Olika generationer som olika generationer
FILMENUnder en femtonårsperiod mellan 1968 och 1983 gjorde sångerskan Barbra Streisand sina flesta filmroller i filmer som "Funny Girl" (1968), "Go'dag yxskaft?" (1972), "En stjärna föds" (1976) och "Yentl" (1983). Därefter blevrollerna färre med filmer som "Tidvattnets furste" (1991) och "Familjen är värre" (2004) och "Little Fockers" (2010) i hyfsad modern tid. Under glansperioden var hon stor och en komedistjärna i sin generation.
Samma sak får man säga om Seth Rogen som definitivt är en komedistjärna i sin generation. Två olika generationer möts som två olika generationer - mamma och son - i en komedi som egentligen mest är förutsägbar och inte direkt superrolig, men som ändå vänder på en femöring och blir en ganska rar historia när de dryga 90 minuterna har passerat.
Rogen spelar kemisten Andy som tagit fram ett organiskt och helt giftfritt rengöringsmedel som han nu vill få ut på marknaden. Han har planerat in en rad möten hos stora återförsäljare och tänker visa upp sin vara och förhoppningsvis få den såld. Första mötet är i sin gamla hemstad vilket ger honom en anledning att träffa sin mamma Joyce (Streisand) igen. Inte direkt vad Andy vill, men det är ju lyckligtvis bara för en natt. Mamma Joyce maler på som vanligt, men mellan alla irriterande tirader berättar hon en historia om en stark ungdomskärlek som uppenbarligen lämnat djupa spår i henne.
Av någon anledning känner Andy skuld och ber sin mamma följa med på hans roadtrip, något han snabbt kommer att ångra för vägen blir givetvis ännu längre när man har sin egen mamma bredvid sig.
Filmen är som tidigare konstaterat rätt förutsägbar och även finalen känns förutsägbar, men det är egentligen då jag börjar tycka om filmen. Trots att det är så fruktansvärt väntat är det ändå rart på något vis och det känns som det var värt att se filmen, något som jag inte kände under hela tittningen.
Ingen märkvärdig film och den kommer troligen inte att bli en klassiker på något vis, men det känns ändå som en typisk film som man kan slötitta på när den visas på tv.
Samma sak får man säga om Seth Rogen som definitivt är en komedistjärna i sin generation. Två olika generationer möts som två olika generationer - mamma och son - i en komedi som egentligen mest är förutsägbar och inte direkt superrolig, men som ändå vänder på en femöring och blir en ganska rar historia när de dryga 90 minuterna har passerat.
Rogen spelar kemisten Andy som tagit fram ett organiskt och helt giftfritt rengöringsmedel som han nu vill få ut på marknaden. Han har planerat in en rad möten hos stora återförsäljare och tänker visa upp sin vara och förhoppningsvis få den såld. Första mötet är i sin gamla hemstad vilket ger honom en anledning att träffa sin mamma Joyce (Streisand) igen. Inte direkt vad Andy vill, men det är ju lyckligtvis bara för en natt. Mamma Joyce maler på som vanligt, men mellan alla irriterande tirader berättar hon en historia om en stark ungdomskärlek som uppenbarligen lämnat djupa spår i henne.
Av någon anledning känner Andy skuld och ber sin mamma följa med på hans roadtrip, något han snabbt kommer att ångra för vägen blir givetvis ännu längre när man har sin egen mamma bredvid sig.
Filmen är som tidigare konstaterat rätt förutsägbar och även finalen känns förutsägbar, men det är egentligen då jag börjar tycka om filmen. Trots att det är så fruktansvärt väntat är det ändå rart på något vis och det känns som det var värt att se filmen, något som jag inte kände under hela tittningen.
Ingen märkvärdig film och den kommer troligen inte att bli en klassiker på något vis, men det känns ändå som en typisk film som man kan slötitta på när den visas på tv.
EXTRAMATERIALET
Det är ganska gott om extramaterial, men det är inte mycket som känns som värt besväret att se. Det är rätt mycket fjäskeri för Barbra Streisand som alla tycker det är så fantastiskt att jobba med. Sen är det lite om den dansande regissören Anne Fletcher och lite om hur man filmade "road tripen" på ungefär samma plats hela tiden.
En hel del alternativt eller bortklippt material finns det också, men det enda som riktigt sticker ut i hela extramaterialssamlingen är manusförfattaren Dan Fogelmans verkliga roadtrip med sin mamma som låg till grund för hela storyn. Det är väldigt fint och när hela inslaget avslutas med en liten dedikation till mamman blir man lite ledsen. En fin liten hyllning.
En hel del alternativt eller bortklippt material finns det också, men det enda som riktigt sticker ut i hela extramaterialssamlingen är manusförfattaren Dan Fogelmans verkliga roadtrip med sin mamma som låg till grund för hela storyn. Det är väldigt fint och när hela inslaget avslutas med en liten dedikation till mamman blir man lite ledsen. En fin liten hyllning.
TRE SAKER
1. Filmbolaget var helt övertygade om att Barbra Streisand skulle nomineras till en Golden Globe att de förberedde en stor annonskampanj som råkade ramla ut på nätet innan nomineringarna hade kommit, bara för att blixtsnabbt ta bort den när Streisand blev utan nominering.
2. Trots goda recensioner lyckades Streisand bli nominerad till "Worst actress" i den årliga Golden Raspberry Awards. Lite taskigt...
3. Anne Fletcher har tidigare regisserat filmerna "Step Up", "27 Dresses" och "The Proposal". Hennes meritlista som koreograf är betydligt längre.
2. Trots goda recensioner lyckades Streisand bli nominerad till "Worst actress" i den årliga Golden Raspberry Awards. Lite taskigt...
3. Anne Fletcher har tidigare regisserat filmerna "Step Up", "27 Dresses" och "The Proposal". Hennes meritlista som koreograf är betydligt längre.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA