Lite för komplicerad för sitt eget bästa
FILMENClive Owen och Julia Roberts återförenas i "Duplicity". De är båda företagsspioner och väldigt bra sådana. För fem år sedan träffades de på en fest och hamnade i säng med varandra, men Claire (Roberts) drogade Ray (Owen), snodde hans hemliga information och stack därifrån. Stackars Ray var utslagen i 18 timmar och blev utskälld.
När de sedan träffas på nytt är de spioner för två konkurerande företag vars vd:s (Tom Wilkinson och Paul Giamatti) hatar varandra innerligt (under förtexterna får vi se hur de båda i slowmotion pucklar på varandra - en både rolig och udda inledning på en film). Nu ska Wilkinsons företag snart annonsera en helt revolutionerande produkt som kommer att förändra allt. Ingen vet dock vad det är men Giamatti vill till vilket pris som helst komma över den och lansera den först. Alltså ställs Ray och Claire mot varandra.
Eller gör de det? Faktum är att plotten i "Duplicity" nästan är onödigt komplicerad, för helt plötsligt bryts narrativet av av flashbackscener som till en början är smått obegripliga, men som successivt fyller i luckorna tills alla bitar faller på plats. Jag har en känsla av att man måste vara oerhört alert och på precis rätt humör för att hänga med i filmen, och dessvärre var jag inte det.
Jag skulle gärna vilja säga mer om plotten, men trots att den är - i mitt tycke - så pass komplicerad så är det ändå bäst att man inte vet något om den på förhand.
Med facit i handen är "Duplicity" en smart film, men möjligen lite väl komplicerad för sitt eget bästa. Det är en väldigt snygg film, vilket mest har att göra med ett väldigt starkt skådespelarstall i alla betydande roller. Jag tänker lite på "Ocean's 11"-serien (utan det glammiga komiska inslaget) och "Mr & Mrs Smith" (utan action) när jag ser filmen.
Jag inser att jag nog får ge filmen andra chans i framtiden för jag känner mig inte helt rättvis när jag nöjer mig med att gradera den som godkänd.
När de sedan träffas på nytt är de spioner för två konkurerande företag vars vd:s (Tom Wilkinson och Paul Giamatti) hatar varandra innerligt (under förtexterna får vi se hur de båda i slowmotion pucklar på varandra - en både rolig och udda inledning på en film). Nu ska Wilkinsons företag snart annonsera en helt revolutionerande produkt som kommer att förändra allt. Ingen vet dock vad det är men Giamatti vill till vilket pris som helst komma över den och lansera den först. Alltså ställs Ray och Claire mot varandra.
Eller gör de det? Faktum är att plotten i "Duplicity" nästan är onödigt komplicerad, för helt plötsligt bryts narrativet av av flashbackscener som till en början är smått obegripliga, men som successivt fyller i luckorna tills alla bitar faller på plats. Jag har en känsla av att man måste vara oerhört alert och på precis rätt humör för att hänga med i filmen, och dessvärre var jag inte det.
Jag skulle gärna vilja säga mer om plotten, men trots att den är - i mitt tycke - så pass komplicerad så är det ändå bäst att man inte vet något om den på förhand.
Med facit i handen är "Duplicity" en smart film, men möjligen lite väl komplicerad för sitt eget bästa. Det är en väldigt snygg film, vilket mest har att göra med ett väldigt starkt skådespelarstall i alla betydande roller. Jag tänker lite på "Ocean's 11"-serien (utan det glammiga komiska inslaget) och "Mr & Mrs Smith" (utan action) när jag ser filmen.
Jag inser att jag nog får ge filmen andra chans i framtiden för jag känner mig inte helt rättvis när jag nöjer mig med att gradera den som godkänd.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet består av ett kommentarspår med regissören Tony Gilroy som tidigare bara har filmen "Michael Clayton" bakom sig som regissör, men som författare bland annat skrivit "Bourne"-filmerna.
Dessvärre har jag inte haft tid att lyssna på spåret vilket jag tror kan vara ganska intressant med tanke på plottens upplägg.
Dessvärre har jag inte haft tid att lyssna på spåret vilket jag tror kan vara ganska intressant med tanke på plottens upplägg.
TRE SAKER
1. Den förra filmen Owen och Roberts spelade mot varandra i som jag syftar på i inledningen av recensionen var dramat "Closer".
2. Jag ser att "Duplicity" direkt har grupperats med "Charlie Wilson’s War" i ett tvåpack. Det är inte helt fel tänkt, om man nu gått efter känslan och inte bara för att Julia Roberts är med i båda filmerna.
3. Det känns inte helt klockrent att kategorisera filmen som "thriller", för den svävar lite fritt över genrerna, men i brist på bättre alternativ får det duga.
2. Jag ser att "Duplicity" direkt har grupperats med "Charlie Wilson’s War" i ett tvåpack. Det är inte helt fel tänkt, om man nu gått efter känslan och inte bara för att Julia Roberts är med i båda filmerna.
3. Det känns inte helt klockrent att kategorisera filmen som "thriller", för den svävar lite fritt över genrerna, men i brist på bättre alternativ får det duga.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA