Ingen trovärdig tonårskärlek
FILMENUppföljaren till succén "Twilight" är om möjligt ännu tråkigare än sin föregångare. Åter igen, jag är fel målgrupp och det är en pina att ta sig igenom 125 minuters film som inte berör eller engagerar minsta lilla. Att tonårsskärlek kunde vara så tunn, intetsägande och banal var svårt att tro. Men nu vet jag att på film kan den absolut vara det.
"New moon" är film nummer två i "Twilight"-sagan. Tonåringarna runt om i världen skriker sig hesa för Bella (Kristen Stewart) och Edwards (Robert Pattinsson) skull. Ett ungt kärlekspar som har vissa svårigheter att vara tillsammans eftersom Edward är vampyr. I den här filmen är de ett par men ganska snabbt försvinner Edward från den lilla håla där de bor för att på så sätt skydda Bella från de farligheter han utsätter henne för genom att vara henne nära. Bella blir så klart helt förstörd men efter flera månader av deppande börjar hon umgås med Jacob (Taylor Lautner) som får henne att må bättre för stunden. Jacob bär dock på en hemlighet som innebär att Bellas liv återigen utsätts för fara. Bellas värld är full av vampyrer, varulvar och dödsfiender, men det enda som verkar finnas i Bellas huvud och som får henne att må dåligt är att hon inte får vara nära sin älskade.
Den största problematiken i den här storyn är just Bella och Edwards så kallade kärlek. Jag tror inte på den. De säger att de älskar varandra men det syns inte. Deras känslor är så mekaniska och tråkiga att hela filmen blir oerhört intetsägande, tråkig och svår att orka se klar. Visst att tonårskärlek kan vara sådär att man bara vill dö om inte den man är kär i känner samma sak. Att en blick över en skolgård kan betyda allt och att det i nästa stund kan bli kaos i hjärnan när den stora kärleken beter sig på ett sätt man inte riktigt kan förstå. Felet med kärleken i "New moon" är att det inte går att ta till sig känslorna, de är inte riktiga. Jämför till exempel med Jack och Rose i "Titanic". Klyschigt värre och en kärlekssaga som är dödsdömd redan från start. Men den tror jag på.
Här är det banalt. Sedan är Bella som karaktär svår att ta till sig, hon är mest irriterande och gnällig. Alla i den lilla staden är mer eller mindre störda och den enda behållningen jag har av den här berättelsen är alla vältränade manliga kroppar. Ett litet plus är även musiken som är ganska bra och riktigt passande till det som händer. Sedan att Bella envisas att tycka bättre om Edward än den fina Jacob är ju helt oförståeligt.
"New moon" är film nummer två i "Twilight"-sagan. Tonåringarna runt om i världen skriker sig hesa för Bella (Kristen Stewart) och Edwards (Robert Pattinsson) skull. Ett ungt kärlekspar som har vissa svårigheter att vara tillsammans eftersom Edward är vampyr. I den här filmen är de ett par men ganska snabbt försvinner Edward från den lilla håla där de bor för att på så sätt skydda Bella från de farligheter han utsätter henne för genom att vara henne nära. Bella blir så klart helt förstörd men efter flera månader av deppande börjar hon umgås med Jacob (Taylor Lautner) som får henne att må bättre för stunden. Jacob bär dock på en hemlighet som innebär att Bellas liv återigen utsätts för fara. Bellas värld är full av vampyrer, varulvar och dödsfiender, men det enda som verkar finnas i Bellas huvud och som får henne att må dåligt är att hon inte får vara nära sin älskade.
Den största problematiken i den här storyn är just Bella och Edwards så kallade kärlek. Jag tror inte på den. De säger att de älskar varandra men det syns inte. Deras känslor är så mekaniska och tråkiga att hela filmen blir oerhört intetsägande, tråkig och svår att orka se klar. Visst att tonårskärlek kan vara sådär att man bara vill dö om inte den man är kär i känner samma sak. Att en blick över en skolgård kan betyda allt och att det i nästa stund kan bli kaos i hjärnan när den stora kärleken beter sig på ett sätt man inte riktigt kan förstå. Felet med kärleken i "New moon" är att det inte går att ta till sig känslorna, de är inte riktiga. Jämför till exempel med Jack och Rose i "Titanic". Klyschigt värre och en kärlekssaga som är dödsdömd redan från start. Men den tror jag på.
Här är det banalt. Sedan är Bella som karaktär svår att ta till sig, hon är mest irriterande och gnällig. Alla i den lilla staden är mer eller mindre störda och den enda behållningen jag har av den här berättelsen är alla vältränade manliga kroppar. Ett litet plus är även musiken som är ganska bra och riktigt passande till det som händer. Sedan att Bella envisas att tycka bättre om Edward än den fina Jacob är ju helt oförståeligt.
EXTRAMATERIALET
131 minuters extramaterial, mer än själva filmen. Ett givet hurra från alla fans då extramaterialet är så pass långt att det fått en helt egen skiva. Precis som på första filmen "Twilight" är det en riktig godispåse med fruktansvärt mycket extramaterial. Det tråkiga är dock att inget av extramaterialet är textat, lite surt. Alla förlängda scener presenteras till exempel av regissören Chris Weitz där han förklarar att han hoppas fansen förlåter honom som var tvungen att klippa ner scenerna i slutändan och att de nu får det de vill ha och som de kanske saknade i den slutgiltiga versionen. I en av scenerna är Jacobs säkerhetslina inte borttagen och även senare i materialet får vi ta del av hur vissa scener gjorts.
I en sex delar lång dokumentär går man in på olika bitar från filmen, så som bland annat kostym, specialeffekter, skådespelarna och stunts. Det är riktigt roligt att se hur det har gått till rent tekniskt så klart. Man fokuserar även en del på Jacob och The Wolf Pack som han tillhör. Eftersom Jacob tar ganska stor plats i film två är det inte mer än rätt att tittarna får mycket extramaterial om honom också. Inspelningarna i Italien har en egen punkt och det känns som att skaparna av extramaterialet verkligen haft ambitionen att ge fansen det de vill ha, om det nu någonsin går att tillmötesgå denna entusiastiska och insatta publik.
Även om det är en del "avslöjanden" i extramaterialet är det mest av mer gottande i filmen, dessa karaktärer och allt runt omkring. Som sagt, ett perfekt extramaterial för den inbitne. Som grädde på moset blir det en liten förhandstitt av film nummer tre – "Eclipse".
I en sex delar lång dokumentär går man in på olika bitar från filmen, så som bland annat kostym, specialeffekter, skådespelarna och stunts. Det är riktigt roligt att se hur det har gått till rent tekniskt så klart. Man fokuserar även en del på Jacob och The Wolf Pack som han tillhör. Eftersom Jacob tar ganska stor plats i film två är det inte mer än rätt att tittarna får mycket extramaterial om honom också. Inspelningarna i Italien har en egen punkt och det känns som att skaparna av extramaterialet verkligen haft ambitionen att ge fansen det de vill ha, om det nu någonsin går att tillmötesgå denna entusiastiska och insatta publik.
Även om det är en del "avslöjanden" i extramaterialet är det mest av mer gottande i filmen, dessa karaktärer och allt runt omkring. Som sagt, ett perfekt extramaterial för den inbitne. Som grädde på moset blir det en liten förhandstitt av film nummer tre – "Eclipse".
TRE SAKER
1. Som en av de högst uppsatta vampyrerna ser vi Michael Sheen. En skådespelare som är värd att nämna i detta annars fruktansvärda tafatta skådespelande. Dakota Fanning gör även hon en liten roll som vampyren Jane. Henne hade jag hellre sett mer av än den fruktansvärt irriterande Kristen Stewart.
2. Att man i översättningen väljer uttrycket "kyssjuka" för körtelfeber är svintöntigt.
3. I en bilscen är det så dåligt trickfilmat att jag vill vomera. Jag upphör aldrig att förvånas över att det 2010 kan vara så uselt gjort.
2. Att man i översättningen väljer uttrycket "kyssjuka" för körtelfeber är svintöntigt.
3. I en bilscen är det så dåligt trickfilmat att jag vill vomera. Jag upphör aldrig att förvånas över att det 2010 kan vara så uselt gjort.
MARIA EREMO (2010-04-05)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Kristen Stewart (9)
Kristen Stewart (9)
