Håller bara för en tittning
FILMENMed krassa ögon skulle man lätt kunna dömma ut "Jiddra inte med Zohan" som en rasistisk film, men samtidigt baserar filmen all sin humor på folks fördomar om israeliter och araber. Att filmen blivit totalförbjuden i arabländer känns inte direkt chockerande, men i övrigt ger min research om filmen inga rapporter om andra reaktioner av politiskt slag. Förmodligen har de flesta tagit filmen för vad den är - en komedi, om än en ganska fånig sådan.
Jag har sett filmen två gånger och det står ganska klart att filmen är betydligt sämre vid en andra titt då manusets tunnhet framstår allt tydligare, något som bara skiner igenom under den första titten då man egentligen är mer upptagen med de rafflande specialeffekterna och alla billiga, men roliga skämt.
Adam Sandler spelar supersoldaten Zohan, framgångsrik terroristutrotare i Israel. När han är ledig är han coolaste killen i stan - älskad av kvinnorna och dyrkad av männen, och när han är i tjänst är han närmast oslagbar och en sannerligen effektiv soldat. Hans protagonist är araben Phantom (John Turturro) som Zohan visserligen burat in ett par gånger, men som alltid lyckas gå lös. När Zohan nu möter Phantom slutar allt med en stor smäll och Zohan dör - tror alla, i själva verket rymmer han till USA.
Zohan har nämligen länge haft en stor dröm om att lägga soldatlivet på hyllan och bli hårstylist. Han har studerat en gammal frisyrbok från 80-talet av Paul Michell och är övertygad om att han är den bästa stylisten som finns. Väl i New York antar Zohan namnet Scrappy Coco och söker jobb hos Michell. Det går åt helvete och efter att ha hankat runt lite får han äntligen jobb på en frisersalong. Problemet är att ägarinnan Dalia (Emmanuelle Chriqui) är palistinier, men Zohan har lurat i alla att han är av australiensisk-tibetanskt ursprung så det får gå. Och det går - Zohans teknik där kvinnorna blir rejält förförda samtidigt som de blir friserade är mycket lyckad och Dalia får in extra pengar så hon kan betala den chockhöjda hyran byggmästaren Walbridge (Michael Buffer) kräver då han egentligen vill riva de israeliska/arabiska kvarteren.
Givetvis blir Zohan igenkänd av en arg arab (Ron Schneider) som i sin tur meddelar Phantom om sin upptäckt. Snart är Phantom på plats för att göra processen kort med sin ständige överman, samtidigt som Walbridge skapar stor oro i kvarteren. Och hur ska det gå när Dalia får reda på Zohans hemlighet?
Filmen är fylld av överdrivna specialeffekter. I extramaterialet beskrivs Zohan av stuntkordinatorn som en människa med 10% extra allt, och så är det när han ger sig i klinch med buset. I övrigt anspelas det extremt mycket på sex men kanske framför allt på fördomar om israeliter. Dessa är roligast, till exempel den överdrivna konsumtionen av kikärtsröran hummus som man kan dippa chokladbitar i, använda som tandkräm eller släcka eld med (i en tidig middagsscen dippar Zohans far till och med sina glasögon och slickar av dem, innan han lägger i en rejäl klick i kaffekoppen). I samma anda får vi stifta bekantskap med läsken Fizzy Bubblech som fungerar lika bra som tändvätska och som ger ovana konsumenter extremt kass mage.
"Jiddra inte med Zohan" är en kul fåntrattkomedi, åtminstone under första titten. Under andra titten förvandlas den till en "vanlig" Adam Sandler-film som ligger på den vanliga nivån. Men är man på rätt humör så blir man nog inte besviken.
Jag har sett filmen två gånger och det står ganska klart att filmen är betydligt sämre vid en andra titt då manusets tunnhet framstår allt tydligare, något som bara skiner igenom under den första titten då man egentligen är mer upptagen med de rafflande specialeffekterna och alla billiga, men roliga skämt.
Adam Sandler spelar supersoldaten Zohan, framgångsrik terroristutrotare i Israel. När han är ledig är han coolaste killen i stan - älskad av kvinnorna och dyrkad av männen, och när han är i tjänst är han närmast oslagbar och en sannerligen effektiv soldat. Hans protagonist är araben Phantom (John Turturro) som Zohan visserligen burat in ett par gånger, men som alltid lyckas gå lös. När Zohan nu möter Phantom slutar allt med en stor smäll och Zohan dör - tror alla, i själva verket rymmer han till USA.
Zohan har nämligen länge haft en stor dröm om att lägga soldatlivet på hyllan och bli hårstylist. Han har studerat en gammal frisyrbok från 80-talet av Paul Michell och är övertygad om att han är den bästa stylisten som finns. Väl i New York antar Zohan namnet Scrappy Coco och söker jobb hos Michell. Det går åt helvete och efter att ha hankat runt lite får han äntligen jobb på en frisersalong. Problemet är att ägarinnan Dalia (Emmanuelle Chriqui) är palistinier, men Zohan har lurat i alla att han är av australiensisk-tibetanskt ursprung så det får gå. Och det går - Zohans teknik där kvinnorna blir rejält förförda samtidigt som de blir friserade är mycket lyckad och Dalia får in extra pengar så hon kan betala den chockhöjda hyran byggmästaren Walbridge (Michael Buffer) kräver då han egentligen vill riva de israeliska/arabiska kvarteren.
Givetvis blir Zohan igenkänd av en arg arab (Ron Schneider) som i sin tur meddelar Phantom om sin upptäckt. Snart är Phantom på plats för att göra processen kort med sin ständige överman, samtidigt som Walbridge skapar stor oro i kvarteren. Och hur ska det gå när Dalia får reda på Zohans hemlighet?
Filmen är fylld av överdrivna specialeffekter. I extramaterialet beskrivs Zohan av stuntkordinatorn som en människa med 10% extra allt, och så är det när han ger sig i klinch med buset. I övrigt anspelas det extremt mycket på sex men kanske framför allt på fördomar om israeliter. Dessa är roligast, till exempel den överdrivna konsumtionen av kikärtsröran hummus som man kan dippa chokladbitar i, använda som tandkräm eller släcka eld med (i en tidig middagsscen dippar Zohans far till och med sina glasögon och slickar av dem, innan han lägger i en rejäl klick i kaffekoppen). I samma anda får vi stifta bekantskap med läsken Fizzy Bubblech som fungerar lika bra som tändvätska och som ger ovana konsumenter extremt kass mage.
"Jiddra inte med Zohan" är en kul fåntrattkomedi, åtminstone under första titten. Under andra titten förvandlas den till en "vanlig" Adam Sandler-film som ligger på den vanliga nivån. Men är man på rätt humör så blir man nog inte besviken.
EXTRAMATERIALET
Man har verkligen pressat in mängder med extramaterial på skivan. Dels finns det två kommentarspår (eller "komentarspår" som det står på omslaget - korrekturläs innan tryck!) och vidare 10 minidokumentärer (på omslaget missar man en och skriver nio) och ett lass med bortklippta scener.
Tyvärr är det mycket utfyllnad och repetitioner bland dokumentärerna, som har en sammanlagd spellängd på runt en timme. Bland det mest intressanta finns ett porträtt av regissören Dennis Dugan, som verkar vara en sprallig typ och en genomgång av stuntscenerna i filmen. Det finns även en dokumentär om hur de arabiska och israeliska skådespelarna blev kompisar och fick förståelse för varandra under inspelningen, men det känns rätt så påtvingat på något sett. Resten av dokumentärerna ger inte så mycket, speciellt inte det om en robot (!) som eventuellt klipptes bort ur filmen (oklart av inslaget).
De bortklippta scenerna tillför inte så mycket. I många fall är det förlängda scener där en del onödigt material trimmats bort till filmen.
Mastigt extramaterial som sagt, och inte direkt upphetsande.
Tyvärr är det mycket utfyllnad och repetitioner bland dokumentärerna, som har en sammanlagd spellängd på runt en timme. Bland det mest intressanta finns ett porträtt av regissören Dennis Dugan, som verkar vara en sprallig typ och en genomgång av stuntscenerna i filmen. Det finns även en dokumentär om hur de arabiska och israeliska skådespelarna blev kompisar och fick förståelse för varandra under inspelningen, men det känns rätt så påtvingat på något sett. Resten av dokumentärerna ger inte så mycket, speciellt inte det om en robot (!) som eventuellt klipptes bort ur filmen (oklart av inslaget).
De bortklippta scenerna tillför inte så mycket. I många fall är det förlängda scener där en del onödigt material trimmats bort till filmen.
Mastigt extramaterial som sagt, och inte direkt upphetsande.
TRE SAKER
1. Omslaget utlovar "påskägg". Kan vara plural, men jag hittade ett i alla fall. Klicka ned till "Special features" i huvudmenyn och tryck vänster så dyker det upp en Zohangubbe som i sin tur leder till ett kort klipp där Dennis Dugan kör ett practical joke med killen som har hand om Adam Sandlers peruk.
2. I Zohans lägenhet kan man se en bild på den israeliska kändisen Chaim Witz, mer känd som Gene Simmons.
3. Personligen är jag förtjust i hummus och här är ett enkelt recept: häll av vattnet i en burk med kikärter och lägg dem i en mixer, häll på lite olivolja, eventuellt salt och peppar, en stänk citronsaft eller vinäger och så mycket vitlök du pallar med. Mixa till en jämn smet och förvara i en burk och ät som pålägg på bröd. Vill man lyxa till de lite extra ska man ha i sesampastan tahini och persilja.
2. I Zohans lägenhet kan man se en bild på den israeliska kändisen Chaim Witz, mer känd som Gene Simmons.
3. Personligen är jag förtjust i hummus och här är ett enkelt recept: häll av vattnet i en burk med kikärter och lägg dem i en mixer, häll på lite olivolja, eventuellt salt och peppar, en stänk citronsaft eller vinäger och så mycket vitlök du pallar med. Mixa till en jämn smet och förvara i en burk och ät som pålägg på bröd. Vill man lyxa till de lite extra ska man ha i sesampastan tahini och persilja.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Adam Sandler (18)
Adam Sandler (18)
