Anamorfisk seriemördare
FILMEN"När lammen tystnar", "Seven", "Copycat" och "The Bone Collector" - där har ni en samling riktigt bra thrillers om seriemördare med speciella egenheter. Alla riktigt sevärda, i fall ni inte redan sett dem. Nu har "Anamorph" poppat upp från ingenstans som åtminstone bjuder på en premiss värd att mäta sig med de nämnda titlarna.
Här figurerar en mördare som presenterar sina offer som konstverk, ofta väldigt bisarra sådana och ofta baserade på gamla tekniker. Willem Dafoe spelar polisen Stan Aubray som utredde fallen med seriemördaren som gick under det något märkliga namnet Uncle Eddie. Hans utredning ledde till att mordvågen stoppades även om både den misstänkte mördaren och en oskyldig flicka dog på kuppen. Det senare plågar honom även flera år senare.
Det är även flera år senare som vi kommer in i historien då det givetvis börjar dyka upp nya mord enligt Uncle Eddies m.o.. Handlar det om en imitatör eller kan det vara så att det inte alls var Uncle Eddie som hittades och sköts till döds den där gången för några år sedan? Stan vet inte och vågar inte gissa, men i sinom tid märker han att för varje ny kropp de hittar kommer mördaren allt närmare honom tills den till och med kontaktar honom. För att lösa fallet en gång för alla behöver Stan nämligen se på Uncle Eddies konstverk från en helt annan vinkel - bokstavligen.
Det är här filmens titel kommer in. Vad som åsyftas är den gamla renässanstekniken anamorphosis där man med perspektiv eller speglar får fram nya, ofta motsägande bilder i ursprungsbilderna. Detta får vi lära oss genom Peter Stormare som spelar en antikvitetshandlare/konstvetare som Stan har kontakt med. Faktum är att konstbiten av filmen är väldigt intressant och genomarbetad. De konstverk/mord man skapat å Uncle Eddies vägnar är både abstrakta, absurda och oroväckande fascinerande i sin vidrighet. Jag gillar både konstverken och upplägget skarpt.
Genomförandet är godkänt. "Anamorph" är stundtals en riktigt spännande thriller där man sitter som på helspänn för att se var historien ska ta vägen. Willem Dafoe är dock lite fyrkantig i sin roll och man har ansträngt sig lite väl mycket för att ge honom utstickande karaktärsdrag, som ett evigt smygdrickande och en släng av OCD, som dock aldrig leder någonstans och sålunda känns både överflödig och onödig. Storyn berättas emellanåt lite flummigt och slutet blir jag inte direkt överväldigad av.
Men jag gillar den här typen av filmer och med tanke på filmens konstnärliga kvaliteter så tycker jag att den är klart sevärd.
Här figurerar en mördare som presenterar sina offer som konstverk, ofta väldigt bisarra sådana och ofta baserade på gamla tekniker. Willem Dafoe spelar polisen Stan Aubray som utredde fallen med seriemördaren som gick under det något märkliga namnet Uncle Eddie. Hans utredning ledde till att mordvågen stoppades även om både den misstänkte mördaren och en oskyldig flicka dog på kuppen. Det senare plågar honom även flera år senare.
Det är även flera år senare som vi kommer in i historien då det givetvis börjar dyka upp nya mord enligt Uncle Eddies m.o.. Handlar det om en imitatör eller kan det vara så att det inte alls var Uncle Eddie som hittades och sköts till döds den där gången för några år sedan? Stan vet inte och vågar inte gissa, men i sinom tid märker han att för varje ny kropp de hittar kommer mördaren allt närmare honom tills den till och med kontaktar honom. För att lösa fallet en gång för alla behöver Stan nämligen se på Uncle Eddies konstverk från en helt annan vinkel - bokstavligen.
Det är här filmens titel kommer in. Vad som åsyftas är den gamla renässanstekniken anamorphosis där man med perspektiv eller speglar får fram nya, ofta motsägande bilder i ursprungsbilderna. Detta får vi lära oss genom Peter Stormare som spelar en antikvitetshandlare/konstvetare som Stan har kontakt med. Faktum är att konstbiten av filmen är väldigt intressant och genomarbetad. De konstverk/mord man skapat å Uncle Eddies vägnar är både abstrakta, absurda och oroväckande fascinerande i sin vidrighet. Jag gillar både konstverken och upplägget skarpt.
Genomförandet är godkänt. "Anamorph" är stundtals en riktigt spännande thriller där man sitter som på helspänn för att se var historien ska ta vägen. Willem Dafoe är dock lite fyrkantig i sin roll och man har ansträngt sig lite väl mycket för att ge honom utstickande karaktärsdrag, som ett evigt smygdrickande och en släng av OCD, som dock aldrig leder någonstans och sålunda känns både överflödig och onödig. Storyn berättas emellanåt lite flummigt och slutet blir jag inte direkt överväldigad av.
Men jag gillar den här typen av filmer och med tanke på filmens konstnärliga kvaliteter så tycker jag att den är klart sevärd.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. På Wikipedia finns en artikel om anamorphosis där man bland annat kan se tavlan "The Ambassadors" som figurerar som exempel i filmen.
2. Anamorphosistekniken ligger även till grund för det som kallas anamorfisk widescreen.
3. Någon förklaring till namnet Uncle Eddie kommer aldrig i filmen.
2. Anamorphosistekniken ligger även till grund för det som kallas anamorfisk widescreen.
3. Någon förklaring till namnet Uncle Eddie kommer aldrig i filmen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Willem Dafoe (28)
Willem Dafoe (28)
