Mer våld men ungefär samma story
FILMENSäsong 2 av "Rome" tar vid exakt där den första så eländigt slutade. Caesars blodiga kropp ligger på golvet i senaten, knivhuggen 27 gånger efter att konspirationen mot honom, ledd av Brutus, Cicero och Cassius, slutligen fått nog och mördat honom.
En politisk oro sprider sig när riket plötsligt saknar en ledare, men konspirations triumf kommer snabbt av sig när Caesar i sitt testamente utnämnt brorsonen Octavianus till som arvtagare och samtidigt kallar honom för sin son. Tillsammans med överfallets överlevande konsul Marcus Antonius lyckas de driva Brutus och Cassius på flykt, medan Cicero fortfarnade är kvar i senaten.
Antonius och Octavianus blir snabbt ovänner kring detaljerna i Caesars testamente och Octavianus sticker från Rom för att starta sin egen armé. Även Antonius tvingas lämna staden strax därpå och de båda strider mot varandra innan de återförenas för att slutligen göra upp med Brutus och Cassius rebeller.
Men deras samarbete är fortfarande instabilt och Antonius skickas iväg till Alexandria i Egypten där han blir förförd och vilseledd av Kleopatra.
Våra vänner Lucius Vorenus och Titus Pullo är förstås givetvis med i sammanhanget på ett eller annat vis. I säsongens början blir Vorenus mer eller mindre vansinnig efter att hans fru tog livet av sig och han i samband med det förbannar sina barn, som sedermera rövas bort och tros vara mördade. Allt detta mellan Vorenus och Pullo tar kommandot över Collegium på Avantikullen där olika band av banditer styr. Vorenus är dock inte omtyckt som ledare och får stå emot en massa konspirationer och stridigheter, och slutligen hamnar de båda på två olika sidor i Alexandria där Octavianus och Antonius gör upp.
I övrigt går säsongen djupare in i några av de karaktärer som hade en sekundär roll i första säsongen.
Man brukar säga att historien upprepar sig själv, och i det här fallet känns det ganska träffande, för säsong två av "Rome" liknar den första i en övergripande blick. Det är det politiska trasslet som dominerar handlingen och det gör att säsongen känns aningen svagare än den första. Säsongen är dock mer våldsam vilket går hand i hand med vad som händer i den, speciellet i skilldringen av underklassen runt Avantikullen.
Fortfarande en mycket välspelad och välgjord säsong som är helt klart sevärd, men det lilla extra saknas.
Tyvärr blev det inte mer säsonger av "Rome". Serien blev för dyr att producera och jag är lite osäker på om de visste det när säsongen avslutades, för slutet känns på sätt och vis lite öppet samtidigt som det får ett avslut. Tråkigt tycker jag i alla fall då jag gärna hade sett mer än de sammanlagt 22 avsnitten.
En politisk oro sprider sig när riket plötsligt saknar en ledare, men konspirations triumf kommer snabbt av sig när Caesar i sitt testamente utnämnt brorsonen Octavianus till som arvtagare och samtidigt kallar honom för sin son. Tillsammans med överfallets överlevande konsul Marcus Antonius lyckas de driva Brutus och Cassius på flykt, medan Cicero fortfarnade är kvar i senaten.
Antonius och Octavianus blir snabbt ovänner kring detaljerna i Caesars testamente och Octavianus sticker från Rom för att starta sin egen armé. Även Antonius tvingas lämna staden strax därpå och de båda strider mot varandra innan de återförenas för att slutligen göra upp med Brutus och Cassius rebeller.
Men deras samarbete är fortfarande instabilt och Antonius skickas iväg till Alexandria i Egypten där han blir förförd och vilseledd av Kleopatra.
Våra vänner Lucius Vorenus och Titus Pullo är förstås givetvis med i sammanhanget på ett eller annat vis. I säsongens början blir Vorenus mer eller mindre vansinnig efter att hans fru tog livet av sig och han i samband med det förbannar sina barn, som sedermera rövas bort och tros vara mördade. Allt detta mellan Vorenus och Pullo tar kommandot över Collegium på Avantikullen där olika band av banditer styr. Vorenus är dock inte omtyckt som ledare och får stå emot en massa konspirationer och stridigheter, och slutligen hamnar de båda på två olika sidor i Alexandria där Octavianus och Antonius gör upp.
I övrigt går säsongen djupare in i några av de karaktärer som hade en sekundär roll i första säsongen.
