Futuramas kanske sista 90 minuter
FILMENDå har då den fjärde och sista "Futurama"-filmen kommit, i alla fall för den här gången. Framtiden för serien är ännu oklar. Filmerna har tydligen varit framgångar och Fox har - enligt en färsk intervju med Billy West (Fry, The Professor, Zoidberg med flera) - visat intresse för att göra en ny säsong med avsnitt i stället för filmer.
Om jag får välja så hoppas jag innerligt på vanliga avsnitt för de här filmerna har inte alls fallit mig i smaken. Formen är bökig och plotterna alldeles för komplicerade. Den enda riktiga behållningen har varit att de varit snyggt animerade och i widescreen.
Till denna sista film sejfar gänget bakom "Futurama" väldigt snyggt och har ett slut som mycket väl kan vara det absoluta slutet, samtidigt som det öppnar upp för en intressant nystart om det nu blir något mer.
Huvudspåret i den här filmen är att Mr Wong (Amys pappa) planerar att ödelägga stora delar av universum för att göra plats för världens största minigolfbana. Wong, som vi sedan tidigare vet bor på Mars, spränger i inledningen hela sin nöjesstad Mars Vegas (otroligt kul namn) i småbitar för att genast bygga en ny, större, bättre - och i samband med det utplåna lite mer liv, något som irriterar en grupp ekovänliga feminister. Dessa ska snart få en ny medlem i form av Leela som inte står ut med Wongs fasoner. Till slut ansluter sig samtliga kvinnliga karaktärer i "Futurama" till denna motståndsrörelse, inklusive Amy Wong.
Samtidigt har Fry, efter en kollision, fått förmågan att läsa folks tankar, och en luffare lär honom att hantera förmågan. Luffaren ingår i en samling tankeläsare och Fry bjuds in i gänget. Han får lära sig om två kosmiska krafter, en ond och en god där den goda ruvar på DNA från alla utdöda djur och varelser sedan tidernas begynnelse, som tankeläsarna har för avsikt att skydda. Givetvis visar det sig att den goda kraften just nu ligger vilande i den del av universum som Wong vill utplåna. Alltså verkar Leela och Fry för samma sak, fast av olika anledningar, samtidigt som Fry kämpar mot den onda kraften - vad den nu är för något.
Just nu tycker jag att "Into the Wild Green Yonder" är den sämsta i sviten, men egentligen är den ganska lik de andra filmerna. En del roliga saker men i överlag ingenting som kan jämföra sig med seriens bästa stunder. Jag är medveten att jag uttryckt mig ungefär så här i samtliga recensioner av filmerna, men det är faktiskt så det är. "Futurama" fungerar bäst i det kortare formatet.
Men det kanske inte är något större fel på filmerna, utan det är kanske jag som tröttnat på serien. En hisnande och otrevlig tanke för jag har haft så många roliga stunder ihop med "Futurama" sedan det första avsnittet visades på TV4 för väldigt många år sedan. Hoppas att en ny säsong kan få upp peppet igen, om det nu blir någon, annars är det bara att lyfta på hatten och säga tack för det som varit även om de sista fyra äventyren inte riktigt glatt mig på det sätt jag hade hoppats på.
Om jag får välja så hoppas jag innerligt på vanliga avsnitt för de här filmerna har inte alls fallit mig i smaken. Formen är bökig och plotterna alldeles för komplicerade. Den enda riktiga behållningen har varit att de varit snyggt animerade och i widescreen.
Till denna sista film sejfar gänget bakom "Futurama" väldigt snyggt och har ett slut som mycket väl kan vara det absoluta slutet, samtidigt som det öppnar upp för en intressant nystart om det nu blir något mer.
Huvudspåret i den här filmen är att Mr Wong (Amys pappa) planerar att ödelägga stora delar av universum för att göra plats för världens största minigolfbana. Wong, som vi sedan tidigare vet bor på Mars, spränger i inledningen hela sin nöjesstad Mars Vegas (otroligt kul namn) i småbitar för att genast bygga en ny, större, bättre - och i samband med det utplåna lite mer liv, något som irriterar en grupp ekovänliga feminister. Dessa ska snart få en ny medlem i form av Leela som inte står ut med Wongs fasoner. Till slut ansluter sig samtliga kvinnliga karaktärer i "Futurama" till denna motståndsrörelse, inklusive Amy Wong.
Samtidigt har Fry, efter en kollision, fått förmågan att läsa folks tankar, och en luffare lär honom att hantera förmågan. Luffaren ingår i en samling tankeläsare och Fry bjuds in i gänget. Han får lära sig om två kosmiska krafter, en ond och en god där den goda ruvar på DNA från alla utdöda djur och varelser sedan tidernas begynnelse, som tankeläsarna har för avsikt att skydda. Givetvis visar det sig att den goda kraften just nu ligger vilande i den del av universum som Wong vill utplåna. Alltså verkar Leela och Fry för samma sak, fast av olika anledningar, samtidigt som Fry kämpar mot den onda kraften - vad den nu är för något.
