Spretig och halvgalen men inspirerarande
FILMENIngenstans står det "Based on a true story" i "Joy", men det är den. Åtminstone delvis och framför allt lite löst. Det finns en italiensk-amerikansk uppfinnerska, Joy Mangano, som tydligt är en förlaga för filmens Joy, men det är inte en biografi. Joy spelas av Jennifer Lawrence och är en ung kvinna som hamnat i kläm mellan familjeansvar och karriärsdrömmar. Hon är smart som attan men har ändå blivit den som får göra allt. Hon har både sin mormor (Diane Ladd) och sin mamma (Virginia Madsen) boende hos sig, sen senare mer eller mindre bosatt vid tv:ns såpor sedan skilsmässan. Hon har även sin ex-man Tony (Edgar Ramírez) boende i källaren, och när pappa Rudy (Robert De Niro) ringer på dörren, utslängd från sin senaste kvinna får även han klämma in sig i källaren. Dessutom har hon givetvis egna barn.
Så ser Joys liv ut. Hon är curlingmamma åt både barn, ex-man och sina egna föräldrar. Men så kommer dagen då hon får en briljant idé. Det är inte hennes första, men den första hon ser till att ta patent på. Det är en självurvridande mopp vars huvud man kan köra i tvättmaskinen och återanvända gång på gång. Rudy har träffat en ny kvinna, en svinrik änka, Trudy (Isabella Rossellini), som går med på att investera i uppfinningen. Då det ska finnas en liknande idé i Hong Kong tvingas Joy betala en liten royalty till en mystisk man i Texas och även använda sig av en skumt företag i Kalifornien för att tillverka delarna. Men det får gå.
Vad som inte går lika bra är försäljningen. Joy försöker på alla tänkbara vis att marknadsföra sin mopp, och i ett sista försök blixtrar Tony till och kommer på en gammal kompis som sysslar med en helt ny typ av försäljning. Det handlar om liveförsäljning via tv och av en ren tur får Joy chansen att visa sin mopp för chefen Neil Walker (Bradley Cooper) som direkt beställer 50 000 ex. Är det nu det ska lossna för Joy?
Både ja och nej ska det visa sig. Den här emellanåt spretiga och halvgalna historien (inte helt utan poäng) ska visa sig rymma otroligt mycket under sin speltid. I grund och botten är det en historia om en kvinna som inte tänker ta skit, och inte är rädd för att kavla upp ärmarna och göra vad som krävs för att bli behandlad rättvist och på allvar. Det är en inspirerande film om än stöpt i ett ganska galet format. Jag har lite svårt att sätta fingret på vad det är men det spretar med olika stilgrepp, tidshopp och allt möjligt under den första halvtimmen innan Joys uppfinning dyker upp. Det känns emellanåt lite bökigt men när det väl kommer till kritan bidrar det är speciella berättargreppet till helhetskänslan.
Det är många kända ansikten bland skådespelarna och det är hög klass på agerandet. Filmen utspelar sig under 70-80-90-talet och det matchas av korrekta kläder, frisyrer och annat som markerar årtionden på ett bra sätt.
"Joy" är kanske inte en fantastisk film, men den är inspirerande och smått galen och det räcker till att göra den minnesvärd.
Så ser Joys liv ut. Hon är curlingmamma åt både barn, ex-man och sina egna föräldrar. Men så kommer dagen då hon får en briljant idé. Det är inte hennes första, men den första hon ser till att ta patent på. Det är en självurvridande mopp vars huvud man kan köra i tvättmaskinen och återanvända gång på gång. Rudy har träffat en ny kvinna, en svinrik änka, Trudy (Isabella Rossellini), som går med på att investera i uppfinningen. Då det ska finnas en liknande idé i Hong Kong tvingas Joy betala en liten royalty till en mystisk man i Texas och även använda sig av en skumt företag i Kalifornien för att tillverka delarna. Men det får gå.
Vad som inte går lika bra är försäljningen. Joy försöker på alla tänkbara vis att marknadsföra sin mopp, och i ett sista försök blixtrar Tony till och kommer på en gammal kompis som sysslar med en helt ny typ av försäljning. Det handlar om liveförsäljning via tv och av en ren tur får Joy chansen att visa sin mopp för chefen Neil Walker (Bradley Cooper) som direkt beställer 50 000 ex. Är det nu det ska lossna för Joy?
Både ja och nej ska det visa sig. Den här emellanåt spretiga och halvgalna historien (inte helt utan poäng) ska visa sig rymma otroligt mycket under sin speltid. I grund och botten är det en historia om en kvinna som inte tänker ta skit, och inte är rädd för att kavla upp ärmarna och göra vad som krävs för att bli behandlad rättvist och på allvar. Det är en inspirerande film om än stöpt i ett ganska galet format. Jag har lite svårt att sätta fingret på vad det är men det spretar med olika stilgrepp, tidshopp och allt möjligt under den första halvtimmen innan Joys uppfinning dyker upp. Det känns emellanåt lite bökigt men när det väl kommer till kritan bidrar det är speciella berättargreppet till helhetskänslan.
Det är många kända ansikten bland skådespelarna och det är hög klass på agerandet. Filmen utspelar sig under 70-80-90-talet och det matchas av korrekta kläder, frisyrer och annat som markerar årtionden på ett bra sätt.
"Joy" är kanske inte en fantastisk film, men den är inspirerande och smått galen och det räcker till att göra den minnesvärd.
EXTRAMATERIALET
En 20 minuter lång bakomfilm ger oss intervjuer med de inblandade där de pratar om filmen. Ungefär så som det brukar vara. Utöver detta finns det lite bilder att titta på.
TRE SAKER
1. Regissören David O. Russell har tidigare bland annat gjort "The Fighter", "Du gör mig galen!" och "American Hustle" i vilka flera av skådespelarna i "Joy" setts tidigare.
2. I många fall känns det som om saker händer "off camera". Bilden hugger av karaktärer så man inte ser deras ansikten. Speciellt tydligt är det när Joy väntar på att få träffa chefen över shopping-tv-kanalen. Fokus ligger på Joy och inte på de som är omkring henne.
3. En av de som jobbade på tv-kanalen var komikern Joan Rivers som i den här filmen spelas av sin dotter Melissa Rivers.
2. I många fall känns det som om saker händer "off camera". Bilden hugger av karaktärer så man inte ser deras ansikten. Speciellt tydligt är det när Joy väntar på att få träffa chefen över shopping-tv-kanalen. Fokus ligger på Joy och inte på de som är omkring henne.
3. En av de som jobbade på tv-kanalen var komikern Joan Rivers som i den här filmen spelas av sin dotter Melissa Rivers.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Jennifer Lawrence (14)
Jennifer Lawrence (14)
