Kungen bland alla monster
FILMEN60 år har gått sedan Gojira, monstret vi känner som Godzilla, debuterade i en japansk klassiker. Utöver King Kong är det väl få jättemonster som blivit populärkulturella fenomen som Godzilla. Monstret har en stjärna i Hollywood Walk of Fame. Bara en sådan sak.
Japanerna var fortfarande skakade av atombombningarna under 40-talet och Godzilla blev en metafor för kärnvapen i och med att monstret enligt den första filmen blivit muterat av radioaktiv strålning. Mytologin har förändrats under de 60 år som gått, men är ungefär den samma när den senaste inkarnationen dyker upp. Den här gången är det en amerikansk produktion, men med en engelsk regissör. Den otroligt talangfyllda Gareth Edwards debuterade 2010 med indiefilmen "Monsters" - en film som definitivt inte hade gjorts om inte japanerna gjorde ursprungs-"Godzilla". Baserat på vad Edwards gjorde i "Monsters" kändes han som helt rätt person att ta upp "Godzilla"-tråden på nytt.
Stämningen sätts redan under förtexterna. Där ser vi bilder från 50-talet där hemliga atombombsprängningar visar sig vara försök att ta kål på ett gigantiskt monster. I samband med detta bildas Project Monarch, en hemlig organisation med fullt fokus på att hålla sanningen borta från allmänheten. Därefter hoppar vi till 1999 där en Monarch-agent, Serizawa (Ken Watanabe), anländer till Filippinerna där man hittat något mystiskt och stort i en grotta. Oroväckande nog ser Serizawa att något saknas - något som verkar ha vaknat till liv och tagit sig därifrån...
Parallellt med detta stiftar vi bekantskap med familjen Brody, pappa Joe (Bryan Cranston) och mamma Sandra (Juliette Binoche) som jobbar på ett kärnkraftverk i Japan medan sonen Ford går i skolan. Just denna dag är det oroväckande seismisk aktivitet som gör att det blir en härdsmälta i vilken Sandra dör.
15 år senare har Ford (Aaron Taylor-Johnson) vuxit upp och blivit militär. Joe är fortfarande kvar i Japan, besatt av att bevisa att vad som hände 1999 inte var någon naturkatastrof, och nu har han belägg för att det kommer att hända igen. Ford tvingas hämta ut honom ur häktet, men går ändå med på att ta sig till den fortfarande hårt bevakade katastrofplatsen. Där är även Serizawa och han börjar tro på Joes "galna" teorier, men hinner inte utforska dem mer innan något otroligt händer. Ett gigantiskt monster vaknar till liv i reaktorruinerna och äventyret är i gång. Serizawa identifierar monstret som en MUTO (Massive Unidentified Terrestrial Organism) och tror att det kan framkalla återkomsten av det monster som han ägnat hela sitt liv åt: Gojira - och det är givetvis precis det som händer...
Upplägget på filmen skiljer sig lite från vad jag hade förväntat mig från "Godzilla" och jag känner även att jag inte är helt insatt i Godzillas historia då monstret agerar på ett annat sätt än jag hade trott. Därför blev den första titten på bio lite knepig, men nu när jag ser om filmen hemma tycker jag bättre om den. Det är en riktigt bra film inom genren där Edwards lyckats mycket bra med sina monsterdesigner och samtliga monster känns stora, tunga och mäktiga och allra mäktigast är givetvis huvudpersonen Godzilla.
Däremot har jag en känsla av att Edwards toppstyrts av Hollywood och inte riktigt fått göra sin "Godzilla" fullt ut. Manuset är stundtals lite fånigt och lätt Hollywoodsliskigt med ett familjedrama invävt som bara måste få sitt lyckliga slut. Det känns inte riktigt som det samspelar med den bild av Edwards skapande som jag fått tidigare. Men så finns det de partierna där man verkligen känner att det är hans film och då är det riktigt bra. Det handlar förstås om de allra mest visuella scenerna och speciellt det mest av det som händer under filmens andra hälft. Här finns det några scener som dryper av en svärta som jag gärna hade sett mer av i filmen som helhet, och några av de bästa "stora monster smular sönder skyskrapor"-scener jag någonsin sett.
Det låter i och för sig som något väldigt konstigt att konstatera, men det är ju den typen av bilder man vill ha med sig från en katastrofmonsterfilm av "Godzillas" slag, och det får man. Att Edwards fått förtroendet att göra "Godzilla 2" och "Godzilla 3" i vilka vi kommer att få se klassiska Godzilla-motståndare som Mothra, Rodan och King Ghidorah känns inte oväntat, men först ska den talangfulle britten göra en film i "Star Wars"-universumet. Vilken karriär han fått!
