Återuppfinner hela monstergenren
FILMENÄnda sedan Godzilla klampade omkring i Tokyo 1954 eller kanske redan när King Kong dinglade i Empire State Building 1933 har det varit vansinnigt fascinerande med gigantiska monster som löper amok i en modern storstad. Det är något i kombinationen av det totalt overkliga och lättrelaterad fasansfull skräck som gör hela temat så oemotståndligt. Vad skulle man göra om ett 20-meters monster dök upp mitt framför ögonen på en om inte falla i total och besinningslös panik?
Men ämnet är rätt uttjatat nu efter 50 alternativt 75 år. Här på DVDKritik.se har vi till exempel filmen "D-War" där en gigantisk orm (!) röjer runt i Los Angeles. Den filmen kan ni låta bli att se, men "Cloverfield" är däremot ett måste.
Det J.J. Abrams-ledda teamet bakom den här filmen har nämligen återuppfunnit hela monstergenren och fått till en kort (70 min) och effektiv film som lämnar en helt anfådd efter den intensiva tittningen. Där vanliga monsterfilmer ägnar stor tid åt förklara hur monstret uppstått och sedan skildra hur amerikansk (givetvis) militär lägger allt krut på att få ihjäl det, så har "Cloverfield" istället koncentrerat sig på alla de människor som irrar omkring helt förvirrade av situationen på gatorna, detta genom en skakig handkamera i händerna på en av dessa människor.
Någon på nätet beskrev "Cloverfield" som en blandning av "Blair witch project" och elfte september. Även om elfte september inte var någon film utan i allra högsta grad på riktigt så är det en väldigt träffande beskrivning.
Filmen tar sin början i ett avskedsparty för Rob (Michael Stahl-David) som ska flytta från New York till Japan. Alla hans vänner har samlats och talar in privata meddelanden i videokameran när plötsligt ett rejält dån skakar byggnaden. När de undersöker saken finner de sig själva mitt under en attack av ett våldsamt och gigantiskt monster. I panik försöker Rob lokalisera alla sina vänner och via telefon får han veta att en är i fara och Rob och några av hans vänner måste göra en hjälteinsats innan det är för sent.
Mycket mer än så av handlingen behöver jag inte säga. Styrkan i filmen, förutom att den vänder helt upp och ned på genren, är att allting känns så genuint och äkta. Scenerna på avskedspartyt känns helt dokumentärt och de mer eller mindre okända skådespelarna kunde lika gärna vara de karaktärer de spelar. Det hade aldrig funkat med Brad Pitt och Jennifer Aniston i huvudrollerna.
En annan bra sak är att man lyckats hitta ett sätt att utveckla karaktärernas motiv genom att då och då visa det som redan fanns inspelat på videobandet innan de började filma själva attacken.
Sedan är det specialeffekterna som de på något magiskt vis fått in i den där handkameran. Jag förstår inte hur men det känns ärligt talat som allt händer på riktigt, vilket heller inte är någon nackdel.
"Cloverfield" föregicks av en massiv internethajp där mystiska hemsidor och marknadsföring utan filmens titel skapade ett otroligt intresse långt innan den kom ut. Jag var en av de som följde fenomenet och fick av naturliga skäl högt ställda förväntningar på filmen.
Och jag säger så här: Ska du se en (1) monsterfilm - i hela ditt liv, välj "Cloverfield".
Men ämnet är rätt uttjatat nu efter 50 alternativt 75 år. Här på DVDKritik.se har vi till exempel filmen "D-War" där en gigantisk orm (!) röjer runt i Los Angeles. Den filmen kan ni låta bli att se, men "Cloverfield" är däremot ett måste.
Det J.J. Abrams-ledda teamet bakom den här filmen har nämligen återuppfunnit hela monstergenren och fått till en kort (70 min) och effektiv film som lämnar en helt anfådd efter den intensiva tittningen. Där vanliga monsterfilmer ägnar stor tid åt förklara hur monstret uppstått och sedan skildra hur amerikansk (givetvis) militär lägger allt krut på att få ihjäl det, så har "Cloverfield" istället koncentrerat sig på alla de människor som irrar omkring helt förvirrade av situationen på gatorna, detta genom en skakig handkamera i händerna på en av dessa människor.
Någon på nätet beskrev "Cloverfield" som en blandning av "Blair witch project" och elfte september. Även om elfte september inte var någon film utan i allra högsta grad på riktigt så är det en väldigt träffande beskrivning.
Filmen tar sin början i ett avskedsparty för Rob (Michael Stahl-David) som ska flytta från New York till Japan. Alla hans vänner har samlats och talar in privata meddelanden i videokameran när plötsligt ett rejält dån skakar byggnaden. När de undersöker saken finner de sig själva mitt under en attack av ett våldsamt och gigantiskt monster. I panik försöker Rob lokalisera alla sina vänner och via telefon får han veta att en är i fara och Rob och några av hans vänner måste göra en hjälteinsats innan det är för sent.
Mycket mer än så av handlingen behöver jag inte säga. Styrkan i filmen, förutom att den vänder helt upp och ned på genren, är att allting känns så genuint och äkta. Scenerna på avskedspartyt känns helt dokumentärt och de mer eller mindre okända skådespelarna kunde lika gärna vara de karaktärer de spelar. Det hade aldrig funkat med Brad Pitt och Jennifer Aniston i huvudrollerna.
En annan bra sak är att man lyckats hitta ett sätt att utveckla karaktärernas motiv genom att då och då visa det som redan fanns inspelat på videobandet innan de började filma själva attacken.
Sedan är det specialeffekterna som de på något magiskt vis fått in i den där handkameran. Jag förstår inte hur men det känns ärligt talat som allt händer på riktigt, vilket heller inte är någon nackdel.
