolut sin funktion, även om jag känner mig lite snuvad på en bra story. Dock ska jag avsluta med något positivt och det är att man fått till en riktigt bra kvinnlig hjältinna i dottern spelad av Alexandra Daddario. Det är inte någon handlingsförlamad bimbo som det ofta brukar vara, utan en smart och logisk person. Alltid något.
EXTRAMATERIALET
Några kortare dokumentärer utgör filmens bakommaterial. Den första fokuserar lite på de praktiska specialeffekterna för att ge illusionen av multipla jordbävningar. Med tanke på att filmen förlitar sig så mycket på dataanimationer känns det nästan lite behjärtansvärt att det här inslaget uteslutande handlar om verkliga effekter. Nästa dokumentär belyser Dwayne Johnson som filmens hjälte och tydliga huvudperson. Den sista handlar om musiken där det visar sig att den unga kanadensiska kompositören Andrew Lockington använt lite okonventionella metoder för att få till ett lite mer kaosartat soundtrack. Mycket intressant.
Mer bakominformation finns sannolikt i kommentarspåret som jag inte lyssnat på.
De borttagna scenerna är få och inte speciellt spännande. Än mindre spännande är den dryga minuten med bloopers som mest är ett collage där skådespelarna skrattar snarare än missarna. Liten guldstjärna för sekvensen där Ioan Gruffudd (som spelar Carla Gugino nya man) uppenbarligen sopar pungen i ett rör och får ont på riktigt.
Sist men inte minst är något som heter "stunt reel" som dock är bilder från stuntmännen och -kvinnornas övningar och inte ett collage av scener från filmen. Initialt tycker jag detta är lite trist och ser det som något internt som bara de inblandade kan ha glädje av, men sen tänker jag om och tycker precis som det tidigare inslaget med de praktiska effekterna att även detta är lite behjärtansvärt. Det är inte ofta stuntpersoner syns på ett sådant här sätt bland extramaterialet.
Mer bakominformation finns sannolikt i kommentarspåret som jag inte lyssnat på.
De borttagna scenerna är få och inte speciellt spännande. Än mindre spännande är den dryga minuten med bloopers som mest är ett collage där skådespelarna skrattar snarare än missarna. Liten guldstjärna för sekvensen där Ioan Gruffudd (som spelar Carla Gugino nya man) uppenbarligen sopar pungen i ett rör och får ont på riktigt.
Sist men inte minst är något som heter "stunt reel" som dock är bilder från stuntmännen och -kvinnornas övningar och inte ett collage av scener från filmen. Initialt tycker jag detta är lite trist och ser det som något internt som bara de inblandade kan ha glädje av, men sen tänker jag om och tycker precis som det tidigare inslaget med de praktiska effekterna att även detta är lite behjärtansvärt. Det är inte ofta stuntpersoner syns på ett sådant här sätt bland extramaterialet.
TRE SAKER
1. Filmen finns även i en 3D-utgåva och utan att ha tagit del av den kan jag rekommendera de med rätt utrustning att välja den utgåvan. Jag kan föreställa mig många av scenerna i ett djupare utförande.
2. Inledningsscenen där en ung kvinna kör bil i bergen utanför Los Angeles är bra. Hon gör alla vårdslösa fel i trafiken man kan göra, men det är ändå inte det som gör att hon råkar i fara. Smart.
3. Det pigga men inte alltid så kvalitetfyllda B-filmsbolaget Asylum petade i vanlig ordning ut en egen film på temat lagom till "San Andreas" biopremiär för att haka på trenden. I "San Andreas Quake" (eh...) förutspår en forskare en jordbävning som mäter mäktiga 12,7 på Richterskalan (nästan dubbelt så mycket som den värsta i den här filmen) men ingen lyssnar... Jag måste dock säga att trailern till filmen inte ser så tokig ut...
2. Inledningsscenen där en ung kvinna kör bil i bergen utanför Los Angeles är bra. Hon gör alla vårdslösa fel i trafiken man kan göra, men det är ändå inte det som gör att hon råkar i fara. Smart.
3. Det pigga men inte alltid så kvalitetfyllda B-filmsbolaget Asylum petade i vanlig ordning ut en egen film på temat lagom till "San Andreas" biopremiär för att haka på trenden. I "San Andreas Quake" (eh...) förutspår en forskare en jordbävning som mäter mäktiga 12,7 på Richterskalan (nästan dubbelt så mycket som den värsta i den här filmen) men ingen lyssnar... Jag måste dock säga att trailern till filmen inte ser så tokig ut...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Dwayne Johnson (21)
Dwayne Johnson (21)
