En speciell film på många olika sätt
FILMENInnan jag ens kommer till handlingen i "Red State" finns det en hel del att säga om hur filmen kom till, hur den gjordes och hur den distribuerades.
Jag vet inte riktigt när jag hörde talas om "Red State" för första gången. Det kan ha varit så tidigt som 2007. Den är skriven, regisserad och klippt av Kevin Smith och i och med att Smith är en person jag följt troget genom åren, och rent slaviskt de senaste efter att han drog i gång sin "SModcast" och dess efterföljande imperium av olika podcasts, har filmen funnits i mitt medvetande långt innan den ens gjordes. Smith som gjort sig en karriär med att göra dialogfyllda komedier, vissa mer dramatiska än andra och där de flesta hör till samma universum, berättade att han hade skrivit en "skräckfilm" som var så dyster att inget bolag ville finansiera den. Han gjorde andra filmer i stället och "Red State" blev nästan en myt.
Men så lyckades han skrapa ihop en budget på futtiga 4 miljoner dollar och dessutom knyta namnskådespelare till filmen, som Michael Parks, John Goodman, Melissa Leo och Stephen Root, vilka förmodligen jobbade för löner långt under deras normala nivå. I vanlig ordning klippte Smith filmen på kvällstid mellan inspelningsdagarna och kunde på filmens wrap up party bara några dagar efter sista tagningen visa upp filmen i sin helhet, färdigredigerad, för sina skådespelare och sitt filmteam. Bara det är helt sjukt.
Därefter bjöd Smith in ett femtiotal fans som under tio veckor eller så fick vara med om "Red State of the Union", en sorts filmskola korsad med intervjuer som Smith höll i sin egen teater SModcastle. Samtidigt började det pratas allt mer om filmen och i samband med att den premiärvisades på Sundancefestivalen hade Smith lovat att auktionera ut distributionsrättigheterna i rummet. Saken var den att han inte alls tänkte göra det utan i stället avslöjade att han skulle marknadsföra filmen själv, helt utan någon budget genom sina egna kanaler, podcasterna och Twitter (Smith har i dagsläget nästan två miljoner följare vilket förklarar varför filmen krediteras hans användarnamn @thatkevinsmith), och samtidigt ignorera normal biovisning och i stället ta filmen på turné runt om i USA och göra helkvällar med filmvisning och frågestunder.
Det blev ett independenttänkande helt mot konventionerna och att höra Smith passionerat prata om allt detta var väldigt inspirerande. Med allt det sagt kan vi gå in på själva filmen...
"Red State" har ingen egentlig huvudperson utan byter perspektiv och stil tre gånger under resans gång. Inledningsvis träffar vi tre kåta tonårskillar (Michael Angarano, Nicholas Braun och Kyle Gallner) som ska åka iväg för att ha gruppsex med en kvinna de hittat på nätet. Det hela är dock lurendrejeri, för i stället blir de drogade och kidnappade av fundamentalistiska Five Points Church, ledd av den karismatiska Abin Cooper (Michael Parks), som har sina egna metoder att ta hand om de som inte lever enligt deras extremt specifika kristna tro. Metoder som ingen överlever.
När det går överstyr visar det sig att ATF (Bureau of Alcohol, Tobacco, Firearms and Explosives) har spanat på Five Points Church under en längre tid, och agenten Keenan (John Goodman) kallas in med en insatsstyrka för att lösa problemet, vilket givetvis inte går speciellt enkelt.
När man ska bedöma "Red State" så kan man göra det ur två olika synvinklar. Dels som "vanlig" film och dels som Kevin Smith-film. I det sista fallet är filmen snudd på fantastisk. Med undantag för delar av dialogen finns det inga som helst beröringspunkter till någon av hans tidigare filmer. Att kunna göra en helomvändning efter att verkligen ha etablerat en så tydlig stil genom åren är en bedrift, och i kombination med den extremt independentaktiga idén kring hur filmen marknadsförts blir det något alldeles extra. Som "vanlig" film tycker jag att den är fullt godkänd. En rå och obekväm thriller med ett smart och okonventionellt upplägg med stil- och perspektivbyten genom filmens gång. Dessutom med bra skådespeleri där Michael Parks glänser i en lång, lång monolog.
