Episk musikaltolkning av klassiker
FILMEN"Ringaren i Notre Dame" (1996) var Disneys 34:e animerade långfilm och gjordes av samma team som låg bakom den stora succén "Skönheten och Odjuret" som var den första animerade filmen som nominerades till en Oscar för Bästa film. Lite krasst sett väljer de att berätta en "skönheten och odjuret"-historia igen, då Victor Hugos klassiska roman har ett sådant upplägg.
Filmen är nästan en renodlad musikal. Stora, episka sångnummer, ofta med någon underliggande sakral ton, för historien vidare, och utgör kanske 75% av narrativet. Jag var inte riktigt beredd på det, men kommer snabbt in i historien.
Som liten var jag lite halvbesatt av "Ringaren i Notre Dame", utifrån filmatiseringen från 1939 som jag har för mig visades på tv samtidigt som Universal-skräckisar som "Frankenstein". Jag blev även halvbesatt av katedralen Notre Dame och kanske var det där och då ett intresse för stora kyrkobyggnader föddes hos mig.
Hur som helst är det givetvis ingen skräckhistoria, men en rätt ruskig sak ändå. Det handlar ju i grund och botten om att stöta bort avvikande människor, vare sig det handlar om deformerade människor eller människor av en sämre klass. Ringaren Quasimodo har fått höra hela livet av sin mästare, domaren Frollo, att han är ett monster som aldrig någonsin ska få vistas bland vanligt folk. Han ska hålla sig uppe i klocktornet i Notre Dame och sköta sitt jobb. Quasimodo lyder sin mästare ovetande om att det är Frollo som placerat honom där efter att han orsakade Quasimodos mammas död.
Quasimodo har dock sina drömmar och vill gärna vara med i festivalen som ska äga rum på torget framför katedralen, och hamnar också där och blir utsedd till "King of fools" på grund av hans "fantasiska mask". När det framgår att han inte är utklädd börjar häcklandet på riktigt otäckt allvar. Men det är även där han träffar och förälskar sig i zigenaren Esmeralda som Frollo vill ha tag på till varje pris. Esmeralda kan vara Quasimodos väg ut till den verkliga världen, men han måste även skydda henne från Frollo och därmed vara olydig mot sin mästare.
Det är en bra film där de komiska inslagen kommer dels via en get Esmeralda har och dels via tre gargoyler, stenstatyer, som kommer till liv bara för Quasimodo. En av dessa har fått sin röst av Jason Alexander och hela filmen är faktiskt fylld av bra skådespelare som lånat ut sina röster. Quasimodo görs av Tom Hulce, Esmeralda av Demi Moore och Kevin Kline spelar en soldatkapten som hamnar på de godas sida. Frollo har fått sin röst av Tony Jay som har en galet pondusfylld och mäktig stämma.
Det är första gången filmen släpps på blu-ray och det är nästan till filmens nackdel. Skillnaden mellan de målade bakgrunderna och de animerade karaktärerna känns för tydlig, i alla fall om man jämför med ett klipp i sämre kvalitet bland extramaterialet. Det känns nästan som det borde vara tvärtom.
Hur som helst är det en bra film.
Filmen är nästan en renodlad musikal. Stora, episka sångnummer, ofta med någon underliggande sakral ton, för historien vidare, och utgör kanske 75% av narrativet. Jag var inte riktigt beredd på det, men kommer snabbt in i historien.
Som liten var jag lite halvbesatt av "Ringaren i Notre Dame", utifrån filmatiseringen från 1939 som jag har för mig visades på tv samtidigt som Universal-skräckisar som "Frankenstein". Jag blev även halvbesatt av katedralen Notre Dame och kanske var det där och då ett intresse för stora kyrkobyggnader föddes hos mig.
Hur som helst är det givetvis ingen skräckhistoria, men en rätt ruskig sak ändå. Det handlar ju i grund och botten om att stöta bort avvikande människor, vare sig det handlar om deformerade människor eller människor av en sämre klass. Ringaren Quasimodo har fått höra hela livet av sin mästare, domaren Frollo, att han är ett monster som aldrig någonsin ska få vistas bland vanligt folk. Han ska hålla sig uppe i klocktornet i Notre Dame och sköta sitt jobb. Quasimodo lyder sin mästare ovetande om att det är Frollo som placerat honom där efter att han orsakade Quasimodos mammas död.
Quasimodo har dock sina drömmar och vill gärna vara med i festivalen som ska äga rum på torget framför katedralen, och hamnar också där och blir utsedd till "King of fools" på grund av hans "fantasiska mask". När det framgår att han inte är utklädd börjar häcklandet på riktigt otäckt allvar. Men det är även där han träffar och förälskar sig i zigenaren Esmeralda som Frollo vill ha tag på till varje pris. Esmeralda kan vara Quasimodos väg ut till den verkliga världen, men han måste även skydda henne från Frollo och därmed vara olydig mot sin mästare.
Det är en bra film där de komiska inslagen kommer dels via en get Esmeralda har och dels via tre gargoyler, stenstatyer, som kommer till liv bara för Quasimodo. En av dessa har fått sin röst av Jason Alexander och hela filmen är faktiskt fylld av bra skådespelare som lånat ut sina röster. Quasimodo görs av Tom Hulce, Esmeralda av Demi Moore och Kevin Kline spelar en soldatkapten som hamnar på de godas sida. Frollo har fått sin röst av Tony Jay som har en galet pondusfylld och mäktig stämma.
Det är första gången filmen släpps på blu-ray och det är nästan till filmens nackdel. Skillnaden mellan de målade bakgrunderna och de animerade karaktärerna känns för tydlig, i alla fall om man jämför med ett klipp i sämre kvalitet bland extramaterialet. Det känns nästan som det borde vara tvärtom.
Hur som helst är det en bra film.
EXTRAMATERIALET
Inget nytt extramaterial har tillkommit till blu-ray-utgåvan och det som bjuds är en gammal, lite småfånig bakomfilm presenterad av Jason Alexander. När man kommer bort från den tramsiga inramningen är själva innehållet dock intressant och ger en bra bild över hur man gjorde animerade filmer på 90-talet. Det ger även en lite pinabel bild över vilka gräsliga frisyrer folk hade då...
Det andra extramaterialsinslaget är en av låtarna ur filmen där man får höra exempel på de 31 (!) dubbningar till olika språk som gjordes.
Det andra extramaterialsinslaget är en av låtarna ur filmen där man får höra exempel på de 31 (!) dubbningar till olika språk som gjordes.
TRE SAKER
1. Filmen fick en direkt till video-uppföljare sex år senare, "Ringaren i Notre Dame II", som faktiskt innehåller samma röstskådespelare som originalet.
2. Jag tycker att designen av Quasimodo påminner mycket om Charles Laughtons utseende i 1939-filmen, men å andra sidan finns det kanske inte så många sätt att gestalta honom på. Jag har inte läst Victor Hugos bok och det kan ju faktiskt vara så att han beskrev Quasimodos utseende detaljerat där.
3. Jag har alltid tyckt att den svenska titeln är lite vänligare än originalet. Direkt översatt skulle historien heta "Puckelryggen i Notre Dame". Helt klart mer elakt.
2. Jag tycker att designen av Quasimodo påminner mycket om Charles Laughtons utseende i 1939-filmen, men å andra sidan finns det kanske inte så många sätt att gestalta honom på. Jag har inte läst Victor Hugos bok och det kan ju faktiskt vara så att han beskrev Quasimodos utseende detaljerat där.
3. Jag har alltid tyckt att den svenska titeln är lite vänligare än originalet. Direkt översatt skulle historien heta "Puckelryggen i Notre Dame". Helt klart mer elakt.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Jason Alexander (7)
Jason Alexander (7)
