Den här gången är det riktigt personligt
FILMENDen fjärde och näst sista Arne Dahl-filmatiseringen följer ett mönster som man känner igen från de tidigare filmerna. Det är att det är ännu en unik historia som inte går i samma stil som någon av de tidigare, fast med ett liknande upplägg med ett par fall som spretar åt olika håll men som till slut kopplas samman med en gemensam nämnare. Det, samt att historien blir allt mer personlig, är ett koncept man känner igen men som inte på något sätt är en trött upprepning.
Den här gången är det - som omslaget poängterar - Kerstin Holm (Malin Arvidsson) som är i historiens fokus. Det hela börjar med att hon och Paul Hjelm (Shanti Roney) kallas in av internutredarna för att förhöra en polis som skjutit ihjäl en illegal invandrare. Polisen, Dag Lundmark (Henrik Norlén), är Holms ex men hon anser sig vara kapabel att förhöra honom. Det finns oklarheter i fallet som gör att Holm och Hjelm misstänker att saker och ting inte gått helt rätt till, och när de ska förhöra Lundmark en andra gång är han spårlöst försvunnen.
Ungefär samtidigt ramlar Viggo Norlander (Claes Ljungmark) och Arto Söderstedt (Niklas Åkerfelt) in i ett lik där den döde lämnat ett självmordsbrev där han avslöjar sig själv som en seriemördare och hänvisar till en myr i Värmland. Det blir Hjelm och Sara Svenhagen (Vera Vitali), som är ny i A-gruppen och dessutom nygift med Jorge Chavez (Matias Varela), som får åka till Värmland där de hittar kropparna efter ett nyligen försvunnet gift par. Men deras sexårige son är fortfarande försvunnen.
Hela A-gruppen blir involverade i dessa två fall på olika sätt. Det är oklarigheter kring den ihjälskjutna invandraren som indikerar på att det var ett mord och inte en olyckshändelse, och i båda fallen finns det anonyma telefonsamtal som förvirrar. Men framför allt ska historien bli väldigt personlig för Holm...
Jag har gillat de tre tidigare filmerna och även denna går hem hos mig. Hela den här deckarsviten har hittills varit oerhört stabil och jag har inga som helst tvivel om att den femte och sista filmen ska göra mig besviken. Något jag gillar extra mycket är den personliga vinkeln och hur hela filmens poäng planteras ända från första början med små ledtrådar här och där i dialogen. Det är givetvis inte något man lägger märke till förrän alla bitar fallit på plats, men det är väldigt snyggt gjort och något som jag uppskattar när filmen är över och jag tänker tillbaka på den.
Böckerna beskrivs på Arne Dahls hemsida som "fristående" och det är även filmerna, men den personliga historien går vidare från film till film vilket verkligen knyter ihop allting på ett snyggt sätt.
Tjusigt, är ett lämpligt ordval i detta fall.
Den här gången är det - som omslaget poängterar - Kerstin Holm (Malin Arvidsson) som är i historiens fokus. Det hela börjar med att hon och Paul Hjelm (Shanti Roney) kallas in av internutredarna för att förhöra en polis som skjutit ihjäl en illegal invandrare. Polisen, Dag Lundmark (Henrik Norlén), är Holms ex men hon anser sig vara kapabel att förhöra honom. Det finns oklarheter i fallet som gör att Holm och Hjelm misstänker att saker och ting inte gått helt rätt till, och när de ska förhöra Lundmark en andra gång är han spårlöst försvunnen.
Ungefär samtidigt ramlar Viggo Norlander (Claes Ljungmark) och Arto Söderstedt (Niklas Åkerfelt) in i ett lik där den döde lämnat ett självmordsbrev där han avslöjar sig själv som en seriemördare och hänvisar till en myr i Värmland. Det blir Hjelm och Sara Svenhagen (Vera Vitali), som är ny i A-gruppen och dessutom nygift med Jorge Chavez (Matias Varela), som får åka till Värmland där de hittar kropparna efter ett nyligen försvunnet gift par. Men deras sexårige son är fortfarande försvunnen.
Hela A-gruppen blir involverade i dessa två fall på olika sätt. Det är oklarigheter kring den ihjälskjutna invandraren som indikerar på att det var ett mord och inte en olyckshändelse, och i båda fallen finns det anonyma telefonsamtal som förvirrar. Men framför allt ska historien bli väldigt personlig för Holm...
Jag har gillat de tre tidigare filmerna och även denna går hem hos mig. Hela den här deckarsviten har hittills varit oerhört stabil och jag har inga som helst tvivel om att den femte och sista filmen ska göra mig besviken. Något jag gillar extra mycket är den personliga vinkeln och hur hela filmens poäng planteras ända från första början med små ledtrådar här och där i dialogen. Det är givetvis inte något man lägger märke till förrän alla bitar fallit på plats, men det är väldigt snyggt gjort och något som jag uppskattar när filmen är över och jag tänker tillbaka på den.
Böckerna beskrivs på Arne Dahls hemsida som "fristående" och det är även filmerna, men den personliga historien går vidare från film till film vilket verkligen knyter ihop allting på ett snyggt sätt.
Tjusigt, är ett lämpligt ordval i detta fall.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Regissör till denna film är Tova Magnusson som gör ett riktigt bra jobb. Det är hennes första lite mer thriller- och actionbetonade film.
2. "De största vatten" är egentligen den femte boken i sviten, som i filmatiseringen fått byta plats med den fjärde som alltså blir nästa film: "Europa Blues".
3. Åter igen känner jag mig lite olycklig över att den här filmsviten snart är över. Hoppas att även Arne Dahls sista fem böcker om A-gruppen filmas!
2. "De största vatten" är egentligen den femte boken i sviten, som i filmatiseringen fått byta plats med den fjärde som alltså blir nästa film: "Europa Blues".
3. Åter igen känner jag mig lite olycklig över att den här filmsviten snart är över. Hoppas att även Arne Dahls sista fem böcker om A-gruppen filmas!
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (1)
DELA ELLER TIPSA
DVD
Malin Arvidsson (3)
Malin Arvidsson (3)