3D-VERSION
"Godzilla" är en perfekt film att se i 3D. Till och med när det inte är någon av de episka fajterna i filmen tillför 3D:n någonting. Ett fint exempel är en scen där man ser några sitta i en buss och det regnar mot fönsterrutan. En enkel bild, men så läckert att se alla lager. Dock är det förstås i de rejäla scenerna som 3D:n verkligen kommer till sin fulla rätt. Ett givet köp för de som har möjlighet att se 3D!
Japanerna var fortfarande skakade av atombombningarna under 40-talet och Godzilla blev en metafor för kärnvapen i och med att monstret enligt den första filmen blivit muterat av radioaktiv strålning. Mytologin har förändrats under de 60 år som gått, men är ungefär den samma när den senaste inkarnationen dyker upp. Den här gången är det en amerikansk produktion, men med en engelsk regissör. Den otroligt talangfyllda Gareth Edwards debuterade 2010 med indiefilmen "Monsters" - en film som definitivt inte hade gjorts om inte japanerna gjorde ursprungs-"Godzilla". Baserat på vad Edwards gjorde i "Monsters" kändes han som helt rätt person att ta upp "Godzilla"-tråden på nytt.
Stämningen sätts redan under förtexterna. Där ser vi bilder från 50-talet där hemliga atombombsprängningar visar sig vara försök att ta kål på ett gigantiskt monster. I samband med detta bildas Project Monarch, en hemlig organisation med fullt fokus på att hålla sanningen borta från allmänheten. Därefter hoppar vi till 1999 där en Monarch-agent, Serizawa (Ken Watanabe), anländer till Filippinerna där man hittat något mystiskt och stort i en grotta. Oroväckande nog ser Serizawa att något saknas - något som verkar ha vaknat till liv och tagit sig därifrån...
Parallellt med detta stiftar vi bekantskap med familjen Brody, pappa Joe (Bryan Cranston) och mamma Sandra (Juliette Binoche) som jobbar på ett kärnkraftverk i Japan medan sonen Ford går i skolan. Just denna dag är det oroväckande seismisk aktivitet som gör att det blir en härdsmälta i vilken Sandra dör.
15 år senare har Ford (Aaron Taylor-Johnson) vuxit upp och blivit militär. Joe är fortfarande kvar i Japan, besatt av att bevisa att vad som hände 1999 inte var någon naturkatastrof, och nu har han belägg för att det kommer att hända igen. Ford tvingas hämta ut honom ur häktet, men går ändå med på att ta sig till den fortfarande hårt bevakade katastrofplatsen. Där är även Serizawa och han börjar tro på Joes "galna" teorier, men hinner inte utforska dem mer innan något otroligt händer. Ett gigantiskt monster vaknar till liv i reaktorruinerna och äventyret är i gång. Serizawa identifierar monstret som en MUTO (Massive Unidentified Terrestrial Organism) och tror att det kan framkalla återkomsten av det monster som han ägnat hela sitt liv åt: Gojira - och det är givetvis precis det som händer...
Upplägget på filmen skiljer sig lite från vad jag hade förväntat mig från "Godzilla" och jag känner även att jag inte är helt insatt i Godzillas historia då monstret agerar på ett annat sätt än jag hade trott. Därför blev den första titten på bio lite knepig, men nu när jag ser om filmen hemma tycker jag bättre om den. Det är en riktigt bra film inom genren där Edwards lyckats mycket bra med sina monsterdesigner och samtliga monster känns stora, tunga och mäktiga och allra mäktigast är givetvis huvudpersonen Godzilla.
Däremot har jag en känsla av att Edwards toppstyrts av Hollywood och inte riktigt fått göra sin "Godzilla" fullt ut. Manuset är stundtals lite fånigt och lätt Hollywoodsliskigt med ett familjedrama invävt som bara måste få sitt lyckliga slut. Det känns inte riktigt som det samspelar med den bild av Edwards skapande som jag fått tidigare. Men så finns det de partierna där man verkligen känner att det är hans film och då är det riktigt bra. Det handlar förstås om de allra mest visuella scenerna och speciellt det mest av det som händer under filmens andra hälft. Här finns det några scener som dryper av en svärta som jag gärna hade sett mer av i filmen som helhet, och några av de bästa "stora monster smular sönder skyskrapor"-scener jag någonsin sett.
