Äntligen är trilogin i mål!
FILMENNär eftertexterna till "Fifty Shades Freed" rullar applåderar jag i soffan. Äntligen är den här bedrövliga trilogin över! Det är för mig totalt obegripligt att den blivit en sådan enorm succé, och då syftar jag på boksviten till att börja med som jag inte läst men som jag inbillar mig att filmerna följer hyfsat väl. Det är ju en så dålig story i botten, hur kan den vara så populär?
Första filmen handlade om det erotiskt laddade psykologiska spelet mellan hemlighetsfulla affärsmannen Christian Grey (Jamie Dornan) och den oskyldiga journalisten Anastasia Steele (Dakota Johnson). Den andra filmen fortsatte att rota runt i det komplicerade förhållandet samtidigt som hemligheter kring Christian kom upp till ytan och så introducerades ett mörkare element som tas vidare i denna tredje och avslutande del.
Filmen inleds med att Christian och Anastasia gifter sig och drar på bröllopsresa i Paris och Nice. Genast blir Christian överbeskyddande när Anastasia vill göra precis som alla andra på stranden och sola topless. Det går inte för sig. Samma sura kontrollbehov fortsätter när de kommit tillbaka till vardagen och Anastasia avancerat till redaktör på bokförlaget där hon jobbar. När hon jobbar tillsammans med en ny författare blir Christian sur och när hon inte skaffat en mailadress med sitt nya efternamn blir han ännu argare. När Anastasia tar upp frågan om barn fräser Christian något om att han inte är redo att dela henne med någon annan än.
Och som vanligt blir lösningen på de flesta konflikterna eller problemen sexuella bestraffningar av samma gamla trista slag vi sett tidigare. Är det något den här filmsviten lyckats med är det att göra sex till något tråkigt.
Men sedan förvandlas filmen till en trist thriller där Christian och Anastasia utsätts för hot. Anastasias förra chef Jack Hyde (Eric Johnson) som utmanade Christian i förra filmen dyker upp igen och har uppenbarligen personliga anledningar till sitt beteende, anledningar som har en koppling till Christians mörka förflutna. Den här avvikelsen från resten av filmseriens drama är obegriplig och enbart dålig. I extramaterialet berättar författaren E.L. James att poängen med "Fifty Shades Freed" är att gestalta att man inte alltid lever lyckligt i alla sina år efter bröllopet, och det hade ju varit bra mycket mer intressant än en fjantig thrillervändning av C-klass.
Jag trodde på något litet plan att den avslutande filmen skulle vara bättre än den usla mittenfilmen, men den är ungefär lika kass. Framgången för den här filmserien är för mig obegriplig och de enda som kan ha någon glädje av dem kan bara vara slaviska fans av böckerna. Grattis till er, själv ska jag ta en renande dusch för att bli av med den solkiga känslan.
Första filmen handlade om det erotiskt laddade psykologiska spelet mellan hemlighetsfulla affärsmannen Christian Grey (Jamie Dornan) och den oskyldiga journalisten Anastasia Steele (Dakota Johnson). Den andra filmen fortsatte att rota runt i det komplicerade förhållandet samtidigt som hemligheter kring Christian kom upp till ytan och så introducerades ett mörkare element som tas vidare i denna tredje och avslutande del.
Filmen inleds med att Christian och Anastasia gifter sig och drar på bröllopsresa i Paris och Nice. Genast blir Christian överbeskyddande när Anastasia vill göra precis som alla andra på stranden och sola topless. Det går inte för sig. Samma sura kontrollbehov fortsätter när de kommit tillbaka till vardagen och Anastasia avancerat till redaktör på bokförlaget där hon jobbar. När hon jobbar tillsammans med en ny författare blir Christian sur och när hon inte skaffat en mailadress med sitt nya efternamn blir han ännu argare. När Anastasia tar upp frågan om barn fräser Christian något om att han inte är redo att dela henne med någon annan än.
Och som vanligt blir lösningen på de flesta konflikterna eller problemen sexuella bestraffningar av samma gamla trista slag vi sett tidigare. Är det något den här filmsviten lyckats med är det att göra sex till något tråkigt.
Men sedan förvandlas filmen till en trist thriller där Christian och Anastasia utsätts för hot. Anastasias förra chef Jack Hyde (Eric Johnson) som utmanade Christian i förra filmen dyker upp igen och har uppenbarligen personliga anledningar till sitt beteende, anledningar som har en koppling till Christians mörka förflutna. Den här avvikelsen från resten av filmseriens drama är obegriplig och enbart dålig. I extramaterialet berättar författaren E.L. James att poängen med "Fifty Shades Freed" är att gestalta att man inte alltid lever lyckligt i alla sina år efter bröllopet, och det hade ju varit bra mycket mer intressant än en fjantig thrillervändning av C-klass.
Jag trodde på något litet plan att den avslutande filmen skulle vara bättre än den usla mittenfilmen, men den är ungefär lika kass. Framgången för den här filmserien är för mig obegriplig och de enda som kan ha någon glädje av dem kan bara vara slaviska fans av böckerna. Grattis till er, själv ska jag ta en renande dusch för att bli av med den solkiga känslan.
EXTRAMATERIALET
En ynka borttagen scen där Ana gnäller om sugmärken finns med. Varför ens lägga med den?
En flerdelad bakomfilm, "The Final Climax", betar av filmen styckvis med start i bröllopet och slut i en sorts konklusion av hela trilogin. Det handlar om specifika scener, men lika mycket om platser, kläder, design och hela produktionsbiten. En halvtimme som ger den intresserade en hel del matnyttigt.
En kortare film låter trilogins huvudrollsinnehavare spekulera lite kring sina karaktärer och hur de utvecklas. En annan kortare film pusslar ihop en helskäggig Eric Johnson med författaren/producenten E.L. James. Det här är helt klart extramaterialets höjdpunkt. Dels för att Johnson i verkligheten verkar vara både rolig och trevlig (något man inte kan beskylla hans karaktär för att vara) och dels för att han ställer bra frågor till seriens skapare. Bra!
Tre musikvideor rundar av extramaterialsutbudet.
En flerdelad bakomfilm, "The Final Climax", betar av filmen styckvis med start i bröllopet och slut i en sorts konklusion av hela trilogin. Det handlar om specifika scener, men lika mycket om platser, kläder, design och hela produktionsbiten. En halvtimme som ger den intresserade en hel del matnyttigt.
En kortare film låter trilogins huvudrollsinnehavare spekulera lite kring sina karaktärer och hur de utvecklas. En annan kortare film pusslar ihop en helskäggig Eric Johnson med författaren/producenten E.L. James. Det här är helt klart extramaterialets höjdpunkt. Dels för att Johnson i verkligheten verkar vara både rolig och trevlig (något man inte kan beskylla hans karaktär för att vara) och dels för att han ställer bra frågor till seriens skapare. Bra!
Tre musikvideor rundar av extramaterialsutbudet.
TRE SAKER
1. Omslagsbilden är en sorts "ombytta roller"-variant av första filmens bild.
2. Det är exakt samma team som gjort filmen som dess föregångare, regissören James Foley och manusförfattaren Niall Leonard som ju är gift med böckernas författare E.L. James.
3. Scenerna i Nice spelades in samtidigt som terroristattacken under Bastille Day då en lastbil kapades och mejade ned folkmassorna längs strandpromenaden.
2. Det är exakt samma team som gjort filmen som dess föregångare, regissören James Foley och manusförfattaren Niall Leonard som ju är gift med böckernas författare E.L. James.
3. Scenerna i Nice spelades in samtidigt som terroristattacken under Bastille Day då en lastbil kapades och mejade ned folkmassorna längs strandpromenaden.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Dakota Johnson (7)
Dakota Johnson (7)
