Klassisk historia i snygg lågbudgetfilm
FILMENNamnen Tristan och Isolde bör de flesta stött på i något sammanhang tidigare. Legenden om den engelska riddaren och den irländska prinsessan är mycket välkänd och finns nedskriven i ett otal olika versioner. Just denna film är en adaption av en opera skriven av Richard Wagner.
Producent till filmen är Ridley Scott som velat göra filmen sedan 70-talet och var faktiskt beredd att regissera den då, tills han la den åt sidan och tog itu med en liten film som heter "Alien". Det var kanske tur att Scott bytte till "Alien" för vem vet hur hans filmkarriär hade sett ut annars...
Nu är filmen gjord i alla fall och trots att den gick upp på amerianska biografer i början av detta år, känns det väldigt mycket som en tv-produktion - en miniserie eller en tv-film. En mycket välgjord och snygg sådan, men ändå en film med en lägre budget än andra filmer i liknande miljöer.
I ett hopp om att ena Englands provinser till ett starkt land mot de elaka irländarna mördas Tristans pappa och han adopteras av Kung Mark av Cornvall. Denne tränar Tristan till en riktig krigare och i en fajt med irländarna träffas Tristan av ett förgiftat svärd som får honom att framstå som död. Traditionsenligt begravs han till sjöss och hans gravbåt når hela vägen till Irland där han tas hand om irländske kungens dotter Isolde som helar honom.
Lagom till när Tristan fattat tycke för Isolde och blivit stark igen måste han återvända till England, men deras vägar ska snart korsas igen: Den irländske kungen har nämligen kommit på en lömsk plan där de engelska provinserna ska tal kål på varandra genom en uppgjord turnéring där hans dotters hand står på spel.
Givetvis är det Tristan som fajtar sig fram till segern, men han har tävlat i Kung Marks namn och Isolde blir därför Marks fru, och det olyckliga kärleksparet inleder en hemlig relation som givetvis inte leder till något bra.
Historien går igen från många andra filmer man sett och historier man hört eller läst. "Romeo och Julia" till exempel, men det här är kanske originalet. Det är ingen dum film alls. Den är kategoriserad som "krig/äventyr" men jag ser den mer som ett drama, och ett bra sådant. Historien är gammal, men mycket stabil vilket gör att filmen håller bra.
Det här känns som en typisk film som kommer att leta sig in i tv-tablåerna som en klassisk matinéfilm, trots att den har några grafiskt våldsamma scener. Jag skulle kunna föreställa mig att "Tristan & Isolde" visas istället för den uttjatade "Ivanhoe" runt nyår inom ett par år.
Producent till filmen är Ridley Scott som velat göra filmen sedan 70-talet och var faktiskt beredd att regissera den då, tills han la den åt sidan och tog itu med en liten film som heter "Alien". Det var kanske tur att Scott bytte till "Alien" för vem vet hur hans filmkarriär hade sett ut annars...
Nu är filmen gjord i alla fall och trots att den gick upp på amerianska biografer i början av detta år, känns det väldigt mycket som en tv-produktion - en miniserie eller en tv-film. En mycket välgjord och snygg sådan, men ändå en film med en lägre budget än andra filmer i liknande miljöer.
I ett hopp om att ena Englands provinser till ett starkt land mot de elaka irländarna mördas Tristans pappa och han adopteras av Kung Mark av Cornvall. Denne tränar Tristan till en riktig krigare och i en fajt med irländarna träffas Tristan av ett förgiftat svärd som får honom att framstå som död. Traditionsenligt begravs han till sjöss och hans gravbåt når hela vägen till Irland där han tas hand om irländske kungens dotter Isolde som helar honom.
Lagom till när Tristan fattat tycke för Isolde och blivit stark igen måste han återvända till England, men deras vägar ska snart korsas igen: Den irländske kungen har nämligen kommit på en lömsk plan där de engelska provinserna ska tal kål på varandra genom en uppgjord turnéring där hans dotters hand står på spel.
Givetvis är det Tristan som fajtar sig fram till segern, men han har tävlat i Kung Marks namn och Isolde blir därför Marks fru, och det olyckliga kärleksparet inleder en hemlig relation som givetvis inte leder till något bra.
Historien går igen från många andra filmer man sett och historier man hört eller läst. "Romeo och Julia" till exempel, men det här är kanske originalet. Det är ingen dum film alls. Den är kategoriserad som "krig/äventyr" men jag ser den mer som ett drama, och ett bra sådant. Historien är gammal, men mycket stabil vilket gör att filmen håller bra.
Det här känns som en typisk film som kommer att leta sig in i tv-tablåerna som en klassisk matinéfilm, trots att den har några grafiskt våldsamma scener. Jag skulle kunna föreställa mig att "Tristan & Isolde" visas istället för den uttjatade "Ivanhoe" runt nyår inom ett par år.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet är inte mycket att hylla till skyarna, vilket förstärker känslan av att det är en tv-film. Det finns en kort, kort - ca tre minuter lång - featurette med en snegling bakom kulisserna. Vidare en musikvideo och en trailer och sedan trailer och sneak peaks på andra filmer. I runda slängar 10 minuters extramaterial...
TRE SAKER
1. Jag kom först i kontakt med figurerna Tristan och Isolde genom den tecknade serien "Camelot 3000" om hur Kung Artur och Riddarna kring det runda bordet återuppstår i framtiden. I den serien etablerades Tristan som en riddare även om legenden om Tristan, Isolde och Mark i mycket går igen i Lancelot, Guinevere och Artur. För övrigt vill jag se "Camelot 3000" filmad nu!
2. Skådespelarstallet är inga kända namn direkt, men de som är i de betydande rollerna gör bra i från sig. Bäst är nog Rufus Sewell i rollen som Kung Mark.
3. I mer eller mindre alla filmer läggs det in en liten ledtråd inför upplösningen av filmen (väldigt tydlig exempel: den tidiga scenen i "Dödligt vapen 2" där Mel Gibson visar att han kan trycka axeln ur led...) och i "Tristan & Isolde" är det nästan överdrivet många ledtrådar - armbandet och den romerska trappan till exempel.
2. Skådespelarstallet är inga kända namn direkt, men de som är i de betydande rollerna gör bra i från sig. Bäst är nog Rufus Sewell i rollen som Kung Mark.
3. I mer eller mindre alla filmer läggs det in en liten ledtråd inför upplösningen av filmen (väldigt tydlig exempel: den tidiga scenen i "Dödligt vapen 2" där Mel Gibson visar att han kan trycka axeln ur led...) och i "Tristan & Isolde" är det nästan överdrivet många ledtrådar - armbandet och den romerska trappan till exempel.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Sophia Myles (5)
Sophia Myles (5)