Det låter i och för sig som något väldigt konstigt att konstatera, men det är ju den typen av bilder man vill ha med sig från en katastrofmonsterfilm av "Godzillas" slag, och det får man. Att Edwards fått förtroendet att göra "Godzilla 2" och "Godzilla 3" i vilka vi kommer att få se klassiska Godzilla-motståndare som Mothra, Rodan och King Ghidorah känns inte oväntat, men först ska den talangfulle britten göra en film i "Star Wars"-universumet. Vilken karriär han fått!
3D-VERSION
"Godzilla" är en perfekt film att se i 3D. Till och med när det inte är någon av de episka fajterna i filmen tillför 3D:n någonting. Ett fint exempel är en scen där man ser några sitta i en buss och det regnar mot fönsterrutan. En enkel bild, men så läckert att se alla lager. Dock är det förstås i de rejäla scenerna som 3D:n verkligen kommer till sin fulla rätt. Ett givet köp för de som har möjlighet att se 3D!
EXTRAMATERIALET
Jag vill inte klaga på extramaterialet, men samtidigt är det kanske inte riktigt det massiva paket filmen förtjänar. Med en sammanlagd speltid på mindre än en timme känns det kanske lite futtigt, men jag känner mig rätt nöjd med det som bjuds.
Under rubriken "MONARCH: Declassified" finns tre kortare bitar. Den första är en sorts variant av det man får se under förtexterna, men med en voiceover som förvandlar det hela till någon sorts hemlig informationsfilm för Monarch-anställda. Lite i samma anda är nästa film som informerar om de nyligen upptäckta MUTOs. Den sista är en liten mockumentär av klassiskt internetkonspiratoriskt slag som försöker reda ut vad som hänt efter filmens story tagit slut. Alltihop är lite roligt, men även lite upprepande. Underhållande för stunden i alla fall.
Resten av extramaterialet är rent bakommaterial i fyra filmer. Den inledande filmen är den längsta och fokuserar på hur Godzilla återuppstod i Gareth Edwards tappning, monsterdesign och man bar sig åt för att göra filmen kort och gott. De övriga tre fokuserar på förstörelsen, mest ur designsynvinkeln, en mäktig fallskärmsscen i filmen, mest ur stuntsynvinkeln, och designen av MUTOs. Sammanlagt är alltihop bra och på sitt vis tillräckligt, även om det hade varit roligt med lite mer.
Under rubriken "MONARCH: Declassified" finns tre kortare bitar. Den första är en sorts variant av det man får se under förtexterna, men med en voiceover som förvandlar det hela till någon sorts hemlig informationsfilm för Monarch-anställda. Lite i samma anda är nästa film som informerar om de nyligen upptäckta MUTOs. Den sista är en liten mockumentär av klassiskt internetkonspiratoriskt slag som försöker reda ut vad som hänt efter filmens story tagit slut. Alltihop är lite roligt, men även lite upprepande. Underhållande för stunden i alla fall.
Resten av extramaterialet är rent bakommaterial i fyra filmer. Den inledande filmen är den längsta och fokuserar på hur Godzilla återuppstod i Gareth Edwards tappning, monsterdesign och man bar sig åt för att göra filmen kort och gott. De övriga tre fokuserar på förstörelsen, mest ur designsynvinkeln, en mäktig fallskärmsscen i filmen, mest ur stuntsynvinkeln, och designen av MUTOs. Sammanlagt är alltihop bra och på sitt vis tillräckligt, även om det hade varit roligt med lite mer.
TRE SAKER
1. Förra gången Hollywood gav sig på "Godzilla" var 1998 när katastroffilmskungen Roland Emmerich gjorde en film som av de mest kritiska fansen kallas "G.I.N.O." (Godzilla In Name Only). Den blev brutalt sågad överlag. Det var nu ganska länge sedan jag såg den, men jag minns att jag inte tyckte den var så hemskt kass som de flesta andra verkar ha gjort...
2. Det japanska namnet "Gojira" är en sammanslagning av två ord - "Gorira" som betyder gorilla och "Kujira" som betyder val. Den moderna trenden att kombinera ihop djurnamn i skräckfilmer inleddes redan 1954 alltså.
3. Har man ett surroundsystem av bra kvalitet får man vara beredd på att justera volymen lite för i vissa scener blir det ett jädra tryck i basen!
2. Det japanska namnet "Gojira" är en sammanslagning av två ord - "Gorira" som betyder gorilla och "Kujira" som betyder val. Den moderna trenden att kombinera ihop djurnamn i skräckfilmer inleddes redan 1954 alltså.
3. Har man ett surroundsystem av bra kvalitet får man vara beredd på att justera volymen lite för i vissa scener blir det ett jädra tryck i basen!
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (1)
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Aaron Johnson (10)
Aaron Johnson (10)