Som det står på omslaget "En otänkbar film från den där Kevin Smith".
Jag vet inte riktigt när jag hörde talas om "Red State" för första gången. Det kan ha varit så tidigt som 2007. Den är skriven, regisserad och klippt av Kevin Smith och i och med att Smith är en person jag följt troget genom åren, och rent slaviskt de senaste efter att han drog i gång sin "SModcast" och dess efterföljande imperium av olika podcasts, har filmen funnits i mitt medvetande långt innan den ens gjordes. Smith som gjort sig en karriär med att göra dialogfyllda komedier, vissa mer dramatiska än andra och där de flesta hör till samma universum, berättade att han hade skrivit en "skräckfilm" som var så dyster att inget bolag ville finansiera den. Han gjorde andra filmer i stället och "Red State" blev nästan en myt.
Men så lyckades han skrapa ihop en budget på futtiga 4 miljoner dollar och dessutom knyta namnskådespelare till filmen, som Michael Parks, John Goodman, Melissa Leo och Stephen Root, vilka förmodligen jobbade för löner långt under deras normala nivå. I vanlig ordning klippte Smith filmen på kvällstid mellan inspelningsdagarna och kunde på filmens wrap up party bara några dagar efter sista tagningen visa upp filmen i sin helhet, färdigredigerad, för sina skådespelare och sitt filmteam. Bara det är helt sjukt.
Därefter bjöd Smith in ett femtiotal fans som under tio veckor eller så fick vara med om "Red State of the Union", en sorts filmskola korsad med intervjuer som Smith höll i sin egen teater SModcastle. Samtidigt började det pratas allt mer om filmen och i samband med att den premiärvisades på Sundancefestivalen hade Smith lovat att auktionera ut distributionsrättigheterna i rummet. Saken var den att han inte alls tänkte göra det utan i stället avslöjade att han skulle marknadsföra filmen själv, helt utan någon budget genom sina egna kanaler, podcasterna och Twitter (Smith har i dagsläget nästan två miljoner följare vilket förklarar varför filmen krediteras hans användarnamn @thatkevinsmith), och samtidigt ignorera normal biovisning och i stället ta filmen på turné runt om i USA och göra helkvällar med filmvisning och frågestunder.
Det blev ett independenttänkande helt mot konventionerna och att höra Smith passionerat prata om allt detta var väldigt inspirerande. Med allt det sagt kan vi gå in på själva filmen...
"Red State" har ingen egentlig huvudperson utan byter perspektiv och stil tre gånger under resans gång. Inledningsvis träffar vi tre kåta tonårskillar (Michael Angarano, Nicholas Braun och Kyle Gallner) som ska åka iväg för att ha gruppsex med en kvinna de hittat på nätet. Det hela är dock lurendrejeri, för i stället blir de drogade och kidnappade av fundamentalistiska Five Points Church, ledd av den karismatiska Abin Cooper (Michael Parks), som har sina egna metoder att ta hand om de som inte lever enligt deras extremt specifika kristna tro. Metoder som ingen överlever.
När det går överstyr visar det sig att ATF (Bureau of Alcohol, Tobacco, Firearms and Explosives) har spanat på Five Points Church under en längre tid, och agenten Keenan (John Goodman) kallas in med en insatsstyrka för att lösa problemet, vilket givetvis inte går speciellt enkelt.
