Småjobbig utan föregångarens geist
FILMENJag har fortfarande inte läst Lewis Carrolls böcker om Alice, men sedan Tim Burtons version av "Alice i Underlandet" har jag sett ytterligare två varianter av storyn (Disneys animerade klassiker och en tv-film) och när nu uppföljaren "Alice Through The Looking Glass" (eller "Alice i Spegellandet" på svenska) kommer vet jag redan på förhand att det knappast handlar om någon rak adaption av Carrolls bok med samma namn. Delar av boken fanns med i första filmen på något sätt och här är det inte sådär jättemycket mer än faktumet att Alice (Mia Wasikowska) kommer till Underlandet via en spegel och några specifika bikaraktärer som är direkt plockade från berättelsen. Resten är väldigt nytt, så att säga.
Filmen utspelar sig några år efter den första filmen och Alice har blivit sjökapten och seglar världen runt med sin fars skepp. Hon är orädd och nyfiken men när hon väl kommer i hamn biter den bistra verkligen henne i rumpan. Plötsligt vill folk ta skeppet ifrån henne och att vara kapten är verkligen inget för kvinnor utan hon kan på sin höjd få en tjänst som kontorist på rederiet. Med detta bakom sig hamnar hon i Underlandet via en spegel. Där finns alla hennes vänner sedan förra äventyret, men The Mad Hatter (Johnny Depp) mår tydligt dåligt. Han saknar sin familj som omkom i samband med draken Jabberwockys attack. Men han har nyligen hittat något som indikerar att familjen faktiskt skulle kunna vara vid liv. Men var är de i så fall?
Den vita drottningen (Anne Hathaway) berättar för Alice att om hon vill försöka hitta och rädda hattmakarens familj ska hon leta rätt på Tiden och använda dennes Kronosfär för att färdas genom tiden. Tiden är alltså en person, eller åtminstone en figur - hälften man, hälften klocka - spelad av Sacha Baron Cohen i en mer eller mindre specialskriven roll. Tiden menar att det förflutna inte kan ändras, men när Alice förstår att Tiden och Den röda drottningen (Helena Bonham Carter) har något ihop stjäl hon Kronosfären och reser tillbaka i tiden. Det ska dock visa sig att trots att Alice gör sitt bästa och förändrar saker misslyckas hon med att förändra det avgörande och tvingas därför ta sig ännu längre bak i tiden, och tidsresor är farliga saker speciellt om en person träffar sitt yngre jag.
Filmen är lika fantasifullt sprakande som sin föregångare men känns samtidigt rörig och lite småjobbig. Underlandet är lite knepigt emellanåt och är man inte riktigt på helt rätt humör kan det bli ytterst besvärligt. Trots att skådespelarna är de samma och filmens utseende är i samma stil saknar jag något specifikt i denna film. Kanske är det det sista lagret av Tim Burton, då han denna gång enbart är producent och inte regissör. Jag tycker det märks tydligt. Dessutom är storyn inte så värst bra. Man intresserar sig inte riktigt för vad karaktärerna gör. Den första filmens story var ambivalent: Är det dröm eller verklighet? Och händelserna i Underlandet speglade det som hände i det verkliga livet. Här upplever jag inte att det finns samma relation mellan ramhistorien och äventyret i Underlandet.
Mycket av filmens utseende är helt och hållet kreerat med datorer och oftast blir det effektfullt värre men emellanåt känns det som man förlitat sig alldeles för mycket på greenscreens, som till exempel en sorts "biljakt" mellan Alice och Tiden där de jagar varandra längs en gigantisk flodvåg. Det känns lika trovärdigt som forna tiders bakprojektioner. Trist.
När jag läser min sex år gamla recension av den första filmen är det tydligt att den gjorde ett starkt avtryck där jag fick "ett direkt sug efter mer" och nu när jag fått mer känner jag inte riktigt att det var det här jag ville ha. Johnny Depp som gjorde The Mad Hatter "makalöst bra" sist, känns lite som han går på halvfart. Visserligen är hans karaktär svag och sjuk i filmen, men ändå. Det är inte samma geist i filmen, trots att den är välgjord in i minsta detalj. Åter igen: det är handlingen som inte är bra nog.
Jag hoppas att Disney sätter punkt för historien om Alice här. I och med att man inte följer böckerna på något speciellt vis går det givetvis att fortsätta i all evighet med egna historier, men vill vi verkligen ha det?
3D-VERSION
Det är en spektakulär film och självklart blir det visuella ännu mer fantasifullt med 3D:ns djup. Men som jag skrev tidigare blir vissa av specialeffekterna alldeles för uppenbara och emellanåt kan 3D:n hjälpa till på ett negativt vis, och så är fallet här.
Filmen utspelar sig några år efter den första filmen och Alice har blivit sjökapten och seglar världen runt med sin fars skepp. Hon är orädd och nyfiken men när hon väl kommer i hamn biter den bistra verkligen henne i rumpan. Plötsligt vill folk ta skeppet ifrån henne och att vara kapten är verkligen inget för kvinnor utan hon kan på sin höjd få en tjänst som kontorist på rederiet. Med detta bakom sig hamnar hon i Underlandet via en spegel. Där finns alla hennes vänner sedan förra äventyret, men The Mad Hatter (Johnny Depp) mår tydligt dåligt. Han saknar sin familj som omkom i samband med draken Jabberwockys attack. Men han har nyligen hittat något som indikerar att familjen faktiskt skulle kunna vara vid liv. Men var är de i så fall?
Den vita drottningen (Anne Hathaway) berättar för Alice att om hon vill försöka hitta och rädda hattmakarens familj ska hon leta rätt på Tiden och använda dennes Kronosfär för att färdas genom tiden. Tiden är alltså en person, eller åtminstone en figur - hälften man, hälften klocka - spelad av Sacha Baron Cohen i en mer eller mindre specialskriven roll. Tiden menar att det förflutna inte kan ändras, men när Alice förstår att Tiden och Den röda drottningen (Helena Bonham Carter) har något ihop stjäl hon Kronosfären och reser tillbaka i tiden. Det ska dock visa sig att trots att Alice gör sitt bästa och förändrar saker misslyckas hon med att förändra det avgörande och tvingas därför ta sig ännu längre bak i tiden, och tidsresor är farliga saker speciellt om en person träffar sitt yngre jag.
Filmen är lika fantasifullt sprakande som sin föregångare men känns samtidigt rörig och lite småjobbig. Underlandet är lite knepigt emellanåt och är man inte riktigt på helt rätt humör kan det bli ytterst besvärligt. Trots att skådespelarna är de samma och filmens utseende är i samma stil saknar jag något specifikt i denna film. Kanske är det det sista lagret av Tim Burton, då han denna gång enbart är producent och inte regissör. Jag tycker det märks tydligt. Dessutom är storyn inte så värst bra. Man intresserar sig inte riktigt för vad karaktärerna gör. Den första filmens story var ambivalent: Är det dröm eller verklighet? Och händelserna i Underlandet speglade det som hände i det verkliga livet. Här upplever jag inte att det finns samma relation mellan ramhistorien och äventyret i Underlandet.
Mycket av filmens utseende är helt och hållet kreerat med datorer och oftast blir det effektfullt värre men emellanåt känns det som man förlitat sig alldeles för mycket på greenscreens, som till exempel en sorts "biljakt" mellan Alice och Tiden där de jagar varandra längs en gigantisk flodvåg. Det känns lika trovärdigt som forna tiders bakprojektioner. Trist.
När jag läser min sex år gamla recension av den första filmen är det tydligt att den gjorde ett starkt avtryck där jag fick "ett direkt sug efter mer" och nu när jag fått mer känner jag inte riktigt att det var det här jag ville ha. Johnny Depp som gjorde The Mad Hatter "makalöst bra" sist, känns lite som han går på halvfart. Visserligen är hans karaktär svag och sjuk i filmen, men ändå. Det är inte samma geist i filmen, trots att den är välgjord in i minsta detalj. Åter igen: det är handlingen som inte är bra nog.
Jag hoppas att Disney sätter punkt för historien om Alice här. I och med att man inte följer böckerna på något speciellt vis går det givetvis att fortsätta i all evighet med egna historier, men vill vi verkligen ha det?
3D-VERSION
Det är en spektakulär film och självklart blir det visuella ännu mer fantasifullt med 3D:ns djup. Men som jag skrev tidigare blir vissa av specialeffekterna alldeles för uppenbara och emellanåt kan 3D:n hjälpa till på ett negativt vis, och så är fallet här.
EXTRAMATERIALET
En rad featuretter ger ett trevligt komplement till filmen där jag framför allt fastar för en som handlar om filmens kostymer. Även om filmen som helhet är svag kan man inte bortse från att den är välgjord och kostymerna är ju relativt svåra att ersätta med datorer så jag tycker det är bra att de får lite extra plats här.
Vidare finns det genomgångar av två scener där man ser det färdiga resultatet sida vid sida med green-/bluescreen-inspelningen. Egentligen inget unikt men ändå kul att se.
Allra roligast att se är den korta intervjun med Sacha Baron Cohen i karaktär som Tiden där han hävdar att han är gammal kompis med Carl Lewis Carroll (!) och tyckte att "Alice"-böckerna var "rubbish".
Dessutom finns det en musikvideo av Pink som är väldigt inspirerad av filmen, samt en liten bakomfilm till denna, några minuter med bortklippt material och så ett kommentarspår. Lite smått och gott alltså.
Vidare finns det genomgångar av två scener där man ser det färdiga resultatet sida vid sida med green-/bluescreen-inspelningen. Egentligen inget unikt men ändå kul att se.
Allra roligast att se är den korta intervjun med Sacha Baron Cohen i karaktär som Tiden där han hävdar att han är gammal kompis med Carl Lewis Carroll (!) och tyckte att "Alice"-böckerna var "rubbish".
Dessutom finns det en musikvideo av Pink som är väldigt inspirerad av filmen, samt en liten bakomfilm till denna, några minuter med bortklippt material och så ett kommentarspår. Lite smått och gott alltså.
TRE SAKER
1. Tiden är en riktigt rolig karaktär som Sacha Baron Cohen gör alldeles utmärkt. Figuren har en väldigt märkligt formad och överdrivet stor kostym vilket gjort att dörröppningar och annat i hans slott anpassats efter hans unika siluett, vilket dock inte alltid underlättar hans vardag. Roligaste repliken i filmen är "Stupid me-shaped corridors!" som yppas när han trots allt går in i dörrposten.
2. Tiden har några skruttiga robotar som hjälpredor som dessvärre känns som ganska dåliga imitationer av Minionerna.
3. Alan Rickmans sista krediterade insats som skådespelare finns med här då han ger röst åt den rökande larven, nu fjärilen, Absolem. Han har dock inte många repliker så jag undrar om karaktären klipptes ned.
2. Tiden har några skruttiga robotar som hjälpredor som dessvärre känns som ganska dåliga imitationer av Minionerna.
3. Alan Rickmans sista krediterade insats som skådespelare finns med här då han ger röst åt den rökande larven, nu fjärilen, Absolem. Han har dock inte många repliker så jag undrar om karaktären klipptes ned.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Johnny Depp (30)
Johnny Depp (30)