Man brukar säga att historien upprepar sig själv, och i det här fallet känns det ganska träffande, för säsong två av "Rome" liknar den första i en övergripande blick. Det är det politiska trasslet som dominerar handlingen och det gör att säsongen känns aningen svagare än den första. Säsongen är dock mer våldsam vilket går hand i hand med vad som händer i den, speciellet i skilldringen av underklassen runt Avantikullen.
Fortfarande en mycket välspelad och välgjord säsong som är helt klart sevärd, men det lilla extra saknas.
Tyvärr blev det inte mer säsonger av "Rome". Serien blev för dyr att producera och jag är lite osäker på om de visste det när säsongen avslutades, för slutet känns på sätt och vis lite öppet samtidigt som det får ett avslut. Tråkigt tycker jag i alla fall då jag gärna hade sett mer än de sammanlagt 22 avsnitten.
EXTRAMATERIALET
Precis som på säsong 1-boxen finns det kommentarspår till ett par utvalda avsnitt och så den fiffiga faktakommentarsfunktionen "All roads lead to Rome" till alla avsnitt.
Utöver det finns det en rad dokumentärer spridda på de fem skivorna.
På första skivan finns "A tale of two Romes" som tar upp den stora klasskillnaden i Rom, mellan Plebejerna (fattiga) och Patricierna (rika), detta via genomgångar av geografi, religion, kultur med mera. Det mesta berättas av "Romes" historiska expert Jonathan Stamp och det är både intressant och givande, speciellt intressant är det att se hur vissa attityder till livet ännu inte påverkats av kristendomen.
"The making of Rome season II" ligger på tredje skivan och gå igenom de huvudsakliga temorna i säsongen och visar upp de nya kulisserna och tar oss till det stora slaget vid Philippi och vidare till Egypten.
På den fjärde skivan får mer om Octavianus i "The rise of Octavian: Rome's first emperor", pojken som snabbt förvandlades till man när han ärvde Julius Caesar och inledde en politisk och militär karriär som tack vare hans långsiktiga tänkande skulle göra honom till Roms första kejsare.
Avslutningsvis, på femte skivan, ligger en dokumentär om kärlekshistorien mellan Marcus Antonius och Kleopatra, ett omtumlande förhållande som avslutas med ett ormbett.
Allt som allt, historiskt intressanta dokumentärer som ger tyngd åt den berättade historien.
Utöver det finns det en rad dokumentärer spridda på de fem skivorna.
På första skivan finns "A tale of two Romes" som tar upp den stora klasskillnaden i Rom, mellan Plebejerna (fattiga) och Patricierna (rika), detta via genomgångar av geografi, religion, kultur med mera. Det mesta berättas av "Romes" historiska expert Jonathan Stamp och det är både intressant och givande, speciellt intressant är det att se hur vissa attityder till livet ännu inte påverkats av kristendomen.
"The making of Rome season II" ligger på tredje skivan och gå igenom de huvudsakliga temorna i säsongen och visar upp de nya kulisserna och tar oss till det stora slaget vid Philippi och vidare till Egypten.
På den fjärde skivan får mer om Octavianus i "The rise of Octavian: Rome's first emperor", pojken som snabbt förvandlades till man när han ärvde Julius Caesar och inledde en politisk och militär karriär som tack vare hans långsiktiga tänkande skulle göra honom till Roms första kejsare.
Avslutningsvis, på femte skivan, ligger en dokumentär om kärlekshistorien mellan Marcus Antonius och Kleopatra, ett omtumlande förhållande som avslutas med ett ormbett.
Allt som allt, historiskt intressanta dokumentärer som ger tyngd åt den berättade historien.
TRE SAKER
1. Precis som första boxen kommer även säsong 2 i en träbox. Det är en oerhört lyxig och originell förpackning som verkligen passar sammanhanget. Sådana initiativ gillar jag verkligen.
2. Grupperingarna i Collegium är en sorts förlaga till maffiaverksamheten och dess "familjer".
3. Båda säsongerna täcker upp 15-20 år och det har varit lite sisådär med hur detta går fram. Endast en karaktär byter skådespelare för att skildra hur en ung person åldras, om än lite sent i handlingen. Simon Woods som spelar den äldre Octavianus är dock riktigt bra och har ett smått obehagligt utseende som ger mer liv till rollen.
2. Grupperingarna i Collegium är en sorts förlaga till maffiaverksamheten och dess "familjer".
3. Båda säsongerna täcker upp 15-20 år och det har varit lite sisådär med hur detta går fram. Endast en karaktär byter skådespelare för att skildra hur en ung person åldras, om än lite sent i handlingen. Simon Woods som spelar den äldre Octavianus är dock riktigt bra och har ett smått obehagligt utseende som ger mer liv till rollen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Ciarán Hinds (24)
Ciarán Hinds (24)