När man ska bedöma "Red State" så kan man göra det ur två olika synvinklar. Dels som "vanlig" film och dels som Kevin Smith-film. I det sista fallet är filmen snudd på fantastisk. Med undantag för delar av dialogen finns det inga som helst beröringspunkter till någon av hans tidigare filmer. Att kunna göra en helomvändning efter att verkligen ha etablerat en så tydlig stil genom åren är en bedrift, och i kombination med den extremt independentaktiga idén kring hur filmen marknadsförts blir det något alldeles extra. Som "vanlig" film tycker jag att den är fullt godkänd. En rå och obekväm thriller med ett smart och okonventionellt upplägg med stil- och perspektivbyten genom filmens gång. Dessutom med bra skådespeleri där Michael Parks glänser i en lång, lång monolog.
Som det står på omslaget "En otänkbar film från den där Kevin Smith".
EXTRAMATERIALET
Jag blir fruktansvärt besviken på extramaterialet. Rent av rasande om jag ska vara ärlig. Till att börja med är det långt i från allt som finns på den amerikanska blu-ray:en som följt med hit, men först och främst är det inte ens det som omslaget - och menyn - påstår ska finnas där.
Omslaget och menyn påstår att vi ska få tre av de i original sju olika bonusinslagen, men vi får i själva verket ett och de tre menyvalen har i stället blivit kapitelindelningar som nästan helt och hållet saknar relevans och blir därför totalt obegripliga. Jag blir rasande... Visst kan man inte begära att allt det som finns på en amerikansk utgåva ska följa med, men det här är rent slarv och/eller falsk marknadsföring och det gör mig fly förbannad.
Den trekvartslånga bakomfilmen är visserligen bra och ger en god inblick i hur filmen gjordes och vilka kontroverser den stötte på, men ett troget Kevin Smith-fan vet allt detta sedan tidigare.
Att de utlovade "Red State of the Union"-podcastavsnitten inte finns med gör mig inte så mycket eftersom dessa finns i sin helhet på nätet, och där finns även Smiths tal på Sundancefestivalen, men dock inte bilderna och det är dessa två inslag som utlovas men som inte finns där.
Omslaget och menyn påstår att vi ska få tre av de i original sju olika bonusinslagen, men vi får i själva verket ett och de tre menyvalen har i stället blivit kapitelindelningar som nästan helt och hållet saknar relevans och blir därför totalt obegripliga. Jag blir rasande... Visst kan man inte begära att allt det som finns på en amerikansk utgåva ska följa med, men det här är rent slarv och/eller falsk marknadsföring och det gör mig fly förbannad.
Den trekvartslånga bakomfilmen är visserligen bra och ger en god inblick i hur filmen gjordes och vilka kontroverser den stötte på, men ett troget Kevin Smith-fan vet allt detta sedan tidigare.
Att de utlovade "Red State of the Union"-podcastavsnitten inte finns med gör mig inte så mycket eftersom dessa finns i sin helhet på nätet, och där finns även Smiths tal på Sundancefestivalen, men dock inte bilderna och det är dessa två inslag som utlovas men som inte finns där.
TRE SAKER
1. Kevin Smiths nästa film blir hockeydramat "Hit Somebody" där många av skådespelarna från både "Red State" och hans tidigare filmer kommer att återkomma. Det ska också enligt hans egen utsago bli hans sista film som regissör.
2. Abin Cooper och hans familj/kyrka är inspirerad av Pastor Fred Phelps, som dock inte är lika vansinnig som Abin Cooper. Phelps har vid något tillfälle till och med hackat på den svenska kungen, och för den delen ALLA svenskar.
3. Om ni ser filmen och gillar den så rekommenderar jag verkligen att ni lyssnar på podcasten (länkad uppe till höger). Den ger oerhört mycket bra information om både filmen och produktionen.
2. Abin Cooper och hans familj/kyrka är inspirerad av Pastor Fred Phelps, som dock inte är lika vansinnig som Abin Cooper. Phelps har vid något tillfälle till och med hackat på den svenska kungen, och för den delen ALLA svenskar.
3. Om ni ser filmen och gillar den så rekommenderar jag verkligen att ni lyssnar på podcasten (länkad uppe till höger). Den ger oerhört mycket bra information om både filmen och produktionen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Michael Angarano (7)
Michael Angarano (7)