Just nu tycker jag att "Into the Wild Green Yonder" är den sämsta i sviten, men egentligen är den ganska lik de andra filmerna. En del roliga saker men i överlag ingenting som kan jämföra sig med seriens bästa stunder. Jag är medveten att jag uttryckt mig ungefär så här i samtliga recensioner av filmerna, men det är faktiskt så det är. "Futurama" fungerar bäst i det kortare formatet.
Men det kanske inte är något större fel på filmerna, utan det är kanske jag som tröttnat på serien. En hisnande och otrevlig tanke för jag har haft så många roliga stunder ihop med "Futurama" sedan det första avsnittet visades på TV4 för väldigt många år sedan. Hoppas att en ny säsong kan få upp peppet igen, om det nu blir någon, annars är det bara att lyfta på hatten och säga tack för det som varit även om de sista fyra äventyren inte riktigt glatt mig på det sätt jag hade hoppats på.
EXTRAMATERIALET
Samtliga DVD-filmer med "Futurama" har haft ett myller av extramaterial, men väldigt lite har varit bra. Så även på "Into the Wild Green Yonder". Här finns mycket som jag aldrig kommer att titta på igen, och något som jag kanske kan tänka mig att se om, även om jag just nu inte vet varför.
Ett inslag som "Docudramarama: How We Make Futurama So Good" lät på pappret mycket bra. Äntligen skulle man få komma med bakom kulisserna. Och det gör vi, men hela inslaget är ett stort och inte speciellt roligt skämt. En stor besvikelse.
Det enda som är lite kul är att höra och delvis se är Matt Groening och David X. Cohens äventyr när de reste med ett Zero G-plan och alltså svävade fritt i luften som man gör i rymden. Verkar vara en kul grej, men det är säkert dyrt som fanken...
Det är också lite kul att se hur man tecknar karaktärerna, speciellt som det är olika tecknare som visar, men det hela kunde vara mycket bättre filmat. I vissa fall ser man inte vad de gör för att handen ligger över teckningen.
Men det är väl det som är värt att se. Synd att de verkar vara så oseriösa och samtidigt så snåla när det gäller vettigt extramaterial.
Att lyssna på finns det sedvanliga kommentarspåret som den här gången är lite tråkigt. På de tidigare filmerna har det flamsat och tramsats på ett stundtals hysteriskt vis, och även denna gång är det lite tramsigt, fast mer kontrollerat och avslaget. Till avsnitten i säsongsboxarna ger kommentarspåren mycket, men till filmerna har de inte varit så mycket att hurra för.
Ett inslag som "Docudramarama: How We Make Futurama So Good" lät på pappret mycket bra. Äntligen skulle man få komma med bakom kulisserna. Och det gör vi, men hela inslaget är ett stort och inte speciellt roligt skämt. En stor besvikelse.
Det enda som är lite kul är att höra och delvis se är Matt Groening och David X. Cohens äventyr när de reste med ett Zero G-plan och alltså svävade fritt i luften som man gör i rymden. Verkar vara en kul grej, men det är säkert dyrt som fanken...
Det är också lite kul att se hur man tecknar karaktärerna, speciellt som det är olika tecknare som visar, men det hela kunde vara mycket bättre filmat. I vissa fall ser man inte vad de gör för att handen ligger över teckningen.
Men det är väl det som är värt att se. Synd att de verkar vara så oseriösa och samtidigt så snåla när det gäller vettigt extramaterial.
Att lyssna på finns det sedvanliga kommentarspåret som den här gången är lite tråkigt. På de tidigare filmerna har det flamsat och tramsats på ett stundtals hysteriskt vis, och även denna gång är det lite tramsigt, fast mer kontrollerat och avslaget. Till avsnitten i säsongsboxarna ger kommentarspåren mycket, men till filmerna har de inte varit så mycket att hurra för.
TRE SAKER
1. I och med att det är ett visst Las Vegas-tema i filmen, inleds alltihop med en variant av vinjetten till extremt Frank Sinatra-aktig crooner-sång av Seth MacFarland. Mycket tjusigt.
2. Robotmaffian med DonBot, Joey Mousepad och Clamps gör comeback i denna film.
3. Gästskådespel (i form av konserverade huvuden) görs av Penn (från Penn & Teller) och Snoop Dogg. Penn är kommentator till ett underhållande parti av Texas Hold 'em.
2. Robotmaffian med DonBot, Joey Mousepad och Clamps gör comeback i denna film.
3. Gästskådespel (i form av konserverade huvuden) görs av Penn (från Penn & Teller) och Snoop Dogg. Penn är kommentator till ett underhållande parti av Texas Hold 'em.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
John Di Maggio (15)
John Di Maggio (15)
