I skogen kan alla höra dig sjunga
FILMENSkogen är en central punkt i de flesta klassiska sagor, vilket dras till sin spets i "Into the Woods" som sätter skogen i mitten av fyra parallella sagor, Askungen, Rödluvan, Jack och bönstjälken samt Rapunzel, som sammanfogas av en femte historia där ett barnlöst bagarpar ska samla in objekt från de fyra andra sagorna för att hjälpa en häxa att upplösa en förbannelse som drabbat både henne och det barnlösa paret.
I rollerna återfinns stornamn som Meryl Streep, Johnny Depp, Emily Blunt, Chris Pine och Anna Kendrick. Och alla sjunger för glatta livet. Ja, det här är - för den som missat det - en musikal, baserad på en riktig långkörare som satts upp på olika scener, bland annat givetvis på Broadway och i London, sedan 1986 fram till i dag. Filmen regisserades av Rob Marshall som har musikalerna "Cabaret" och "Nine" i bagaget sedan tidigare, och vad jag kan läsa mig till följer filmen originalmusikalen ganska troget.
Jag har inte lätt för musikaler, vilket inte betyder att jag har svårt för dem, men allt som oftast krävs det en stunds acklimatisering till upplägget med att nästan alla repliker levereras via sång och överdrivna gester, och i "Into the Woods" fall är det bara vid ett fåtal tillfällen som jag känner mig i fas med filmen. Musikalsång kan vara så fruktansvärt irriterande och här är det verkligen så. Alldeles för många stycken låter precis likadana och det är bara i några undantagsfall som låtarna blir unika och lite mer givande - oftast när bikaraktärer som Johnny Depps underhållande gestaltning av Vargen ur Rödluvansagan och Chris Pines prins från Askungen brister ut i solonummer, den sistnämnda med sin musikal-bror Billy Magnussen, som prinsen i Rapunzelsagan. Meryl Streep som spelar häxan i historiens mitt får också fyra av några solonummer och visst blir man som vanligt imponerad av henne.
En annan liten obekväm bromskloss i detta fall är att jag inte tycker det är så kul med sagor. Sagor kan ha en lite lätt obehaglig underton och det kommer kanske mest fram i historiens sista akt som tar vid när alla de fyra (eller fem) historierna gått i mål och vi är framme vid "...och så levde de lyckliga..."-punkten. Då är det 40 minuter kvar av de två timmarna och jag börjar snegla allt oftare på spelarens räkneverk.
"Into the Woods" är inte dålig. Det finns mycket att imponeras av - sånginsatser, miljöer och utseende med mera - men jag tycker helt enkelt inte om den. Det är inte en film som passar mig. Sången med sina upprepande, irriterande melodier, och maniskt detaljerade texter gör mig bara stressad och när filmen väl är över finner jag ett lugn snarare än en tillfredsställelse. Inget höjdarbetyg på det personliga planet, men jag kan fortfarande inte avfärda filmen som dålig för det.
I rollerna återfinns stornamn som Meryl Streep, Johnny Depp, Emily Blunt, Chris Pine och Anna Kendrick. Och alla sjunger för glatta livet. Ja, det här är - för den som missat det - en musikal, baserad på en riktig långkörare som satts upp på olika scener, bland annat givetvis på Broadway och i London, sedan 1986 fram till i dag. Filmen regisserades av Rob Marshall som har musikalerna "Cabaret" och "Nine" i bagaget sedan tidigare, och vad jag kan läsa mig till följer filmen originalmusikalen ganska troget.
Jag har inte lätt för musikaler, vilket inte betyder att jag har svårt för dem, men allt som oftast krävs det en stunds acklimatisering till upplägget med att nästan alla repliker levereras via sång och överdrivna gester, och i "Into the Woods" fall är det bara vid ett fåtal tillfällen som jag känner mig i fas med filmen. Musikalsång kan vara så fruktansvärt irriterande och här är det verkligen så. Alldeles för många stycken låter precis likadana och det är bara i några undantagsfall som låtarna blir unika och lite mer givande - oftast när bikaraktärer som Johnny Depps underhållande gestaltning av Vargen ur Rödluvansagan och Chris Pines prins från Askungen brister ut i solonummer, den sistnämnda med sin musikal-bror Billy Magnussen, som prinsen i Rapunzelsagan. Meryl Streep som spelar häxan i historiens mitt får också fyra av några solonummer och visst blir man som vanligt imponerad av henne.
En annan liten obekväm bromskloss i detta fall är att jag inte tycker det är så kul med sagor. Sagor kan ha en lite lätt obehaglig underton och det kommer kanske mest fram i historiens sista akt som tar vid när alla de fyra (eller fem) historierna gått i mål och vi är framme vid "...och så levde de lyckliga..."-punkten. Då är det 40 minuter kvar av de två timmarna och jag börjar snegla allt oftare på spelarens räkneverk.
"Into the Woods" är inte dålig. Det finns mycket att imponeras av - sånginsatser, miljöer och utseende med mera - men jag tycker helt enkelt inte om den. Det är inte en film som passar mig. Sången med sina upprepande, irriterande melodier, och maniskt detaljerade texter gör mig bara stressad och när filmen väl är över finner jag ett lugn snarare än en tillfredsställelse. Inget höjdarbetyg på det personliga planet, men jag kan fortfarande inte avfärda filmen som dålig för det.
EXTRAMATERIALET
Två nya låtar skrevs av ursprungskompositören Stephen Sondheim, men bara en av dem filmades - och klipptes bort ur filmen. Den finns dock med som bonus här, sjungen av Meryl Streep.
Tre bakomfilmer, där en av dem är fyradelad, ger en inblick i hur filmen kom till, med djupdykningar i skogens roll i sagor och i just denna musikal, skådespelarna och deras karaktärer, samt musik, design, kostymer och hela faderullan. Mer eller mindre heltäckande och välproducerat, och emellanåt lite repeterande.
Man kan även avnjuta filmens musik på lite olika vis, bland med lite karaokekänsla, och det finns även ett kommentarspår med regissör och producent som ger ytterligare vägledning i hela produktionen.
Tre bakomfilmer, där en av dem är fyradelad, ger en inblick i hur filmen kom till, med djupdykningar i skogens roll i sagor och i just denna musikal, skådespelarna och deras karaktärer, samt musik, design, kostymer och hela faderullan. Mer eller mindre heltäckande och välproducerat, och emellanåt lite repeterande.
Man kan även avnjuta filmens musik på lite olika vis, bland med lite karaokekänsla, och det finns även ett kommentarspår med regissör och producent som ger ytterligare vägledning i hela produktionen.
TRE SAKER
1. Det första försöket att göra film av musikalen skedde under det tidiga 90-talet. Då kom man inte längre än till en genomläsning av manuset med Robin Williams, Goldie Hawn, Cher, Danny DeVito, Steve Martin och Roseanne Barr i några av rollerna
2. Filmen Oscarsnominerades i tre klasser men gick lottlös från galan. Den har nominerats i en mängd olika sammanhang men inte kammat hem så många vinster. Meryl Streep vann visserligen "Best villain" på MTV Movie Awards...
3. Däremot hade den bättre lycka på biograferna och spelade in sin budget fyra gånger om.
2. Filmen Oscarsnominerades i tre klasser men gick lottlös från galan. Den har nominerats i en mängd olika sammanhang men inte kammat hem så många vinster. Meryl Streep vann visserligen "Best villain" på MTV Movie Awards...
3. Däremot hade den bättre lycka på biograferna och spelade in sin budget fyra gånger om.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Anna Kendrick (14)
Anna Kendrick (14)
