Stjärnspäckad men ingen skrattfest
FILMENOm en amerikansk komedi har en stor ensemble kan man nästan vara säker på en sak: Det är en remake på en europeisk film med lite farskaraktär. Så är fallet med "The Big Wedding" som kombinerar det gamla gardet Robert De Niro, Diane Keaton, Susan Sarandon och Robin Williams med yngre namn som Katherine Heigl, Amanda Seyfried och Topher Grace.
Det är dags för bröllop i det stora familjehuset vilket gör att en ganska spretig familjesammansättning återförenas. Mamma Ellie (Keaton) har inte varit där på tio år vilket har sin enkla förklaring i att hon är skild från pappa Don (De Niro) som i stället är tillsammans med Ellies bästa vän Bebe (Sarandon). Barnen Lyla (Heigl) och Jared (Grace) kommer med olika personliga bagage. Den som ska gifta sig är dock deras adoptivbror Alejandro (Ben Barnes), och det är när han inser att hans biologiska mamma ska komma till bröllopet som problemen börjar. Alejandro har nämligen inte berättat att Ellie och Don är skilda och det skulle alltså bli en katastrof om den starkt katolska mamman skulle få reda på det.
Alltså måste Ellie och Don spela gifta under tre dagar. Här ställer jag mig lite frågande till filmens lösning, för i och med att den biologiska mamman inte sett adoptivföräldrarna tidigare hade det ju gått betydligt lättare om Sarandons karaktär spelade Ellie under några dagar...
Tyvärr blir det inte överdrivet farshysteriskt av detta skådespel och personligen tycker jag att filmen kunde ha skruvats till rätt ordentligt för det blir inte överdrivet kul så som det är. Historien är alldeles för enkel för att klara sig utan det hysteriska. Det är inte en dålig film, men ingen skrattfest heller. Det är en syrlig dialog med högt i tak där det handlar mycket om sex och otrohet och gammal historia som bubblar upp på nytt.
Ingen fullträff alltså, trots en tämligen stjärnspäckad rollista.
Det är dags för bröllop i det stora familjehuset vilket gör att en ganska spretig familjesammansättning återförenas. Mamma Ellie (Keaton) har inte varit där på tio år vilket har sin enkla förklaring i att hon är skild från pappa Don (De Niro) som i stället är tillsammans med Ellies bästa vän Bebe (Sarandon). Barnen Lyla (Heigl) och Jared (Grace) kommer med olika personliga bagage. Den som ska gifta sig är dock deras adoptivbror Alejandro (Ben Barnes), och det är när han inser att hans biologiska mamma ska komma till bröllopet som problemen börjar. Alejandro har nämligen inte berättat att Ellie och Don är skilda och det skulle alltså bli en katastrof om den starkt katolska mamman skulle få reda på det.
Alltså måste Ellie och Don spela gifta under tre dagar. Här ställer jag mig lite frågande till filmens lösning, för i och med att den biologiska mamman inte sett adoptivföräldrarna tidigare hade det ju gått betydligt lättare om Sarandons karaktär spelade Ellie under några dagar...
Tyvärr blir det inte överdrivet farshysteriskt av detta skådespel och personligen tycker jag att filmen kunde ha skruvats till rätt ordentligt för det blir inte överdrivet kul så som det är. Historien är alldeles för enkel för att klara sig utan det hysteriska. Det är inte en dålig film, men ingen skrattfest heller. Det är en syrlig dialog med högt i tak där det handlar mycket om sex och otrohet och gammal historia som bubblar upp på nytt.
Ingen fullträff alltså, trots en tämligen stjärnspäckad rollista.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen är en remake på den fransk-schweiziska filmen "Mon frère se marie" från 2006, men plotterna skiljer sig lite från varandra.
2. Regissören och manusförfattaren Justin Zackham har en blygsam CV, men kan stoltsera med manuset till "The Bucket List - Nu eller aldrig".
3. Filmen inleds och avslutas med exakt samma bild.
2. Regissören och manusförfattaren Justin Zackham har en blygsam CV, men kan stoltsera med manuset till "The Bucket List - Nu eller aldrig".
3. Filmen inleds och avslutas med exakt samma bild.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA