Filmen som tyvärr dömdes ut på förhand
FILMENAtt man kan få lida för andras misstag blev Kevin Smith varse om när hans "Jersey Girl" gick upp på biograferna 2004. Filmen innehöll det dåvarande paret Ben Affleck och Jennifer Lopez som året innan spelat mot varandra i filmen "Gigli", en film som direkt sågades längs med fotknölarna. Bristen på kemi mellan huvudrollsinnehavarna poängterades och filmen hamnade snabbt bland de sämsta som gjorts - någonsin.
Och där stod Kevin Smith med sin film med samma skådespelare och betraktade kaoset. Folks förutfattade meningar dömde direkt ut filmen utan att den hade visats och Smith tvingades offentliggöra en av filmens hemliga poänger, nämligen att Lopez karaktär dog efter 15 minuter. Lopez försvann från marknadsföringen av filmen, men inget av detta hjälpte mot den bild av filmen folk redan hade skapat.
Detta är såklart mycket synd, för det är verkligen inget fel på "Jersey Girl". "Gigli" har jag inte sett - och är i ärlighetens namn inte det minsta sugen på att göra det heller - men "Jersey Girl" har jag sett flera gånger och tycker lika mycket om den varje gång. Det är en annorlunda film för att vara signerad Kevin Smith. Till att börja med var det den första film han gjorde efter att han avslutat sin "Jerseytrilogi" med den femte (!) filmen "Jay and Silent Bob Strike Back", och därmed gav sig ut i en värld utan kopplingar till sina tidigare filmer. Det är också en förhållandevis straight film där hans alltid lika välsnickrade dialog saknar både svordomar, snuskiga anspelningar eller obskyra syftningar på populärkultur. Och jag tycker att det funkar ypperligt.
Affleck spelar publicisten Ollie Trinke, en höjdare i musikbranschen på 90-talet. Han träffar Gertrude (Lopez) och one thing leads to another och plötsligt står de inför utmaningen att bli föräldrar. Men lagom till att dottern ploppat ut dör Gertrude i barnsäng. Ollie knäcks av detta men samtidigt har han inte räknat med att uppfostra en dotter helt själv och samtidigt hålla uppe sin karriär och dumpar över dottern på sin egen pappa Bart (George Carlin). Bart ledsnar snart på att vara både mamma och pappa till den nyfödda Gertie, men den dagen han säger ifrån på allvar är samma dag som det går käpprätt åt skogen för Ollie. Han gör bort sig på en viktig presskonferens och får omedelbart sparken med obefintliga möjligheter att ta sig tillbaka in i publicistbranschen.
Han packar ihop sina saker och flyttar från jetsetlivet i New York hem till pappa Bart i New Jersey och först då har han tid och möjlighet att riktigt sörja sin bortgångna fru och förstå vikten av sitt barn. Sju år senare har Ollie blivit en riktigt bra pappa. Han går i Barts fotspår och jobbar för kommunen. Inget höjdarjobb men det funkar. Ollies stora förhoppning är dock att en vacker dag komma ut ur utvisningsbåset och ta sig tillbaka in i den bransch han hör hemma i. Och den vackra dagen kommer, men är det vad som är rätt för Ollie just nu?
"Jersey Girl" är ett drama men ett mycket roligt sådant. Det uppstår en hel del komiska situationer under filmens gång och Smith kan ju som bekant skriva dialoger som är riktigt roliga. Den sjuåringa Gertie spelas av Raquel Castro som är en riktigt bra barnskådespelare, speciellt imponerande är den lilla musikalsekvens från "Sweeney Todd" som klämts in fram emot filmens final. Jag blev riktigt förbluffad av den scenen när jag såg den första gången.
Den saligt bortgångne George Carlin är riktig bra i sin farfar-/papparoll och agerar med mycket värme och skön känsla. Ben Affleck har jag alltid gillat och här kan man säga att han fortsätter i samma anda som i Smiths "Chasing Amy". På sätt och vis kan man se det som samma karaktär, bara lite äldre och mer belevad. Även Jennifer Lopez är bra under de få minuter hon är med.
Men det finns ytterligare en skådespelare i filmen. Den alltid lika ljuvliga Liv Tyler spelar en frispråkig och lite småtöntig student som jobbar extra i videobutiken där Ollie hyr sig en och annan vuxenfilm i smyg. Hon kommer in i den lilla familjen utan att tränga sig på och det blir något av en liten rar romans mellan henne och Ollie, men det är egentligen inte den romansen som står i fokus i filmen utan det är Ollies relation till sin dotter och meningen med att vara förälder. Tyler är dock en mycket fin och frisk fläkt i filmen och som vanligt blir jag lite småkär i henne.
Sammanfattningsvis är "Jersey Girl" en mycket rar film. Jag gillar den väldigt mycket och rankar den tillsammans med "Chasing Amy" som Kevin Smiths finaste prestationer hittills. Synd bara att den hamnade lite i skymundan på grund av uselheten hos en helt annan film.
Och där stod Kevin Smith med sin film med samma skådespelare och betraktade kaoset. Folks förutfattade meningar dömde direkt ut filmen utan att den hade visats och Smith tvingades offentliggöra en av filmens hemliga poänger, nämligen att Lopez karaktär dog efter 15 minuter. Lopez försvann från marknadsföringen av filmen, men inget av detta hjälpte mot den bild av filmen folk redan hade skapat.
Detta är såklart mycket synd, för det är verkligen inget fel på "Jersey Girl". "Gigli" har jag inte sett - och är i ärlighetens namn inte det minsta sugen på att göra det heller - men "Jersey Girl" har jag sett flera gånger och tycker lika mycket om den varje gång. Det är en annorlunda film för att vara signerad Kevin Smith. Till att börja med var det den första film han gjorde efter att han avslutat sin "Jerseytrilogi" med den femte (!) filmen "Jay and Silent Bob Strike Back", och därmed gav sig ut i en värld utan kopplingar till sina tidigare filmer. Det är också en förhållandevis straight film där hans alltid lika välsnickrade dialog saknar både svordomar, snuskiga anspelningar eller obskyra syftningar på populärkultur. Och jag tycker att det funkar ypperligt.
Affleck spelar publicisten Ollie Trinke, en höjdare i musikbranschen på 90-talet. Han träffar Gertrude (Lopez) och one thing leads to another och plötsligt står de inför utmaningen att bli föräldrar. Men lagom till att dottern ploppat ut dör Gertrude i barnsäng. Ollie knäcks av detta men samtidigt har han inte räknat med att uppfostra en dotter helt själv och samtidigt hålla uppe sin karriär och dumpar över dottern på sin egen pappa Bart (George Carlin). Bart ledsnar snart på att vara både mamma och pappa till den nyfödda Gertie, men den dagen han säger ifrån på allvar är samma dag som det går käpprätt åt skogen för Ollie. Han gör bort sig på en viktig presskonferens och får omedelbart sparken med obefintliga möjligheter att ta sig tillbaka in i publicistbranschen.
Han packar ihop sina saker och flyttar från jetsetlivet i New York hem till pappa Bart i New Jersey och först då har han tid och möjlighet att riktigt sörja sin bortgångna fru och förstå vikten av sitt barn. Sju år senare har Ollie blivit en riktigt bra pappa. Han går i Barts fotspår och jobbar för kommunen. Inget höjdarjobb men det funkar. Ollies stora förhoppning är dock att en vacker dag komma ut ur utvisningsbåset och ta sig tillbaka in i den bransch han hör hemma i. Och den vackra dagen kommer, men är det vad som är rätt för Ollie just nu?
"Jersey Girl" är ett drama men ett mycket roligt sådant. Det uppstår en hel del komiska situationer under filmens gång och Smith kan ju som bekant skriva dialoger som är riktigt roliga. Den sjuåringa Gertie spelas av Raquel Castro som är en riktigt bra barnskådespelare, speciellt imponerande är den lilla musikalsekvens från "Sweeney Todd" som klämts in fram emot filmens final. Jag blev riktigt förbluffad av den scenen när jag såg den första gången.
