Trilogin avslutas vid världens ände
FILMENJag kommer inte riktigt ihåg hur jag hittade till "Shaun of the Dead". Kanske var det via en recension eller så föll jag för den roliga titeln. Jag minns faktiskt inte. Vad jag minns efter att jag hade sett filmen och tagit del av extramaterialet där jag för första gången stiftade bekantskap med paret Simon Pegg och Edgar Wright, var att jag såg dem som två amatörer som fått till en riktig fullträff.
Först långt senare förstod jag att Pegg och Wright redan var fullt etablerade hemma i England med en rad lyckade tv-produktioner, bland annat roliga "Spaced" och i dag är de ju hur stora som helst. Pegg syns i storfilmer som "Mission Impossible - Ghost Protocol" och "Star Trek" medan Wright letat sig in i serietidningsfilmvärlden med originella "Scott Pilgrim vs The World" och den kommande Marvel Phase 3-filmen "Ant-Man".
"The World's End" är den tredje och sista filmen i vad som fått namnet Three Flavours Cornetto Trilogy som inleddes med zombiefilmskomedin "Shaun of the Dead", fortsatte i actionkomedin "Hot Fuzz" och nu alltså avslutas med en science fiction-komedi. Det börjar dock som en renodlad komedi när fem kompisar från förr som återförenas för att fullborda ett speciellt uppdrag. När de slutade skolan på 90-talet hade de en episk kväll när de försökte gå The Golden Mile och klämma av tolv pints på lika många pubar i hemstaden Newton Haven. De kom lite mer än halvvägs men hade ändå en magisk natt. I alla fall om man lyssnar på Gary King (Pegg) som fortfarande lever på minnet. Eller kanske till och med lever kvar i det.
Dock klarade de ju inte av att gå från puben "The First Post" till "The World's End" med tio stopp emellan. Gary söker upp sina gamla vänner (spelade av Nick Frost, Martin Freeman, Paddy Constantine och Eddie Marsan) och övertalar dem att göra denna resa på nytt med honom. Alla lever väldigt vuxna liv och blir chockade av att Gary inte förändrats ett dugg, och det finns en hel del spänningar under ytan från förr. Men trots att de borde veta bättre ställer de upp.
En bit in i uppdraget inser de att saker och ting inte riktigt är som de brukade vara i den gamla hemstaden och plötsligt ramlar de in i något som får pubnamnet "The World's End" att betyda något helt annat.
I sitt sammanhang är filmen tveklöst den sämsta av de tre, men det betyder inte att det är en dålig film. Här finns gott om roliga replikskiften, komiska sekvenser, oväntade vändningar och en fin fingertoppskänsla för många olika genrefilmer på en och samma gång. Alla tre filmerna har haft en liknande stil i hur de berättas och har man gillat de första filmerna lär man även gilla denna, även om det kanske inte blir den film man ser om flest gånger av de tre.
Lustigt nog finns det ett allvar i botten. Varför är det så viktigt för Gary att slutföra The Golden Mile och vad betyder gammal vänskap i det långa loppet? Det gör att filmen blir något mer än bara en vanlig actionkomedi, fast det är rätt svårt att få "The World's End" att kännas "vanlig" på något sätt.
Först långt senare förstod jag att Pegg och Wright redan var fullt etablerade hemma i England med en rad lyckade tv-produktioner, bland annat roliga "Spaced" och i dag är de ju hur stora som helst. Pegg syns i storfilmer som "Mission Impossible - Ghost Protocol" och "Star Trek" medan Wright letat sig in i serietidningsfilmvärlden med originella "Scott Pilgrim vs The World" och den kommande Marvel Phase 3-filmen "Ant-Man".
"The World's End" är den tredje och sista filmen i vad som fått namnet Three Flavours Cornetto Trilogy som inleddes med zombiefilmskomedin "Shaun of the Dead", fortsatte i actionkomedin "Hot Fuzz" och nu alltså avslutas med en science fiction-komedi. Det börjar dock som en renodlad komedi när fem kompisar från förr som återförenas för att fullborda ett speciellt uppdrag. När de slutade skolan på 90-talet hade de en episk kväll när de försökte gå The Golden Mile och klämma av tolv pints på lika många pubar i hemstaden Newton Haven. De kom lite mer än halvvägs men hade ändå en magisk natt. I alla fall om man lyssnar på Gary King (Pegg) som fortfarande lever på minnet. Eller kanske till och med lever kvar i det.
Dock klarade de ju inte av att gå från puben "The First Post" till "The World's End" med tio stopp emellan. Gary söker upp sina gamla vänner (spelade av Nick Frost, Martin Freeman, Paddy Constantine och Eddie Marsan) och övertalar dem att göra denna resa på nytt med honom. Alla lever väldigt vuxna liv och blir chockade av att Gary inte förändrats ett dugg, och det finns en hel del spänningar under ytan från förr. Men trots att de borde veta bättre ställer de upp.
En bit in i uppdraget inser de att saker och ting inte riktigt är som de brukade vara i den gamla hemstaden och plötsligt ramlar de in i något som får pubnamnet "The World's End" att betyda något helt annat.
I sitt sammanhang är filmen tveklöst den sämsta av de tre, men det betyder inte att det är en dålig film. Här finns gott om roliga replikskiften, komiska sekvenser, oväntade vändningar och en fin fingertoppskänsla för många olika genrefilmer på en och samma gång. Alla tre filmerna har haft en liknande stil i hur de berättas och har man gillat de första filmerna lär man även gilla denna, även om det kanske inte blir den film man ser om flest gånger av de tre.
Lustigt nog finns det ett allvar i botten. Varför är det så viktigt för Gary att slutföra The Golden Mile och vad betyder gammal vänskap i det långa loppet? Det gör att filmen blir något mer än bara en vanlig actionkomedi, fast det är rätt svårt att få "The World's End" att kännas "vanlig" på något sätt.
EXTRAMATERIALET
Filmerna i den här trilogin har alla varit överfyllda med extramaterial och det är bara att ta en titt på faktarutan till höger så ser ni att så även är fallet här. Det finns ett antal olika sätt att se filmen - med tre olika kommentarspår, med "Trivia track" och med storyboards picture-in-picture. Inget av detta känns aktuellt för stunden och jag har inte tagit del av dem.
Centralt finns en två-delad making of som dels går in på storyn och dels på karaktärerna. En bra och fullt godkänd bakomfilm. Delar av den har sedan packats om till fyra kortare featuretter och det känns inte lika kul att titta på då det är 90% upprepningar.
Då är det roligare att titta på en specialare om stunts och effekter, både praktiska och digitala. Som komplement till detta finns det en snabb genomgång av effekterna, stuntförberedelser och provfilmningar. Mer material av liknande slag får man i lite repetitionsfilmer och test av make-up och kläder. Spontant känner jag att detta är av större värde för de som jobbade med filmen än för vi som tittar.
Ett myller av bloopers, alternativa tagningar, någon borttagen scen och lite annat småplock finns också att titta på, men mest gläds jag åt "Edgar & Simon's Flip Chart" vilket är en rolig inblick i hur de båda utvecklat storyn i filmen tillsammans. Det här inslaget har funnits med på alla tre filmerna och det var när jag såg dem visa upp det till "Shaun of the Dead" som jag blev förtjusta i dem.
Mycket att titta på, över tre timmar faktiskt, men hälften känns mest som trams eller ointressant.
Jag ska poängtera att det utgåva jag recenserat här är den engelska blu-ray:en. En svensk utgåva finns inte i skrivandets stund.
Centralt finns en två-delad making of som dels går in på storyn och dels på karaktärerna. En bra och fullt godkänd bakomfilm. Delar av den har sedan packats om till fyra kortare featuretter och det känns inte lika kul att titta på då det är 90% upprepningar.
Då är det roligare att titta på en specialare om stunts och effekter, både praktiska och digitala. Som komplement till detta finns det en snabb genomgång av effekterna, stuntförberedelser och provfilmningar. Mer material av liknande slag får man i lite repetitionsfilmer och test av make-up och kläder. Spontant känner jag att detta är av större värde för de som jobbade med filmen än för vi som tittar.
Ett myller av bloopers, alternativa tagningar, någon borttagen scen och lite annat småplock finns också att titta på, men mest gläds jag åt "Edgar & Simon's Flip Chart" vilket är en rolig inblick i hur de båda utvecklat storyn i filmen tillsammans. Det här inslaget har funnits med på alla tre filmerna och det var när jag såg dem visa upp det till "Shaun of the Dead" som jag blev förtjusta i dem.
Mycket att titta på, över tre timmar faktiskt, men hälften känns mest som trams eller ointressant.
Jag ska poängtera att det utgåva jag recenserat här är den engelska blu-ray:en. En svensk utgåva finns inte i skrivandets stund.
TRE SAKER
1. Cornetto-referensen är inte lika tydlig i "The World's End" som i de övriga filmerna, men den finns där.
2. En annan sammanknytande referens är sekvenser där karaktärer - främst spelade av Pegg - ska hoppa över staket. Sådana finns med här och det är kanske inte så överdrivet lätt att forcera hinder med ett antal pints i systemet...
3. På något sätt känns det konstigt att trilogin är fullbordad. Betyder det att Wright och Pegg inte kommer att göra något mer ihop? Har vi sett Pegg och Frost som radarpar för sista gången? Jag tror inte det...
2. En annan sammanknytande referens är sekvenser där karaktärer - främst spelade av Pegg - ska hoppa över staket. Sådana finns med här och det är kanske inte så överdrivet lätt att forcera hinder med ett antal pints i systemet...
3. På något sätt känns det konstigt att trilogin är fullbordad. Betyder det att Wright och Pegg inte kommer att göra något mer ihop? Har vi sett Pegg och Frost som radarpar för sista gången? Jag tror inte det...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA