Mycket gripande med 911 som fond
FILMENCharlie (Adam Sandler) minns inte Alan (Don Cheadle) trots att de var rumskompisar på college i två år. Faktum är att sedan den 12/9 2001 har Charlie valt att inte minnas speciellt mycket alls. Resten av hans familj - fru och tre döttrar - satt i ett av de där planen som körde in i World Trade Center och efter det slutade livet ha en mening.
Alan, å sin sida, har kört fast i sitt liv. Den trygga familjemiljön kväver honom och han känner att han inte har utrymme att vara bara sig själv längre. Han tar varje möjlighet som finns att gå utanför den inrutade mallen, så när han stöter på Charlie - som lever i en helt annan värld, med sin musik, sitt dataspel, sin öppna och kravlösa vardag - känns det plötsligt bättre, trots att både han och Charlie behöver prata ut med någon om sina liv.
Alan har försökt få lite hjälp genom att attackera unga psykologen (Liv Tyler) utanför jobbets väggar med "spontana" frågor som "Jag har en kompis som...", men inte kommit någonstans. Charlie vill inte minnas och blir arg och paranoid så fort någon börjar rota i hans familj. Till slut lyckas Alan ändå få Charlie att prata med Angela, men det blir ändå Alan som får höra Charlies historia i en av filmens absolut mest gripande scener.
Och med isen bruten börjar Alan och Charlie att återigen komma någonstans i sina liv.
En sådan här film är helt beroende av skådespelarna och en fantastisk rollista har satts ihop som verkligen lägger en stark trovärdighet över karaktärerna. Adam Sandler är helt suverän, en av hans bästa roller någonsin med vissa referenser till hans roll i "Punch-drunk love". Även Don Cheadle, som jag inte sett så överdrivet mycket av tidigare, mest i "Oceans 11"-filmerna, är briljant.
Det finns ett starkt musiktema i filmen. Allting inleds med att Charlie åker runt i New York-natten till tonerna av Graham Nashs "Simple man" (oerhört passande) och filmens originaltitel "Reign over me" är taget från The Who-låten "Love, reign o'er me" som finns med i original och i Pearl Jams trogna cover. Charlie samlar på vinylskivor (har 5500) och poängterar under filmens gång viktiga album och när det blir jobbigt tar han på sig hörlurarna och bläddrar fram en bra låt i sin svarta iPod (indiskret smygreklam). Dessutom ser han - med sitt rufsiga hår - ut som den klassiska bilden av Bob Dylan.
"Vänner för livet" är ett riktigt bra drama som i grund och botten handlar om vänskap och kommunikation. 911-biten är bara en liten fond i bakgrunden som visserligen har stor betydelse för handlingen men som inte dominerar.
Alan, å sin sida, har kört fast i sitt liv. Den trygga familjemiljön kväver honom och han känner att han inte har utrymme att vara bara sig själv längre. Han tar varje möjlighet som finns att gå utanför den inrutade mallen, så när han stöter på Charlie - som lever i en helt annan värld, med sin musik, sitt dataspel, sin öppna och kravlösa vardag - känns det plötsligt bättre, trots att både han och Charlie behöver prata ut med någon om sina liv.
Alan har försökt få lite hjälp genom att attackera unga psykologen (Liv Tyler) utanför jobbets väggar med "spontana" frågor som "Jag har en kompis som...", men inte kommit någonstans. Charlie vill inte minnas och blir arg och paranoid så fort någon börjar rota i hans familj. Till slut lyckas Alan ändå få Charlie att prata med Angela, men det blir ändå Alan som får höra Charlies historia i en av filmens absolut mest gripande scener.
Och med isen bruten börjar Alan och Charlie att återigen komma någonstans i sina liv.
En sådan här film är helt beroende av skådespelarna och en fantastisk rollista har satts ihop som verkligen lägger en stark trovärdighet över karaktärerna. Adam Sandler är helt suverän, en av hans bästa roller någonsin med vissa referenser till hans roll i "Punch-drunk love". Även Don Cheadle, som jag inte sett så överdrivet mycket av tidigare, mest i "Oceans 11"-filmerna, är briljant.
Det finns ett starkt musiktema i filmen. Allting inleds med att Charlie åker runt i New York-natten till tonerna av Graham Nashs "Simple man" (oerhört passande) och filmens originaltitel "Reign over me" är taget från The Who-låten "Love, reign o'er me" som finns med i original och i Pearl Jams trogna cover. Charlie samlar på vinylskivor (har 5500) och poängterar under filmens gång viktiga album och när det blir jobbigt tar han på sig hörlurarna och bläddrar fram en bra låt i sin svarta iPod (indiskret smygreklam). Dessutom ser han - med sitt rufsiga hår - ut som den klassiska bilden av Bob Dylan.
"Vänner för livet" är ett riktigt bra drama som i grund och botten handlar om vänskap och kommunikation. 911-biten är bara en liten fond i bakgrunden som visserligen har stor betydelse för handlingen men som inte dominerar.
EXTRAMATERIALET
I bakomfilmen "Behind the reign" pratar manusförfattaren, regisören och skådespelaren (han gör rollen som Charlies ekonomiska rådgivare i filmen) Mike Binder om sina tankar om filmen. Ibland är det skönt att bara få en persons syn på filmen i stället för ett myller av människor. En intressant sak är att han alltid inleder sina filmer utifrån en komiskt perspektiv och att de senare utvecklar sig till vad de blir. Det är sant - i de bästa dramerna finns det alltid en skön komik.
I filmen jammar Alan och Charlie till Bruce Springsteens "The river". Bland extramaterialet finns ett klipp där de jammar fram en blues. Jag skulle dock vilja säga att det snarare är Don och Adam som jammar och inte deras karaktärer.
"A still reign" är ett montage av stillbilder som visas till Pearl Jams cover på "Love, reign o'er me". Det blir som en lågmäld video och låten är grymt bra, både i original och i Pearl Jams tolkning.
I filmen jammar Alan och Charlie till Bruce Springsteens "The river". Bland extramaterialet finns ett klipp där de jammar fram en blues. Jag skulle dock vilja säga att det snarare är Don och Adam som jammar och inte deras karaktärer.
"A still reign" är ett montage av stillbilder som visas till Pearl Jams cover på "Love, reign o'er me". Det blir som en lågmäld video och låten är grymt bra, både i original och i Pearl Jams tolkning.
TRE SAKER
1. Det enda jag inte gillar med filmen är dess svenska titel som känns som någon barnfilm om gulliga djur.
2. Både Tom Cruise och Brad Pitt var påtänkta till rollen som Charlie och av dessa skulle jag kunna tänka mig att Cruise hade funkat rätt fint, trots att han bevisat i tidigare filmer att han är totalt omusikalisk.
3. Dataspelet som Charlie spelar är "Shadow of the collosus", ett spel som har stor symbolisk betydelse om man tittar närmare på det. Det var en klippare som kom på att de skulle använda spelet istället för ett obetydligt 80-talsspel som var planen från början.
2. Både Tom Cruise och Brad Pitt var påtänkta till rollen som Charlie och av dessa skulle jag kunna tänka mig att Cruise hade funkat rätt fint, trots att han bevisat i tidigare filmer att han är totalt omusikalisk.
3. Dataspelet som Charlie spelar är "Shadow of the collosus", ett spel som har stor symbolisk betydelse om man tittar närmare på det. Det var en klippare som kom på att de skulle använda spelet istället för ett obetydligt 80-talsspel som var planen från början.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Don Cheadle (16)
Don Cheadle (16)
