Mallad och förutsägbar men lite rar ändå
FILMENKajsa Ingemarssons roman "Små citroner gula" är en omtyckt och bästsäljande bok som roat många läsare. Faktum är att den även finns i min ägo sedan några veckor tillbaka - ett loppisfynd där boken blev min för den nätta summan 1,25 kr. Dock har jag inte läst den ännu, inte mer än att jag bläddrat lite i den efter att ha sett filmen. Jag ville nämligen se om det var samma glättiga stil i boken som i filmen. Jag fick inte den känslan, men kan mycket väl ha fel. Tiden får visa - om jag någon gång läser boken.
Historien handlar om Agnes (Rakel Wärmländer), en twentysomething-tjej från en mattokig familj. Hon söker jobb på en lyxrestaurang och lyckas göra ett så pass gott intryck på hovmästaren Gérard (Dan Ekborg) att han anställer henne. Som städerska. Det var kanske inte vad Agnes hade längtat efter, men hon får jobba sig uppåt och hamnar så småningom som servitör och allt verkar bra. Men så händer något och hon får sparken. Inte nog med det - exakt samma dag inser hon att hennes rockerkille Tobias (Richard Ulfsäter) är otrogen och hela livet rasar ihop. Endast mammas (Anki Lidén) fisksoppa, den som är omöjlig att göra, kan få henne på bättre humör.
En vändning kommer när Agnes blir uppsökt av en kock från lyxrestaurangen (Eric Ericson) som vill starta en egen restaurang tillsammans med henne. Agnes får pengar av sina föräldrar och restaurangen färdigställs och öppnas. Men det kommer inga gäster. Agnes tvingas lura dit sin granne, matrecensenten David Kummel (Sverrir Gudnason) för att få en recension. David tror på ärlighet och när Agnes börjar falla för honom blir det allt mer smärtsamt att ljuga för honom. Samtidigt är restaurangen nära konkurs och någonting måste göras för att rädda den.
Den här filmen matar på med motgångar och motgångar, och varje gång Agnes på något vis lyckas ta sig upp över ytan kommer något nytt och trycker ned henne igen. Men självklart är det en må bra-film i grund och botten, och filmen följer den givna mallen. Den följer även den romantiska komedimallen till punkt och pricka. Det är ingen film man direkt blir överraskad av och många av ingredienserna (ho!) i soppan (hoho!) är sådana man känner igen från många andra filmer.
En väldigt förutsägbar film, men även en ganska rar historia - i betydelsen "söt", inte "unik". Det blir en del skratt i soffan, men även några raseriutbrott, för varför går Agnes tillbaka till Tobias hela tiden? Nåväl - en godkänd rom-com är det i alla fall.
Historien handlar om Agnes (Rakel Wärmländer), en twentysomething-tjej från en mattokig familj. Hon söker jobb på en lyxrestaurang och lyckas göra ett så pass gott intryck på hovmästaren Gérard (Dan Ekborg) att han anställer henne. Som städerska. Det var kanske inte vad Agnes hade längtat efter, men hon får jobba sig uppåt och hamnar så småningom som servitör och allt verkar bra. Men så händer något och hon får sparken. Inte nog med det - exakt samma dag inser hon att hennes rockerkille Tobias (Richard Ulfsäter) är otrogen och hela livet rasar ihop. Endast mammas (Anki Lidén) fisksoppa, den som är omöjlig att göra, kan få henne på bättre humör.
En vändning kommer när Agnes blir uppsökt av en kock från lyxrestaurangen (Eric Ericson) som vill starta en egen restaurang tillsammans med henne. Agnes får pengar av sina föräldrar och restaurangen färdigställs och öppnas. Men det kommer inga gäster. Agnes tvingas lura dit sin granne, matrecensenten David Kummel (Sverrir Gudnason) för att få en recension. David tror på ärlighet och när Agnes börjar falla för honom blir det allt mer smärtsamt att ljuga för honom. Samtidigt är restaurangen nära konkurs och någonting måste göras för att rädda den.
Den här filmen matar på med motgångar och motgångar, och varje gång Agnes på något vis lyckas ta sig upp över ytan kommer något nytt och trycker ned henne igen. Men självklart är det en må bra-film i grund och botten, och filmen följer den givna mallen. Den följer även den romantiska komedimallen till punkt och pricka. Det är ingen film man direkt blir överraskad av och många av ingredienserna (ho!) i soppan (hoho!) är sådana man känner igen från många andra filmer.
En väldigt förutsägbar film, men även en ganska rar historia - i betydelsen "söt", inte "unik". Det blir en del skratt i soffan, men även några raseriutbrott, för varför går Agnes tillbaka till Tobias hela tiden? Nåväl - en godkänd rom-com är det i alla fall.
EXTRAMATERIALET
Några minuter av bloopers och bortklippta scener med extremt låg ljudvolym är vad som bjuds som extramaterial. Inte direkt värt att se, tyvärr.
TRE SAKER
1. I engelskspråkiga länder har filmen fått titeln "Love and lemons", en ganska finurlig och lättsam sammanfattning av hela klabbet. Lustigt nog är detta inte namnet på den engelska översättningen av Kajsa Ingmarssons bok, då den går under den aningens mer kryptiska titeln "Yesterday's News".
2. Richard Ulfsäter ser 10-15 år yngre ut i långt hår och rockkläder. Det tog ett tag innan jag insåg att det var han som gjorde rollen. Långt bort från träbocken i Annika Bengtzon-filmerna.
3. Dan Ekborg är bra som franskbrytande och slemmig skurk. Skådespelet är dock precis på gränsen till överspel, men det fungerar fint i sammanhanget.
2. Richard Ulfsäter ser 10-15 år yngre ut i långt hår och rockkläder. Det tog ett tag innan jag insåg att det var han som gjorde rollen. Långt bort från träbocken i Annika Bengtzon-filmerna.
3. Dan Ekborg är bra som franskbrytande och slemmig skurk. Skådespelet är dock precis på gränsen till överspel, men det fungerar fint i sammanhanget.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Rakel Wärmländer (6)
Rakel Wärmländer (6)
