Billiga skämt och utslitna klyschor
FILMENOm det är något jag finner tröttsamt så är det utslitna klyschor, fördomar och larviga påhitt som på något sätt blivit "sanningar", som till exempel: "Om du hamnar i fängelse, tappa inte tvålen i duschen" - underförstått: för alla blir homosexuella i fängelset.
En av grundpelarna i "Let's go to prison" är just denna klyscha, faktiskt till den grad att den amerikanska filmaffischen utgörs av en löddrig tvål på ett kaklat golv. Tröttsamt.
John Lyshitski är en kåkfarare som haft ett par voltor sedan åttaårsåldern, samtliga på grund av domaren Nelson Biederman III. När han släppts från sin senaste har han bestämt sig för att hämnas på den djävulska domaren som indirekt tagit ifrån honom flera år av sitt liv, men han är försent ute: gubben dog tre dagar tidigare. Kokande av ilska hittar han ett nytt offer - sonen Nelson Biederman IV - och med en ganska slumpmässig tur lyckas han få Nelson IV att bli oskyldigt fängslad för ett rån.
Men så lätt ska han inte komma undan, resonerar John, och ser till att själv bli fängslad igen och dessutom bli cellkamrat med Nelson IV. John spelar god kompis men ser till att Nelsons fängelsestraff blir en plåga, men saker och ting förändras när Nelsons status snabbt skjuter i höjden på grund av en incident där han faktiskt har ihjäl fängelsets hårda ledare. Till slut avslöjas Johns bluff och det blir en strid på liv och död mellan cellkamraterna.
"Let's go to prison" är en komedi med ett par roliga poänger, men oftast ganska billiga skämt som fokuserat lite för mycket på den där inbillade homosexualiteten. I fängelset finns det givetvis de här grupperingarna som man sett i hundratals fängelsefilmer och -serier tidigare: hårda white power-nazister, korrupta fängelsevakter och biffiga svarta män som såklart är gay.
Det märks att någonstans längs med vägen har de ansvariga bakom filmen kommit fram till att de haft alldeles för lite material att röra sig med. Efter en timme och 20 minuter är filmen slut och då har vi precis genomlidigt en totalt onödig epilog på fem minuter. Sådant känns alltid lite B-aktigt och det är väl i B-filmsfacket "Let's go to prison" hamnar.
En av grundpelarna i "Let's go to prison" är just denna klyscha, faktiskt till den grad att den amerikanska filmaffischen utgörs av en löddrig tvål på ett kaklat golv. Tröttsamt.
John Lyshitski är en kåkfarare som haft ett par voltor sedan åttaårsåldern, samtliga på grund av domaren Nelson Biederman III. När han släppts från sin senaste har han bestämt sig för att hämnas på den djävulska domaren som indirekt tagit ifrån honom flera år av sitt liv, men han är försent ute: gubben dog tre dagar tidigare. Kokande av ilska hittar han ett nytt offer - sonen Nelson Biederman IV - och med en ganska slumpmässig tur lyckas han få Nelson IV att bli oskyldigt fängslad för ett rån.
Men så lätt ska han inte komma undan, resonerar John, och ser till att själv bli fängslad igen och dessutom bli cellkamrat med Nelson IV. John spelar god kompis men ser till att Nelsons fängelsestraff blir en plåga, men saker och ting förändras när Nelsons status snabbt skjuter i höjden på grund av en incident där han faktiskt har ihjäl fängelsets hårda ledare. Till slut avslöjas Johns bluff och det blir en strid på liv och död mellan cellkamraterna.
"Let's go to prison" är en komedi med ett par roliga poänger, men oftast ganska billiga skämt som fokuserat lite för mycket på den där inbillade homosexualiteten. I fängelset finns det givetvis de här grupperingarna som man sett i hundratals fängelsefilmer och -serier tidigare: hårda white power-nazister, korrupta fängelsevakter och biffiga svarta män som såklart är gay.
Det märks att någonstans längs med vägen har de ansvariga bakom filmen kommit fram till att de haft alldeles för lite material att röra sig med. Efter en timme och 20 minuter är filmen slut och då har vi precis genomlidigt en totalt onödig epilog på fem minuter. Sådant känns alltid lite B-aktigt och det är väl i B-filmsfacket "Let's go to prison" hamnar.
EXTRAMATERIALET
Utgåvan har inget extramaterial.
TRE SAKER
1. Will Arnett (som spelar Nelson) blev en personlig favorit efter rollen som Gob i "Arrested Development", men filmrollerna jag har sett han göra har varit sisådär. Egentligen inte dåliga, men Arnett förtjänar bättre och mer varierade roller.
2. Filmen är regisserad av Bob Odenkirk som också gör en liten roll i filmen. Bob hade en gång tv-serien "Mr Show" tillsammans med en annan personlig favorit - David Cross (också i "Arrested Development" faktiskt). Tillsammans gjorde de även filmen "Run Ronnie Run" som inte var något vidare.
3. För bättre historier i fängelsemiljö, utan billiga skämt (fast dock med de klassiska grupperingarna) - kolla in "Oz".
2. Filmen är regisserad av Bob Odenkirk som också gör en liten roll i filmen. Bob hade en gång tv-serien "Mr Show" tillsammans med en annan personlig favorit - David Cross (också i "Arrested Development" faktiskt). Tillsammans gjorde de även filmen "Run Ronnie Run" som inte var något vidare.
3. För bättre historier i fängelsemiljö, utan billiga skämt (fast dock med de klassiska grupperingarna) - kolla in "Oz".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Will Arnett (18)
Will Arnett (18)
