Skräckklassiker i högklassig lyxutgåva
FILMEN2017 var ett starkt år för Stephen King i filmad form. Det innehöll två biofilmer, två Netflix-original, två tv-serier och så kom denna limited edition av "Carrie" i en extremt fin blu-ray-utgåva från bolaget Arrow. Den kommer 41 år efter filmens premiär 3 november 1976 (vilket får mig att tro att den blev lätt försenad...), och är en sådan där utgåva som man önskar att alla klassiska filmer fick. Filmen har 4K-restaurarerats från orginalnegativen och ser förstås finfin ut trots åldern.
"Carrie" var den första Kingfilmatiseringen och var avgörande för att hans karriär som USA:s skräckkung skulle ta fart på allvar. Boken hade kommit två år tidigare och har sin egen fantastiska story. King hade börjat skriva på historien men ledsnat och bokstavligt talat kastat den i papperskorgen. Hans fru Tabitha fiskade upp sidorna, läste dem och sa att han var något på spåren och uppmuntrade sin man att fortsätta med den. Boken blev klar och King fick ett kontrakt med Doubleday och kunde börja försörja sig som författare.
Historien tar sin början när den utstötta highschoolflickan Carrie White (Sissy Spacek) får sin första menstruation utan att förstå vad det är. Olämpligt nog sker detta i duschen efter gymnastiken och hennes klasskompisar får en ny anledning att elakt mobba henne. Gymnastikläraren Miss Collins (Betty Buckley) kommer till Carries undsättning men i kaoset märker vi att Carrie har övernaturliga krafter. Hon har telekinetiska krafter och kan få föremål att flytta på sig, men hon kan inte riktigt styra över dem. Carries kommer från ett starkt kristet hem där hennes mamma Margaret (Piper Laurie) styr allting utifrån sin tro, vilket är en förklaring till varför Carrie inte vet vad som händer i tonåren.
Efter att Miss Collins straffat klasskamraterna surnar den mest drivande mobbaren till ordentligt och vill hämnas så det känns. Chris (Nancy Allen) lurar fram en plan som ska bli den ultimata förnedringen av Carrie och planen innefattar hennes pojkvän (spelad av en debuterande John Travolta) och kompisen Tommy (William Katt) som beordras bli Carries dejt på den stundande balen. Om alla bitar faller på plats blir hämnden ljuv, men Carrie är ju ingen vanlig skolflicka...
Romanen är i mitt tycke knappast en av Kings bästa och det är för mig överraskande att den fick karriären i rullning. Händelserna återges via brev, tidningsartiklar, bokutdrag, polisförhör, anteckningar och så vidare, men Lawrence D. Cohens manus ger en mer traditionellt berättad film som förmedlar historien på ett konkret, mer följsamt och filmmässigt bättre vis.
Brian De Palma regisserade och "Carrie" är en välgjord skräckfilm som jag fortfarande tycker håller. I ett 40-årigt perspektiv är den absolut en av de tio bästa Kingfilmatiseringarna och i skräckfilmssammanhang är det en riktig klassiker. Många referenser och parodier har gjorts på filmens klimaktiska balfinal och det är väl en klassikerstämpel om något. Jag har sett filmen många gånger och förvånas varje gång av hur snygg och smart filmen känns. De Palmas användande av splitscreen i finalen är legendariskt men det är så mycket annat som känns rätt i filmen.
Skådespelarmässigt är det väldigt svårt att inte nämna Piper Lauries insats som är snudd på magisk. Hon blev nominerad till både Golden Globe och Oscar för rollen och borde retroaktivt vunnit. Även Sissy Spacek nominerades för sin insats. Dock kan man så här i efterhand tycka att det är lite märkligt att kvinnor i 25-årsåldern skulle spela highschoolflickor, men det är väl bara att tugga i sig.
Har man inte sett "Carrie" tidigare är det hög tid att göra det nu. En riktig klassiker.
"Carrie" var den första Kingfilmatiseringen och var avgörande för att hans karriär som USA:s skräckkung skulle ta fart på allvar. Boken hade kommit två år tidigare och har sin egen fantastiska story. King hade börjat skriva på historien men ledsnat och bokstavligt talat kastat den i papperskorgen. Hans fru Tabitha fiskade upp sidorna, läste dem och sa att han var något på spåren och uppmuntrade sin man att fortsätta med den. Boken blev klar och King fick ett kontrakt med Doubleday och kunde börja försörja sig som författare.
Historien tar sin början när den utstötta highschoolflickan Carrie White (Sissy Spacek) får sin första menstruation utan att förstå vad det är. Olämpligt nog sker detta i duschen efter gymnastiken och hennes klasskompisar får en ny anledning att elakt mobba henne. Gymnastikläraren Miss Collins (Betty Buckley) kommer till Carries undsättning men i kaoset märker vi att Carrie har övernaturliga krafter. Hon har telekinetiska krafter och kan få föremål att flytta på sig, men hon kan inte riktigt styra över dem. Carries kommer från ett starkt kristet hem där hennes mamma Margaret (Piper Laurie) styr allting utifrån sin tro, vilket är en förklaring till varför Carrie inte vet vad som händer i tonåren.
Efter att Miss Collins straffat klasskamraterna surnar den mest drivande mobbaren till ordentligt och vill hämnas så det känns. Chris (Nancy Allen) lurar fram en plan som ska bli den ultimata förnedringen av Carrie och planen innefattar hennes pojkvän (spelad av en debuterande John Travolta) och kompisen Tommy (William Katt) som beordras bli Carries dejt på den stundande balen. Om alla bitar faller på plats blir hämnden ljuv, men Carrie är ju ingen vanlig skolflicka...
Romanen är i mitt tycke knappast en av Kings bästa och det är för mig överraskande att den fick karriären i rullning. Händelserna återges via brev, tidningsartiklar, bokutdrag, polisförhör, anteckningar och så vidare, men Lawrence D. Cohens manus ger en mer traditionellt berättad film som förmedlar historien på ett konkret, mer följsamt och filmmässigt bättre vis.
Brian De Palma regisserade och "Carrie" är en välgjord skräckfilm som jag fortfarande tycker håller. I ett 40-årigt perspektiv är den absolut en av de tio bästa Kingfilmatiseringarna och i skräckfilmssammanhang är det en riktig klassiker. Många referenser och parodier har gjorts på filmens klimaktiska balfinal och det är väl en klassikerstämpel om något. Jag har sett filmen många gånger och förvånas varje gång av hur snygg och smart filmen känns. De Palmas användande av splitscreen i finalen är legendariskt men det är så mycket annat som känns rätt i filmen.
Skådespelarmässigt är det väldigt svårt att inte nämna Piper Lauries insats som är snudd på magisk. Hon blev nominerad till både Golden Globe och Oscar för rollen och borde retroaktivt vunnit. Även Sissy Spacek nominerades för sin insats. Dock kan man så här i efterhand tycka att det är lite märkligt att kvinnor i 25-årsåldern skulle spela highschoolflickor, men det är väl bara att tugga i sig.
Har man inte sett "Carrie" tidigare är det hög tid att göra det nu. En riktig klassiker.
EXTRAMATERIALET
Den här begränsade utgåvan av denna "Carrie"-blu-ray kommer i ett stadigt slipcase som utöver ett traditionellt blu-ray-fodral rymmer både en affisch och en booklet. Affischen har två sidor och är dels den nya omslagsbild som tagit fram till utgåvan och dels originalbioaffischen. Bookleten är på 60 sidor på fint papper där det finns stillbilder och ett antal essäer, de flesta tagna från en specialnummer av tidningen The Final Girls i samband med filmens 40-årsjubileum, och det finns även en gammal intervju med Brian De Palma gjord innan "Carrie" kom ut.
Vidare till blu-ray-fodralet som har ett vändbart instick där man på så vis kan välja om man vill ha det nya omslaget eller bioaffischvarianten. Det ligger även åtta kort med bilder ur filmen i fodralet, så bara rent fysiskt innehåller utgåvan en hel del.
Till det digitala extramaterialet då. Kommentarspåret är nygjort och det är författarna Lee Gambin, som nyligen publicerade boken "Nope, Nothing Wrong Here: The Making of Cujo" om en annan finfin Kingfilmatisering, och Alexandra Heller-Nicholas ("Cultographies: Ms. 45", "Devils Advocates: Suspiria" med flera) som står för det. Det är ett bra kommentarspår fyllt av intressanta inlägg och kul trivia. Helt klart värt att lyssna på.
I övrigt? Det finns TIMMAR av dokumentärer att ta sig igenom. En del är sådant som ingick i 25-årsjubileumsutgåvan av filmen, nämligen långa featuretterna "Acting Carrie" där både Brian De Palma och några av skådespelarna intervjuas och "Visualising Carrie: From Words to Image" med De Palma, manusförfattaren Lawrence D. Cohen, klipparen Paul Hirsch och art directorn Jack Fisk. Två väldigt bra featuretter. En annan arkivare handlar om den beryktade Broadwaymusikalversionen av historien som floppade enormt. Där gjorde Betty Buckley rollen som Margaret White. Tyvärr finns det inga bilder från uppsättningen vilket är en liten besvikelse.
Nyproducerade intervjuer från 2016 kompletterar detta. Dels återser vi några av skådespelarna i "More Acting Carrie" och dels träffar vi fotografen Mario Tosi ("Shooting Carrie"), klipparen Hirsh igen ("Cutting Carrie"), rollsättaren Harriet B. Helberg ("Casting Carrie") och kompositören Pino Donaggio ("Buckets of Blood"). Men, vi får även en halvtimme med Cohen ("Writing Carrie") som berättar en hel del intressanta saker om hur han kom i kontakt med boken och blev involverad i filmen. Mycket bra!
"Horrors Hallowed Grounds" är en tv-serie av det kortare slaget där Sean Clark åker runt på klassiska inspelningsplatser för skräckfilmer. Här har avsnittet om "Carrie" lagts in och det är klart underhållande. Lika underhållande och intressant är en visuell essä som jämför de tre versioner av "Carrie" som gjorts - De Palmas biofilm från 1976, en tv-film från 2002 och den senaste biofilmen från 2013. Essän visar tydligt upp likheter och olikheter och hur filmerna förhåller sig till Kings original, och mest trogen boken verkar tv-filmen vara. Roligt och givande inslag.
Det finns även trailers och reklamspottar men inget borttaget material, men däremot en alternativ version av filmens titelsekvens gjord för tv-visningar. Titelsekvensen är otroligt naken i filmen, nästa lite mjukporrig och garanterat omöjlig för amerikanska - och säkert andra länders - tv-kanaler att visa. Den alternativa sekvensen ger dock precis samma känsla som filmens så det är en skickligt gjord justering.
Vad skrev jag i inledningen av recensionen? "En sådan där utgåva som man önskar att alla klassiska filmer fick". Jo tack, det är svårt att klaga på denna fina produkt!
Vidare till blu-ray-fodralet som har ett vändbart instick där man på så vis kan välja om man vill ha det nya omslaget eller bioaffischvarianten. Det ligger även åtta kort med bilder ur filmen i fodralet, så bara rent fysiskt innehåller utgåvan en hel del.
Till det digitala extramaterialet då. Kommentarspåret är nygjort och det är författarna Lee Gambin, som nyligen publicerade boken "Nope, Nothing Wrong Here: The Making of Cujo" om en annan finfin Kingfilmatisering, och Alexandra Heller-Nicholas ("Cultographies: Ms. 45", "Devils Advocates: Suspiria" med flera) som står för det. Det är ett bra kommentarspår fyllt av intressanta inlägg och kul trivia. Helt klart värt att lyssna på.
I övrigt? Det finns TIMMAR av dokumentärer att ta sig igenom. En del är sådant som ingick i 25-årsjubileumsutgåvan av filmen, nämligen långa featuretterna "Acting Carrie" där både Brian De Palma och några av skådespelarna intervjuas och "Visualising Carrie: From Words to Image" med De Palma, manusförfattaren Lawrence D. Cohen, klipparen Paul Hirsch och art directorn Jack Fisk. Två väldigt bra featuretter. En annan arkivare handlar om den beryktade Broadwaymusikalversionen av historien som floppade enormt. Där gjorde Betty Buckley rollen som Margaret White. Tyvärr finns det inga bilder från uppsättningen vilket är en liten besvikelse.
Nyproducerade intervjuer från 2016 kompletterar detta. Dels återser vi några av skådespelarna i "More Acting Carrie" och dels träffar vi fotografen Mario Tosi ("Shooting Carrie"), klipparen Hirsh igen ("Cutting Carrie"), rollsättaren Harriet B. Helberg ("Casting Carrie") och kompositören Pino Donaggio ("Buckets of Blood"). Men, vi får även en halvtimme med Cohen ("Writing Carrie") som berättar en hel del intressanta saker om hur han kom i kontakt med boken och blev involverad i filmen. Mycket bra!
"Horrors Hallowed Grounds" är en tv-serie av det kortare slaget där Sean Clark åker runt på klassiska inspelningsplatser för skräckfilmer. Här har avsnittet om "Carrie" lagts in och det är klart underhållande. Lika underhållande och intressant är en visuell essä som jämför de tre versioner av "Carrie" som gjorts - De Palmas biofilm från 1976, en tv-film från 2002 och den senaste biofilmen från 2013. Essän visar tydligt upp likheter och olikheter och hur filmerna förhåller sig till Kings original, och mest trogen boken verkar tv-filmen vara. Roligt och givande inslag.
Det finns även trailers och reklamspottar men inget borttaget material, men däremot en alternativ version av filmens titelsekvens gjord för tv-visningar. Titelsekvensen är otroligt naken i filmen, nästa lite mjukporrig och garanterat omöjlig för amerikanska - och säkert andra länders - tv-kanaler att visa. Den alternativa sekvensen ger dock precis samma känsla som filmens så det är en skickligt gjord justering.
Vad skrev jag i inledningen av recensionen? "En sådan där utgåva som man önskar att alla klassiska filmer fick". Jo tack, det är svårt att klaga på denna fina produkt!
TRE SAKER
1. "Carries" svenska biopremiär var nästan 1,5 år efter USA, den 13 februari 1978, vilket betyder att denna recension ligger ganska nära det svenska 40-årsjubileumet.
2. Utöver nakenscenerna i filmens öppning är det lite andra saker som automatiskt placerar filmen i en annan tidsålder. Jag tänker främst på alla örfilar som delas ut till höger och vänster. Mellan lärare och elev eller mellan pojkvän och flickvän. Inte så modernt.
3. En lite avskalad version av den här utgåvan släpps i april 2018. Det som försvinner är slipcasefodralet och alla pappersprylar - skivan förblir den samma med allt det extramaterial som avhandlats ovan. Värd att vänta på.
2. Utöver nakenscenerna i filmens öppning är det lite andra saker som automatiskt placerar filmen i en annan tidsålder. Jag tänker främst på alla örfilar som delas ut till höger och vänster. Mellan lärare och elev eller mellan pojkvän och flickvän. Inte så modernt.
3. En lite avskalad version av den här utgåvan släpps i april 2018. Det som försvinner är slipcasefodralet och alla pappersprylar - skivan förblir den samma med allt det extramaterial som avhandlats ovan. Värd att vänta på.
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (1)
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Sissy Spacek (7)
Sissy Spacek (7)