Den saligt bortgångne George Carlin är riktig bra i sin farfar-/papparoll och agerar med mycket värme och skön känsla. Ben Affleck har jag alltid gillat och här kan man säga att han fortsätter i samma anda som i Smiths "Chasing Amy". På sätt och vis kan man se det som samma karaktär, bara lite äldre och mer belevad. Även Jennifer Lopez är bra under de få minuter hon är med.
Men det finns ytterligare en skådespelare i filmen. Den alltid lika ljuvliga Liv Tyler spelar en frispråkig och lite småtöntig student som jobbar extra i videobutiken där Ollie hyr sig en och annan vuxenfilm i smyg. Hon kommer in i den lilla familjen utan att tränga sig på och det blir något av en liten rar romans mellan henne och Ollie, men det är egentligen inte den romansen som står i fokus i filmen utan det är Ollies relation till sin dotter och meningen med att vara förälder. Tyler är dock en mycket fin och frisk fläkt i filmen och som vanligt blir jag lite småkär i henne.
Sammanfattningsvis är "Jersey Girl" en mycket rar film. Jag gillar den väldigt mycket och rankar den tillsammans med "Chasing Amy" som Kevin Smiths finaste prestationer hittills. Synd bara att den hamnade lite i skymundan på grund av uselheten hos en helt annan film.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet är till synes ganska snålt för att vara en Kevin Smith-film, men så var det även i USA där det i princip enbart är ett par kommentarspår som inte följt med till Sverige.
Men synar man extramaterialet så blir det desto rikare. Förutom trailers består det av två bakomfilmer om ca 30 minuter var. Den ena är väl egentligen ingen bakomfilm per definition utan ett samtal mellan - eller intervju med - Kevin Smith och Ben Affleck där de som de goda vänner de är pratar om Afflecks olika roller i Smiths filmer. Han har ju varit med i alla utom den absolut första. Det är en rolig liten film med mycket skratt och internt elaka pikar mellan de båda.
Den andra filmen är en mer traditionell bakomfilm men den känns väldigt gedigen och heltäckande om man ser till genomgången av historien och karaktärerna. Några tekniska aspekter tas inte upp och det är ju inte heller en sådan film. Jag tycker om bakomfilmen, den berikar huvudfilmen.
Men synar man extramaterialet så blir det desto rikare. Förutom trailers består det av två bakomfilmer om ca 30 minuter var. Den ena är väl egentligen ingen bakomfilm per definition utan ett samtal mellan - eller intervju med - Kevin Smith och Ben Affleck där de som de goda vänner de är pratar om Afflecks olika roller i Smiths filmer. Han har ju varit med i alla utom den absolut första. Det är en rolig liten film med mycket skratt och internt elaka pikar mellan de båda.
Den andra filmen är en mer traditionell bakomfilm men den känns väldigt gedigen och heltäckande om man ser till genomgången av historien och karaktärerna. Några tekniska aspekter tas inte upp och det är ju inte heller en sådan film. Jag tycker om bakomfilmen, den berikar huvudfilmen.
TRE SAKER
1. Will Smith gör ett litet inhopp i filmen - som sig själv. Det hela har att göra med Ollies självmord som publicist.
2. Kevin Smith baserade filmen löst på de tankar och funderingar som kom upp när han själv blev far. Dottern Harley Quinn Smith medverkar i en kort liten scen och hans fru Jennifer Schwalbach Smith har en lite större roll.
3. Smith-bekanta skådespelare som Matt Damon och Jason Lee medverkar i små biroller, men inga av de från "Clerks" är med på något sätt.
2. Kevin Smith baserade filmen löst på de tankar och funderingar som kom upp när han själv blev far. Dottern Harley Quinn Smith medverkar i en kort liten scen och hans fru Jennifer Schwalbach Smith har en lite större roll.
3. Smith-bekanta skådespelare som Matt Damon och Jason Lee medverkar i små biroller, men inga av de från "Clerks" är med på något sätt.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Ben Affleck (18)
Ben Affleck (18)
