Sagoäventyr för yngre tittare
FILMENHistorien om Jack och bönstjälken är en sådan där som funnits sedan urminnes tider och blivit filmad massor av gånger. Den tidigaste versionen jag hittar är en tio minuter lång kortfilm från 1902. Sen kan man gå igenom ett otal inkarnationer och versioner där det finns både Musse Pigg-, Abbott & Costello- samt The Three Stooges-varianter. Mellanlandar man på den här sidan millennieskiftet finner vi tv-filmen "Jack och bönstjälken" (2001) med Matthew Modine som en modern Jack, och i år kom även lågbudgeterade "Jack the Giant Killer" ut för hemmamarknaden exakt samtidigt som Warners "Jack the Giant Slayer".
En populär historia, minst sagt.
Filmen, regisserad av Bryan Singer, är inte helt och hållet en rak version av sagan som den berättats i original, men fungerar i stället som händelserna som låg till grund för legenden som sedermera blev sagan. Lite knepigt kanske, men så tolkar jag det.
Som liten älskar Jack att höra historien om hur Kung Erik tämjde jättarna och förvisade dem till en värld mellan himlen och jorden. Prinsessan Isabelle – som är släkting till Kung Erik – får också höra historien. Men det är ju en saga, eller? När Jack (Nicholas Hoult) och Isabelle (Eleanor Tomlinson) blivit unga vuxna korsas deras vägar. Isabelle är bortlovad till den slemmige och betydligt äldre Roderick (Stanley Tucci) som varit nere i Kung Eriks grav och grävt fram kungakronan som kan styra jättarna och de få magiska bönor som finns kvar. Dessa bönor hamnar i Jacks ägo och när Isabelle söker skydd i Jacks hus råkar en böna bli blöt och växer upp till en gigantisk bönstjälk och tar med sig både hus och Isabelle upp till jättarnas värld.
Jack erbjuder sina tjänster till Kungen (Ian McShane) och klättar upp tillsammans med bland annat soldaten Elmont (Ewan McGregor) och Roderick för att hämta hem Isabelle, med Roderick har givetvis andra planer och det dröjer inte länge innan han har makten över jättarna som i sin tur är sugna på hämnd för Kung Eriks förvisning.
I och med att det är en saga i grund och botten känns det mest som en lite tuffare barnfilm. Trots att filmens titeln poängterar att Jack dräper jättar är det ingen bloddrypande historia, så barn yngre än omslagets föreslagna 11 år kan sannolikt se den utan att drabbas av mardrömmar.
Filmen är visserligen snyggt gjord men jag blir aldrig speciellt engagerad i historien, men känner samtidigt att jag nog hade älskat varenda minut av den som 11-12-åring. I vuxen ålder känner jag mest att filmen är lite för barnslig och att det inte kommer att bli en modern klassiker.
En populär historia, minst sagt.
Filmen, regisserad av Bryan Singer, är inte helt och hållet en rak version av sagan som den berättats i original, men fungerar i stället som händelserna som låg till grund för legenden som sedermera blev sagan. Lite knepigt kanske, men så tolkar jag det.
Som liten älskar Jack att höra historien om hur Kung Erik tämjde jättarna och förvisade dem till en värld mellan himlen och jorden. Prinsessan Isabelle – som är släkting till Kung Erik – får också höra historien. Men det är ju en saga, eller? När Jack (Nicholas Hoult) och Isabelle (Eleanor Tomlinson) blivit unga vuxna korsas deras vägar. Isabelle är bortlovad till den slemmige och betydligt äldre Roderick (Stanley Tucci) som varit nere i Kung Eriks grav och grävt fram kungakronan som kan styra jättarna och de få magiska bönor som finns kvar. Dessa bönor hamnar i Jacks ägo och när Isabelle söker skydd i Jacks hus råkar en böna bli blöt och växer upp till en gigantisk bönstjälk och tar med sig både hus och Isabelle upp till jättarnas värld.