"Cloverfield" föregicks av en massiv internethajp där mystiska hemsidor och marknadsföring utan filmens titel skapade ett otroligt intresse långt innan den kom ut. Jag var en av de som följde fenomenet och fick av naturliga skäl högt ställda förväntningar på filmen.
Och jag säger så här: Ska du se en (1) monsterfilm - i hela ditt liv, välj "Cloverfield".
EXTRAMATERIALET
"Cloverfield" känns verkligen som en film man vill veta hur 17 de lyckats få till allt och lyckligtvis berättar extramaterialet det för oss på lite olika sätt.
Regissören Matt Reeves kommenterar hela filmen och berättar både lite bakgrundshistoria och detaljer, men det mesta är sådan som kommer fram i andra skivans bakommaterial.
På första skivan ingår även en funktion där man kan få "tilläggsfiler" genom att klicka igång något som dyker upp under filmens gång. Dessvärre kan man inte se dessa separat vilket är ett stort minus.
På den andra skivan, som enbart ingår i "steelbook"-versionen av filmen, finns det mer förklaringar till hur filmen gjordes. En blixtsnabb making of (massvis med information inklämt på 30 minuter) tar oss igenom hela filminspelningen. Separat får vi en 20-minuters titt på de visuella effekterna och det är så klart mest spännande. Teamet som gjort effekterna har verkligen gjort ett otroligt jobb speciellt som kameran är så skakig och oregelbunden. De som jobbat med "tracking", det vill säga sätta ut punkter i det filmade materialet för att skapa digitala miljöer har fått jobba sig blåa för att få till allting. Mycket bra - i mitt tycke finns det inga som helst skavanker på de visuella effekterna.
Monstret - som de kallar för Clover - får ett eget litet kort klipp, precis som ett block med bloopers.
Till sist, bortklippta/alternativa scener och alternativa slut med Matt Reeves kommentarer. När det gäller de bortklippta scenerna finns det inte så mycket att orda om. Två är från partyt och avslutas med att karaktärerna som filmas säger "Kan vi ta bort det här?" och - ja, så blev det ju.
De alternativa sluten är heller inget upphetsande direkt. Det ena har ett annat "fanns redan på videobandet"-klipp sist och det andra har en så pass diskret förändring mot originalslutet att jag inte alls kunde se det förrän jag slog på kommentarerna och fick berättat för mig vad jag skulle kolla efter...
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att jag fick den typ av information jag vill ha som extramaterial. Med andra ord en mycket prisvärd utgåva.
Regissören Matt Reeves kommenterar hela filmen och berättar både lite bakgrundshistoria och detaljer, men det mesta är sådan som kommer fram i andra skivans bakommaterial.
På första skivan ingår även en funktion där man kan få "tilläggsfiler" genom att klicka igång något som dyker upp under filmens gång. Dessvärre kan man inte se dessa separat vilket är ett stort minus.
På den andra skivan, som enbart ingår i "steelbook"-versionen av filmen, finns det mer förklaringar till hur filmen gjordes. En blixtsnabb making of (massvis med information inklämt på 30 minuter) tar oss igenom hela filminspelningen. Separat får vi en 20-minuters titt på de visuella effekterna och det är så klart mest spännande. Teamet som gjort effekterna har verkligen gjort ett otroligt jobb speciellt som kameran är så skakig och oregelbunden. De som jobbat med "tracking", det vill säga sätta ut punkter i det filmade materialet för att skapa digitala miljöer har fått jobba sig blåa för att få till allting. Mycket bra - i mitt tycke finns det inga som helst skavanker på de visuella effekterna.
Monstret - som de kallar för Clover - får ett eget litet kort klipp, precis som ett block med bloopers.
Till sist, bortklippta/alternativa scener och alternativa slut med Matt Reeves kommentarer. När det gäller de bortklippta scenerna finns det inte så mycket att orda om. Två är från partyt och avslutas med att karaktärerna som filmas säger "Kan vi ta bort det här?" och - ja, så blev det ju.
De alternativa sluten är heller inget upphetsande direkt. Det ena har ett annat "fanns redan på videobandet"-klipp sist och det andra har en så pass diskret förändring mot originalslutet att jag inte alls kunde se det förrän jag slog på kommentarerna och fick berättat för mig vad jag skulle kolla efter...
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att jag fick den typ av information jag vill ha som extramaterial. Med andra ord en mycket prisvärd utgåva.
TRE SAKER
1. Under lång tid gick filmen under okänt namn. "Cloverfield" var ett arbetsnamn som hängde med från starten och som sedan lite snopet blev den slutgiltiga titeln. "Monstrous" nämns på nätet som en annan titel, men den enda titel som bekräftats (i kommentarspåret) är "Grayshot".
2. Under eftertexterna kan man höra filmens enda musik, den mäktiga "ROAR! (Cloverfield Overture)" och efter eftertexterna kommer ett litet hemligt meddelande. I det sista klippet innan eftertexterna kan man också notera en annan hemlig sak...
3. Apropå hemligheter: Jag hittade tre påskägg på skiva två. Prova att trycka höger eller vänster i menyerna som har flera olika val så kan ni hitta lite oannonserat extramaterial...
2. Under eftertexterna kan man höra filmens enda musik, den mäktiga "ROAR! (Cloverfield Overture)" och efter eftertexterna kommer ett litet hemligt meddelande. I det sista klippet innan eftertexterna kan man också notera en annan hemlig sak...
3. Apropå hemligheter: Jag hittade tre påskägg på skiva två. Prova att trycka höger eller vänster i menyerna som har flera olika val så kan ni hitta lite oannonserat extramaterial...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Odette Yustman (3)
Odette Yustman (3)