Jack erbjuder sina tjänster till Kungen (Ian McShane) och klättar upp tillsammans med bland annat soldaten Elmont (Ewan McGregor) och Roderick för att hämta hem Isabelle, med Roderick har givetvis andra planer och det dröjer inte länge innan han har makten över jättarna som i sin tur är sugna på hämnd för Kung Eriks förvisning.
I och med att det är en saga i grund och botten känns det mest som en lite tuffare barnfilm. Trots att filmens titeln poängterar att Jack dräper jättar är det ingen bloddrypande historia, så barn yngre än omslagets föreslagna 11 år kan sannolikt se den utan att drabbas av mardrömmar.
Filmen är visserligen snyggt gjord men jag blir aldrig speciellt engagerad i historien, men känner samtidigt att jag nog hade älskat varenda minut av den som 11-12-åring. I vuxen ålder känner jag mest att filmen är lite för barnslig och att det inte kommer att bli en modern klassiker.
EXTRAMATERIALET
Jag har ett specifikt önskemål till de som sätter ihop extramaterial till filmer: Krångla inte till det! I det här fallet har någon eller några tyckt att det varit en jättebra idé att dölja bakommaterial i ett litet spel där man ska klättra upp längs bönstjälken för att sedan klicka igång kortare filmer på olika nivåer.
Så långt är nästan allt väl, men lyssna nu: klättrar man fel på bönstjälken ramlar man ned och får börja om från början... Jamen vad bra! Inte nog med det, det ligger ett barnsligt skimmer över alltihop där Nicholas Hoult presenterar alla inslag och där det sedan är små teckningar, pilar och liknande, över det filmade materialet.
Jag orkar inte med sådant här trams. Sluta krångla och sätt ihop allt till en vettig bakomfilm. Nu såg jag inte ens alla små filmer.
De borttagna scenerna innehåller bland annat vad jag antar är en alternativ öppning på filmen och några scener som känns borttagna av rätt anledningar. Samlingen med bloopers som avslutar alltihop är inte sevärd alls. Noll behållning.
Så långt är nästan allt väl, men lyssna nu: klättrar man fel på bönstjälken ramlar man ned och får börja om från början... Jamen vad bra! Inte nog med det, det ligger ett barnsligt skimmer över alltihop där Nicholas Hoult presenterar alla inslag och där det sedan är små teckningar, pilar och liknande, över det filmade materialet.
Jag orkar inte med sådant här trams. Sluta krångla och sätt ihop allt till en vettig bakomfilm. Nu såg jag inte ens alla små filmer.
De borttagna scenerna innehåller bland annat vad jag antar är en alternativ öppning på filmen och några scener som känns borttagna av rätt anledningar. Samlingen med bloopers som avslutar alltihop är inte sevärd alls. Noll behållning.
TRE SAKER
1. Jättarna är förstås helt datagjorda, men skapade genom motion capture-tekniken där skådespelarna rörelser och ansiktsuttryck fångats in i minsta detalj. Jätteledaren Fallon spelas av Bill Nighy och John Kassir som är ett litet bonushuvud på jätten. Nighy är som alltid lysande.
2. I originalsagan finns en höna som lägger guldägg och en självspelande harpa. Dessa figurerar inte i någon större utsträckning i denna film, men finns ändå med som referenser.
3. Filmens finns även i 3D och jag kan tänka mig att den extra dimensionen faktiskt hjälper till rätt mycket för att göra filmen bättre.
2. I originalsagan finns en höna som lägger guldägg och en självspelande harpa. Dessa figurerar inte i någon större utsträckning i denna film, men finns ändå med som referenser.
3. Filmens finns även i 3D och jag kan tänka mig att den extra dimensionen faktiskt hjälper till rätt mycket för att göra filmen bättre.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Nicholas Hoult (10)
Nicholas Hoult (10)
